Attacken mot facket

Sedan regeringen Reinfeldt tog över makten i landet har den systematiskt fört ett krig mot facket i syfte att bakvägen slå sönder den svenska välfärdsmodellen. Varför? Jo, när Reinfeldt ersatte Bo Lundgren som ledare för Moderaterna var det särskilt en läxa han lärde sig av sin företrädare. Att öppet gå till val på att sänka skatten för rika genom att försämra välfärden var ingen lyckad strategi för att vinna väljarnas förtroende.

Majoriteten av svenska folket gillar allmän välfärd och Reinfeldt insåg därför att han var tvungen att hitta ett nytt angreppssätt för att ha en chans att nå sina mål. Reinfeldts lösning var att göra en total ”make over” av Moderaterna. De gamla Moderaterna blev de nya Moderaterna och överklassretoriken byttes mot sloganen ”Sveriges nya arbetarparti”.

Hela förändringen var såklart bara en fasad. Det mesta av Moderaternas partikassa kommer fortfarande från Svenska Arbetsgivareföreningen, idag kallat Svenskt Näringsliv, men om partiets företrädare i alla fall sa att man stod upp för arbetarnas rättigheter och för välfärden skulle det förhoppningsvis gå att lura tillräckligt många för att kunna vinna valet 2006.

Sagt och gjort. Moderaterna vann valet 2006 och satte genast igång med att förverkliga sina drömmar. Nu skulle välfärdssamhället demonteras och då stod en attack mot facket högst upp på listan. Till att börja med undergrävde högerregeringen fackets roll genom att drastiskt försämra a-kassan och samtidigt göra det dyrare för folk att vara medlemmar i facket.

Efter det var det dags för Moderaterna att be sina bröder i Svenskt Näringsliv att stranda förhandlingarna om ett nytt Saltsjöbadsavtal med facket. Slutligen och som spiken i kistan på fackföreningarna angrep regeringen löntagarnas rättigheter via bland annat lagar om minskad anställningstrygghet. Resultaten av Reinfeldts politik har inte låtit vänta på sig.

Häromveckan fick Sverige en reprimand av EU-kommissionen för att vi har sämst anställningstrygghet i EU. I praktiken kan du i Sverige idag skjutsas runt hur lång tid som helst mellan olika vikariat och visstidsjobb utan en möjlighet att få en fast anställning.

Dessutom är nu Sverige det EU-land som har den snabbaste ökningen av arbetslösa som lever under den absoluta fattigdomsgränsen. Det är följden av kamrat Reinfeldts politik.

Glöm inte regeringens gamla synder

I hopp om att väljarna skulle hinna glömma genomförde den moderatledda högerregeringen sina värsta och mest impopulära försämringar av välfärden under den första tiden av mandatperioden. Jag kom ihåg hur jag bara ett år efter valet mötte många personer som röstat på Moderaterna och som kände sig lurade. Hur kunde högern i valrörelsen lova att de skulle göra livet bättre för Sveriges arbetare och utveckla välfärden för att när de väl kommit till makten i praktiken göra raka motsatsen?

Svaret är enkelt. Moderaterna är och har alltid varit starka motståndare till välfärdsstaten. Reinfeldt skrev själv under nittiotalet flera böcker där han i det närmaste uttryckte ett hat mot det svenska välfärdssystemet. Fredrik Reinfeldts mest kända bok heter ”Det sovande folket” och går enkelt att finna på http://www.alliansfrittsverige.nu/ I boken beskriver den då 28-årige Reinfeldt välfärdsstaten som en omöjlig konstruktion och att politikerna inte ska ha att göra med hur samhällets resurser fördelas.

Det är med dessa idéer i åtanke inte svårt att se att Reinfeldt är nöjd med sin genomförda politik. Sedan Reinfeldt tog över landet har skattetrycket sänkts från 57 till 46 procent. Det innebär i realiteten att statens omfördelande roll har minskat med lika mycket och Moderaterna vet att det är genom skattesänkningar som det lättast går att försvaga välfärden.

Även om skattesänkningarna i sig har bidragit till ökade klyftor har sättet som Moderaterna finansierat dem på fördjupat orättvisorna än mer. Nästan direkt efter valet 2006 införde regeringen minskat stöd och hårdare tag när det gäller arbetslösa och sjukskrivna. En följd av denna politik var exempelvis att cancersjuka tvingades ut i arbete i höstas. Samtidigt sänkte Moderaterna skatten för de allra rikaste då de avskaffade förmögenhetsskatten och den statliga fastighetsskatten.

I sin iver att privatisera och sälja ut allt som är offentligt ägt har regeringen också sålt ut flera viktiga och inkomstbringande statliga företag till reapriser. Vin och Sprit och utförsäljning av apoteken är ett par exempel. Det går dock att stoppa Reinfeldts systemskifte och vända Sveriges utveckling till något positivt igen. För det behöver vi en rödgrön regering.

Guldstjärna till Reinfeldt

I söndags blev jag positivt överraskad av Fredrik Reinfeldt. Skälet var att regeringen presenterade att de i vårbudgeten ska föreslå att försvaret köper två nya ubåtar av Kockums i Karlskrona. Detta innebär att Sverige i framtiden har chansen att fortsätta vara världsledande när det gäller ubåtsteknik. De nya ubåtarna kallas av försvarsmakten för NGU, vilket står för nästa generations ubåtar och är en vidareutveckling av dagens mycket tekniskt avancerade svenska ubåtar.

Regeringens besked om ubåtsordern var förvånande eftersom de sedan förra valet genomfört ett systemskifte när det handlar om Sveriges försvarsindustri. I regeringens materialförsörjningsstrategi för försvaret säger regeringen att de inte vill att Sverige ska utveckla försvarsenheter på egen hand. Istället menar regeringen att alla nya försvarsenheter ska köpas till billigaste pris på den globala marknaden.

Detta är på sikt en dödsdom för svensk försvarsindustri, men den här gången klarades sig förmodligen Kockums eftersom de nya ubåtarna beräknas vara billigare än sina internationella konkurrenter. För militärfordonstillverkaren Hägglunds i Örnsköldsvik gick det inte lika bra i somras då de förlorade en stor order från försvaret, trots att försvarsdepartementet under förra mandatperioden satsat över en miljard kronor i forskningspengar på Hägglunds toppmoderna splitterskyddsfordon.

Vi socialdemokrater har en helt annorlunda syn på försvarsindustrin än Reinfeldt. För oss är en inhemsk försvarsindustri en ovärderlig möjlighet till spjutspetsforskning. Det var till exempel genom utveckling av försvarets radioenheter som idén till världens första mobiltelefon kläcktes och sedermera Ericssons mobiltelefoni utvecklades och det var genom forskning kring nya ubåtsmaterial som SSAB:s bästsäljande stålkvalité togs fram.

Med nya uppfinningar skapas nya företag och fler jobb som ger mer skatt och bättre välfärd. En inhemsk försvarsindustri betyder också att Sverige inte måste göra sig beroende av andra för att köpa försvarsmaterial. En svensk försvarsindustri är i själva verket en förutsättning för alliansfriheten. Regeringens attacker mot försvarsindustrin är med det i åtanke inte särskilt oväntade eftersom både Moderaterna och Folkpartiet vill gå med i den USA-ledda militäralliansen Nato.

Engagera dig politiskt!

Sverige blir bättre om fler engagerar sig politiskt. I flera årtionden har de politiska partierna stadigt tappat medlemmar och hand i hand med den utvecklingen har även antalet förtroendevalda i kommuner och landsting minskat. Bara sedan förra mandatperioden har över tretusen förtroendeuppdrag försvunnit runt om i landet. Trenden är väldigt tydlig. Det blir allt färre personer som får än mer att säga till om i politiken. Jag tror att den här utvecklingen är farlig. Styrkan i vår demokratiska modell har varit att vi haft partier med en stark medlemsbas och att många personer har varit delaktiga i de politiska beslutsprocesserna.

På så sätt har samhällsbygget hela tiden varit väl förankrat i verkligheten. Med många folkvalda ”politiker” blir avståndet mellan väljare och beslutsfattare kortare, vilket stärker demokratin och minskar politikerföraktet. En annan fördel med att involvera många människor i besluten är att det ger chansen för fler att komma med idéer och kloka synpunkter. På så sätt blir besluten bättre då ytterligare aspekter lyfts upp. Jag är övertygad om att det behövs en offensiv för att få fler politiskt aktiva. Ett första steg skulle vara att partierna gjorde det lättare för folk att gå med och direkt få vara med och påverka.

Sedan är det självklart så att alla inte kan eller har tid att engagera sig i ett parti. Det behövs därför andra kanaler för att föra fram goda idéer. Två bra exempel är att antingen skriva en insändare och skicka den till tidningen eller att skriva ett medborgarförslag till sitt lokala kommunfullmäktige. Detta är två utmärkta sätt att föra fram sina synpunkter på. För det är genom att idéer stöts och blöts som vi förbättrar vårt samhälle.