Tidpunkten
för krisen var oläglig för Sverigedemokraterna. De senaste veckorna har partiet
fått rekordhögt stöd i opinionsmätningarna. Samtidigt har Jimmie Åkesson i ett
försök att skaffa partiet en mer putsad fasad presenterat en linje
av nolltolerans mot extremism. Partiet menar att det inte längre kommer finnas
något utrymme för rasister, extremister eller rättshaverister. Extrema
utsvävningar tillåts inte. De företrädare som inte följer detta ska uteslutas
ur partiet.
Det blev
därför väldigt jobbigt för Åkesson då det uppdagades att partiets
ekonomiskpolitiske talesperson, Erik Almqvist, hade blivit fångad på film med
att uttala sig både grovt rasistiskt och nedsättande mot kvinnor. Att filmen
sedan fortsätter med att partiets rättspolitiske talesperson Kent Ekeroth
(partiets kandidat till justitieminister!) ihop med Almqvist utrustar sig med
järnrör, beter sig aggressivt och slutligen vittnar falskt för polisen gör inte
saken enklare för Åkesson.
Som en
konsekvens av nolltoleranslinjen inom partiet borde både Almqvist och Ekeroth fråntas
samtliga uppdrag och uteslutas ur partiet. Partiföreträdare på olika nivåer har
under lång tid slängts ut ur Sverigedemokraterna för betydligt mildare
förseelser. Igår gav dock partiledning besked angående Ekeroths framtid. Hans fråntas
sitt uppdrag som rättspolitisk talesperson, men när det gäller riksdagsplatsen,
som är hans huvudsakliga förtroendeuppdrag har partiet fortfarande förtroende
för honom.
Vad gäller
Almqvist har partiledningen redan tvingat honom att avsäga sig sina interna
uppdrag inom partiet. Almqvist plats i riksdagen, som är hans tyngsta och mest betydelsefulla
politiska uppdrag, har varken Almqvist eller Sverigedemokraternas partiledning
gett något besked om. Slutgiltigt svar om Almqvists framtid verkar vi få vänta
på till början av nästa år enligt Sverigedemokraternas pressekreterare Linus
Bylund.
Efter den
här veckan är det uppenbart att Åkessons närmast förtrogna kamrater mäts med en
annan måttstock än andra politiska företrädare både
inom Sverigedemokraterna eller om det hade handlat om några av de övriga sju
riksdagspartiernas representanter. Lek med tanken att det var Moderaternas Anders Borg och
Beatrice Ask som kraftig påverkade hade dragit runt på stan skrikandes
rasistiska och kvinnofientliga glåpord för att slutligen beväpna sig med
stålrör och ljuga inför polisen.
Borg och Ask
hade inte kunnat sitta i riksdagen en sekund efter att det hade avslöjats. Detsamma
gäller de andra riksdagspartiernas företrädare förutom Sverigedemokraterna. Talet
om Sverigedemokraternas nolltolerans har aldrig varit något annat än tomma ord.
Det handlade inte om nolltolerans överhuvudtaget. Nolltoleransens syfte var från
början till slut endast att ompaketera ett rasistiskt parti i en
mer rumsren förpackning.
Men för Sverigedemokraterna har rasismen alltid varit kärnan i partiets ideologi. Det
går inte att ändra på genom enskilda uteslutningsärenden eller kosmetiska
förändringar.
