EU:s enda konkreta påtryckningsmedel för att få Marocko att lämna Västsahara har hittills varit ekonomiska och politiska sanktioner. Den möjligheten går i princip förlorad med det nya utökade samarbetsavtalet. Eftersom man släpper in den marockanska regimen i EU:s finrum och ger dem alla de resurser som tidigare har använts för att sätta press på Marocko.
Västsahara som är Afrikas sista koloni har varit en skamfläck för det internationella samfundet i över trettio år och frågan har det senaste årtiondet varit helt låst i FN. Många har därför satt sin tilltro till att EU och de europeiska staterna skulle kunna hitta en lösning och äntligen befria Västsahara.
Det nya samarbetsavtalet, som diskuterats i det europeiska och det svenska parlamentet, visar en tydlig skiljelinje mellan vänster och höger. Högerpartierna, som är i majoritet både i EU-parlamentet och i Sverige, har argumenterat sig varma för att Marocko kan påverkas genom stärkta ekonomiska förbindelser. Trots att tidigare ekonomiskt samarbete mellan EU och Marocko inte har lett till några framgångar.
Socialdemokraterna och vänstern menar däremot att kraven på mänskliga rättigheter och erkännande av folkrätten måste gå före ekonomiska intressen. Under den socialdemokratiska regeringen röstade Sverige bland annat emot EU:s fiskeavtal med Marocko och menade att inget ökat ekonomiskt samarbete kan ske före Västsaharafrågan är löst.
Det är mycket tråkigt att den svenska högerregeringen låter ekonomiska intressen gå före folkrätten och något så självklart som avkolonialisering. Västsaharafrågan visar tyvärr att den tydliga utrikespolitiska linje för folkrätt och rättvisa som Sverige en gång haft har försvunnit med Carl Bildt och moderaterna.
