Nätverk mot rasism i tidningarna

Idag skriver lokaltidningarna om vårt initiativ om att återuppväcka Nätverk mot rasism i Blekinge. Här hittar du artikeln i BLT.

Tankar om arbetarnas dag

Första maj är en mycket betydelsefull dag för många människor i världen, inte minst här i Sverige. Här har första maj spelat en avgörande roll i arbetarrörelsens kamp för ett bättre och mer solidariskt samhälle. Före demonstrationsfrihetens tid var första maj dagen då alla tillsammans gick ut och krävde sin rätt. Trots att vi i Sverige idag har ett helt annat välfärdssamhälle än för hundra år sedan utgör ändå dagen ett viktigt tillfälle för oss att visa att vi fortfarande inte är nöjda med hur världen ser ut.

De ekonomiska skillnaderna i och mellan länderna i världen är fortfarande ofantligt stora och FN:s millenniemål att halvera fattigdomen ter sig långt borta. För människor som lever i länder med stor fattigdom betyder därför första maj betydligt mer än för de flesta svenskar. I en del länder är det befrielserörelsens dag, i andra arbetarnas och i några de egendomslösas. Det viktiga är att man kämpar för demokrati och solidaritet, mot diktatur och egoism.

För mig betyder första maj just det här. Jag hade igår äran att få hålla förstamaj-talet i Bräkne Hoby. Större delen av mitt tal ägnade jag åt den internationella solidariteten och kampen i Olof Palmes anda. Så här talade han om fattigdomen:

”Fattigdomen är inte ödesbestämd. Den är inte påtvingad dem av en obeveklig högre försyn eller av obönhörliga jordiska lagar. Fattigdomen är en orättfärdighet som har samband med samhällets sociala och ekonomiska struktur.”

Om möjligheterna att avskaffa den menade han: ”Det är en fråga om handlingskraft och politisk vilja.”

Vi får aldrig ge upp tron på att det är möjligt att förändra världen. Det är just det som vi måste minnas och högtidlighålla på första maj. Det stora hotet mot socialdemokratin behöver nämligen inte vara borgarna, utan att vi förlorar våra visioner och istället ägnar för stor tid åt förvaltande. Så här uttryckte Palme en svidande kritik mot den rent administrativa politiken:

”Den dag det s.k. praktiska livets män driver bort idéerna från den politiska arenan, då öppnar man vägen för ett fortskridande förfall för politiken i demokratin. (…) När vårt parti blir förstelnat, kommer vi att förlora makten. Därför att det, som vi ser det, inte är vissa människor som sitter vid makten, utan en rörelse och vissa idéer.”

Årets första maj i Karlskrona gav oss tyvärr ytterligare ett skäl att stå fast vid våra idéer. Klockan tre på eftermiddagen ekade återigen nazisternas stöveltramp på våra gator. Det var hemskt att behöva se händelserna från förra valet upprepa sig. Jag hade hoppats att vi skulle slippa se nazisterna här igen. Vi måste se till att Karlskrona blir känt för att vara motståndets stad. Demokratin kommer att segra igen.

Nätverk mot rasism i Blekinge återuppstår

Som en reaktion mot nazistmarschen igår har SSU:s distriktsordförande Sarah Tehagen van Darvé tagit initiativet till att väcka liv i det gamla Nätverk mot rasism i Blekinge. Målet är att alla demokratiska krafter i Blekinge ska gå samman i kampen mot främlingsfientligheten.

Eftersom jag själv var ordförande för nätverket före valet 2002 har jag idag hjälpt Sarah med arbetet att väcka det till liv igen. Nätverket är helt opolitiskt och ska förhoppningvis kunna samla allt från scouter till Svenska kyrkan. Om nätverket ska bli riktigt starkt krävs dock att Karlskronas unga engagerar sig. Då är inte minst gymnasieskolornas elevråd viktiga.

Under dagen presenterade Sarah och en ung LUFare initiativet på Radio Blekinge. Sarah, jag och min gamle vapendragare folkpartisten Filip Issal presenterade också initiativet på SVT:s sydnytt. Tanken är att vi inom ett par veckor ska samla till ett stormöte där vi tillsammans planerar den kommande kampen för demokratin. Nu behövs ett grundligt demokratiskt renhållningsarbete, precis som inför förra valet!

Ideologiska förstamaj-tal och nazistmarsch

Dagen började riktigt bra. Vaknade tidigt och hann i god tid iväg till Bräkne Hoby för att hålla förstamaj-talet. Det gick grymt bra och både mitt och den lokala SSUarens tal verkade bli mycket uppskattade. Vi körde hårt på ideologi och visioner! Bandet som spelade var också riktigt bra.

Sedan bar det av till förstamaj-firandet i Karlskrona. Vi kom precis tillbaka då demonstrationståget var på väg in i Hoglandspark. Där var över 400 personer, trots vädret! En riktigt bra uppslutning. Det var ett finfint firande varvat med kroppkakor, tal, musik och trollkarlar... tills jag fick höra att nazisterna var i stan!

Jag hade verkligen hoppats att vi skulle slippa nazisterna i Karlskrona igen. När jag tog mig upp på Ronnebygatan såg jag hur ett stort tåg med nazister kom marscherande mitt på gatan. Det påminde mig verkligen mycket om förra valrörelsen och jag rös till i hela kroppen av avsmak. Nazisterna tågade runt på gatorna i stan ett tag för att slutligen genomföra ett torgmöte på Stortorget utanför rådhuset.

Träffade senare några av mina vänner och planerade nästa motdrag mot demokratins fiender. Vi Blekinge- och Karlskronabor måste nu verkligen se till att ställa upp för demokratin. Karlskrona måste återigen bli känt för att det är motståndets stad. Nu krävs det uppslutning av alla demokratiska krafter. Demokratin måste försvaras!

Idag ska det hållas tal!

Idag ska det hållas förstamajtal och jag har fått den stora äran att hålla talet i Bräkne Hoby. "Den lilla byn med det stora hjärtat" sägs det. Man har lite att leva upp till eftersom många tidigare talare i Bräkne Hoby har varit mycket duktiga. Tidigare år har bland annat kulturminister "Paggan" och Mona Sahlin hållt tal här. Vi får se hur det går. Talet är vid 11-tiden om det är någon som vill kika förbi. :)

Valrörelse i Karlshamn

Idag hade vi torgmöte i Karlshamn. Vi mötte en massa väljare och lät folk göra testet om de var röda eller blå. Det var riktigt kul och det fanns många politiskt intresserade karlshamnsbor som ville diskutera. SSU-distriktets ordförande Sarah Tehagen van Darvé var en av de SSUare som talade under torgmötet. Självklart var bänkarna också på plats... :)

En röd och en blå...

Nu har vi fixat en röd och en blå bänk inför premiärlördagskampanjen i Karlshamn imorgon. Den röda symboliserar sossarnas välfärdsmodell, stabil och trygg att sitta på för alla. Medan den blå symboliserar moderaternas modell. Den har fått en femtedel avsågad eftersom moderaternas långsiktiga mål är att sänka skatterna med en femtedel. Det är 250 miljarder! I moderaternas Sverige sitter man inte särskilt stabilt på bänken om man inte själv har råd att köpa sig en bättre sjukvård eller skola. Där är det storleken på plånboken som avgör dina chanser i livet. Vilken bänk skulle du välja?

Miljöfrågan är viktigare än välfärden

Som socialdemokrat ligger självklart välfärds- och solidaritetsfrågorna mig varmt om hjärtat. Kampen för att hjälpa de mest utsatta är normalt sett det viktigaste. Det finns dock ett undantag och det är miljön. Utan en jord att leva på spelar det ingen som helst roll om vi har världens bästa välfärd. Många tror att Göran Perssons vision om ”det gröna folkhemmet” är ett nytt påfund, men socialdemokratins miljöengagemang har varit starkt ända sedan Palmes tid. Vid en internationell miljökonferens i Stockholm 1972 uttryckte Olof Palme det så här:

”När det gäller vår miljö finns det ingen individuell framtid, varken för människor eller nationer. Framtiden är gemensam. I gemenskap måste vi dela den. Tillsammans måste vi skapa den.”

Nu som då inser de flesta att miljöproblemen måste lösas på en internationell nivå. Där har vi idag EU som ett utmärkt verktyg för att bekämpa miljöförstörelsen i hela Europa. Ska vi vända utvecklingen krävs det en bra och samordnad europeisk miljöpolitik. Tyvärr har EU, eftersom högern idag både dominerar EU-parlamentet och medlemsländerna, gått tillbaka flera steg sedan Margot Wallströms tid som miljökommissionär. Wallström gjorde ett bra jobb med att föra fram den svenska synen att människan och miljön ska gå före marknaden.

De senaste åren har istället den motsatta viljan härskat i EU. Det är inte minst förra årets urvattnade lagstiftning kring kemikalier ett bevis på. Högern vek sig för företagens lobbying om att en alltför stark kemikalielagstiftning skulle vara dålig för företagen och tillväxten. Vad som är dåligt för människan och miljön spelar tydligen mindre roll när det finns pengar att tjäna. Givetvis är också vår inhemska miljöpolitik viktig i kampen för den globala miljön. Framförallt för att det behövs nationer som visar vägen och går i täten i arbetet för miljön.

Socialdemokraternas vision är att Sverige ska bli ett lika stort föregångsland i form av ett ekologiskt hållbart samhälle som vi varit när det gäller välfärden. Det är det som vi kallar för ”det gröna folkhemmet”. Där är Göran Perssons mål att göra Sverige oljeoberoende till år 2020 en viktig del av planen.

En omställning till ett hållbart samhälle behöver inte heller vara dålig för ekonomin. Danmark och Tyskland har de senaste åren haft en stor export av solceller och vindkraftverk. Detta visar att en satsning på miljöteknik kan leda till nya jobb och tillväxt för ett land. Även i Sverige ökar miljöteknikexporten mer och mer. För att nå ett hållbart samhälle måste vi våga storsatsa på miljön och fortsätta vår politik där vi ger människor ekonomisk möjlighet att välja miljövänliga alternativ. Miljön räddar vi aldrig ensamma, det gör vi tillsammans.

Nu skiner solen!

Har min krönika i dagens Sydöstran. Den heter "Miljöfrågan är viktigare än välfärden". Du hittar den här. Fick också beröm på insändarsidan för min tidigare krönika "Sexismen anfaller!" av en kvinna som heter Elsie från Karlshamn. Tack så mycket. Jag lovar att fortsätta kampen!

Idag har vi födel(s)edag!

Idag är det exakt 117 år sedan det socialdemokratiska partiet bildades.

Inte nog med det...

Göran Persson har också namnsdag idag! Namnet Göran kommer från början från det grekiska namnet Georg som betyder jordbrukare. Någon som ser en koppling... :-)

Grattis på namnsdagen Göran och lycka till med vårsådden!

Nu pryder man löpsedeln...

I tisdags fick jag ta emot det andra hotet på två veckor. Sydöstran och BLT skriver båda om det idag och Sydöstran har till och med skrivit om det på sina löpsedlar. Det är tråkigt att man ska behöva bli hotad innan man kommer på löpsedlarna. Det är dock "business as usual" som gäller. Något hot från en sur gubbe stoppar inte kampen för en rättvis värld!

Sydöstrans artikel går att hitta på nätet, här.

Den bortglömda konflikten på Nordirland

Tänk dig en stad uppdelad i enklaver. Små bostadsområden omringade av höga murar, byggda för att hindra människorna som bor där från att stöta ihop med någon från den ”andra sidan”. Områdena är utmärkta genom målade trottoarkanter och lykstolpar, flaggor och väggmålningar; allt för att ingen ska ta miste på vart gränsen går mellan oss och ”dem”. Du lämnar sällan eller aldrig ditt område och en promenad över gatan kan vara förenat med livsfara.

Tänk dig att alla du möter bär på en mer eller mindre tragisk historia. Att alla har minst en släkting eller närstående som gått bort i förtid, att de flesta män har spenderat sju år eller mer i fängelse och att de flesta av deras familjer har blivit trakasserade eller fått sina hem förstörda av stadens polis. En poliskår som till mer än 90 procent består av konfliktens ena part och som av de flesta mer ses som ”ockupationsmaktens” förlängda arm än upprätthallare av lag och ordning.

Tänk dig att den vanliga politiska skalan från vänster till höger är utraderad – istället röstar man efter nationell identitet. Att rösta efter något annat känns som att ge bort sin röst till den andra sidan. I den politiska debatten har frågor som sjukvård, skola och sysselsättning helt kommit i skymundan. Politiken handlar istället bara om konflikten och vad som skulle hända om man förlorade makten till den andra sidan.

Det är en vansinnig tanke, men verklighet i dagens Belfast och i den norra delen av Irland, fast förenklat även kallat för Nordirland, vilket dock är inkorrekt enligt folket på Irland. Där har jag tillbingat den senaste veckan tillsammans med fyra elever som gick Irlandslinjen på Skinnskattebergs folkhögskola för tre år sedan. Tack vare dem har jag fått en unik inblick i konflikten men också dagens situation i den norra delan av Irland.

När jag först kom hit trodde jag att konflikten bara handlade om territorium. Efter en vecka här har jag insett att den är mycket mer komplicerad än så. Konflikten har genomsyrat alla de senaste generationerna och blivit en ofrånkomlig del av vardagen för alla. För oss i Sverige är Nordirlandkonflikten något som man länge bara hört sporadiska nyheter om på TV. Storbrittanien har lagt locket på och det är väldigt lite av det som händer här som omvärlden får reda på.

Det råder nu en vapenvila sedan åtta år, men kampen mellan dem som är för en återförening med Irland och de som vill fortsätta tillhöra Storbrittanien har egentligen inte upphört. Man har varken lagt ner sin kamp eller sina vapen. Vapenvilan är snarare en time-out än en varaktig fred. Det är bara en tidsfråga innan oroligheter bryter ut här igen. Lösningen till varaktig fred och stabilitet ligger dock inte bara i ett par underskrifter på ett framtida fredsfördrag. Det som egentligen behövs är en politik som också krossar segregationen och bygger ett samhälle för alla.

Tillbaka i Sverige

I eftermiddags kom vi tillbaka till Sverige. Det ska bli kul att gå upp och slåss på barrikaden igen. Irlandsresan har gett mycket inspiration och man har också hunnit ladda batterierna. Har idag min krönika om konflikten på norra Irland i Sydöstran. Den hittar du här.

Sexismen anfaller!

Ibland undrar jag om vi verkligen lever på 2000-talet. Trots att vår civilisation ska föreställa historiens mest utvecklade, både mänskligt och tekniskt, befinner vi oss fortfarande på stenåldersnivå när det gäller många områden, inte minst jämställdheten mellan könen. Javisst, vi har gjort vissa framsteg, men könsrollerna är fortfarande lika cementerade som för flera tusen år sedan. Det kan hända att vi genom jämställdhetsarbete i skolor, kvotering och delad föräldraförsäkring har börjat gå åt rätt håll, men det är den sjuka sexismen som fortfarande tvingar in oss i könsroller och samtidigt förstör mångas psykiska hälsa.

Häromdagen bestämde jag mig för att räkna hur många gånger jag exponerades för reklam som innehöll sjuka skönhetsideal för kvinnor. På en dag genom tidningar, TV, Internet, reklam och löpsedlar exponerades jag över 200 gånger! Tvåhundra gånger! De sjuka skönhetsidealen finns ju överallt. I kvällstidningarna var de tre huvudnyheterna Britney Spears nya nakenbilder, att Big Brother-Jessica ska gifta sig samt en guide till hur du kan gå ner i vikt och se ut som en modell på bara en vecka. På TV lyckades jag inte ta mig igenom någon reklampaus utan att få se minst ett par trådsmala tjejer i bikini.

Vad ger då det här oss killar för bild av tjejer? Vi får en helt sinnessjuk bild av kvinnor då vi varje dag bara konsumerar bilder av retuscherade supermodeller. Vad förväntar vi oss av våra flickvänner och kvinnorna i vår omgivning? Men framförallt hur påverkar alla dessa sjuka skönhetsideal kvinnors egna självbilder? Att varje dag utsättas för hundratals bilder som säger att du inte ser tillräckligt bra ut. Bilder som inte ens är verkliga, utan retuscherade i efterhand.

Forskning visar att skönhetsideal med överdrivet smala kvinnor i reklam leder till ätstörningar och anorexi hos både kvinnor och unga tjejer. Något som ständigt har ökat de senaste åren. Idag lider hela tio procent av alla flickor av ätstörningar. Inte hjälper det heller särskilt mycket att unga tjejer och killar om kvällarna matas med TV-program som Top Model, Big Brother och Paradise Hotel där det enda som räknas är utseende och sex.

Om vi verkligen menar allvar med att vi vill ha ett jämställt samhälle måste vi alla ta oss i kragen nu. Till att börja med kan vi lagstifta mot retuschering och införa restriktioner för sexistisk reklam. Sedan måste vi som individer också föregå med gott exempel. En enkel sak kan vara att man slutar att köpa skittidningar som varje dag fyller sina löpsedlar och artiklar med nakenchocker, silikonbröst och bantningskurer. Till sist är det ändå du själv som avgör vilken värld du vill leva i.

En visionär till riksdagen

Idag träffade jag min vän Magdalena Streijffert, ordförande för det Socialdemokratiska Studentförbundet, innan jag begav mig tillbaka till Karlskrona. Magdalena är bland annat känd för sitt arbete för demokrati i Vitryssland och Burma, men är också en av de bästa utbildningspolitikerna vi har i Sverige och förra helgen blev det klart att hon kommer in i riksdagen efter valet. Ifall sossarna inte bara får tio procent av rösterna dvs... :)

Ett stort grattis till Magdalena, men också till väljarna i Halland!

Vad är viktigt?

När jag vaknade upp imorse visste jag att min vän Anna Sjödin skulle pryda alla löpsedlar. Jagad av journalister och mediadrev lyckades hon igår knappt ta sig ut till SSU:s kursgård Bommersvik med livet i behåll. Det är riktigt sjukt vilket fokus media har. Anna är inte fälld, utan bara åtalad, och ändå dömer alla redan henne. Vi som känner henne vet att hon är en väldigt god människa, stark och modig i sin kamp mot orättvisor.

För att verkligen fundera på vad som är viktigt gick därför jag och min vän Niklas till Katarina kyrkogård på Söder i Stockholm för att minnas vår kämpe Anna Lindh. Världen är alldeles för orättvis för att vi ska låta oss nedslås av det ständiga mediadrevet efter SSU. Varje minut skövlas 37 fotbollsplaner regnskog och varje dag dör över 30 000 människor på grund av fattigdom. En människa var tredje sekund! I en sådan värld finns det viktigare saker än att bry sig om mediadrev. Även om det självklart spelar roll hur vi politiker i Sverige sköter oss. Kampen fortsätter!

Pappalediga lever längre!

Läste i gårdagens Metro att pappalediga män lever längre... Inte för att jag tycker att det behövs fler argument för en delad föräldraförsäkring, det borde vara en självklarhet, men jag ska lägga det till min argumentationssamling. :-) Det vore ju ändå rätt kul att få leva lite längre.

Befria Västsahara

Idag följde jag med min gode vän Faraj Abu iseifan för att vara med på en demonstration för Västsaharas frihet. Demonstrationen hölls utanför riksdagen och där talade bland annat Birgitta Olsson (fp) och Mattias Vepsä, förbundssekreterare för SSU.

Västsahara, som är rikt på naturresurser, har varit ockuperat av Marocko sedan 70-talet och stora delar av befolkningen har under åren blivit fördrivna från sina hem. Nu lever hundratusentals människor i tältläger ute i öknen utan både grundläggande sjukvård och rent vatten.

Västsahara är Afrikas sista koloni! Det är helt otroligt att det fortfarande finns en koloni och att EU och Sverige inte gör mer för att befria Västsahara. En tydlig markering skulle vara om Sverige som första land i världen skulle erkänna landet som en självständig stat. En sådan markering har tidigare betytt mycket, inte minst då vi erkände de baltiska staterna under deras självständighetskamp. Befria Västsahara!

Maud har färgat Centerns gröna klöver mörkblå

(Det här är min krönika som var i Sydöstran i tisdags. Jag kommer att publicera mina krönikor på bloggen varje onsdag.)

Det kan väl inte vara någon som har missat det som har hänt i Frankrike de senaste veckorna. Tiotusentals människor har varje dag demonstrerat mot den franska högerregeringens förslag om slopad anställningstrygghet för personer under 26 år. Stora delar av det franska folket har bokstavligen rest sig för att visa sin avsky mot högerns ungdomsfientliga politik. Här i Sverige står ett av våra partier bakom ett liknande förslag. Det är Centerpartiet. Ett parti som jag tidigare har sett som ett ganska sympatiskt gammalt folkrörelseparti verkar ha drunknat i den mörkblå färgburken.

Centerpartiets gamla folkrörelse med många engagerade jordbrukare och logdanser är idag ett minne blott. Idag styrs inte längre partiet av tusentals engagerade medlemmar utan av ett fåtal. Då folkrörelsen tappat sin styrka verkar det har blivit svårt att hålla den ideologiska linjen och då kan personerna i toppen tycka vad som helst, när som helst. Det har man tydligt märkt sedan Maud Olofsson tog över befälet. Problemet blir ännu större när personerna i toppen börjar se avståndet till riksdagens fyraprocentspärr krympa. Lösningen som Centerpartiet har hittat verkar vara att byta åsikt i så många frågor som möjligt, samtidigt som man ibland tar till extrema åsikter för att krydda lite extra.

Förslaget om att slopa anställningstryggheten för unga är en sådan fråga. Där får centerpartisterna inte ens stöd av moderaterna. Förslaget försvaras ivrigast av Maud och ungdomsförbundet som inte verkar kunna se några problem alls med att alla Sveriges unga kan få stora svårigheter att få bostad, bil, telefon och alla former av lån ifall deras förslag blir verklighet. Förslaget har egentligen inte mycket med arbetslösheten att göra utan är mest populism på riktigt låg nivå.

Unga människor i Sverige behöver mer trygghet och inte mindre. Ingen människa blir produktiv eller frisk av att ständigt behöva oroa sig för att när som helst få sparken. En sådan känsla skulle i vart fall inte göra mig särskilt engagerad och sugen på att slita för min arbetsgivare. Tyvärr har en del av oss unga det redan så här i Sverige. Det finns faktiskt telefonförsäljare och även unga i den offentliga sektorn som inte alltid vet om de får komma till jobbet nästa dag. De jobbar på provision eller går på timvikariat. Det är inte värdigt att behöva leva på det sättet i flera år. Genom Centerpartiets förslag kommer alla unga under 26 år att få leva med den känslan. Målet borde vara det motsatta.

Mona Sahlin vill göra oss oljeoberoende

I förmiddags besökte samhällsbyggnadsminister Mona Sahlin miljökonferensen som jag deltar på. Hon berättade om regeringens mål om att göra Sverige oljeoberoende till 2020. Det är inget dåligt mål och det har redan satt Sverige på världskartan för vårt miljöarbete. Mona berättade att hon av en slump hade sprungit på Venezuelas president Hugo Chavez, när hon besökte Chile för att delta på tillsättningen av Sydamerikas första kvinnliga president, härom veckan. När Mona sa till Chavez att hon var energiminister i Sverige hade han skämtsamt sagt att det är ju ni som inte tänker köpa nån olja av mig...

Målet att göra Sverige oljeoberoende är inte bara bra utan också helt nödvändigt för framtiden. Idag gör en svensk i snitt av med 13 fat olja per år och en amerikan gör av med 25 fat. I Kina är siffran 0,5 fat olja per år och person. Skulle kineserna använda lika mycket olja som oss i väst skulle det vara kört för jorden. Vi skulle minst behöva tre jordklot till för att överleva. Oljeoberoendet är en viktig del i kampen för ett hållbart samhälle och det känns bra att vi svenskar tänker vara med i det främsta ledet i den kampen.