Åtala Israel för krigsbrott

Efter mer än tre veckor av israeliska attacker mot Gaza har över 1300 palestinier mördats och 5000 skadats allvarligt. Den största delen av dessa människor var oskyldiga civila och nästan en tredjedel var barn. I media förmedlas emellertid ofta bilden av att Israels anfall av Gaza var ett berättigat svar på Hamas raketbeskjutningar mot Israel. Det var det inte.

I jämförelse har tolv israeler dödats av Hamas raketer sedan december medan cirka 1300 palestinier mist livet av Israels bombardemang av Gaza under samma tid. Detta är utan tvekan en massaker. Samtidigt har inte heller raketbeskjutningarna från Gaza minskat i styrka vilket var huvudmålet för den israeliska attacken.


Israels brutala våld mot civila i Gaza är ett brott mot folkrätten, men framförallt också ett brott mot krigets lagar. Enligt dessa lagar, exempelvis Genèvekonventionerna, får en stat inte attackera civila mål som skolor och sjukhus. I Gaza har Israel jämnat ett antal sjukhus och skolor med marken. Flera av skolorna och sjukhusen drevs av FN och Röda Korset och bomberna dödade även personal från dessa organisationer.

Den israeliska armén sprängde också flera ambulanser och bröt de temporära eldupphören som utropats för att ta hand om sårade och sköt då ihjäl hjälparbetare och sjukvårdspersonal. Alla dessa handlingar är allvarliga krigsbrott, i synnerhet angreppen på sjukvårdspersonal och Röda Korset som enligt internationella krigslagar har en särställning i krig och därmed aldrig får attackeras.

Nu är dags att någon på allvar drar Israel och de ansvariga ledarna inför rätta. Precis som många länder försökte göra med Milosevic och Pinochet. I gårdagens tidningar menade SSU-ordförande Jytte Guteland att det är omvärldens roll att åtala Israel för de här avskyvärda brotten. SSU-ordförande meddelade också att SSU anlitat folkrättsjurister för att förbereda ett åtal av de israeliska ledarna som håller för internationell prövning.

Den femtioåriga olagliga ockupationen av Palestina och inte minst den omänskliga blockaden av Gaza de senaste åren måste få ett slut. Det är den enda vägen till en långvarig fred i Mellanöstern. För det behövs att omvärlden höjer rösten på allvar och ställer de skyldiga till svars. SSU:s åtal av Israels ledare är ett bra första steg i den riktningen.

Sund splittring i Sydafrika

Förra året var första gången det var riktigt turbulent i den sydafrikanska politiken sedan apartheids fall. Nelson Mandelas parti African National Congress, ANC, har sedan mitten av nittiotalet fullständigt dominerat den politiska scenen i Sydafrika. Både i det nationella parlamentet och i provinsernas parlament har ANC styrt med en överväldigande majoritet av väljarnas stöd.

ANC:s storlek och bredd i det sydafrikanska samhället har på många sätt varit en av de viktigaste nycklarna för dess framgång. Genom att ANC samlat mängder av olika gräsrotsorganisationer, fackföreningar och studentorganisationer har dock partiet med tiden blivit ganska spretigt ur en politisk och ideologisk synvinkel.

ANC har i grunden kallats sig för socialister och har sedermera varit medlemmar av den världsomfattande international som samlar socialistiska och socialdemokratiska partier, men har alltid varit under står påverkan av Sydafrikas kommunistiska parti som man hade som nära allierad under kampen mot apartheid.

Detta tog sig bland annat i uttryck i den mycket bittra maktstriden om ledarskapet i ANC vid kongressen i december 2007. Då dåvarande president Mbeki, en nästan politiskt liberal president, stöttad av stora delar av det politiska etablissemanget förlorade ordförandevalet i ANC mot Jacob Zuma, en vänsterradikal politiker med ett starkt stöd i ANC:s ungdomsförbund, kommunistpartiet och fackföreningarna.

Då Zuma vann ordförandevalet var det droppen som fick bägaren att rinna över för många ANC-aktivister som redan tyckte att partiet hade börjat glida för mycket till vänster. Det blev startskottet för stora massavhopp av ANC-medlemmar över hela landet och i december 2008 samlades tusentals tidigare ANCare för att bilda ett nytt parti. Partiet döptes till Congress of the People, COPE, och hade vid bildandet redan samlat 430 000 medlemmar enligt partiledningen.

Det som skedde för Socialdemokraterna i Sverige 1917 då man splittrades mellan ett reformistiskt parti, Socialdemokraterna och ett revolutionärt parti, Vänsterpartiet, har nu alltså även hänt i Sydafrika. ANC var utan tvekan för stort och hade alldeles för stora politiska skillnader internt. Splittringen av ANC var förmodligen sund både för ANC själva och för den sydafrikanska demokratin.