Nästan allt liv i haven har dött ut. Stora delar av världens kontinenter har slukats av oceanerna. De människor som överlevt har fått söka skydd i högt belägna områden. Över 90 procent av alla planetens arter har försvunnit. Det är den värsta utrotningen i jordens 4,5 miljarder år långa historia. Om bara hundra år kan det här vara verklighet enligt många av världens klimatforskare. Det enda som krävs för att scenariot ska realiseras är att jordens medeltemperatur stiger med 6 grader.
Världens klimatforskare är eniga om att medeltemperaturen kommer att öka med minst 1,3 grader det kommande seklet. Det beror inte på dagens eller morgondagens föroreningar utan är ett resultat av de växthusgaser mänskligheten har släppt ut fram till idag. Om utsläppen inte stoppas är sannolikheten stor att temperaturhöjningen inte stannar vid 1,3 grader. Forskare har slagit fast att temperaturen snarare kommer att stiga mellan 2,0 och 6,4 grader.
Redan vid 3,0 graders högre medeltemperatur kommer bland annat världens korallrev att förstöras och Amazonas tropiska regnskogar att förvandlas till öken. Detta leder till att klimatförändringarnas takt kan accelerera och om temperaturen fortsätter stiga upp emot 4 till 5 grader kommer också all havsis vid polerna att smälta. Resultatet blir stigande havsnivåer som kommer att dränka de flesta av världens kuststäder.
Det finns en risk att en sådan utveckling kan utlösa en galopperande uppvärmning som i värsta fall kan göra jordens yta obeboelig, liknande den extrema växthuseffekt som forskarna tror drabbade planeten Venus. Enligt rymdforskningens senaste rön ska Venus för miljarder år sedan ha haft hav och ekosystem som påminde om jordens. Ökad värme från solen förångade till sist allt vatten och idag består planetens atmosfär mest av koldioxid.
På jorden är det emellertid människorna själva som ligger bakom det förändrade klimatet. Det betyder att mänskligheten kan stoppa klimatförändringarna. De globala utsläppsavtal som hittills har satts upp har på grund av brist på politisk vilja inte lett till nödvändiga förändringar. Varken politiker eller allmänhet verkar ha insett hur allvarligt läget är. I stället lever alla fortfarande som om det inte finns någon morgondag. Fortsätter vi så här kanske det inte gör det heller.
