tisdag, januari 18, 2011

Snart är ålen rökt

Det finns 19 arter ål i världen. Den ål som återfinns i svenska vatten kallas för den europeiska ålen. Sorgligt nog är den europeiska ålen näst intill utrotad och om inte något drastiskt görs nu lär ålen inte finnas kvar i Östersjön då min generations barn har vuxit upp.

Ålen är utan tvekan en av våra mest unika fiskar. All ål som finns i Europa är nämligen födda på samma mystiska ställe. Platsen är Sargassohavet som ligger mellan ön Bermuda och de västindiska öarna, i ungefär samma område som pekas ut som Bermudatriangeln.

Endast i Sargassohavet finns just de exakta förutsättningar som krävs för att den europeiska ålen ska kunna leka och fortplanta sig. Det är härifrån som ålen både startar och avslutar sin livsvandring som enkelt uttryckt innebär Europa tur och retur.

Under ålens första tid är den bara ett litet genomskinligt yngel och kallas då för ållarv. Det är vid denna tid i livet som de gör sin första av många imponerande resor. Med hjälp av strömmar transporteras de små ynglen över hela den Atlantiska Oceanen till Europas kuster.

Resan kan ta uppemot tre år och när de kommer fram har de vuxit till sig flera centimeter. Ålarna är fortfarande genomskinliga och går nu under namnet glasål. Det är här vid de spanska, portugisiska, franska och brittiska kusterna som ålen råkar illa ut först.

Glasålen fiskas där upp för att ätas som delikatess samt för att levande exporteras vidare till andra länder för att odlas. De ålar som klarar sig undan fortsätter sin vandring till olika delar av Europa, däribland Sverige, där de stannar tills de blir könsmogna.

Då ålen blivit könsmogen, vilket kan ta mellan 5 och 40 år beroende på värme och klimat, vandrar den hela den långa vägen tillbaka till Sargassohavet för att leka. Efter leken dör den och de nya ynglen ger sig av för att göra om sina förfäders enastående resa.

Den hemska sanningen är att denna resa inte görs av särskilt många ålar längre. Faktum är att antalet glasålar som idag anländer till Europas kuster bara är en procent av vad det var för 30 år sedan. Skälet till detta är att vi dödar ålen innan de hinner tillbaka för att leka.

Ålen överfiskas längs hela sin vandring. Det gäller såväl vid Västeuropas kuster som i Östersjön. Ålens dagar är troligen räknade. Den kan redan vara utom räddning.

tisdag, januari 04, 2011

Sätt punkt för diktaturen

Ungefär 60 mil öster om Blekinge bor 10 miljoner människor i en av vår tids värsta diktaturer. Landet heter Vitryssland och diktatorn heter Aleksandr Lukasjenka. Sedan Lukasjenka kom till makten för 17 år sedan har Vitryssland gjorts till ett av världens mest ofria länder. Fria medier är i praktiken förbjudna och oberoende journalister förföljs och trakasseras. Samma sak gäller för demokratiska partier och organisationer som arbetar med att försvara mänskliga rättigheter. Att vara emot diktaturen ses som kriminellt och enligt vitrysk lag kan du riskera upp till två års fängelse om du framställer Vitryssland eller Lukasjenka i dålig dager.

Vitryssland är precis en sådan skum diktatur som du kanske sett målas upp i någon James Bond-film. När jag besökte huvudstaden Minsk för några år sedan vaktades vart och vartannat gathörn av militär i tanks och uniformerad polis. I det ståtligaste betongpalatset i slutet av den stora paradgatan huserar Lukasjenkas hemliga polis som precis som sina gamla föregångare bär namnet KGB. I realiteten är det KGB som upprätthåller makten åt Lukasjenka genom att fängsla politiskt oliktänkande och demokratitörstande vitryssar i sina ökända fängelsehålor under KGB-palatset.

En av diktaturens största inkomstkällor är den stora vapenindustrin som Lukasjenka byggt upp under sin tid vid makten. Vem som köper vapnen är Lukasjenka inte så noga med och stater som Nordkorea och Iran är några av de mest frekventa köparna. Kort och gott kan man säga att vi i Sverige har en av jordklotets allra mest skurkaktiga diktatorer som granne. Detta vet den svenska regeringen, men har valt att inte göra något åt det. På senare år har till och med Sverige dragit in det lilla ekonomiska stöd som tidigare fanns till den vitryska demokratirörelsen.

För Sverige borde det vara en självklarhet att stötta den demokratiska rörelsen i Vitryssland på samma sätt som vi har gjort med frihetsrörelser världen över. Det är därför hög tid att regeringen agerar. Först krävs att stödet till den vitryska demokratirörelsen återinförs. Sedan behöver Sverige bli en naturlig fristad dit vitryska demokratiaktivister och journalister kan fly samt bli en stark internationell röst för ett fritt Vitryssland. Det är dags att sätta punkt för Europas sista diktatur.