Varken Messias eller en vräkig villa

Tron på möjligheten till förändring är en av politikens mest centrala byggstenar. Det är genom visioner som samhällsutveckling drivs fram och utan framtidsdrömmar hade Sverige förmodligen inte varit det jämlika land som det är idag. Hoppet om att nå förändring med hjälp av politiken kan för en del människor bli en oerhört stark drivkraft precis som tron på en religion kan vara för vissa eller målet om materiell lycka kan vara för andra.

I samhällsdebatten kan det ibland dock vara svårt att urskilja politikers visioner för framtidens Sverige. Det som folkvalda och media verkar ha valt att koncentrera sig på är snarast snabba utspel som ger mycket uppmärksamhet. De långsiktiga planerna har kommit i skymundan och för väljarna framstår politiken allt mer som ett nyckfullt lotteri. För att minska väljarnas misstro mot politiker är det viktigt att partierna i den kommande valrörelsen verkligen förklarar vilket Sverige de tror på. Det arbetet börjar jag därför här och nu.


Sossarna tror på ett grönt folkhem. Första gången jag hörde uttrycket var då Göran Persson talade på SSU-kongressen i Umeå för snart tio år sedan. Ett grönt folkhem? Vart ville han komma? Jag hade knappast en bild av Persson som visionär. Därför blev jag förvånad när statsministern rev av ett tal som kunde ha fått Per-Albin Hansson att blekna. Borta var mantrat om osthyvlar och budgetar i balans. Istället gav han en färgrik beskrivning av en framtid där Sverige skulle bli världsbäst på grön industriutveckling och forskning på miljöteknik.

Statsminister Persson var övertygad om att Sverige kan bli det land som leder den globala omställningen mot ett hållbart samhälle. Jag håller med Persson. Den gröna tekniken är nödvändig för att stoppa klimatförändringarna och kommer helt säkert också att kunna skapa många nya arbetstillfällen. Det finns få länder med så goda förutsättningar för detta som Sverige. Här finns en historia av avancerad industriproduktion, vi har en stark tradition av forskning och är redan bland de främsta länderna i världen på miljöområdet.

Det här en av Socialdemokraternas visioner för framtiden och det är vad du får om du ger (S) din röst i höstens val. Vi kan varken lova dig messias eller en vräkig villa, men ett grönt folkhem. Det kan vi fixa.

Politik hör hemma i skolan

Politik i skolan är nödvändigt för vårt demokratiska styrelseskick. Den senaste tiden har det debatterats mycket kring de politiska partiernas och de politiska ungdomsförbundens möjligheter att finnas i den svenska skolan. Lärarnas tidning har frågat 100 gymnasierektorer om de är beredda att släppa in Sverigedemokraterna i skolan inför årets val. 62 av rektorerna svarade ja, 18 sa nej och 20 hade inte bestämt sig än.

Jag är inte nöjd med svaren eftersom jag tycker att alla partier ska släppas in. Skolan bör och kan vara den främsta utposten för demokratin. En av skolans huvuduppgifter är att uppfostra demokratiska medborgare och för det behöver eleverna få en riktig chans att stöta och blöta alla sorters ståndpunkter. Att inte släppa in några partier alls är lika dåligt som att välja att inte släppa in ett parti på grund av dess åsikter.

Skolan är förmodligen den bästa arenan för att kunna bemöta extrema partier som Sverigedemokraterna, Nationaldemokraterna, Kommunistiska Partiet och Svenskarnas parti. I klassrummet kan samhällslärare före och efter ett partibesök i lugn och ro kritiskt diskutera kring partiernas program tillsammans med eleverna. Ett sådant tillvägagångssätt är både lärorikt och demokratiskt utvecklande för eleverna.

Hur ska ungdomar få möjlighet att skapa sig ett förhållande till hur Sveriges demokrati fungerar om inte skolorna låter dem komma i kontakt med politik? Elevernas kunskaper om demokrati får inte stanna vid att ha hårdpluggat in partiernas historia eller antalet ledamöter i riksdagen. Sveriges demokrati innebär mycket mer än så och det kan inte bättre förmedlas än genom mötet med politiskt engagerade personer.

Mitt eget engagemang väcktes till liv när jag mötte aktivister från ungdomsförbunden på min skola. Jag vågar påstå att ännu mer politik i skolan skulle vara den bästa medicinen för att stärka den svenska demokratin, även om det ibland kan riskera att bli stökigt då extrema grupper kommer till skolan.

Demokratin grundar sig i att låta alla komma till tals och få uttrycka sina åsikter. Då måste vi också våga leva upp till det. Vi må ogilla de åsikter som ibland framförs, men det är vår demokratiska plikt att försvara deras rätt att uttrycka dem.

Stressamhället största hotet mot välfärden

Stressamhället är det största hotet mot välfärden. Som socialdemokrat kanske många tror att jag lätt skulle peka ut Moderaterna eller den oreglerade kvartalskapitalismen som de allvarligaste farorna för den svenska välfärdsmodellen. Även om båda dessa krafter är några av välfärdens farligaste fiender anser jag att stressamhället är den största boven i dramat.

Huvudskälet till att jag tycker att stressamhället till och med är farligare för välfärden än Moderaterna är att det idag faktiskt inte går att rösta bort stressamhället. De partier som över huvud taget tar upp frågan är de rödgröna som diskuterat arbetstidsförkortning och under den tidigare mandatperioden genomförde ”friåret”, men detta är oerhört långt ifrån tillräckligt.

Det är på sikt fullständigt ohållbart att samhället fortsätter ha samma lama inställning till stress. Det är redan vanligare att bli långtidssjukskriven eller förtidspensionerad på grund av stressframkallad depression än av fysisk utslitenhet. Studier visar att psykisk ohälsa genom stress kommer att vara den största folksjukdomen i hela västvärlden inom tio år.


I Sverige är vi väldigt bra på att konstruera föreställningar för hur livet ska ses ut om du har lyckats. Du ska vara duktig och ambitiös på jobbet, hinna träna, gärna engagera dig på fritiden, ha ett välordnat hem, ständigt vara påläst, ha ett perfekt förhållande, ha gott om tid för dina barn och gärna hinna umgås med vänner och bekanta.

Det är omöjligt att uppfylla allt detta och det är inte konstigt att de flesta människor ibland känner sig otillräckliga då det helt enkelt inte går att få tiden att räcka till för att göra alla måsten i vardagen. För att stoppa den här utvecklingen behöver folk ställa krav på att alla politiker tar frågan på allra största allvar.

Till att börja med borde riksdagen återinföra friåret och se över om dagens arbetstider verkligen är optimala. En gång i tiden var åtta timmars arbetsdag en utopi. Det är dags att utreda om en ändring av arbetstiden kanske kan vara bra både för produktiviteten och folkhälsan.

Det måste också bli lättare för vem som helst att få gå till psykolog vid tidiga tecken på stressrelaterade problem. En av nycklarna till att få bukt med den stressframkallade psykiska ohälsan är slutligen att likställa psykologi med läkarvård.

Rösta på Antifeministiskt initiativ!

Är du man? Har du fått nog av det ändlösa tjatet om feminism och jämställdhet? Är du trött på etablissemangets snack om genusglasögon? Män och kvinnor är skapta olika och det måste man ju vara blind för att inte se. Vi vet att barnen mår bättre av att vara med mamma, så varför ska du tvingas stanna hemma från jobbet i månader? Och visst är det hemskt att fler och fler kvinnor fått för sig att skilja sig från oss män eller att kvinnor ibland bestämmer sig för att göra abort när vi gjort dem med barn.

Nej, nu får det räcka. Lägg din röst på Antifeministiskt initiativ i höst. I valet kallar vi oss för enkelhetens skull för Sverigedemokraterna. Om vi får makten lovar vi att befästa könsrollerna, avskaffa pappamånaderna, sätta stopp för de ökande skilsmässorna och begränsa kvinnors rätt till abort. Du kan räkna med att vi alltid sätter männen i första rummet.

Så här skulle ett flygblad från Sverigedemokraterna kunna se ut. Ja, det är till och med så här ett flygblad från Sverigedemokraterna borde se ut. I alla fall om flygbladet ska återge den politik Sverigedemokraterna står för när det gäller jämställdhet mellan kvinnor och män. Sverigedemokraterna är det i särklass mest kvinnofientliga partiet som ställer upp i riksdagsvalet 2010.

 

Kristdemokraterna som annars ofta får kritik för sin konservativa kvinnosyn är bara en västanvind i jämförelse med Sverigedemokraterna som verkar hämtat sin ideologiska inspiration från 1800-talet. I partiprogrammet menar Sverigedemokraterna att ombytlighet mellan kvinnors och mäns traditionella roller skadar barnen.

Offentlig barnomsorg är dåligt enligt Sverigedemokraterna och barnen mår mycket bättre av att stanna hemma med mamma under uppväxten. Sverigedemokraterna vill även begränsa kvinnors rätt att själva styra över sina liv genom att införa en restriktivare lagstiftning kring abort samt minska antalet skilsmässor.

Sverigedemokraternas kvinnofientlighet speglar också av sig i partiets väljarkår och bland partiets förtroendevalda, som båda kraftigt domineras av män. I partiets styrelse är enbart 3 av 18 ledamöter kvinnor. En röst på Sverigedemokraterna är en röst emot jämställdhet och skulle partiet vilja byta namn borde det självklara alternativet vara ”Antifeministiskt initiativ”.

Magnus Manhammar

----------------------------------------------------------------------------------

Du har missat en del i din argumentation, Magnus Manhammar

(Följande är ett svar till Magnus Manhammar på hans krönika publicerad 9 mars skrivet av Gabriella Johansson (SD). Svaret har publicerats i Sydöstran med en direkt replik av Magnus Manhammar. Den hittar du sist i posten.)

Är du en människa, som tycker om fred, frihet och trygghet? Tycker du att kvinnor ska kunna ha på sig vad de vill på krogen, och få visa håret, halsen och vaderna ute i offentligheten om de vill? Tror du att föräldrar är kapabla att själva bestämma hur föräldraledigheten ska delas upp i just deras familj? Tycker du att det är önskvärt att barn får leva tillsammans med båda sina föräldrar i så många fall som möjligt?Då tycker jag att du ska rösta på sverigedemokraterna i september.

Magnus Manhammar skriver i sin krönika ”Rösta på Antifeministiskt initiativ!” att det är det namnet sd borde anta istället för det etablerade sverigedemokraterna.Han driver en tes om att sd skulle ha en kvinnosyn som härstammar från 1800-talet.Hans ”bevis” för vår uråldriga kvinnosyn rör sig kring vår syn på föräldraförsäkringen, som vi inte vill kvotera, aborter, som vi önskar se färre av, och skilsmässor, som vi ser som långt ifrån optimalt för barnen och vill försöka minska genom att till exempel erbjuda kostnadsfri familjerådgivning i samtliga kommuner.

Men Magnus Manhammar, som själv företräder socialdemokraterna, har nog missat ett steg eller två i sin argumentation. Hans eget parti har, påhejade av övriga riksdagspartier, lagt grunden till ett mångkulturellt Sverige som idag delar ut cirka 100.000 permanenta uppehållstillstånd varje år, varav en stor del till personer med bakgrund i muslimska länder, där kvinnosynen härstammar från 600-talet.Jag har svårt att acceptera att det bor mängder med människor i Sverige som ser svenska flickor och kvinnor som horor, för att svenskor inte täcker håret, eller för att de har sexuella förbindelser utanför äktenskapet, eller, Allah förbjude, kysser män på dansgolvet.

Sverige är världens mest jämställda land, det bästa landet att vara både kvinna och mamma i, enligt en del undersökningar. Varför vill socialdemokraterna då befolka det landet med människor som ser kvinnors värde som hälften av en mans, som lägger familjens heder på kvinnorna, som anser att det är kvinnans ansvar att inte väcka mannens lustar, som inte vill ge kvinnor rösträtt, och som vill kontrollera kvinnans sexualitet?Varför vill (s) rasera den jämställdhet som svenska kvinnor uppnått genom många års kamp? Det vore väl en sak om man var tydlig med att i Sverige gäller svenska normer och regler, och att man som invandrare förväntas anpassa sig till det svenska samhället.

Men om vi ska tala klarspråk så är Sveriges integrationspolitik ett dåligt skämt, och det är främst (s) som är skyldiga till vansinnet. Vems beslut var det att slopa gränskontrollerna?Ska vi diskutera trafficking - kvinnor som smugglas in i Sverige för att användas som sexslavar? Sverige har flest anmälda våldtäkter i hela Europa, (S) har inte lyft ett finger för att stävja denna utveckling. Är det någon som ska be Sveriges kvinnor om ursäkt så är det Magnus Manhammar och hans partikamrater.

Gabriella Johansson
Sverigedemokraterna

----------------------------------------------------------------------------------

Replik på Gabriella Johanssons, Sverigedemokraterna, svar på Manhammars krönika den 16 mars

Jag blir ledsen när jag läser Gabriella Johanssons svar och de hårresande generaliseringar av muslimer som hon för fram. Att likställa alla svenska muslimer med religiösa fundamentalister är lika befängt som att bunta ihop alla kristna svenskar med Livets ord eller Kristi brud i Knutby.

Att en sverigedemokrat skulle vända en diskussion om jämställdhet till att handla om invandring var väl i och för sig ingen högoddsare, men det är ändå lite anmärkningsvärt att Gabriella Johansson väljer att ägna större delen av sitt svar åt att svartmåla Sveriges muslimska befolkning. Att peka ut en grupp människor som roten till allt ont i samhället väcker otäcka minnen. Hennes rasistiska uttalanden borde skrämma alla som någon gång öppnat en historiebok.

Gabriella Johansson är en erfaren sverigedemokratisk politiker och det märks. Hennes angrepp mot muslimer är mycket lika de som gick att läsa i den debattartikel som Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson fick publicerad i Aftonbladet den 19 oktober 2009. Rubriken för Åkessons artikel, ”Muslimerna är vårt största utländska hot”, talade ensam sitt tydliga språk. Åkessons rasism blev uppenbar, men blir kanske än mer tydlig om du byter ut ordet muslimer mot judar eller kristna.

Sverigedemokraternas öppna rasism mot invandrare i allmänhet och muslimer i synnerhet kommer emellertid inte som någon nyhet för de som känner till Sverigedemokraternas historia. Av de personer som grundade Sverigedemokraterna år 1988 hade en majoritet rötter i den svenska naziströrelsen. Det är därför inte förvånande att Sverigedemokraterna ännu använder sig av en retorik som ekar av stöveltramp. Skillnaden mellan då och nu är att de har bytt namn på syndabocken.

Ett kännetecken för Sverigedemokraternas politik är att alla politiska frågor knyts till invandringen eller islam. Gabriella Johanssons svar är ett typexempel på detta. Det spelar ingen roll om det handlar om jämställdhet, miljö, EU eller gator och avlopp. Sverigedemokraterna lyckas på något sätt alltid hitta en koppling till den enda fråga som spelar någon roll för dem. Sverigedemokraterna är ett rasistiskt enfrågeparti med ett enda syfte - att skapa konflikter i samhället. Det gagnar ingen, varken kvinnor eller män.

Magnus Manhammar
Socialdemokraterna