Kritik av Israel är inte antisemitism

Efter en artikel som publicerades i Aftonbladet förra veckan har Sverige kallats antisemitiskt i israelisk media. Den israeliska utrikesministern har till och med öppet uttryckt att svenskar nästan är som nazister. Jag tänker själv inte ta ställning till om artikeln, som handlar om påstådd organhandel i Israel och är skriven av journalisten Donald Boström, är sann eftersom jag inte har möjlighet att undersöka de påståenden och fakta som presenteras i artikeln.

Däremot är det väldigt olyckligt när israelisk media och den israeliska regeringen kallar Sverige för antisemitiskt. Att dra ett helt folk över en kam, i det här fallet svenskarna, är i grunden samma sak som antisemitism och annan rasism. Eftersom Israel och Sverige är demokratiska länder som båda har en stark yttrande- och pressfrihet är det också märkligt att den israeliska regeringen nu kräver att Sverige ska ursäkta sig för något som är skrivet av en fri tidning.

Det är även synd att artikelns kritiker inte dementerar den med korrekta fakta, utan istället enbart påstår att den är antisemitisk. Jag har själv fått ett antal mail från kollegor i Israel som är oroade för att de nu läst om att antisemitismen har blivit starkare i Sverige. De menar att det i israelisk media påstås att artikeln i Aftonbladet bara är en del av en trend av ökande svensk kritik av Israel och att den kritiken likställs med antisemitism.

Här är de verkligen fel ute. Det är farligt om ett lands regering och massmedia rakt av klassar kritik av landet som rasism. Varken den svenska kritiken av Gazakriget eller av Israels fruktansvärda ockupation av Palestina är antisemitisk. En osaklig diskussion kring detta gagnar ingen och i framförallt inte den israeliske utrikesministern som här uppenbarligen försöker vinna billiga politiska poänger genom att missbruka ordet antisemitism.

Farlig lax i fiskdisken

Framgången för den odlade laxen i fiskdisken hotar livet i haven. Detta är entydigt efter SVT:s Uppdrag gransknings program om Norges nya exportsuccé, ”Laxen - det rosa guldet”. Den odlade laxen från Norge står idag för hälften av världens odlade lax och 98 procent av all lax som konsumeras i Sverige. Odlad lax framhålls ofta som ett miljövänligt alternativ av fiskeindustrin. Sanningen är den direkt motsatta.

I verkligheten är den explosionsartade ökningen av laxodlingar en av de störst växande orsakerna till havens utfiskning. Laxen är en rovfisk och livnär sig naturligt på småfisk och kräftdjur. I fiskodlingarnas kassar där laxen odlas i miljontal kommer födan istället genom pellets gjorda av fiskmjöl. Fiskmjölet är i sin tur gjort på nedmalen vildfisk som ansjovis, blåvitling och tobis. Fiskarter som väldigt ofta tjuvfiskas och som är hotade i stora delar av världshaven.

Huvudproblemet är emellertid att det krävs minst två och ett halvt kilo vildfisk i form av foder för att odla ett kilo lax. Det innebär att ju mer lax du odlar, desto mindre fisk blir det i haven. Odlad lax är alltså inte alls någon lösning för våra redan utfiskade hav såsom fiskelobbyn gärna påskiner. Det kan inte klassas som en miljöinsats på något annat sätt heller, utan det handlar bara om att industrin använder fisken för att tjäna pengar.

Detta är en knepig paradox och något vi borde tänka på när vi står vid fiskdisken och ska handla fisk till middagen nästa gång. Det blir ingen mer odlad lax för mig i alla fall.

Ett starkare SSU

Det är ett starkt SSU som i fredags avslutade sin 35:e kongress i Uppsala. Till skillnad från det senaste årtiondets kongresser var årets möte utan några stora upprivande personstrider. Fokus blev därför lyckligtvis på politiken och under den sex dagar långa kongressen arbetade de 249 ombuden fram ett politiskt program lika omfattande som något av riksdagspartiernas.


SSU gör en imponerande insats inom flera politiska områden. Bland annat antogs ett nytt HBT-politiskt program som nu särskilt lyfter upp transpersoners rättigheter. Vidare tog SSU-kongressen hård ställning mot friskolornas totala etableringsfrihet. Ungdomsförbundet menar att det är den offentliga instans som betalar för skolan också måste få hålla i avgörandet vid nya skoletableringar. Det innebär ett kommunalt veto.

Det är viktigt att även påpeka att SSU har vänt medlemstrenden och i år ökar sitt medlemsantal för tredje året i rad. Efter att ungdomsförbundens tidigare medlemssystem havererade då oegentligheter framkommit 2005 gjorde SSU som enda ungdomsförbund helt om sitt system. Samtliga medlemmar skrevs ut och idag kan ingen som själv inte gett sitt medgivande samt betalat in sin medlemsavgift bli medlem.

Mest utrymme på kongressen fick ändå debatten om ungdomsarbetslösheten. Det är ingen tvekan om att detta är en ödesfråga för landet. SSU som inte bara är ungdomsförbund till Socialdemokraterna utan också LO har en avgörande roll i att formulera en politik för att få dagens ungdomsgeneration i arbete.

Här har SSU:arna mängder av förslag. Det handlar om praktikplatser, lärlingsutbildningar och nyföretagarsatsningar för unga. Framförallt handlar det dock om att hålla dörren öppen till vidareutbildning och högskolestudier för de unga som vill, en dörr som den borgerliga regeringen allt mer försökt stänga de senaste åren.

Det är bra att SSU lägger sin kraft på att bryta arbetslösheten bland unga. Just nu har Sverige näst högst ungdomsarbetslöshet i Europa. Om människor hamnar utanför arbetsmarknaden redan i unga år riskerar de att få problem med arbete även under senare delar av livet. Det är därför skrämmande att se högerregeringens passivitet i frågan.