Lank till dagens kronika i Sydostran

Har ar en lank till den kronika som jag har publicerad i Sydostran idag.

"Demokrati maste fa kosta"

Här kommer min tisdagskrönika från Sydöstran

Världens starkaste demokrati?

Idag och de kommande två tisdagarna kommer jag att diskutera den svenska demokratins hot och möjligheter här på krönikeplatsen. Demokrati är något som vi ofta pratar om och inom politiken gärna även gör oss till talespersoner för, men hur står det egentligen till med den svenska demokratin?

Efter att ha varit aktiv i politiken några år börjar jag inse att allt kanske inte fungerar som jag trott. Jag har sedan min skolgång föreställt mig att den svenska demokratin är stark och nästan överlägsen i jämförelse med andra länders. En mycket naiv syn, men ändock en syn jag fått genom bland annat studier på gymnasiet och sedermera på universitetet.

Verkligheten ter sig dock annorlunda från den bild jag fått från skolböckerna. Ska jag vara helt ärlig har flera av mina lärare och föreläsare många gånger visat ett förakt för politik och det svenska parlamentariska systemet. Eftersom det är det systemet som vår demokrati vilar på har föreläsarna inte gett oss studenter någon sympatisk bild av politiskt engagemang.

Den information om svensk demokrati och politik vi studenter fått handlar snarast om att vi i Sverige har 349 ledamöter i riksdagen och att det är dessa riksdagsledamöter som tillsammans med regeringen sköter Sverige. Vad politik och demokrati egentligen innebär har inte verkat vara tillräckligt intressant för våra föreläsare att ta upp.

Min egen erfarenhet som vald politiker har i alla fall gett mig en annan bild. I verkligheten är politik och demokrati mycket mer än bara administration och förvaltning. Politik är engagemang och att våga kämpa för det man tror på. Demokrati är inte heller bara några siffror på ett papper utan handlar om värderingar om allas lika värde, allas lika rätt att uttrycka sig och allas lika möjligheter att påverka. Detta verkar det som att en stor del av den senaste generationen lärare har missat.

Även media lever i en konstig föreställning om vad politik och demokrati handlar om. Istället för att lyfta upp de tusentals engagerade politiker som lägger kvällar, helger och fritid för att förbättra Sverige på det sätt de tror på, väljer de flesta medier att bara lyfta politiska skandaler och syssla med allmän smutskastning av politiken.

Både lärarkårens och journalistkårens oförmåga att ge en rättvis bild av vårt politiska system har tyvärr bidragit till ett utbrett politikerförakt. Politikerföraktet hotar demokratin i grunden genom att det skapar förakt för vårt demokratiska system och avskräcker människor från att engagera sig politiskt. Detta är ett mycket allvarligt problem då vår modell med representativ demokrati är beroende av människors tro på förändring och vilja att engagera sig.

Talesättet säger att varje generation har till uppgift att själva erövra demokratin. Nu borde det vara dags för den nya generationen att göra det. Mitt förslag är att de först och främst utbildar sig till lärare eller journalister.