onsdag, maj 25, 2011

Ett gyllene tillfälle för fred

Efter flera års fruktlösa försök till en varaktig fredsuppgörelse mellan Israel och Palestina verkar nu lyckan ha vänt. En viktig faktor till att det har börjat röra på sig är de senaste månadernas demokratiska vår i Mellanöstern. Regionens nyväckta demokratiseringsprocess har skapat gigantiska politiska förändringar hos grannländerna, vilket nu spiller över på både Israel och Palestina.


För Israels del innebär förändringarna att landet inom snar framtid kommer att omges av demokratiskt valda regeringar som aldrig kommer att acceptera den israeliska statens folkrättsvidriga ockupation och förtryck av palestinierna. Tiden då Israel och USA kunde köpa arabstaternas diktatorers lojalitet med vapen och stora ekonomiska bidrag kommer snart att vara historia.

Det betyder att den israeliska regeringen har mycket att vinna på att ett fredsavtal sluts så snart som möjligt. Samtidigt har den demokratiska våren också förvandlat det politiska läget i Palestina. Ett starkt förändringstryck har vuxit fram. Det kommer inte minst från den allt yngre palestinska befolkningen som vägrar acceptera de gamla ledarnas låsningar i fredsprocessen.

Ett resultat av detta är överenskommelsen som slöts mellan de två rivaliserande palestinska partierna Fatah och Hamas i början av maj. Överenskommelsen är ett avgörande steg för att ena det delade Palestina och ska bland annat resultera i en samlingsregering som återigen kommer att styra över både Västbanken och Gaza. Målet är en enad palestinsk röst i fredssamtalen med Israel.

Enligt färska israeliska opinionsundersökningar ställer sig idag en majoritet av den israeliska befolkningen bakom stora eftergifter till palestinierna vid ett fredsavtal. Nästan hälften av de tillfrågade anser också att det är dags för Israel att officiellt erkänna den palestinska staten, särskilt eftersom israelerna själva kräver ett palestinskt erkännande av Israel.

Det nuvarande läget är utan tvekan ett gyllene tillfälle för att skapa, en av hela världen mycket efterlängtad, fred mellan Israel och Palestina. Vill Sverige vara med och stödja detta finns en utmärkt chans att agera då FN:s generalförsamling tar upp frågan om ett internationellt erkännande av Palestina i september. Ett svenskt ja skulle vara en ovärderlig insats för freden.

tisdag, maj 10, 2011

HOPE not hate

Förra veckans brittiska lokalval blev en katastrof för det högerextrema partiet British National Party (BNP). BNP lyckades endast få 2 av sina 268 kandidater valda och partiet är nu nästan helt utraderat från parlamentariskt inflytande. Det här är andra valet i rad då BNP lider ett svidande nederlag. I 2010 års brittiska val misslyckades partiet med att ta sig in i det nationella parlamentet samt förlorade allt inflytande i sitt starkaste fäste i östra London.

I snart ett decennium har högerextrema och högerpopulistiska partier kunnat skörda stora framgångar över hela den europeiska kontinenten. Detta har i all väsentlighet också gällt Storbritannien där BNP stadigt har vuxit i styrka sedan de bildades på 1980-talet. I Europaparlamentsvalet 2009 krönte de sina framgångar med två platser i EU-parlamentet och fick också med sig premiärminister Gordon Brown på sin paroll ”Brittiska arbeten till brittiska arbetare”.

Men så hände något efter Europaparlamentsvalet. Runt om i Storbritannien, såväl ute på landsbygden som i de större städerna, började en motrörelse att snabbt växa i styrka. Människor i alla åldrar som fått nog av BNP:s hatbudskap organiserade sig. Lokala antirasistiska grupper poppade upp överallt med allt från fackföreningsfolk och scouter till idrottare och pensionärer. Budskapet var klart och tydligt. Landet behövde hopp, inte hat.

Rörelsen anammade mottot ”HOPE not hate” och konstaterade att det nu fick vara slut med kortsiktiga kampanjer och tv-galor mot rasism. Det som verkligen behövdes var att det gavs en motbild mot BNP:s rasistiska retorik i direkta samtal med väljarna. Inför valet i maj 2010 samlade HOPE not hate-rörelsen över 100 000 sympatisörer och aktivister som tog upp kampen mot BNP genom intensiv dörrknackning och samtalskampanjer på gator och torg.

Resultatet lät som tidigare nämnts inte vänta på sig och HOPE not hate är en antirasistisk framgångssaga som saknar motstycke i modern tid. Det visar att det faktiskt går att slå tillbaka intoleranta idéer om det rasistiska hotet tas på allvar. Det finns därför all anledning att från svenskt håll titta närmre på exemplet HOPE not hate. Inte minst här i Blekinge där rasisterna i slips och kavaj nu blivit länets tredje största politiska parti.