Karlskronavarvet i fara

Om Fredrik Reinfeldt och regeringen får som de vill kan mycket väl Karlskronavarvet vara nedlagt inom en snar framtid. Den borgerliga regeringen genomför just nu ett systemskifte när det handlar om Sveriges försvarsindustri. Borgarna har med Moderaterna i spetsen valt att bryta helt med Sveriges tidigare linje där vi värnat om den svenska neutraliteten och därmed den egna försvarsindustrin.

Det senaste exemplet kom förra veckan då den svenska militärfordonstillverkaren Hägglunds i Örnsköldsvik förlorade en stor 2,7 miljarders order från försvaret. Trots att försvarsdepartementet under förra mandatperioden redan satsat över en miljard kronor i forskningspengar på Hägglunds toppmoderna splitterskyddsfordon beslutade sig regeringen för att köpa nya fordon från utlandet.

Det är uppenbart att Reinfeldt inte är intresserad av att Sverige ska behålla någon inhemsk försvarsindustri. Det framkommer inte minst i regeringens nya materialförsörjningsstrategi för försvaret där det svart på vitt står att Sverige inte ska utveckla försvarsenheter på egen hand, utan istället köpa från den globala marknaden.

Jag tror att det finns två orsaker till den borgerliga regeringens agerande. För det första är de svenska högerpartierna marknadsfundamentalister. De struntar fullständigt i konsekvenserna, bara fler och fler områden utsätts för konkurrens och säljs ut till högstbjudande. I det här fallet leder regeringens agerande till att Örnsköldsvik förlorar hundratals arbetstillfällen samt att miljarder svenska skattekronor kastas bort.

Den andra orsaken är att högern vill begrava den svenska neutralitetspolitiken. Ett modernt försvar samt en självständig och stark försvarsindustri har alltid varit grunden i vår alliansfrihet. Om försvarsindustrin försvinner kommer det på sikt att vara omöjligt för Sverige att fortsätta vara alliansfria. Sverige kommer att tvingas in i NATO, vilket är vad flera av regeringspartierna vill.

Därför ligger just nu hela den svenska försvarsindustrin risigt till. Ingen vet vilket företag som regeringen kommer att punktera härnäst. Nästa gång kan det vara JAS i Linköping eller varvet i Karlskrona som förlorar sitt kontrakt. Endast en sak är säker. Med Fredrik Reinfeldt som statsminister blir det inte bättre.

Agera för demokrati i Iran!

Just nu befinner jag mig i Sydafrika för att arbeta med ANC. Även här är nyhetssändningarna fulla av bilder från demonstrationerna för demokrati i Iran. Den senaste veckan har tusentals modiga demonstranter trotsat den hårdföra iranska regimen för att gång på gång, under livsfara, ta sig ut på gatorna för att protestera.


Jag kan inte undvika att dra paralleller till den sydafrikanska historien och hur det krävdes enorma massprotester och blodig kamp av den sydafrikanska befrielserörelsen innan apartheid föll. Tusentals sydafrikanska frihetskämpar mördades och fängslades av den hårdföra apartheidregimen enbart för att de kämpade för alla människors lika värde.

Iran har precis som Sydafrika lidit av årtionden av förtryck. Den iranska regimen är oerhört brutal och de trettio år som prästerskapet styrt landet har varit fruktansvärda. Där har också väldigt många människor fått betala med sina liv i kampen för mänskliga rättigheter och för att fritt få uttrycka sin mening.

I Iran har prästerskapet bestämt att en kvinna bara är hälften så mycket värd som en man. Kvinnor har utsatts för en hänsynslös diskriminering. Det har emellertid lett till att det är den iranska kvinnorättsrörelsen som stått längst fram i striden för demokrati och frihet. Det har nästan dagligen kommit rapporter från Amnesty och Human Rights Watch om hur kvinnorättsaktivister misshandlats, torterats och ibland dömts till offentlig stening till döden.

Den tändande gnistan till den senaste veckans protester var det stora missnöje som fanns mot valfusket i det redan illegitima presidentvalet. Sedan dess har protesterna breddats till att handla om krav på genomgripande reformer för demokrati.Under de senaste dagarna pekar många rapporter på att över hundra demonstranter i Teheran har dödats i sammandrabbningar med kravallpolis. Nu måste Sveriges regering agera.

Regimens illdåd i Iran är inte mindre förkastliga och avskyvärda än de som skedde i Sydafrika. Sverige måste därför stödja den iranska frihetsrörelsen på samma sätt som vi stödde den sydafrikanska. Carl Bildt måste ta bladet från munnen och omedelbart ta kraftigt avstånd från det som händer. Bildt borde också öppna ambassaden i Teheran för förföljda demonstranter.För nu handlar det inte bara om demokrati. Det handlar om att rädda liv.

Kryssa på söndag

På söndag ska jag använda min rätt att rösta i valet till Europaparlamentet. I valet finns det möjlighet att kryssa en särskild kandidat på valsedeln. Den chansen ska jag ta. Genom att kryssa för en kandidat på röstsedeln kan du påverka vilka personer som blir inröstade och ska representera det parti som du röstar på, men först och främst är Europaparlamentsvalet ett val som handlar om parti och ideologi.

I valet avgörs det om det blir högern eller vänstern som kommer att styra Europaparlamentet de kommande fem åren. Sedan 1999 har högerns nyliberala och konservativa partier haft en majoritet i Europaparlamentet. Den regerande högern har under dessa år försökt göra EU till ett högerprojekt med syfte att motverka exempelvis fackliga rättigheter och miljöhänsyn. Det är i grunden det som valet handlar om. Frågan är om EU i första hand ska stå på människan eller marknadens sida.

I Europaparlamentsvalet har personvalet kommit att bli mer uppmärksammat och avgörande än i de nationella valen. I EU-valet 2004 var det flera kandidater från Sverige som kryssade sig in i parlamentet, däribland Anna Hedh och Åsa Westlund från Socialdemokraterna. I årets val finns det många intressanta kandidater på partiernas listor. Jag har själv bestämt mig för att kryssa Ardalan Shekarabi som är nummer åtta på Socialdemokraternas lista. Shekarabi är en ung och engagerad socialdemokrat som till vardags jobbar som jurist i Gävle.


Shekarabi har bland annat gjort sig känd för sin kamp mot SMS-lånen och den skuldfälla som dessa lån innebär för många människor. Han har också visat sig modig då han vågat stå upp mot partilinjen när det gäller Ipredlagen, men huvudorsaken till att jag kommer att kryssa honom är hans inställning till utrikespolitiken och framförallt i konflikten mellan Israel och Palestina.

Ardalan är anhängare av Olof Palmes linje när det gäller Mellanöstern. Han menar att Sverige och EU borde ta en tydligare ställning för fred och villkora handelsavtalen med Israel med krav på att ockupationen av Västbanken och Gaza upphör. Samtidigt bör biståndsavtalen med Palestina villkoras med krav på demokratisering av det palestinska samhället.

Valet på söndag är främst ett partival, men ta även chansen att kryssa. Jag lägger min röst på Socialdemokraterna och på Ardalan Shekarabi.