Demokratisera partiet, Juholt!

Efter att i helgen ha besökt S-kongressen har jag fått nytt hopp. Juholt levererade ett utmärkt ideologiskt tal saftigt nog för att kunna charma den mest purkna partimedlem. Det funkade även på mig och jag tror att Juholt kommer att kunna ge Reinfeldt en rejäl strid om regeringsmakten.

Samtidigt höll den nyvalda partisekreteraren Carin Jämtin ett modigt tal som riktade udden mot den process som precis utsett henne själv. Jämtin konstaterade nyktert att partiets sätt att hantera personfrågor har visat på stora brister, inte minst när det gällde den pågående kongressens arbete.

Jämtin pekar på partiets akilleshäl. Socialdemokraterna kommer inte att lyckas med någon politisk förnyelse förrän man framgångsrikt förändrat partiets strukturer. Bristen på interndemokrati och öppenhet har accelererat i omfattning de senaste tjugo åren och kräver nu omfattande åtgärder.

Makten i Socialdemokraterna har sedan folkrörelsens dagar förflyttats till ett fåtal personer. I verkligheten styrs partiet, på samtliga nivåer, av små grupper män i övre medelåldern. Det är dessa distriktsordföranden och kommunalråd som avgör vem som utnämns eller vad som ska göras.

Så var också fallet på kongressen. Juholt och Jämtin blev i praktiken utsedda, inte valda. De fick inte ens chansen att berätta varför de kandiderade förrän i sina tal efteråt. Kongressombudens roll blev snarast att likna vid att agera statister i en fint riggad demokratisk kuliss.

Problemen blev pinsamt uppenbara då jag sprang på en av partiets internationellt ansvariga som berättade att det inte ansågs lämpligt att berätta om hur valet av partiledning hade gått till för kongressens internationella gäster. Dessa hade kommit från fjärran länder för att lära om demokrati.

Som tips för att lyckas demokratisera partiet levererar jag följande tre konkreta förslag: - Låt medlemmarna avgöra partiets viktiga beslut i medlemsomröstningar, lägg ner valberedningarna. - Skriv in i stadgarna att hälften av de förtroendevalda ska vara under 40 år och var sjätte över 65 år.

Risken för maktkorruption är stor då det går att sitta kvar på samma uppdrag hur länge som helst. Gör som då det gäller USA:s president. - Sätt ett tak på två mandatperioder, åtta år, för samtliga politiska uppdrag. Har du suttit på samma uppdrag i mer än åtta år? Avgå!

SD:s ihåliga biståndspolitik

När media rapporterar om Sverigedemokraternas politik är det nästan uteslutande deras rasistiska förslag mot invandrare som återges. Det är egentligen inte så konstigt att det är på det viset eftersom SD:s enda grundläggande värdering är rasism. För SD handlar alla andra politiska frågor enbart om röstmaximering och då kan SD skifta åsikt när som helst om vad som helst.

Det tydligaste exemplet finns i SD:s arbetsmarknadspolitiska riktlinjer där det står: ”Avsaknaden av ideologiska bindningar och bevakande av särintressen på området gör att partiets politiska inriktning kan komma att skifta beroende på underliggande förutsättningar, politiska förändringar och konjunkturläge.”

Att rösta på SD är helt enkelt att köpa grisen i säcken. Du kan aldrig veta vad du får förutom att du får en rasistisk politik. Det var därför inte helt oväntat att SD:s utrikespolitiska deklaration för två veckor sedan knappast heller innehöll några konsekventa politiska förslag. Den bärande delen i deklarationen var en ny biståndspolitik som byggde på två idéer .


För det första vill SD minska biståndet till att motsvara 0,7 procent av statens intäkter. En nivå som SD påstår att FN rekommenderar. 0,7-procentsnivån är emellertid inte någon maxnivå enligt FN. Det är en miniminivå och FN:s vilja är i verkligheten att medlemsstaterna ska bidra med mycket mer. Det väljer SD att inte nämna.

För det andra vill SD förändra Sveriges bistånd till att i större utsträckning bara handla om katastrofbistånd. Detta motsäger hela andemeningen i SD:s tidigare uttalanden om bistånd där målet har varit att hjälpa människor i sina hemländer så att de slipper fly till Sverige.

Katastrofbistånd är det mest kortsiktiga bistånd som finns och det är i princip inga flyktingar som kommer till Sverige som får asyl eftersom de har varit med om en katastrof eller är fattiga och hungriga. Rätt till att få stanna i Sverige får endast flyktingar som är förföljda i sina hemländer och mot det hjälper inte katastrofbistånd.

Det bistånd som behövs är istället ett långsiktigt demokratibistånd som bygger stabila demokratiska institutioner, fred och ekonomisk tillväxt. Den typen av bistånd säger dock SD helt nej till. Iallafall för tillfället.