SD:s nolltolerans - ett hyckleri

Den senaste veckan har Sverigedemokraterna genomgått sin kanske svåraste kris någonsin. Sverigedemokraterna har sedan sitt grundande för snart 25 år sedan varit med om mängder av skandaler och kriser, men partiet har aldrig tidigare varken upplevt en så stor offentlig kris eller ett massmedialt drev av en sådan här omfattning. Händelserna som utspelar sig på den film som ligger till grund för hela krisen saknar även motstycke i svensk politisk historia.

Tidpunkten för krisen var oläglig för Sverigedemokraterna. De senaste veckorna har partiet fått rekordhögt stöd i opinionsmätningarna. Samtidigt har Jimmie Åkesson i ett försök att skaffa partiet en mer putsad fasad presenterat en linje av nolltolerans mot extremism. Partiet menar att det inte längre kommer finnas något utrymme för rasister, extremister eller rättshaverister. Extrema utsvävningar tillåts inte. De företrädare som inte följer detta ska uteslutas ur partiet.

Det blev därför väldigt jobbigt för Åkesson då det uppdagades att partiets ekonomiskpolitiske talesperson, Erik Almqvist, hade blivit fångad på film med att uttala sig både grovt rasistiskt och nedsättande mot kvinnor. Att filmen sedan fortsätter med att partiets rättspolitiske talesperson Kent Ekeroth (partiets kandidat till justitieminister!) ihop med Almqvist utrustar sig med järnrör, beter sig aggressivt och slutligen vittnar falskt för polisen gör inte saken enklare för Åkesson.

Som en konsekvens av nolltoleranslinjen inom partiet borde både Almqvist och Ekeroth fråntas samtliga uppdrag och uteslutas ur partiet. Partiföreträdare på olika nivåer har under lång tid slängts ut ur Sverigedemokraterna för betydligt mildare förseelser. Igår gav dock partiledning besked angående Ekeroths framtid. Hans fråntas sitt uppdrag som rättspolitisk talesperson, men när det gäller riksdagsplatsen, som är hans huvudsakliga förtroendeuppdrag har partiet fortfarande förtroende för honom.

Vad gäller Almqvist har partiledningen redan tvingat honom att avsäga sig sina interna uppdrag inom partiet. Almqvist plats i riksdagen, som är hans tyngsta och mest betydelsefulla politiska uppdrag, har varken Almqvist eller Sverigedemokraternas partiledning gett något besked om. Slutgiltigt svar om Almqvists framtid verkar vi få vänta på till början av nästa år enligt Sverigedemokraternas pressekreterare Linus Bylund.

Efter den här veckan är det uppenbart att Åkessons närmast förtrogna kamrater mäts med en annan måttstock än andra politiska företrädare både inom Sverigedemokraterna eller om det hade handlat om några av de övriga sju riksdagspartiernas representanter. Lek med tanken att det var Moderaternas Anders Borg och Beatrice Ask som kraftig påverkade hade dragit runt på stan skrikandes rasistiska och kvinnofientliga glåpord för att slutligen beväpna sig med stålrör och ljuga inför polisen.

Borg och Ask hade inte kunnat sitta i riksdagen en sekund efter att det hade avslöjats. Detsamma gäller de andra riksdagspartiernas företrädare förutom Sverigedemokraterna. Talet om Sverigedemokraternas nolltolerans har aldrig varit något annat än tomma ord. Det handlade inte om nolltolerans överhuvudtaget. Nolltoleransens syfte var från början till slut endast att ompaketera ett rasistiskt parti i en mer rumsren förpackning.

Men för Sverigedemokraterna har rasismen alltid varit kärnan i partiets ideologi. Det går inte att ändra på genom enskilda uteslutningsärenden eller kosmetiska förändringar.

Four more years

Ikväll avgörs det amerikanska presidentvalet och när vallokalerna stänger kommer troligen uppemot 130 miljoner amerikaner att ha röstat. Den amerikanska valrörelsen är på många sätt oerhört inspirerande. Det starka engagemang för politisk förändring som så många amerikaner känner smittar av sig och det är inte konstigt att tusentals människor från hela världen väljer att resa till USA för att följa eller delta i den amerikanska valrörelsen.

För fyra år sedan besökte jag USA för att engagera mig i Obamas kampanj. Jag valarbetade i Pennsylvania som var en delstat där det var mycket jämnt stöd mellan Obama och hans republikanske rival McCain. Varje röst kunde avgöra och det var hela tiden full fart hos oss i den lokala Obamakampanjen. Vi varvade dörrknackning med flygbladsutdelningar, telefonkampanjer och utåtriktade aktiviteter för att höja valdeltagandet.

Det var en fantastisk känsla att på valnatten få uppleva glädjen ihop med valarbetarna då Obama vann både Pennsylvania och Vita huset. I år upplever jag valnatten från Sverige, men jag måste säga att jag nästan är mer nervös den här gången. Obamas fyra år som president har inneburit många bra förändringar för det amerikanska folket. Bland annat har Obama genomfört en sjukvårdsreform som gett miljontals fler amerikaner tillgång till sjukvård.

Obama har också skapat större möjligheter för unga människor att studera vidare på universitet, antagit en hård lagstiftning mot banker och finansbolag samt satsat stora resurser för att möjliggöra en grön energiomställning. Det område där det finns mest att önska av Obama är utrikespolitiken. Även om han har gjort viktiga insatser då det gäller USA:s bistånd har exempelvis situationen i Irak och Afghanistan inte förbättrats nämnvärt.

Det finns emellertid ingenting som skulle bli bättre om Obamas motståndare Romney vinner valet. Och det är tyvärr fullt möjligt ikväll eftersom Republikanerna verkar göra vad som helst för att vinna. Ett stort antal delstater som styrs av Republikanerna har nyligen antagit nya vallagar som försvårar för många utsatta grupper att rösta i valet. Förtidsröstning har ställts in, antalet vallokaler har minskats och nya legitimationskrav införts.

Förhoppningsvis vinner Obama ändå. För det är ingen tvekan om att USA behöver honom vid rodret i fyra år till.