Dags för ett totalt ålfiskestopp!

Det finns i historien många exempel på hur människans rovdrift och exploatering av naturen har utrotat både djur- och växtarter. Av detta verkar människan ha lärt lite. Än idag utplånas arter runt om i världen och Sverige är högst delaktigt i detta. I Sverige är ålen en av de mest akut hotade arterna och inom ett par decennier kan den europeiska ålen vara fullständigt utrotad.

Ålens drastiska tillbakagång verkar först och främst kunna härledas till tre företeelser: det storskaliga fisket av ål, utbyggnaden av kraftverk i Europas floder samt miljögifter som skadar ålens förmåga att fortplanta sig. År efter år har de europeiska länderna fiskat upp tusentals ton ål för konsumtion utan att bekymra sig över den europeiska ålens chanser att överleva som art.

Samtidigt har det byggts vattenkraftverk i stora delar av Europas floder. Floderna, som är ålens naturliga vandringsvägar, stängs därmed av för ålen. Efter att ha levt tio till tjugo år i sjöar och andra sötvattendrag uppnår ålen könsmogen ålder och börjar sin vandring nedströms för att fortplanta sig i Sargassohavet, men istället för att nå havet möter nu ofta ålen döden i kraftverkens turbiner.

Även det senaste århundradets vårdslösa hantering av gifter och kemikalier har drabbat ålen hårt. Forskare har kommit fram till att ål som exponerats mycket för miljögifter som dioxin och dioxinliknande PCBer, vilket ålen görs i svenska vatten, allvarligt skadar sin förmåga till reproduktion. Resultaten av fisket, kraftverken och miljögifterna har inte låtit vänta på sig.

Idag är antalet ålyngel som når Europas kuster endast några få procent av vad de var för 30-50 år sedan. Faktum är att det krävs kraftfulla åtgärder om den europeiska ålen överhuvudtaget ska ha en möjlighet att överleva. Att som Sverige i detta läge tillåta yrkesfiske av ål är både ohållbart och oansvarigt. Till dess att ålbeståndet har återhämtat sig krävs därför ett totalt ålfiskestopp som gäller alla EU-länder.

För att rädda ålen behöver det också sättas ordentlig press på Europas elbolag så att det blir obligatoriskt för vattenkraftverk att konstruera fiskvandringsleder som gör ålens vandring möjlig. Om samtliga dessa åtgärder genomförs nu kan ålen mycket väl ha en chans. Om inte, är risken stor att det snart kan vara försent.

Borgmästareleden - en vandringsled i centrum

Karlskrona har fantastiska förutsättningar för havsnära rekreation och vandringsleder. Det gäller inte minst kommunens centrala delar. Stumholmen och Borgmästarekajen är utmärkta exempel på vackra strandlägen som har gjorts till uppskattade promenadstråk. Sådana miljöer medför positiva effekter för både den lokala besöksnäringen och för kommunens egna invånare.

Det finns fullt av fina lägen som borde tillgängliggöras på Trossö och på de närliggande öarna. Ett bra förslag på vad som skulle kunna göras är att förbinda Dragsö med Långö via gång- och cykelbroar. På så sätt skulle den som vill ut och promenera kunna runda hela Borgmästarefjärden via en bro från Dragsö till Högaholm och en bro från Högaholm till Långö.

Runt ön Högaholm skulle en robust och vandringsvänlig träbrygga kunna byggas för att förbinda de bägge broarna till Dragsö respektive Saltö. Broarna till Högaholm bör konstrueras så att biltrafik till ön blir omöjlig. Utöver träbryggan runt holmen bör annan bebyggelse förbjudas och ön reserveras för fotgängare på samma sätt som Stakholmen.

Möjligheten att promenera runt hela den pittoreska Borgmästarefjärden kommer troligen locka fler människor till sund vardagsmotion och utflykter i det gröna. Om samtidigt gånglederna runt resten av fjärden rustas upp kommer den nya ”Borgmästareleden” i sig att kunna bli en attraktion och ett sätt för turister att upptäcka Karlskrona på.

Fler personer i rörelse runt Borgmästarefjärden leder till ökad kommers för de handlare och företagare som har verksamhet i anslutning till leden. Hotellet vid Fisktorget, fiskrestaurangen vid Saltöbron och campingen på Dragsö blir naturliga vattenhål.

Samtidigt passerar du många sevärdheter vid en vandring kring fjärden. Brändaholm med sina idylliska röda kolonistugor är såklart en av de främsta, men även Fisktorget och Blekinge museum erbjuder enastående historiska miljöer.

Sist men inte minst är Högaholm en oas som många karlskronabor och besökare kommer ta till sina hjärtan. Från toppen av berget som gett ön sitt namn bjuder Högaholm på en oslagbar utsikt in mot Karlskrona och ut över skärgården.

Bygg bostäder under Stortorget

Stortorget i Karlskrona är en storslagen plats med sina ståtliga byggnader och pampiga yta. Det geografiska läget i mitten av Trossö och på öns högsta punkt gör torget till den naturliga mittpunkten i världsarvsstaden. Oräkneliga turister har skådat ut över det kullerstensbelagda torget och fascinerats av historien om stadens grundläggande och hur stadsplan och byggnadsverk har formgetts av den svenska stormaktstidens mest framträdande personer.

Alla dessa turister har tyvärr missat en av Karlskronas allra finaste skatter. Nämligen det som militären byggt under staden. Under Karlskrona finns ett tunnelsystem som saknar motstycke i landet. Bara under Stortorget finns ett underjordiskt komplex på cirka 5000 kvadratmeter som innehåller allt från skyddsrum och förläggningar till kök, verkstäder och ett mindre sjukhus. Dessa utrymmen har försvaret under 1900-talet successivt byggt ut för att använda i händelse av krig.

Idag är de flesta av tunnlarna tomma och övergivna. Eftersom ingen på senare år har tagit något ansvar för att hålla dem i drägligt skick är många nu till och med plomberade. Det finns dock ingenting som säger att de behöver fortsätta vara det. Tunnlarna skulle kunna öppnas upp och renoveras för att användas till civila ändamål. De hade i sådana fall utgjort en helt unik miljö som utan tvekan skulle bidra stort till Karlskronas besöksnäring.

Ett spännande alternativ hade varit att göra bostäder av några av dem. Karlskrona har ett stort behov av nya lägenheter i de centrala delarna av staden och vad kan vara mer centralt än att bo under Stortorget. Fler boende i centrala Karlskrona skulle innebära bredare kundunderlag för lokala näringsidkare samt bidra till en mer levande stadskärna.

Att bygga under Stortorget kan vara ett första steg. Under Bredgatan finns liknande utrymmen. I detta har Karlskrona en unik tillgång som även skulle kunna användas till fler saker än bostäder. Vad sägs om underjordiska hotell, museer, restauranger och affärer?

Östersjöpolitisk Almedalsvecka i Karlskrona

Första veckan i juli vallfärdar varje år politiker, näringslivsföreträdare och journalister till Almedalsveckan i Visby. I åtta dagar diskuteras det politiska och ekonomiska läget i Sverige utifrån alla tänkbara synvinklar. Varje dag hålls hundratals seminarier, forskningsrapporter presenteras och politiska förslag lanseras och debatteras. Almedalsveckan har blivit ett måste för alla som har intresse av att vara med och påverka den svenska samhällsdebatten.

Almedalsveckan saknar emellertid ett viktigt perspektiv, nämligen det Östersjöpolitiska. För samtidigt som Almedalen fyller ett angeläget syfte genom att lyfta den nationella politiska debatten, återfinns allt fler lösningar på dagens samhällsproblem på en mellanstatlig eller europeisk nivå. Luften vi andas och havet vi badar i påverkas inte bara av vad som händer i Sverige utan nästan lika mycket av vad som sker hos våra grannar på andra sidan Östersjön.

Det finns därför all anledning för beslutsfattare, näringslivsföreträdare och journalister från länderna kring Östersjön att samlas för en politikervecka. Vilken plats skulle vara bättre lämpad än Karlskrona? Karlskrona, som redan kallas för Östersjöns mötesplats, har utmärkta förutsättningar med sitt geografiska läge mitt i Östersjöregionen, unika mötesmöjligheter i världsarvsmiljö samt en högskola och folkhögskola med Östersjöfokus.

Under en Östersjöpolitisk politikervecka skulle de största partigrupperna på europaparlamentsnivå kunna få varsin dag likt uppdelningen i Almedalen. Politiska företrädare från Östersjöregionen skulle vara primär målgrupp, men på en politikervecka med Östersjöinriktning finns det plats för alla. Från Rigas borgmästare till IT-entreprenören från Gdynia och danska studenter som engagerar sig för hållbar utveckling.

En politikervecka med Östersjöfokus skulle vara otroligt positiv för Karlskrona och skulle troligtvis kunna ha stor betydelse för hela Östersjöregionens utveckling och framtid. Ett första steg kan vara att Karlskronas partier bjuder in sina partivänner från övriga Sverige till några dagars politikerkonferens om Östersjöfrågor. Därefter är steget inte lika stort till att utöka konferensen samt bjuda in företrädare från länderna kring Östersjön.

Slå mynt av fort och bunker

I mina två senaste krönikor har jag skrivit om Karlskronas stora potential som turiststad. Världsarvet och skärgården är utan tvekan otroliga resurser som tillsammans med en målinriktad satsning skulle kunna skapa tusentals nya jobb. Karlskrona har emellertid ännu en unik tillgång som skulle kunna vara lika betydelsefull för den lokala turistindustrin som de två redan nämnda. Tillgången jag talar om är alla de hundratals fortifikationer och byggnader som uppförts i samband med de två världskrigen.

Många tänker kanske inte på Karlskronas militära fortifikationer från 1900-talet som en framtida turistmagnet, men i många andra länder drar redan försvarsverk och anläggningar från världskrigen storpublik. Det är klart att platser för stora slag och strider som blev vändpunkter i krigen drar till sig mycket uppmärksamhet, men Karlskronas fördel är just att Sverige aldrig involverades i något av världskrigen. Därför klarade sig befästningarna undan oskadda och är än idag i princip helt intakta.

Runt om i Karlskrona kommun finns massor av värn, skyddsrum, kanontorn och fort som för länge sedan övergavs av försvaret och nu egentligen endast står och förfaller. Många karlskronabor ser dem varje dag då de tar sig till och från jobbet, är ute på promenad eller går till affären. Överallt finns lämningar från en tid då militären var förberedd för att försvara varenda skärgårdsö, kulle och skogsdunge. Bara i skärgården återfinns ett tiotal större fort, varav flera är världsunika i sitt slag.

Ett av de mest storslagna är Västra Hästholmens fort som ligger längs bron strax innanför Hasslö. En annan imponerande anläggning är fortifikationsområdet Oscarsvärn som tusentals karlskronabor passerar dagligen på vägen in till centrum. Under Trossö finns exempelvis bergrum byggda för att skydda både militären ochstadens alla civila mot bombanfall och inuti Bryggareberget finns liknande bergrum vars främsta syfte istället var att förvara försvarsmateriell och bränsle.

Alla dessa fantastiska byggnader, bergrum och konstruktioner borde snarast restaureras och öppnas upp för allmänhet och turism. I kombination kan världsarvet, försvarsverken från världskrigen och skärgården göra Karlskrona till Östersjöns främsta turistdestination.

Världsarvet kan skapa tusentals nya jobb

Karlskrona sitter på en gömd skatt som väldigt få har sett. Själv fick jag för snart tio år sedan utbilda mig till turistguide för att överhuvudtaget få möjlighet att se en bråkdel av de världsunika miljöer och byggnader som finns i vår stad. Medan andra världsarvsstäder som exempelvis Visby lyckas locka hundratusentals turister med sitt världsarv verkar Karlskrona snarare allt mer vilja gömma undan sina fantastiska sevärdheter för turister och allmänhet.

Varje sommar då jag tillbringar min semester i Karlskrona ägnar jag minst ett par dagar åt att gå de guidade turer som finns samt besöka eventuella utställningar. Varje år slås jag återigen av känslan att Karlskrona antingen vill gömma världsarvet eller inte förstår vilka oerhörda möjligheter världsarvet erbjuder. Varvets och örlogsbasens miljöer är ensamma i sitt slag i världen och de många välbevarade och enastående forten i skärgården är oslagbara resmål.

Ändå finns det knappt möjlighet att få uppleva några av dessa miljöer ordentligt. Turism skulle kunna bli Karlskronas viktigaste framtidsbransch och skapa tusentals nya jobb på relativt kort sikt. Men ska det bli verklighet måste stora förändringar ske då det gäller inställningen till världsarvet. Till att börja med behöver stat, kommun och försvarsmakt ta ansvar för att tillgängliggöra många fler av Karlskronas otroliga byggnadsverk och platser.

Det lysande arbete som har gjorts för att öppna upp och restaurera Drottningskärs kastell de senaste åren kan tjäna som en utmärkt förebild. Där har det offentliga tagit ett stort ansvar samtidigt som privata entreprenörer getts chansen att utveckla delar av sevärdheten. Motsvarande insatser borde också göras då det gäller forten Kungsholmen, Godnatt och Kurrholmen samt i de unika miljöerna på Basareholmen, Koholmen och Skärfva.

Samtidigt är det viktigt att även världsarvet på Trossö blir mer publikt. Där skulle troligen stora delar av det historiska området söder om Kungsbron redan idag kunna öppnas upp för allmänheten. Där finns bland annat den vackra befästningen Bastion Aurora som skulle kunna bli ett riktigt smultronställe för både karlskronabor och besökande turister.

Världsarvet har potential att göra Karlskrona till Östersjöns främsta turistmecka. Det enda som fordras är vilja och insikt om att det ”gaur”.

Fler behöver upptäcka Blekinge

Turismen har blivit en av Sveriges viktigaste framtidsbranscher. Förra året omsatte turistnäringen 254 miljarder och sysselsatte fler än 165 000 personer. Det är dubbelt så mycket som den svenska bilindustrin. Turism är en stark tillväxtbransch som växer varje år, även under lågkonjunktur. Enligt beräkningar kommer turismen i Sverige att ha ökat sin omsättning till nästan 500 miljarder om tio år.

Ökad turism innebär många nya jobb, vilket inte minst Blekinge har ett stort behov av idag. Samtidigt finns det få platser i Sverige som är lika lämpade för turism som Blekinge. Länets geografiska placering i hjärtat av Östersjön gör att det bor över 70 miljoner människor inom en radie av endast 60 mil och möjligheterna för att ta sig hit med bil, tåg eller båt är relativt goda.

Med sin kombination av enastående natur och unikt välbevarade historiska miljöer finns det egentligen inget annat område i norra Europa som kan mäta sig med Blekinge. Att Blekinge är representerat på både Unescos lista av historiska världsarv och på Unescos lista över världsunika natur- och biosfärsområden talar sitt tydliga språk.

Blekinge har redan många fantastiska besöksmål och det finns en mängd engagerade småföretagare och eldsjälar som har lagt ner ett otroligt arbete på att bevara och tillgängliggöra dessa miljöer. Blekinges turism har emellertid en potential att växa sig mångdubbelt större än vad den är idag och då är det främst de offentliga aktörerna som måste skapa bättre förutsättningar för turismföretag.

Med fler och tydligare strategiska satsningar skulle exempelvis Karlskrona kunna bli en lika känd och populär turiststad som Visby eller Strömstad. I första hand handlar det om att på allvar lyfta fram och göra världsarvet tillgängligt, men också om att använda stadens unika läge vid havet för att skapa fler möjligheter till ett levande stadsliv med uteserveringar, gågator, parker och affärsliv.

En lyckad storsatsning på turism i Blekinge kommer att få massor av positiva effekter. En direkt effekt är såklart fler arbetstillfällen och ökade skatteintäkter. Men det är bara början. Ökat turismutbud höjer även livskvalitén i länet och gör Blekinge till en attraktivare plats att leva och verka på för både företag och privatpersoner. Alla har något att vinna på att fler upptäcker Blekinge.

Det våras för Löfven

Enligt de senaste opinions-mätningarna har Stefan Löfven på endast sex veckor stärkt Socialdemokraternas stöd bland väljarna med nästan tio procent. I gårdagens mätning var S till och med återigen största parti. Det kan utan tvekan talas om en Löfven-effekt, även om Löfven inte förtjänar hela äran för den historiska återhämtningen. Förtroendet för Socialdemokraterna var under Håkan Juholts sista tid det lägsta som någonsin uppmätts och bara att tumultet kring Juholt slutade innebar en återhämtning i opinionen som skulle skett oavsett vem som tog över rodret för partiet.

Löfvens nya laguppställning, den så kallade skuggregeringen, har definitivt haft en positiv effekt för det ökade stödet. Löfvens lagbygge, som grundar sig på en bra mix av föryngring, kompetens och erfarenhet, hamnar i skarp kontrast gentemot Juholts utnämningar som mest verkar ha byggt på maktspel och interna överväganden. Att som Löfven utse talespersoner som inte sitter i riksdagen var ett lysande drag som direkt tillfört partiledningen sakkunskaper och insikter som inte hade varit möjliga att finna i dagens socialdemokratiska riksdagsgrupp.

Löfvens uppdrag med att förnya och vitalisera det socialdemokratiska partiet har dock knappt börjat. Partiets problem sitter djupt och går inte att komma åt genom att enbart byta ut ett fåtal personer i partiledningen. Många av bekymren under Juholts tid var egentligen bara toppen av ett isberg och har vuxit fram under årtionden av stagnation. Det är på lokal nivå som Löfven verkligen måste få igång ett grundligt förändringsarbete genom att öppna upp partiet, demokratisera interna valprocesser och införa tidsbegränsningar för politiska uppdrag.

För att få igång partiets politiska utveckling behöver Löfven också återupprätta en socialdemokratisk utrikespolitik värd namnet. Det måste vara en självklarhet för Löfven att förkasta svensk vapenexport till blodtörstiga diktaturer. Löfvens ickesvar om vapenexporten till Saudiarabien som uppmärksammades förra veckan underminerar övrig svensk vapenindustri och duger inte om man är ledare för ett parti som förväntas driva en utrikespolitik i Olof Palmes och Anna Lindhs anda.

SD - Sveriges mest fackfientliga parti

Sverigedemokraterna är Sveriges i särklass mest fackfientliga riksdagsparti. Alltjämt sedan SD:s grundande har partiet varit motståndare till fackföreningsrörelsen. På senare år har SD:s ställningstaganden mot facket och Sveriges löntagare blivit än mer tydliga även om de själva inte vill medge det. I partiets nyligen antagna arbetsmarknadspolitiska handlingsprogram går det att läsa att SD är positiva till den svenska modellen på arbetsmarknaden. Samtidigt, några rader längre ner i programmet, föreslår SD åtgärder som i praktiken helt skulle slå undan benen för den svenska modellen.

SD:s arbetsmarknadspolitik är full av motsägelsefulla påståenden och förslag. Samma inkonsekvens återfinns i varje kapitel av SD:s partiprogram. Det är egentligen inte konstigt eftersom alla frågor, förutom hatet mot invandrare och muslimer, är ointressanta för SD. Motståndet mot invandringen är SD:s enda ideologiska konstant, vilket gör att de senaste landsdagarnas beslut om att anta en ny socialkonservativ ideologi ekar ihåligt. SD kan i princip fortfarande ändra ståndpunkt i vilken fråga som helst, förutom invandringen, från den ena dagen till den andra.

I sitt arbetsmarknadspolitiska program föreslår SD att a-kassan ska göras obligatorisk och bör vara en del av socialförsäkringssystemet. Om detta förverkligas skulle fackföreningsrörelsen inte bara förlora sitt inflytande över a-kassan utan med största sannolikhet också tappa stort i organisationsgrad. I förlängningen skulle det kraftigt försvaga facket och förändra maktförhållandena på arbetsmarknaden i så stor utsträckning att det troligen innebar slutet för den arbetsmarknads-modell som har tjänat Sverige sedan Saltsjöbadsavtalet slöts.

Trots att SD endast nämner facket två gånger i sitt handlingsprogram har partiet laddat med mångdubbelt fler angrepp mot facket. Bland annat föreslås fler undantag från LAS samt särskilda ungdomslöner utanför kollektivavtalens ramar. SD:s allvarligaste attack mot det fackliga löftet är dock de hatkampanjer partiet driver mot invandrare och muslimer. Dessa vittnar om en djupt rasistisk politik vars mål är att fördriva eller assimilera svenska medborgare. Denna politik är ett direkt hot mot hela samhället och inte minst mot fackföreningarnas alla medlemmar med utländsk eller muslimsk bakgrund.

Uteslut SD-politiker ur facket

För en tid sedan fick sverigedemokraten Fredrik Lantz från Motala reda på att han riskerar att uteslutas ur facket. Han är medlem i fackföreningen Transport och skälet till uteslutningen är att han är förtroendevald i ett parti som i grunden bekämpar allt som fackföreningar står för.

Fredrik Lantz, som är ordförande för Sverigedemokraterna i Motala, menar i en intervju i lokaltidningen att fackets agerande både är en form av åsiktsregistrering och ett hot mot demokratin. Fredrik verkar uppenbarligen ha varit medlem i en förening utan att ha en aning om vad föreningen står för eller handlar om.

Att gå med i ett fackförbund är inte som att köpa ett telefonabonnemang. Ett medlemskap i ett fackförbund är ett ställningstagande för att försvara medlemmarnas och löntagarnas intressen. I Transports stadgar står det klart och tydligt att facket värnar alla medlemmars intressen. Detta gäller oavsett bakgrund, religion eller kön.

SD som parti ägnar mycket energi åt att driva hetskampanjer mot muslimer med målet att få alla svenskar med muslimsk bakgrund att antingen lämna landet eller ta avstånd från islam. Ledande sverigedemokrater hävdar, med stöd i sitt nya partiprogram, att svenskar med muslimsk bakgrund inte tillhör den svenska nationen.

Detta är en djupt rasistisk syn och bör i sig vara skäl nog att utesluta sverigedemokrater från allt från fackföreningen till frimärkssamlarklubben. När Transport bestämmer sig för att utesluta förtroendevalda sverigedemokrater handlar det i verkligheten om att försvara sina egna medlemmar med muslimsk bakgrund från förföljelse.

Det är extra lustigt att SD inte förstår Transports skäl till uteslutningarna eftersom SD själva är det svenska parti som uteslutit flest medlemmar för att de inte ställt upp på partiets idéer. Att Transport utesluter sverigedemokrater är egentligen inte konstigare än att SD utesluter medlemmar som inte delar partiets idéer.

Den svenska föreningsfriheten är grundlagsstadgad och ger alla medborgare rätt att bilda och tillhöra föreningar. Det finns dock inget i lagen som säger att det går att tillhöra vilken förening som helst på vilka grunder som helst. Det är det upp till föreningarna själva att avgöra. Det gäller för såväl fackliga som politiska föreningar.

Nazisterna tillbaka i Blekinge

Det är den sista lördagen i november. Klockan närmar sig lunchtid och på Stortorget i Sölvesborg håller enstaka flanörer på att avsluta helgens inköp. Från en sidogata dyker plötsligt en grupp unga män upp. De marscherar sida vid sida och mannen i första ledet bär en grönsvart fana. Med bestämda steg tågar gruppen in och ställer sig i formation i mitten av torget. Ett par av männen delar ut flygblad och resten står kvar med bistra uttryck. De har kommit för att meddela att kampen mot judarna har nått Sölvesborg.

Denna händelse kunde ha varit hämtad från 1930-talet, men utspelade sig i själva verket häromveckan. Gruppen på torget kommer från den militanta nazistorganisationen Svenska motståndsrörelsen, SMR. Organisationens mål är ett våldsamt maktövertagande av Sverige, avskaffande av demokratin och förföljelse av judar och andra oliktänkande. Att SMR menar allvar råder det ingen tvekan om. Många av aktivisterna är dömda för allt från mord, dråp, och misshandel till bankrån, grova vapenbrott och inbrott på polisstationer.

Skälet till att SMR besökte Sölvesborg lördagen den 26 november 2011 var för att underrätta sölvesborgarna om att organisationen nu har etablerat sig i kommunen. SMR har ett starkt fäste i Kristianstad och representanter därifrån har på senare år genomfört flera aktiviteter både i Sölvesborg och i Karlshamn. Att SMR nu startar upp lokalt i Sölvesborg innebär att den nazistiska rörelsen efter flera års frånvaro nu har kommit tillbaka till Blekinge. Det är oerhört alarmerande nyheter för alla blekingebor.

En etablering av SMR i Blekinge kommer att få svåra konsekvenser för länet i form av våld och hot mot allmänhet, politiker och näringsidkare. Det är därför av yttersta vikt att det snarast sätts in resurser för att motverka SMR. Ett första steg för att stoppa SMR:s nyrekrytering skulle kunna vara att starta djupgående toleransprojekt på länets högstadie- och gymnasieskolor. Sådana projekt kostar pengar och där borde Blekinges näringsliv kunna stötta.

Nästa steg bör vara att hämta inspiration från kommuner där man lyckats stoppa nazistiska organisationers verksamhet. Två sådana platser är Alingsås och Kungälv. Där har kommunerna genom punktinsatser från skola, polis och sociala myndigheter varit mycket framgångsrika i sitt förebyggande arbete. Det är ingen tvekan om att det finns bra arbetsmodeller för Blekinges kommuner att kopiera. Nu gäller det bara för någon att sätta igång det arbetet.

Jorden lever farligt

Nästan allt liv i haven har dött ut. Stora delar av världens kontinenter har slukats av oceanerna. De människor som överlevt har fått söka skydd i högt belägna områden. Över 90 procent av alla planetens arter har försvunnit. Det är den värsta utrotningen i jordens 4,5 miljarder år långa historia. Om bara hundra år kan det här vara verklighet enligt många av världens klimatforskare. Det enda som krävs för att scenariot ska realiseras är att jordens medeltemperatur stiger med 6 grader.

Världens klimatforskare är eniga om att medeltemperaturen kommer att öka med minst 1,3 grader det kommande seklet. Det beror inte på dagens eller morgondagens föroreningar utan är ett resultat av de växthusgaser mänskligheten har släppt ut fram till idag. Om utsläppen inte stoppas är sannolikheten stor att temperaturhöjningen inte stannar vid 1,3 grader. Forskare har slagit fast att temperaturen snarare kommer att stiga mellan 2,0 och 6,4 grader.

Redan vid 3,0 graders högre medeltemperatur kommer bland annat världens korallrev att förstöras och Amazonas tropiska regnskogar att förvandlas till öken. Detta leder till att klimatförändringarnas takt kan accelerera och om temperaturen fortsätter stiga upp emot 4 till 5 grader kommer också all havsis vid polerna att smälta. Resultatet blir stigande havsnivåer som kommer att dränka de flesta av världens kuststäder.

Det finns en risk att en sådan utveckling kan utlösa en galopperande uppvärmning som i värsta fall kan göra jordens yta obeboelig, liknande den extrema växthuseffekt som forskarna tror drabbade planeten Venus. Enligt rymdforskningens senaste rön ska Venus för miljarder år sedan ha haft hav och ekosystem som påminde om jordens. Ökad värme från solen förångade till sist allt vatten och idag består planetens atmosfär mest av koldioxid.

På jorden är det emellertid människorna själva som ligger bakom det förändrade klimatet. Det betyder att mänskligheten kan stoppa klimatförändringarna. De globala utsläppsavtal som hittills har satts upp har på grund av brist på politisk vilja inte lett till nödvändiga förändringar. Varken politiker eller allmänhet verkar ha insett hur allvarligt läget är. I stället lever alla fortfarande som om det inte finns någon morgondag. Fortsätter vi så här kanske det inte gör det heller.

En ovärderlig skatt på BTH

Blekingeborna har Blekinge Tekniska högskola, BTH, att tacka för otroligt mycket. Idag leder BTH:s forskare och studenter den globala utvecklingen inom flera områden och utan högskolan skulle länets strukturomvandling på 90-talet förmodligen inte varit möjlig. BTH:s fortsatta existens är troligen den enskilt viktigaste faktorn för länets framtid. BTH har flera värdefulla tillgångar, men jag skulle vilja påstå att den mest ovärderliga skatten är de utländska studenterna. Trots detta har de flesta av Blekinges invånare ingen aning om vilka studenterna är.

BTH har länge haft många utländska studenter. De söker till BTH för att forska eller ta examen, oftast med inriktning mot IT- och telekom. De utländska studenternas närvaro har bland annat inneburit att BTH trots sviktande intresse från svenska studenter lyckats få fortsatta anslag för sin forskning. Men dessa studenter berikar också BTH:s forskning genom de unika kunskaper och erfarenheter de har med sig från universiteten i sina hemländer. Studenterna kommer exempelvis från Indien, Nigeria, Pakistan och Iran och studerar i Blekinge i allt från sex månader till ett par år.

För Blekinge skulle varje student som efter sina studier väljer att stanna kvar för att leva och arbeta vara en otrolig vinst. Idag flyttar tyvärr nästan alla de utländska studenterna från länet efter erlagd examen. Det finns i huvudsak två anledningar till detta. Den ena orsaken är att Sveriges regler för arbetskraftsinvandring är för dåliga och den andra är att studenterna inte får en tillräckligt stark koppling till Blekinge under sin vistelse. Blekinge är ett väldigt vackert län och det finns få platser i Sverige som har mer att erbjuda i form av boendemöjligheter, naturupplevelser och enastående historiska lämningar.

Idag kämpar ett fåtal eldsjälar på BTH med att försöka få upp studenternas ögon för den fantastiska miljö de befinner sig i. Det borde dock ligga i alla Blekinges invånares intresse att marknadsföra länet för studenterna. Enskilda personer och familjer skulle kunna vara faddrar och företag och politiker skulle kunna öppna upp sina dörrar för studenterna. Om studenterna verkligen fick uppleva länet skulle de med största sannolikhet bli ambassadörer för Blekinge i resten av sina liv. Det har Blekinge inte råd att gå miste om.

Rädda Blekinges näringsliv!

Blekinge har alltid varit beroende av kunskap och impulser från omvärlden för att utvecklas. Örlogsstaden Karlskrona hade inte kunnat grundas utan inspiration och kunskapsöverföring från centraleuropeiska stadsarkitekter och engelska skeppskonstruktörer. Dagens blekingska IT- och telekomindustri hade inte kunnat utvecklas utan USA:s och Asiens vetenskapliga framsteg.

Utan input utifrån skulle Blekinges IT-företag ha mycket svårt att hävda sig gentemot exempelvis Indien, där det idag finns över tre miljoner anställda programmerare och mjukvaruutvecklare. Sveriges och Blekinges sätt att hantera detta har i årtionden varit att öppna sig mot omvärlden och erbjuda forskare och studenter från andra länder att komma till Sverige för att utveckla sina idéer.

Att samla studenter och forskare med erfarenheter och forskningsrön från hela världen har visat sig vara en genial strategi, vilket inte minst bidragit till att göra Sverige till världsledande inom flera forskningsområden. Denna unika tillgång till spetskompetens och ny forskning har sedan svenska företag kunnat dra nytta av för att förbättra sina produkter och stärka sin konkurrenskraft.

Det här är det dock slut med nu. Sedan regeringen i höst infört studieavgifter för utomeuropeiska studenter har antalet nya studenter från dessa länder minskat från 16 600 studenter höstterminen 2010 till 1 200 studenter hösten 2011. På Blekinge Tekniska Högskola har de nya utomeuropeiska studenterna minskat med mer än hälften. Från 700 hösten 2010 till 300 hösten 2011.

Det här är på sikt ett allvarligt hot mot både Blekinge Tekniska Högskola och Blekinges näringsliv. Blekinges beslutsfattare och företagare borde därför snarast göra gemensam sak för att uppvakta regeringen om detta. En temporär lösning på problemet fram till dess att regeringen tagit sitt förnuft till fånga vore att skapa en lokal fond för att bekosta de utomeuropeiska studenternas studieavgifter.

En sådan stipendiefond skulle kunna skapas genom att Blekinges stora företag går in med hälften av insatsen och Region Blekinge och de blekingska kommunerna går in med den andra hälften. Det skulle utan tvekan vara en av Blekinges viktigaste investeringar för framtiden. Vi har helt enkelt inte råd att gå miste om de utomeuropeiska studenterna och deras kompetens.

Konsekvent antirasism efterlyses

Det är hög tid att de etablerade riksdagspartierna tar sig i kragen när det gäller hanteringen av Sverigedemokraterna. Allt sedan SD fick sina första kommunala mandat 1991 har de andra partierna haft svårt att upprätthålla en konsekvent hållning gentemot dem. I många fall har de skiftande attityderna främst handlat om okunskap. Ibland har det handlat om ren och skär populism.

Socialdemokraternas debattvägran i SVT och utspelet om temporära medborgarskap visar att också landets största parti behöver se över sina demokratiska principer. Även Folkpartiet har nyligen varit ute och fiskat i grumliga vatten angående minskad föräldrapenning för medborgare med utländsk bakgrund. Ur ett europeiskt perspektiv finns det viktiga lärdomar att dra av liknande utspel.

I Frankrike och Danmark har de etablerade partierna på höger- och vänsterkanten försökt vinna den främlingsfientliga opinionen genom att kopiera de rasistiska partiernas förslag och retorik. I båda länderna har denna strategi lett till ett ökat väljarstöd för de rasistiska partierna, men det mest allvarliga har givetvis varit det politiska etablissemangets misslyckande med att stå upp för de demokratiska värdena.

Det är även helt nödvändigt att de svenska partierna i grunden ändrar sin syn på rasismen som fenomen. Idag förklarar högern de rasistiska valframgångarna som ett resultat av globaliseringen och en allt för omhuldande välfärdsstat, medan vänstern envist hävdar att rasismen endast beror på ökade klassklyftor.

Partiernas ideologiska skygglappar gör att de missar att rasism alltid har handlat om nedsättande värderingar och fördomar mot andra människor. Människor röstar inte på SD trots partiets rasistiska politik utan på grund av den. Så snart övriga partier inser detta så kan också det antirasistiska arbetet sätta igång på allvar.

Apartheid i Sverige

I fredags gjorde Socialdemokraterna ett av sina dummaste politiska utspel i modern tid. Förslaget gick ut på att man i vissa fall skulle kunna upphäva medborgarskapet för svenska medborgare med utländsk bakgrund. Ett djupt odemokratiskt och omänskligt förslag som i praktiken skulle innebära apartheid i Sverige. Tyvärr var utspelet inte helt oväntat då Socialdemokraterna sedan Håkan Juholts tillträde allt mer börjat vackla när det gäller demokratisyn och hållning gentemot Sverigedemokraterna.

Trots starka främlingsfientliga opinionsvindar och de fruktansvärda händelserna på Utöya har Juholt knappt sagt ett ord om dessa saker. Det verkar som om Juholt fortfarande inte förstår vilka konsekvenser de rasistiska partiernas retorik kan få på samhället om den får stå oemotsagd. Detta gäller inte minst för Socialdemokraterna själva där redan två av Juholts talespersoner i riksdagen har slirat rejält på frågan om SD-samarbete, men där även lokala S-företrädare visat stöd för SD.

Vill Juholt och Co ägna sig åt att spå framtiden för partier som slänger sin demokratiska ryggrad och medmänsklighet överbord behöver de inte ta sig längre än till andra sidan Öresund. För Socialdemokraternas systerparti i Danmark är inte längre någonting heligt i jakten på kortsiktiga opinionsvinningar och makt. Där valde de att rätt och slätt kopiera det främlingsfientliga Dansk Folkepartis politik och retorik för att vinna tillbaka sina traditionella väljare från det rasistiska lägret.

Problemet för de danska Socialdemokraterna, förutom förlusten av sin ideologiska själ, är att de danska väljarna inte var dumma. Trots att Socialdemokraterna i Danmark sedan valet häromveckan innehar statsministerposten gick de tillbaka i valet och gjorde sitt sämsta val sedan allmän rösträtt infördes i landet. Vinnarna i det danska valet blev de småpartier som tydligast tagit avstånd från den rasistiska retoriken och fortsatt stått upp för sina demokratiska grundvärderingar i valdebatten.

Vill Håkan Juholt ha en chans på statsministerposten i valet 2014 måste han dra lärdom av sina danska partikamraters misstag och snarast ta kampen mot rasism och intolerans på allvar. Det håller inte att bara hålla tyst, vägra ta debatten och vänta på att striden blåser över.

Politikens stora utmaning

Samtidigt som människor runt om i världen engagerar sig i frihetsrörelser och slåss för sina demokratiska rättigheter har antalet medlemmar i Sveriges partier nu nått rekordlåga nivåer. På 15 år har medlemsantalet i de åtta riksdagspartierna nästan halverats. Värst ute är de båda gamla folkrörelsepartierna Socialdemokraterna och Centern som tillsammans står för över 90 procent av minskningen. På en del håll i landet har några av partierna till och med så få aktiva medlemmar att man tvingas annonsera i lokaltidningen efter kandidater till exempelvis kommunalråd.

Men även om partierna just nu upplever den allvarligaste medlemskrisen i historien ser det ut som att det finns stora möjligheter att vända trenden. Enligt en undersökning av fackförbundet Vision vill fler än någonsin engagera sig och fler än vad fjärde medborgare kan tänka sig att bli partipolitiskt aktiv. Undersökningen visar också att det bland väljarna finns ett stort förtroende för den lokala politikens företrädare. Förutsättningarna för att värva nya medlemmar är utan tvekan mycket goda. Det enda partierna behöver är att undanröja de hinder som verkar finnas för nyrekryteringen.

En central del av lösningen är att utveckla medlemskapets värde genom att ge medlemmarna ökat inflytande och fler chanser till att vara direkt delaktiga. Partierna behöver komma bort ifrån de slutna rummens politik och våga låta medlemmarna på allvar få diskutera och bestämma över politikens utformning. Tre arbetssätt som direkt skulle vitalisera partierna vore att använda sig av öppna möten, hearings av kandidater och medlemsomröstningar för att avgöra viktiga frågor. På så sätt skulle medlemmarna sluta behandlas som statister i en demokratisk kuliss.

Sist men inte minst behöver de politiska partierna även omvärdera sin syn på politiska uppdrag. Fler människor behöver få chansen att komma med goda idéer för att påverka politiken och då måste det finnas ett tak för hur länge samma person får sitta på samma förtroendeuppdrag. Idag kan vanligtvis en hög politiker sitta kvar på sitt uppdrag i årtionden oavsett om personen eller partiet förlorar eller vinner val. För att komma åt detta problem vore det utmärkt att införa ett tak på två mandatperioder per förtroendeuppdrag.

Vänd inte egyptierna ryggen

Det har nu gått över ett halvår sedan de unga egyptiska revolutionärerna lyckades rensa bort diktatorn Mubarak och hans gamla garde från makten. Om bara några veckor är det dags för Egypten att genomföra landets första fria parlamentsval och innan årsskiftet kommer landet även ha fått sin första folkvalda president. Det är ingen tvekan om att det egyptiska folket har stora förväntningar på det nya styret.

Egypten har i årtionden varit i desperat behov av såväl sociala som ekonomiska reformer. Ett särskilt eftersatt område är utbildning. Då Egypten nyligen deltog i ett standardiserat mattetest för åttondeklassare fick de en bottenplacering. De fem bästa länderna var alla asiatiska länder med Taiwan och Sydkorea i topp och det är ingen tillfällighet att dessa länder haft mycket snabbare tillväxt än Egypten.

Av Egyptens 85 miljoner invånare är mer än hälften under 25 år. Den unga generationen är både utmaningen och den stora möjligheten för Egypten. Arbetslösheten är kolossal bland dagens unga egyptier och för att suga upp alla arbetslösa kullar som kommer ut på arbetsmarknaden skulle Egyptens ekonomi behöva växa med minst tio procent per år i tio år.

Samtidigt är det Egyptens unga som ligger bakom revolutionen och det är de unga som just nu driver fram kraven på fortsatta reformer samt ligger bakom bildandet av flera partier inför valet. Enligt de opinionsmätningar som gjorts ser det emellertid inte så ljust ut för de unga och sekulära grupperna i valet. Istället leder de religiösa och starkt konservativa grupperingarna.

Om de religiösa partierna med Muslimska brödraskapet och de islamistiska Salafisterna i spetsen vinner valet är risken stor att de unga frihetstörstande egyptierna blir mycket besvikna. I det läget är det extra viktigt att omvärlden inte vänder Egypten ryggen. Tvärtom, landet och dess befolkning kommer då vara i ännu större behov av internationella kontakter.

Sverige skulle kunna spela en viktig roll för det framtida Egypten genom att skapa ett stort studentutbytesprogram med subventionerade utbildningsplatser för egyptier. På så sätt får vi betydelsefulla forsknings- och näringslivskontakter med ett av Afrikas största länder samtidigt som fler egyptier kan få med sig värdefull kunskap hem för att utveckla nya företag och skapa fler arbetstillfällen.

Tio förlorade år

Om två veckor går Danmark till folketingsval. Den borgerliga regeringen som suttit vid makten sedan 2001 ser enligt de senaste opinionsmätningarna ut att förlora. Ett regeringsskifte är också nödvändigt för danskarna som redan kan se tillbaka på tio förlorade år. Sedan folketingsvalet 2001 har det liberalkonservativa Venstre byggt sin minoritetsregering på stöd av det öppet rasistiska och antimuslimska Dansk Folkeparti. För att köpa Dansk Folkepartis röster i Folketinget har Venstre med jämna mellanrum låtit Danske Folkeparti få realisera sina rasistiska och diskriminerande lagförslag.

Ledande företrädare för Dansk Folkeparti, som även är Sverigedemokraternas systerparti, ser inga problem i att göra skillnad på danska infödda medborgare och danska medborgare med invandrarbakgrund. Den danska utvecklingen har uppmärksammats av många internationella människorättsorganisationer som på senare år påpekat att Danmark allt mer har börjar likna en apartheidstat. Regeringen och Dansk Folkeparti har bland annat försämrat invandrade danskars möjlighet till att gifta sig, få tillgång till sjukvård och nu diskuteras en sänkning av deras pensioner.

Resultaten av den danska apartheidpolitiken har inte låtit vänta på sig. Under de senaste tio åren har antalet utländska turister i Danmark stadigt minskat till att idag befinna sig på rekordlåga nivåer. Det är kanske inte så konstigt i ett land som osar av främlingsfientlighet. Regeringens rasistiska agenda har också fått allvarliga konsekvenser för utvecklingen av näringsliv och forskning. Idag har danska företag svårt för att locka till sig kvalificerad personal från övriga världen och detsamma gäller när det handlar om att hitta internationell spetskompetens till de danska universiteten.

Ur ett skandinaviskt perspektiv är en valförlust för den danska regeringen och Dansk Folkeparti viktig. Det skulle visa att det är möjligt att slå tillbaka rasistiska och antimuslimska partier, trots att de redan blivit etablerade på den politiska arenan. Dansk Folkeparti kan bli det första av dessa partier som slås tillbaka i modern tid. Om antirasister och demokratikämpar även gör sitt jobb i Sverige kan förhoppningsvis Sverigedemokraterna stå näst på tur.

Hatet får aldrig vinna

Det har nu gått över två veckor sedan de ofattbara dåden i Oslo och på Utøya. Från en del håll har Anders Behring Breivik redan målats ut som en ensam galning. Vi vet fortfarande inte om han agerade ensam, men däremot vet vi att han hade en gemenskap, en idévärld där hans hat mot muslimer fick näring.

I Europa finns det mängder av partier som delar samma antimuslimska tankegods som Breivik. Ett av dessa partier är det norska Fremskrittspartiet, ett parti som Breivik varit aktiv och förtroendevald i, och i Sverige är motsvarigheten de högerextrema Sverigedemokraterna. Enligt Breivik och hans meningsfränder befinner sig Europa i krig mot islam.

I detta krig anses Europa vara utsatt för en ”islamisering” där de europeiska ländernas existens och kultur är hotad av en växande muslimsk del av befolkningen. Den antimuslimska rörelsen menar att de etablerade partierna medvetet har öppnat upp för islamisering genom att tillåta invandring och ett mångkulturellt samhälle.

De etablerade partierna ses i detta sammanhang som kollaboratörer och landsförrädare och i Skandinavien är det i synnerhet Socialdemokraterna och arbetarrörelsen som sätts i centrum för detta hat. Det var därför ingen slump att Breivik riktade sin terror mot just de norska Socialdemokraterna och deras ungdomsförbund.

Breiviks syn på våld som medel är han emellertid relativt ensam om inom den antimuslimska världen. Därför bär han själv och ingen annan skulden för dåden. Det är viktigt att poängtera att partier som Sverigedemokraterna, trots sina hatiska idéer, inte kan ställas till svars för det som hänt.

Det är däremot ingen tvekan om att Sverigedemokraterna bär skulden för att sprida hat och rasism mot muslimer och för det måste de alltid ställas till svars.