SD:s nolltolerans - ett hyckleri

Den senaste veckan har Sverigedemokraterna genomgått sin kanske svåraste kris någonsin. Sverigedemokraterna har sedan sitt grundande för snart 25 år sedan varit med om mängder av skandaler och kriser, men partiet har aldrig tidigare varken upplevt en så stor offentlig kris eller ett massmedialt drev av en sådan här omfattning. Händelserna som utspelar sig på den film som ligger till grund för hela krisen saknar även motstycke i svensk politisk historia.

Tidpunkten för krisen var oläglig för Sverigedemokraterna. De senaste veckorna har partiet fått rekordhögt stöd i opinionsmätningarna. Samtidigt har Jimmie Åkesson i ett försök att skaffa partiet en mer putsad fasad presenterat en linje av nolltolerans mot extremism. Partiet menar att det inte längre kommer finnas något utrymme för rasister, extremister eller rättshaverister. Extrema utsvävningar tillåts inte. De företrädare som inte följer detta ska uteslutas ur partiet.

Det blev därför väldigt jobbigt för Åkesson då det uppdagades att partiets ekonomiskpolitiske talesperson, Erik Almqvist, hade blivit fångad på film med att uttala sig både grovt rasistiskt och nedsättande mot kvinnor. Att filmen sedan fortsätter med att partiets rättspolitiske talesperson Kent Ekeroth (partiets kandidat till justitieminister!) ihop med Almqvist utrustar sig med järnrör, beter sig aggressivt och slutligen vittnar falskt för polisen gör inte saken enklare för Åkesson.

Som en konsekvens av nolltoleranslinjen inom partiet borde både Almqvist och Ekeroth fråntas samtliga uppdrag och uteslutas ur partiet. Partiföreträdare på olika nivåer har under lång tid slängts ut ur Sverigedemokraterna för betydligt mildare förseelser. Igår gav dock partiledning besked angående Ekeroths framtid. Hans fråntas sitt uppdrag som rättspolitisk talesperson, men när det gäller riksdagsplatsen, som är hans huvudsakliga förtroendeuppdrag har partiet fortfarande förtroende för honom.

Vad gäller Almqvist har partiledningen redan tvingat honom att avsäga sig sina interna uppdrag inom partiet. Almqvist plats i riksdagen, som är hans tyngsta och mest betydelsefulla politiska uppdrag, har varken Almqvist eller Sverigedemokraternas partiledning gett något besked om. Slutgiltigt svar om Almqvists framtid verkar vi få vänta på till början av nästa år enligt Sverigedemokraternas pressekreterare Linus Bylund.

Efter den här veckan är det uppenbart att Åkessons närmast förtrogna kamrater mäts med en annan måttstock än andra politiska företrädare både inom Sverigedemokraterna eller om det hade handlat om några av de övriga sju riksdagspartiernas representanter. Lek med tanken att det var Moderaternas Anders Borg och Beatrice Ask som kraftig påverkade hade dragit runt på stan skrikandes rasistiska och kvinnofientliga glåpord för att slutligen beväpna sig med stålrör och ljuga inför polisen.

Borg och Ask hade inte kunnat sitta i riksdagen en sekund efter att det hade avslöjats. Detsamma gäller de andra riksdagspartiernas företrädare förutom Sverigedemokraterna. Talet om Sverigedemokraternas nolltolerans har aldrig varit något annat än tomma ord. Det handlade inte om nolltolerans överhuvudtaget. Nolltoleransens syfte var från början till slut endast att ompaketera ett rasistiskt parti i en mer rumsren förpackning.

Men för Sverigedemokraterna har rasismen alltid varit kärnan i partiets ideologi. Det går inte att ändra på genom enskilda uteslutningsärenden eller kosmetiska förändringar.

Four more years

Ikväll avgörs det amerikanska presidentvalet och när vallokalerna stänger kommer troligen uppemot 130 miljoner amerikaner att ha röstat. Den amerikanska valrörelsen är på många sätt oerhört inspirerande. Det starka engagemang för politisk förändring som så många amerikaner känner smittar av sig och det är inte konstigt att tusentals människor från hela världen väljer att resa till USA för att följa eller delta i den amerikanska valrörelsen.

För fyra år sedan besökte jag USA för att engagera mig i Obamas kampanj. Jag valarbetade i Pennsylvania som var en delstat där det var mycket jämnt stöd mellan Obama och hans republikanske rival McCain. Varje röst kunde avgöra och det var hela tiden full fart hos oss i den lokala Obamakampanjen. Vi varvade dörrknackning med flygbladsutdelningar, telefonkampanjer och utåtriktade aktiviteter för att höja valdeltagandet.

Det var en fantastisk känsla att på valnatten få uppleva glädjen ihop med valarbetarna då Obama vann både Pennsylvania och Vita huset. I år upplever jag valnatten från Sverige, men jag måste säga att jag nästan är mer nervös den här gången. Obamas fyra år som president har inneburit många bra förändringar för det amerikanska folket. Bland annat har Obama genomfört en sjukvårdsreform som gett miljontals fler amerikaner tillgång till sjukvård.

Obama har också skapat större möjligheter för unga människor att studera vidare på universitet, antagit en hård lagstiftning mot banker och finansbolag samt satsat stora resurser för att möjliggöra en grön energiomställning. Det område där det finns mest att önska av Obama är utrikespolitiken. Även om han har gjort viktiga insatser då det gäller USA:s bistånd har exempelvis situationen i Irak och Afghanistan inte förbättrats nämnvärt.

Det finns emellertid ingenting som skulle bli bättre om Obamas motståndare Romney vinner valet. Och det är tyvärr fullt möjligt ikväll eftersom Republikanerna verkar göra vad som helst för att vinna. Ett stort antal delstater som styrs av Republikanerna har nyligen antagit nya vallagar som försvårar för många utsatta grupper att rösta i valet. Förtidsröstning har ställts in, antalet vallokaler har minskats och nya legitimationskrav införts.

Förhoppningsvis vinner Obama ändå. För det är ingen tvekan om att USA behöver honom vid rodret i fyra år till.

Inför hearings, debatter och provval

I onsdags valde Socialdemo-kraterna i Karlskrona två av sina ledande företrädare inför valet 2014. Onsdagens valmöte hade föregåtts av en livlig diskussion både i lokalmedia och inom partiet. På mötet röstade i god demokratisk ordning partiets medlemmar fram Chatarina Holmberg och Jan-Anders Lindfors till sina företrädare. De har nu medlemmarnas förtroende att kämpa för valvinst 2014.

Trots att det i valprocessen på mötet inte fanns något att anmärka på har flera partimedlemmar i Karlskrona ändå vädrat sitt missnöje med processen. För en del har kritiken handlat om att valberedningen inte tillräckligt tog hänsyn till behovet av förnyelse och föryngring. Andra har ställt krav på öppnare valprocesser där kandidaterna i verkligheten också aktivt och öppet kandiderar.

En sak är säker. Om Socialdemokraterna i Karlskrona i framtiden vill få fler av sina medlemmar att känna delaktighet behöver valprocesserna förändras. För att inspireras räcker det att lyfta blicken ut i Europa och se hur Socialdemokraternas partikamrater i land efter land öppnat upp sina processer för att demokratisera arbetarrörelsen och öka partimedlemmarnas inflytande.  

När Labour i Storbritannien valde ny partiledare för två år sedan gjordes det genom en process där kandidaterna i god tid offentligt deklarerade sitt intresse och presenterade sin politiska vision. Kandidaterna reste runt, mötte människor och offentliga debatter arrangerades mellan kandidaterna. Processen vitaliserade både partiets politik och lockade många nya medlemmar.

När de franska och kroatiska socialdemokraterna senast utsåg sina toppkandidater fick partiets medlemmar bestämma genom provval. För att medlemmarna skulle få veta mer om kandidaterna och deras ställningstaganden genomfördes utfrågningar, s.k. hearings. I Frankrike röstade nästan tre miljoner partimedlemmar, vilket gav vinnaren Hollande ett mycket starkt mandat i ryggen.

I Sverige har Socialdemokraterna allt att vinna på att låsa upp dörren till Folkets hus och modernisera valprocesserna. Genom att införa hearings, debatter och provval kommer partiet att må bättre, få fler medlemmar och även väcka den så betydelsefulla interna politiska debatten till liv. Det skulle inte minst vara ett viktigt steg för att återta makten i Karlskrona och Sverige den 14 september 2014.

Greklands sak är vår

I Grekland får det nazistiska partiet Gyllene Gryning ett allt starkare stöd bland väljarna. I de senaste opinionsmätningarna har partiet nu passerat Socialdemokraterna och fler än var tionde grek uppger att de skulle rösta på Gyllene Gryning om det vore val idag. Redan då Gyllene Grynings valdes in i det grekiska parlamentet i våras chockades omvärlden som sedan dess har försökt förstå hur så många väljare i dagens Grekland kan sätta sitt hopp till ett nazistiskt parti. Landets katastrofala ekonomiska läge har utan tvekan spelat en avgörande roll bakom nazisternas genombrott, men det finns även en annan sida av myntet.

Många menar att Grekland inte gjort upp med det ideologiska arvet från militärjuntorna eller på allvar tagit striden mot den övervintrade fascismens moderna företrädare som exempelvis Gyllene Grynings partiledare Nikolaos Michaloliakos. Michaloliakos som satt fängslad för vålds- och vapenbrott i slutet av 70-talet kom under sin tid i fängelse i kontakt med ex-diktatorn Papadopoulos som blev en slags mentor för honom. Sedan Michaloliakos frigavs har han ägnat tre decennier åt att öppet bygga upp en auktoritär och fascistisk rörelse för att kunna ta vid där Papadopoulos militärjunta slutade.

Den ekonomiska misären och landets politiska kaos riskerar nu att skada kanske det viktigaste som finns i ett demokratiskt samhälle, nämligen tron på framtiden. Då människor slutar tro på att det genom gemensamt ansvarstagande är möjligt att bygga ett bättre samhälle är det som att själva kittet som håller samman demokratin börjar vittra sönder. Då träder istället demokratins fiender fram som alternativ och ingen vet var det kan sluta. Därför är det nu hög tid att Sverige och svenska politiker börja engagera sig för grekernas sak. Det går inte längre att passivt se på medan grekernas samhälle slås i spillror. Greklands sak är vår.

Bygg dubbelspår genom Blekinge

En utbyggd och god järnvägsinfrastruktur har varit en viktig förutsättning för stora delar av landets moderna samhällsutveckling. Järnvägen har genom historien möjliggjort snabb industriell tillväxt och export av naturresurser samtidigt som den öppnat upp för effektiva persontransporter och ökad handel. Tågtrafiken uppskattas idag som ett mycket förtjänstfullt transportmedel, inte minst på grund av dess snabba hastighet och relativt lilla klimatpåverkan.

I Blekinge har järnvägsförbindelsen längs kusten i öst-västlig riktning länge varit betydelsefull. Sedan 1800-talet har järnvägen utgjort en naturlig länk mellan länets fyra kuststäder. Idag utgörs Blekinge kustbana av en elektrifierad och enkelspårig järnväg mellan Kristianstad och Karlskrona. Sträckan är 13 mil och är viktig för såväl arbetspendlare som godstrafik. Efter Kristianstad kopplas kustbanan samman med Öresundsregionens järnvägsnät samt Södra Stambanan.

Blekinge kustbana förbinder Karlshamns och Karlskronas hamnar med järnvägsnätet. Dessa två hamnar har med sina färjeförbindelser med Polen och Litauen en stor betydelse för regionen och är enligt den svenska staten klassade som riksintressen. Eftersom Blekinges färjeförbindelser ansvarar för väsentliga delar av godstrafiken i sydöstra Östersjön har dess betydelse bland annat uppmärksammats i den EU-finansierade transportstudien East West Transport Corridor II.

Idag är Blekinge kustbana underdimensionerad. Om banan framöver ska kunna upprätthålla en samhällsekonomiskt effektiv transportförsörjning med både gods- och persontrafik krävs betydande investeringar. Det senaste året har ett nytt mötesspår färdigställts, men ska banan kunna möta den stora efterfrågan på transporter behövs mer omfattande åtgärder. Bland annat krävs ett kraftigt förbättrat elkraftssystem samt en fullständig dubbelspårsutbyggnad på hela sträckan.

Det går inte att nog understryka hur avgörande kapaciteten på Blekinge kustbana är för södra Sveriges framtida utveckling inom näringsliv och handel. Banan skulle med dubbelspårkapacitet på allvar kunna koppla samman Öresundsregionen, som med sina 3,7 miljoner invånare är en av södra Östersjöområdets viktigaste tillväxtmotorer, med den litauiska och polska Östersjökustens starka tillväxtregioner kring Klaipeda och Gdynia.

Skapa en internationell Östersjömyndighet med säte i Karlskrona

Östersjöländernas öden har alltid varit tätt sammanflätade. Vad som händer i det ena landet har på ett eller annat sätt fått efterverkningar i grannländerna. Ländernas gemensamma historia har stundom varit kantad av krig och oro och stundom fred, handel och utbyte. Sedan Kalla krigets slut råder en lugnare period och Östersjöns länder samarbetar idag mer än någonsin tidigare. Detta sker både genom EU och genom den ökade handeln med Ryssland.

Ett gemensamt intresse för samtliga dessa stater är Östersjöns allvarliga situation. Trots ett allmänt högt medvetande om hur skadlig miljöförstörelsen är för vårt gemensamma innanhav så har Östersjön aldrig varit så illa ute som idag. Enligt många miljöexperter är redan Östersjön på gränsen till en ekologisk kollaps. Vilka konsekvenser detta kommer att få för befolkningen som lever runt Östersjön verkar alldeles för få politiker och beslutsfattare ha reflekterat över.

Utmaningar som övergödning, utfiskning och utsläpp av miljögifter kan endast övervinnas om alla stater hjälps åt med att genomföra de kraftfulla åtgärder som krävs för att rädda Östersjön. Av de samarbeten som hittills har skett på området går det att dra slutsatsen att inte tillräckligt har uppnåtts. Därför är det dags att ta nya tag. Ett bra förslag vore att skapa en internationell Östersjömyndighet där alla Östersjöstater gemensamt tar ansvar för Östersjön.

Myndigheten skulle kunna ledas av en styrelse med företrädare från alla länderna runt Östersjön. På daglig basis kan den internationella Östersjömyndigheten samordna staternas insatser för Östersjön samt utreda vilka lagar som måste stiftas. Myndigheten borde även ha befogenhet att utfärda förordningar som är bindande för alla länderna. Östersjömyndigheten bör dessutom ha till uppgift att sprida kunskap om vikten av gemensamma lösningar för Östersjön.

Den mest naturliga platsen att lägga den internationella Östersjömyndigheten är Karlskrona. Karlskrona, geografiskt placerat i hjärtat av Östersjöregionen, har under de senaste årtiondena haft nära kontakter med länderna kring Östersjön. I Karlskrona finns därutöver särskild forskarkompetens inom miljöområdet på Blekinge Tekniska Högskola samt ytterligare viktig spjutspetskunskap på Kustbevakningens högkvarter, Boverket och Marinbasens huvudsäte.

Dags för ett totalt ålfiskestopp!

Det finns i historien många exempel på hur människans rovdrift och exploatering av naturen har utrotat både djur- och växtarter. Av detta verkar människan ha lärt lite. Än idag utplånas arter runt om i världen och Sverige är högst delaktigt i detta. I Sverige är ålen en av de mest akut hotade arterna och inom ett par decennier kan den europeiska ålen vara fullständigt utrotad.

Ålens drastiska tillbakagång verkar först och främst kunna härledas till tre företeelser: det storskaliga fisket av ål, utbyggnaden av kraftverk i Europas floder samt miljögifter som skadar ålens förmåga att fortplanta sig. År efter år har de europeiska länderna fiskat upp tusentals ton ål för konsumtion utan att bekymra sig över den europeiska ålens chanser att överleva som art.

Samtidigt har det byggts vattenkraftverk i stora delar av Europas floder. Floderna, som är ålens naturliga vandringsvägar, stängs därmed av för ålen. Efter att ha levt tio till tjugo år i sjöar och andra sötvattendrag uppnår ålen könsmogen ålder och börjar sin vandring nedströms för att fortplanta sig i Sargassohavet, men istället för att nå havet möter nu ofta ålen döden i kraftverkens turbiner.

Även det senaste århundradets vårdslösa hantering av gifter och kemikalier har drabbat ålen hårt. Forskare har kommit fram till att ål som exponerats mycket för miljögifter som dioxin och dioxinliknande PCBer, vilket ålen görs i svenska vatten, allvarligt skadar sin förmåga till reproduktion. Resultaten av fisket, kraftverken och miljögifterna har inte låtit vänta på sig.

Idag är antalet ålyngel som når Europas kuster endast några få procent av vad de var för 30-50 år sedan. Faktum är att det krävs kraftfulla åtgärder om den europeiska ålen överhuvudtaget ska ha en möjlighet att överleva. Att som Sverige i detta läge tillåta yrkesfiske av ål är både ohållbart och oansvarigt. Till dess att ålbeståndet har återhämtat sig krävs därför ett totalt ålfiskestopp som gäller alla EU-länder.

För att rädda ålen behöver det också sättas ordentlig press på Europas elbolag så att det blir obligatoriskt för vattenkraftverk att konstruera fiskvandringsleder som gör ålens vandring möjlig. Om samtliga dessa åtgärder genomförs nu kan ålen mycket väl ha en chans. Om inte, är risken stor att det snart kan vara försent.

Borgmästareleden - en vandringsled i centrum

Karlskrona har fantastiska förutsättningar för havsnära rekreation och vandringsleder. Det gäller inte minst kommunens centrala delar. Stumholmen och Borgmästarekajen är utmärkta exempel på vackra strandlägen som har gjorts till uppskattade promenadstråk. Sådana miljöer medför positiva effekter för både den lokala besöksnäringen och för kommunens egna invånare.

Det finns fullt av fina lägen som borde tillgängliggöras på Trossö och på de närliggande öarna. Ett bra förslag på vad som skulle kunna göras är att förbinda Dragsö med Långö via gång- och cykelbroar. På så sätt skulle den som vill ut och promenera kunna runda hela Borgmästarefjärden via en bro från Dragsö till Högaholm och en bro från Högaholm till Långö.

Runt ön Högaholm skulle en robust och vandringsvänlig träbrygga kunna byggas för att förbinda de bägge broarna till Dragsö respektive Saltö. Broarna till Högaholm bör konstrueras så att biltrafik till ön blir omöjlig. Utöver träbryggan runt holmen bör annan bebyggelse förbjudas och ön reserveras för fotgängare på samma sätt som Stakholmen.

Möjligheten att promenera runt hela den pittoreska Borgmästarefjärden kommer troligen locka fler människor till sund vardagsmotion och utflykter i det gröna. Om samtidigt gånglederna runt resten av fjärden rustas upp kommer den nya ”Borgmästareleden” i sig att kunna bli en attraktion och ett sätt för turister att upptäcka Karlskrona på.

Fler personer i rörelse runt Borgmästarefjärden leder till ökad kommers för de handlare och företagare som har verksamhet i anslutning till leden. Hotellet vid Fisktorget, fiskrestaurangen vid Saltöbron och campingen på Dragsö blir naturliga vattenhål.

Samtidigt passerar du många sevärdheter vid en vandring kring fjärden. Brändaholm med sina idylliska röda kolonistugor är såklart en av de främsta, men även Fisktorget och Blekinge museum erbjuder enastående historiska miljöer.

Sist men inte minst är Högaholm en oas som många karlskronabor och besökare kommer ta till sina hjärtan. Från toppen av berget som gett ön sitt namn bjuder Högaholm på en oslagbar utsikt in mot Karlskrona och ut över skärgården.

Bygg bostäder under Stortorget

Stortorget i Karlskrona är en storslagen plats med sina ståtliga byggnader och pampiga yta. Det geografiska läget i mitten av Trossö och på öns högsta punkt gör torget till den naturliga mittpunkten i världsarvsstaden. Oräkneliga turister har skådat ut över det kullerstensbelagda torget och fascinerats av historien om stadens grundläggande och hur stadsplan och byggnadsverk har formgetts av den svenska stormaktstidens mest framträdande personer.

Alla dessa turister har tyvärr missat en av Karlskronas allra finaste skatter. Nämligen det som militären byggt under staden. Under Karlskrona finns ett tunnelsystem som saknar motstycke i landet. Bara under Stortorget finns ett underjordiskt komplex på cirka 5000 kvadratmeter som innehåller allt från skyddsrum och förläggningar till kök, verkstäder och ett mindre sjukhus. Dessa utrymmen har försvaret under 1900-talet successivt byggt ut för att använda i händelse av krig.

Idag är de flesta av tunnlarna tomma och övergivna. Eftersom ingen på senare år har tagit något ansvar för att hålla dem i drägligt skick är många nu till och med plomberade. Det finns dock ingenting som säger att de behöver fortsätta vara det. Tunnlarna skulle kunna öppnas upp och renoveras för att användas till civila ändamål. De hade i sådana fall utgjort en helt unik miljö som utan tvekan skulle bidra stort till Karlskronas besöksnäring.

Ett spännande alternativ hade varit att göra bostäder av några av dem. Karlskrona har ett stort behov av nya lägenheter i de centrala delarna av staden och vad kan vara mer centralt än att bo under Stortorget. Fler boende i centrala Karlskrona skulle innebära bredare kundunderlag för lokala näringsidkare samt bidra till en mer levande stadskärna.

Att bygga under Stortorget kan vara ett första steg. Under Bredgatan finns liknande utrymmen. I detta har Karlskrona en unik tillgång som även skulle kunna användas till fler saker än bostäder. Vad sägs om underjordiska hotell, museer, restauranger och affärer?

Östersjöpolitisk Almedalsvecka i Karlskrona

Första veckan i juli vallfärdar varje år politiker, näringslivsföreträdare och journalister till Almedalsveckan i Visby. I åtta dagar diskuteras det politiska och ekonomiska läget i Sverige utifrån alla tänkbara synvinklar. Varje dag hålls hundratals seminarier, forskningsrapporter presenteras och politiska förslag lanseras och debatteras. Almedalsveckan har blivit ett måste för alla som har intresse av att vara med och påverka den svenska samhällsdebatten.

Almedalsveckan saknar emellertid ett viktigt perspektiv, nämligen det Östersjöpolitiska. För samtidigt som Almedalen fyller ett angeläget syfte genom att lyfta den nationella politiska debatten, återfinns allt fler lösningar på dagens samhällsproblem på en mellanstatlig eller europeisk nivå. Luften vi andas och havet vi badar i påverkas inte bara av vad som händer i Sverige utan nästan lika mycket av vad som sker hos våra grannar på andra sidan Östersjön.

Det finns därför all anledning för beslutsfattare, näringslivsföreträdare och journalister från länderna kring Östersjön att samlas för en politikervecka. Vilken plats skulle vara bättre lämpad än Karlskrona? Karlskrona, som redan kallas för Östersjöns mötesplats, har utmärkta förutsättningar med sitt geografiska läge mitt i Östersjöregionen, unika mötesmöjligheter i världsarvsmiljö samt en högskola och folkhögskola med Östersjöfokus.

Under en Östersjöpolitisk politikervecka skulle de största partigrupperna på europaparlamentsnivå kunna få varsin dag likt uppdelningen i Almedalen. Politiska företrädare från Östersjöregionen skulle vara primär målgrupp, men på en politikervecka med Östersjöinriktning finns det plats för alla. Från Rigas borgmästare till IT-entreprenören från Gdynia och danska studenter som engagerar sig för hållbar utveckling.

En politikervecka med Östersjöfokus skulle vara otroligt positiv för Karlskrona och skulle troligtvis kunna ha stor betydelse för hela Östersjöregionens utveckling och framtid. Ett första steg kan vara att Karlskronas partier bjuder in sina partivänner från övriga Sverige till några dagars politikerkonferens om Östersjöfrågor. Därefter är steget inte lika stort till att utöka konferensen samt bjuda in företrädare från länderna kring Östersjön.

Slå mynt av fort och bunker

I mina två senaste krönikor har jag skrivit om Karlskronas stora potential som turiststad. Världsarvet och skärgården är utan tvekan otroliga resurser som tillsammans med en målinriktad satsning skulle kunna skapa tusentals nya jobb. Karlskrona har emellertid ännu en unik tillgång som skulle kunna vara lika betydelsefull för den lokala turistindustrin som de två redan nämnda. Tillgången jag talar om är alla de hundratals fortifikationer och byggnader som uppförts i samband med de två världskrigen.

Många tänker kanske inte på Karlskronas militära fortifikationer från 1900-talet som en framtida turistmagnet, men i många andra länder drar redan försvarsverk och anläggningar från världskrigen storpublik. Det är klart att platser för stora slag och strider som blev vändpunkter i krigen drar till sig mycket uppmärksamhet, men Karlskronas fördel är just att Sverige aldrig involverades i något av världskrigen. Därför klarade sig befästningarna undan oskadda och är än idag i princip helt intakta.

Runt om i Karlskrona kommun finns massor av värn, skyddsrum, kanontorn och fort som för länge sedan övergavs av försvaret och nu egentligen endast står och förfaller. Många karlskronabor ser dem varje dag då de tar sig till och från jobbet, är ute på promenad eller går till affären. Överallt finns lämningar från en tid då militären var förberedd för att försvara varenda skärgårdsö, kulle och skogsdunge. Bara i skärgården återfinns ett tiotal större fort, varav flera är världsunika i sitt slag.

Ett av de mest storslagna är Västra Hästholmens fort som ligger längs bron strax innanför Hasslö. En annan imponerande anläggning är fortifikationsområdet Oscarsvärn som tusentals karlskronabor passerar dagligen på vägen in till centrum. Under Trossö finns exempelvis bergrum byggda för att skydda både militären ochstadens alla civila mot bombanfall och inuti Bryggareberget finns liknande bergrum vars främsta syfte istället var att förvara försvarsmateriell och bränsle.

Alla dessa fantastiska byggnader, bergrum och konstruktioner borde snarast restaureras och öppnas upp för allmänhet och turism. I kombination kan världsarvet, försvarsverken från världskrigen och skärgården göra Karlskrona till Östersjöns främsta turistdestination.

Världsarvet kan skapa tusentals nya jobb

Karlskrona sitter på en gömd skatt som väldigt få har sett. Själv fick jag för snart tio år sedan utbilda mig till turistguide för att överhuvudtaget få möjlighet att se en bråkdel av de världsunika miljöer och byggnader som finns i vår stad. Medan andra världsarvsstäder som exempelvis Visby lyckas locka hundratusentals turister med sitt världsarv verkar Karlskrona snarare allt mer vilja gömma undan sina fantastiska sevärdheter för turister och allmänhet.

Varje sommar då jag tillbringar min semester i Karlskrona ägnar jag minst ett par dagar åt att gå de guidade turer som finns samt besöka eventuella utställningar. Varje år slås jag återigen av känslan att Karlskrona antingen vill gömma världsarvet eller inte förstår vilka oerhörda möjligheter världsarvet erbjuder. Varvets och örlogsbasens miljöer är ensamma i sitt slag i världen och de många välbevarade och enastående forten i skärgården är oslagbara resmål.

Ändå finns det knappt möjlighet att få uppleva några av dessa miljöer ordentligt. Turism skulle kunna bli Karlskronas viktigaste framtidsbransch och skapa tusentals nya jobb på relativt kort sikt. Men ska det bli verklighet måste stora förändringar ske då det gäller inställningen till världsarvet. Till att börja med behöver stat, kommun och försvarsmakt ta ansvar för att tillgängliggöra många fler av Karlskronas otroliga byggnadsverk och platser.

Det lysande arbete som har gjorts för att öppna upp och restaurera Drottningskärs kastell de senaste åren kan tjäna som en utmärkt förebild. Där har det offentliga tagit ett stort ansvar samtidigt som privata entreprenörer getts chansen att utveckla delar av sevärdheten. Motsvarande insatser borde också göras då det gäller forten Kungsholmen, Godnatt och Kurrholmen samt i de unika miljöerna på Basareholmen, Koholmen och Skärfva.

Samtidigt är det viktigt att även världsarvet på Trossö blir mer publikt. Där skulle troligen stora delar av det historiska området söder om Kungsbron redan idag kunna öppnas upp för allmänheten. Där finns bland annat den vackra befästningen Bastion Aurora som skulle kunna bli ett riktigt smultronställe för både karlskronabor och besökande turister.

Världsarvet har potential att göra Karlskrona till Östersjöns främsta turistmecka. Det enda som fordras är vilja och insikt om att det ”gaur”.

Fler behöver upptäcka Blekinge

Turismen har blivit en av Sveriges viktigaste framtidsbranscher. Förra året omsatte turistnäringen 254 miljarder och sysselsatte fler än 165 000 personer. Det är dubbelt så mycket som den svenska bilindustrin. Turism är en stark tillväxtbransch som växer varje år, även under lågkonjunktur. Enligt beräkningar kommer turismen i Sverige att ha ökat sin omsättning till nästan 500 miljarder om tio år.

Ökad turism innebär många nya jobb, vilket inte minst Blekinge har ett stort behov av idag. Samtidigt finns det få platser i Sverige som är lika lämpade för turism som Blekinge. Länets geografiska placering i hjärtat av Östersjön gör att det bor över 70 miljoner människor inom en radie av endast 60 mil och möjligheterna för att ta sig hit med bil, tåg eller båt är relativt goda.

Med sin kombination av enastående natur och unikt välbevarade historiska miljöer finns det egentligen inget annat område i norra Europa som kan mäta sig med Blekinge. Att Blekinge är representerat på både Unescos lista av historiska världsarv och på Unescos lista över världsunika natur- och biosfärsområden talar sitt tydliga språk.

Blekinge har redan många fantastiska besöksmål och det finns en mängd engagerade småföretagare och eldsjälar som har lagt ner ett otroligt arbete på att bevara och tillgängliggöra dessa miljöer. Blekinges turism har emellertid en potential att växa sig mångdubbelt större än vad den är idag och då är det främst de offentliga aktörerna som måste skapa bättre förutsättningar för turismföretag.

Med fler och tydligare strategiska satsningar skulle exempelvis Karlskrona kunna bli en lika känd och populär turiststad som Visby eller Strömstad. I första hand handlar det om att på allvar lyfta fram och göra världsarvet tillgängligt, men också om att använda stadens unika läge vid havet för att skapa fler möjligheter till ett levande stadsliv med uteserveringar, gågator, parker och affärsliv.

En lyckad storsatsning på turism i Blekinge kommer att få massor av positiva effekter. En direkt effekt är såklart fler arbetstillfällen och ökade skatteintäkter. Men det är bara början. Ökat turismutbud höjer även livskvalitén i länet och gör Blekinge till en attraktivare plats att leva och verka på för både företag och privatpersoner. Alla har något att vinna på att fler upptäcker Blekinge.

Det våras för Löfven

Enligt de senaste opinions-mätningarna har Stefan Löfven på endast sex veckor stärkt Socialdemokraternas stöd bland väljarna med nästan tio procent. I gårdagens mätning var S till och med återigen största parti. Det kan utan tvekan talas om en Löfven-effekt, även om Löfven inte förtjänar hela äran för den historiska återhämtningen. Förtroendet för Socialdemokraterna var under Håkan Juholts sista tid det lägsta som någonsin uppmätts och bara att tumultet kring Juholt slutade innebar en återhämtning i opinionen som skulle skett oavsett vem som tog över rodret för partiet.

Löfvens nya laguppställning, den så kallade skuggregeringen, har definitivt haft en positiv effekt för det ökade stödet. Löfvens lagbygge, som grundar sig på en bra mix av föryngring, kompetens och erfarenhet, hamnar i skarp kontrast gentemot Juholts utnämningar som mest verkar ha byggt på maktspel och interna överväganden. Att som Löfven utse talespersoner som inte sitter i riksdagen var ett lysande drag som direkt tillfört partiledningen sakkunskaper och insikter som inte hade varit möjliga att finna i dagens socialdemokratiska riksdagsgrupp.

Löfvens uppdrag med att förnya och vitalisera det socialdemokratiska partiet har dock knappt börjat. Partiets problem sitter djupt och går inte att komma åt genom att enbart byta ut ett fåtal personer i partiledningen. Många av bekymren under Juholts tid var egentligen bara toppen av ett isberg och har vuxit fram under årtionden av stagnation. Det är på lokal nivå som Löfven verkligen måste få igång ett grundligt förändringsarbete genom att öppna upp partiet, demokratisera interna valprocesser och införa tidsbegränsningar för politiska uppdrag.

För att få igång partiets politiska utveckling behöver Löfven också återupprätta en socialdemokratisk utrikespolitik värd namnet. Det måste vara en självklarhet för Löfven att förkasta svensk vapenexport till blodtörstiga diktaturer. Löfvens ickesvar om vapenexporten till Saudiarabien som uppmärksammades förra veckan underminerar övrig svensk vapenindustri och duger inte om man är ledare för ett parti som förväntas driva en utrikespolitik i Olof Palmes och Anna Lindhs anda.

SD - Sveriges mest fackfientliga parti

Sverigedemokraterna är Sveriges i särklass mest fackfientliga riksdagsparti. Alltjämt sedan SD:s grundande har partiet varit motståndare till fackföreningsrörelsen. På senare år har SD:s ställningstaganden mot facket och Sveriges löntagare blivit än mer tydliga även om de själva inte vill medge det. I partiets nyligen antagna arbetsmarknadspolitiska handlingsprogram går det att läsa att SD är positiva till den svenska modellen på arbetsmarknaden. Samtidigt, några rader längre ner i programmet, föreslår SD åtgärder som i praktiken helt skulle slå undan benen för den svenska modellen.

SD:s arbetsmarknadspolitik är full av motsägelsefulla påståenden och förslag. Samma inkonsekvens återfinns i varje kapitel av SD:s partiprogram. Det är egentligen inte konstigt eftersom alla frågor, förutom hatet mot invandrare och muslimer, är ointressanta för SD. Motståndet mot invandringen är SD:s enda ideologiska konstant, vilket gör att de senaste landsdagarnas beslut om att anta en ny socialkonservativ ideologi ekar ihåligt. SD kan i princip fortfarande ändra ståndpunkt i vilken fråga som helst, förutom invandringen, från den ena dagen till den andra.

I sitt arbetsmarknadspolitiska program föreslår SD att a-kassan ska göras obligatorisk och bör vara en del av socialförsäkringssystemet. Om detta förverkligas skulle fackföreningsrörelsen inte bara förlora sitt inflytande över a-kassan utan med största sannolikhet också tappa stort i organisationsgrad. I förlängningen skulle det kraftigt försvaga facket och förändra maktförhållandena på arbetsmarknaden i så stor utsträckning att det troligen innebar slutet för den arbetsmarknads-modell som har tjänat Sverige sedan Saltsjöbadsavtalet slöts.

Trots att SD endast nämner facket två gånger i sitt handlingsprogram har partiet laddat med mångdubbelt fler angrepp mot facket. Bland annat föreslås fler undantag från LAS samt särskilda ungdomslöner utanför kollektivavtalens ramar. SD:s allvarligaste attack mot det fackliga löftet är dock de hatkampanjer partiet driver mot invandrare och muslimer. Dessa vittnar om en djupt rasistisk politik vars mål är att fördriva eller assimilera svenska medborgare. Denna politik är ett direkt hot mot hela samhället och inte minst mot fackföreningarnas alla medlemmar med utländsk eller muslimsk bakgrund.

Uteslut SD-politiker ur facket

För en tid sedan fick sverigedemokraten Fredrik Lantz från Motala reda på att han riskerar att uteslutas ur facket. Han är medlem i fackföreningen Transport och skälet till uteslutningen är att han är förtroendevald i ett parti som i grunden bekämpar allt som fackföreningar står för.

Fredrik Lantz, som är ordförande för Sverigedemokraterna i Motala, menar i en intervju i lokaltidningen att fackets agerande både är en form av åsiktsregistrering och ett hot mot demokratin. Fredrik verkar uppenbarligen ha varit medlem i en förening utan att ha en aning om vad föreningen står för eller handlar om.

Att gå med i ett fackförbund är inte som att köpa ett telefonabonnemang. Ett medlemskap i ett fackförbund är ett ställningstagande för att försvara medlemmarnas och löntagarnas intressen. I Transports stadgar står det klart och tydligt att facket värnar alla medlemmars intressen. Detta gäller oavsett bakgrund, religion eller kön.

SD som parti ägnar mycket energi åt att driva hetskampanjer mot muslimer med målet att få alla svenskar med muslimsk bakgrund att antingen lämna landet eller ta avstånd från islam. Ledande sverigedemokrater hävdar, med stöd i sitt nya partiprogram, att svenskar med muslimsk bakgrund inte tillhör den svenska nationen.

Detta är en djupt rasistisk syn och bör i sig vara skäl nog att utesluta sverigedemokrater från allt från fackföreningen till frimärkssamlarklubben. När Transport bestämmer sig för att utesluta förtroendevalda sverigedemokrater handlar det i verkligheten om att försvara sina egna medlemmar med muslimsk bakgrund från förföljelse.

Det är extra lustigt att SD inte förstår Transports skäl till uteslutningarna eftersom SD själva är det svenska parti som uteslutit flest medlemmar för att de inte ställt upp på partiets idéer. Att Transport utesluter sverigedemokrater är egentligen inte konstigare än att SD utesluter medlemmar som inte delar partiets idéer.

Den svenska föreningsfriheten är grundlagsstadgad och ger alla medborgare rätt att bilda och tillhöra föreningar. Det finns dock inget i lagen som säger att det går att tillhöra vilken förening som helst på vilka grunder som helst. Det är det upp till föreningarna själva att avgöra. Det gäller för såväl fackliga som politiska föreningar.