Idag har vi födel(s)edag!

Idag är det exakt 117 år sedan det socialdemokratiska partiet bildades.

Inte nog med det...

Göran Persson har också namnsdag idag! Namnet Göran kommer från början från det grekiska namnet Georg som betyder jordbrukare. Någon som ser en koppling... :-)

Grattis på namnsdagen Göran och lycka till med vårsådden!

Nu pryder man löpsedeln...

I tisdags fick jag ta emot det andra hotet på två veckor. Sydöstran och BLT skriver båda om det idag och Sydöstran har till och med skrivit om det på sina löpsedlar. Det är tråkigt att man ska behöva bli hotad innan man kommer på löpsedlarna. Det är dock "business as usual" som gäller. Något hot från en sur gubbe stoppar inte kampen för en rättvis värld!

Sydöstrans artikel går att hitta på nätet, här.

Den bortglömda konflikten på Nordirland

Tänk dig en stad uppdelad i enklaver. Små bostadsområden omringade av höga murar, byggda för att hindra människorna som bor där från att stöta ihop med någon från den ”andra sidan”. Områdena är utmärkta genom målade trottoarkanter och lykstolpar, flaggor och väggmålningar; allt för att ingen ska ta miste på vart gränsen går mellan oss och ”dem”. Du lämnar sällan eller aldrig ditt område och en promenad över gatan kan vara förenat med livsfara.

Tänk dig att alla du möter bär på en mer eller mindre tragisk historia. Att alla har minst en släkting eller närstående som gått bort i förtid, att de flesta män har spenderat sju år eller mer i fängelse och att de flesta av deras familjer har blivit trakasserade eller fått sina hem förstörda av stadens polis. En poliskår som till mer än 90 procent består av konfliktens ena part och som av de flesta mer ses som ”ockupationsmaktens” förlängda arm än upprätthallare av lag och ordning.

Tänk dig att den vanliga politiska skalan från vänster till höger är utraderad – istället röstar man efter nationell identitet. Att rösta efter något annat känns som att ge bort sin röst till den andra sidan. I den politiska debatten har frågor som sjukvård, skola och sysselsättning helt kommit i skymundan. Politiken handlar istället bara om konflikten och vad som skulle hända om man förlorade makten till den andra sidan.

Det är en vansinnig tanke, men verklighet i dagens Belfast och i den norra delen av Irland, fast förenklat även kallat för Nordirland, vilket dock är inkorrekt enligt folket på Irland. Där har jag tillbingat den senaste veckan tillsammans med fyra elever som gick Irlandslinjen på Skinnskattebergs folkhögskola för tre år sedan. Tack vare dem har jag fått en unik inblick i konflikten men också dagens situation i den norra delan av Irland.

När jag först kom hit trodde jag att konflikten bara handlade om territorium. Efter en vecka här har jag insett att den är mycket mer komplicerad än så. Konflikten har genomsyrat alla de senaste generationerna och blivit en ofrånkomlig del av vardagen för alla. För oss i Sverige är Nordirlandkonflikten något som man länge bara hört sporadiska nyheter om på TV. Storbrittanien har lagt locket på och det är väldigt lite av det som händer här som omvärlden får reda på.

Det råder nu en vapenvila sedan åtta år, men kampen mellan dem som är för en återförening med Irland och de som vill fortsätta tillhöra Storbrittanien har egentligen inte upphört. Man har varken lagt ner sin kamp eller sina vapen. Vapenvilan är snarare en time-out än en varaktig fred. Det är bara en tidsfråga innan oroligheter bryter ut här igen. Lösningen till varaktig fred och stabilitet ligger dock inte bara i ett par underskrifter på ett framtida fredsfördrag. Det som egentligen behövs är en politik som också krossar segregationen och bygger ett samhälle för alla.

Tillbaka i Sverige

I eftermiddags kom vi tillbaka till Sverige. Det ska bli kul att gå upp och slåss på barrikaden igen. Irlandsresan har gett mycket inspiration och man har också hunnit ladda batterierna. Har idag min krönika om konflikten på norra Irland i Sydöstran. Den hittar du här.

Sexismen anfaller!

Ibland undrar jag om vi verkligen lever på 2000-talet. Trots att vår civilisation ska föreställa historiens mest utvecklade, både mänskligt och tekniskt, befinner vi oss fortfarande på stenåldersnivå när det gäller många områden, inte minst jämställdheten mellan könen. Javisst, vi har gjort vissa framsteg, men könsrollerna är fortfarande lika cementerade som för flera tusen år sedan. Det kan hända att vi genom jämställdhetsarbete i skolor, kvotering och delad föräldraförsäkring har börjat gå åt rätt håll, men det är den sjuka sexismen som fortfarande tvingar in oss i könsroller och samtidigt förstör mångas psykiska hälsa.

Häromdagen bestämde jag mig för att räkna hur många gånger jag exponerades för reklam som innehöll sjuka skönhetsideal för kvinnor. På en dag genom tidningar, TV, Internet, reklam och löpsedlar exponerades jag över 200 gånger! Tvåhundra gånger! De sjuka skönhetsidealen finns ju överallt. I kvällstidningarna var de tre huvudnyheterna Britney Spears nya nakenbilder, att Big Brother-Jessica ska gifta sig samt en guide till hur du kan gå ner i vikt och se ut som en modell på bara en vecka. På TV lyckades jag inte ta mig igenom någon reklampaus utan att få se minst ett par trådsmala tjejer i bikini.

Vad ger då det här oss killar för bild av tjejer? Vi får en helt sinnessjuk bild av kvinnor då vi varje dag bara konsumerar bilder av retuscherade supermodeller. Vad förväntar vi oss av våra flickvänner och kvinnorna i vår omgivning? Men framförallt hur påverkar alla dessa sjuka skönhetsideal kvinnors egna självbilder? Att varje dag utsättas för hundratals bilder som säger att du inte ser tillräckligt bra ut. Bilder som inte ens är verkliga, utan retuscherade i efterhand.

Forskning visar att skönhetsideal med överdrivet smala kvinnor i reklam leder till ätstörningar och anorexi hos både kvinnor och unga tjejer. Något som ständigt har ökat de senaste åren. Idag lider hela tio procent av alla flickor av ätstörningar. Inte hjälper det heller särskilt mycket att unga tjejer och killar om kvällarna matas med TV-program som Top Model, Big Brother och Paradise Hotel där det enda som räknas är utseende och sex.

Om vi verkligen menar allvar med att vi vill ha ett jämställt samhälle måste vi alla ta oss i kragen nu. Till att börja med kan vi lagstifta mot retuschering och införa restriktioner för sexistisk reklam. Sedan måste vi som individer också föregå med gott exempel. En enkel sak kan vara att man slutar att köpa skittidningar som varje dag fyller sina löpsedlar och artiklar med nakenchocker, silikonbröst och bantningskurer. Till sist är det ändå du själv som avgör vilken värld du vill leva i.

En visionär till riksdagen

Idag träffade jag min vän Magdalena Streijffert, ordförande för det Socialdemokratiska Studentförbundet, innan jag begav mig tillbaka till Karlskrona. Magdalena är bland annat känd för sitt arbete för demokrati i Vitryssland och Burma, men är också en av de bästa utbildningspolitikerna vi har i Sverige och förra helgen blev det klart att hon kommer in i riksdagen efter valet. Ifall sossarna inte bara får tio procent av rösterna dvs... :)

Ett stort grattis till Magdalena, men också till väljarna i Halland!

Vad är viktigt?

När jag vaknade upp imorse visste jag att min vän Anna Sjödin skulle pryda alla löpsedlar. Jagad av journalister och mediadrev lyckades hon igår knappt ta sig ut till SSU:s kursgård Bommersvik med livet i behåll. Det är riktigt sjukt vilket fokus media har. Anna är inte fälld, utan bara åtalad, och ändå dömer alla redan henne. Vi som känner henne vet att hon är en väldigt god människa, stark och modig i sin kamp mot orättvisor.

För att verkligen fundera på vad som är viktigt gick därför jag och min vän Niklas till Katarina kyrkogård på Söder i Stockholm för att minnas vår kämpe Anna Lindh. Världen är alldeles för orättvis för att vi ska låta oss nedslås av det ständiga mediadrevet efter SSU. Varje minut skövlas 37 fotbollsplaner regnskog och varje dag dör över 30 000 människor på grund av fattigdom. En människa var tredje sekund! I en sådan värld finns det viktigare saker än att bry sig om mediadrev. Även om det självklart spelar roll hur vi politiker i Sverige sköter oss. Kampen fortsätter!

Pappalediga lever längre!

Läste i gårdagens Metro att pappalediga män lever längre... Inte för att jag tycker att det behövs fler argument för en delad föräldraförsäkring, det borde vara en självklarhet, men jag ska lägga det till min argumentationssamling. :-) Det vore ju ändå rätt kul att få leva lite längre.

Befria Västsahara

Idag följde jag med min gode vän Faraj Abu iseifan för att vara med på en demonstration för Västsaharas frihet. Demonstrationen hölls utanför riksdagen och där talade bland annat Birgitta Olsson (fp) och Mattias Vepsä, förbundssekreterare för SSU.

Västsahara, som är rikt på naturresurser, har varit ockuperat av Marocko sedan 70-talet och stora delar av befolkningen har under åren blivit fördrivna från sina hem. Nu lever hundratusentals människor i tältläger ute i öknen utan både grundläggande sjukvård och rent vatten.

Västsahara är Afrikas sista koloni! Det är helt otroligt att det fortfarande finns en koloni och att EU och Sverige inte gör mer för att befria Västsahara. En tydlig markering skulle vara om Sverige som första land i världen skulle erkänna landet som en självständig stat. En sådan markering har tidigare betytt mycket, inte minst då vi erkände de baltiska staterna under deras självständighetskamp. Befria Västsahara!

Maud har färgat Centerns gröna klöver mörkblå

(Det här är min krönika som var i Sydöstran i tisdags. Jag kommer att publicera mina krönikor på bloggen varje onsdag.)

Det kan väl inte vara någon som har missat det som har hänt i Frankrike de senaste veckorna. Tiotusentals människor har varje dag demonstrerat mot den franska högerregeringens förslag om slopad anställningstrygghet för personer under 26 år. Stora delar av det franska folket har bokstavligen rest sig för att visa sin avsky mot högerns ungdomsfientliga politik. Här i Sverige står ett av våra partier bakom ett liknande förslag. Det är Centerpartiet. Ett parti som jag tidigare har sett som ett ganska sympatiskt gammalt folkrörelseparti verkar ha drunknat i den mörkblå färgburken.

Centerpartiets gamla folkrörelse med många engagerade jordbrukare och logdanser är idag ett minne blott. Idag styrs inte längre partiet av tusentals engagerade medlemmar utan av ett fåtal. Då folkrörelsen tappat sin styrka verkar det har blivit svårt att hålla den ideologiska linjen och då kan personerna i toppen tycka vad som helst, när som helst. Det har man tydligt märkt sedan Maud Olofsson tog över befälet. Problemet blir ännu större när personerna i toppen börjar se avståndet till riksdagens fyraprocentspärr krympa. Lösningen som Centerpartiet har hittat verkar vara att byta åsikt i så många frågor som möjligt, samtidigt som man ibland tar till extrema åsikter för att krydda lite extra.

Förslaget om att slopa anställningstryggheten för unga är en sådan fråga. Där får centerpartisterna inte ens stöd av moderaterna. Förslaget försvaras ivrigast av Maud och ungdomsförbundet som inte verkar kunna se några problem alls med att alla Sveriges unga kan få stora svårigheter att få bostad, bil, telefon och alla former av lån ifall deras förslag blir verklighet. Förslaget har egentligen inte mycket med arbetslösheten att göra utan är mest populism på riktigt låg nivå.

Unga människor i Sverige behöver mer trygghet och inte mindre. Ingen människa blir produktiv eller frisk av att ständigt behöva oroa sig för att när som helst få sparken. En sådan känsla skulle i vart fall inte göra mig särskilt engagerad och sugen på att slita för min arbetsgivare. Tyvärr har en del av oss unga det redan så här i Sverige. Det finns faktiskt telefonförsäljare och även unga i den offentliga sektorn som inte alltid vet om de får komma till jobbet nästa dag. De jobbar på provision eller går på timvikariat. Det är inte värdigt att behöva leva på det sättet i flera år. Genom Centerpartiets förslag kommer alla unga under 26 år att få leva med den känslan. Målet borde vara det motsatta.

Mona Sahlin vill göra oss oljeoberoende

I förmiddags besökte samhällsbyggnadsminister Mona Sahlin miljökonferensen som jag deltar på. Hon berättade om regeringens mål om att göra Sverige oljeoberoende till 2020. Det är inget dåligt mål och det har redan satt Sverige på världskartan för vårt miljöarbete. Mona berättade att hon av en slump hade sprungit på Venezuelas president Hugo Chavez, när hon besökte Chile för att delta på tillsättningen av Sydamerikas första kvinnliga president, härom veckan. När Mona sa till Chavez att hon var energiminister i Sverige hade han skämtsamt sagt att det är ju ni som inte tänker köpa nån olja av mig...

Målet att göra Sverige oljeoberoende är inte bara bra utan också helt nödvändigt för framtiden. Idag gör en svensk i snitt av med 13 fat olja per år och en amerikan gör av med 25 fat. I Kina är siffran 0,5 fat olja per år och person. Skulle kineserna använda lika mycket olja som oss i väst skulle det vara kört för jorden. Vi skulle minst behöva tre jordklot till för att överleva. Oljeoberoendet är en viktig del i kampen för ett hållbart samhälle och det känns bra att vi svenskar tänker vara med i det främsta ledet i den kampen.

Vi vann femteplatsen!

Vi vann! SSU och partiets visionärer utmanade på partikongressen och vann femteplatsen. Efter en rätt långdragen kongress blev det först omröstning om tredjeplatesen. Den vann Peter Jeppsson från Sölvesborg. Grattis Peter!


På femteplatsen hade vi förberett oss för att ge dem en rejäl omgång. Efter tre grymma tal av Patrik Andersson, Faraj Abu iseifan och Eva Strömqvist gick Nils-Olov Olofsson upp och sa att han inte längre ställde upp på femteplatsen. Det betydde att jag kom på femteplatsen.


Det känns otroligt skönt och nu är det dags för att fira ett par dagar. :-) Sedan fortsätter dock kampen och vägen mot riksdagen. Med ännu fler vänner med mig än innan är jag övertygad om att jag har en stor chans att bli inkryssad i september. Låt oss visa blekingeborna en valrörelse de sent glömmer och kämpa ännu hårdare mot alla världens orättvisor.

Jag vill bara passa på att tacka alla som hittills stött mig och säga att det som hänt än så länge bara varit uppvärmningen. Nu höjer vi tempot!

Distriktskongress och kampen mot kvinnovåld i tidningen

Idag är det den stora dagen. Ska strax åka iväg till Ronneby och partidistriktets kongress och rösta om riksdagslistan. Vi kommer att utmana partiet om bland annat femte platsen på riksdagslistan. Vi får se hur det går...

Här kan du förresten hitta BLTs artikel om mitt utspel mot kvinnovåld igår. Kampen fortsätter!

Nu får det vara nog!

Igår skedde det igen! Ännu ett våldtäktsförsök i vår stad. Det är helt sjukt att människor inte kan gå säkra hem på kvällarna i Sverige. Niklas med protestlistorna i all ära, men det räcker inte längre med protestlistor och prat, nu måste samhället i praktisk handling förhindra fler våldtäkter och våldtäktsförsök. Jag har därför gått ut i tidningarna och krävt handling av kommunen, polisen och hela samhället. Här har vi några krav som snarast måste drivas igenom.

• Mer resurser till polisen!
• Polisen måste ut på gatan, polishuset är bara 50 meter från Hoglands park!!!
• Överväg att legalisera pepparspray!
• Ha alltid särskild våldtäktsberedskap på akuten!
• Göra stadsmiljön säkrare så att alla alltid är trygga!
• Fortsätt skriv under alla protestlistor du kommer över!
• Erbjud överfallslarm till alla kvinnor!
• Anordna kurser i feministiskt självförsvar i kommunen!
• Fixa rabatt för så kallad "ensamtaxi" på kväller och nätter!

Sydöstran skriver om bloggen

Min blogg skapade genast debatt. :-) Här hittar ni Sydöstrans artikel.

Nu startar bloggen!!!

Äntligen är det dags att köra igång min blogg! Från och med idag lovar jag att jag ska vara den politiker som träffar flest väljare i Blekinge. Jag vet, det är ett högt mål, men jag är en väldigt social och utåtriktad person. På den här bloggen kommer jag varje dag att kommentera och diskutera politik i Blekinge, riket och världen. Inget är för stort för en ung visionär sosse. :-)

Är du sugen på att hänga med i debatten för en bättre och rättvis värld så är det här helt enkelt sidan för dig. Så kolla in när du får tid, lämna en kommentar och delta i kampen!!!

På bloggen kommer jag varje dag berätta allt från vad jag åt till frukost till vad jag verkligen tycker om USA:s president. Jag lovar, det kan bli rätt spännande!

Varje onsdag kommer jag också publicera mina krönikor som jag skriver på Sydöstrans ledarsida. Det är bl.a. de artiklarna som jag redan lagt in här på bloggen.

Tack för att du besökte min sida! Vi ses på barrikaden!!!

Utrota fattigdomen nu!

När jag var liten brukade jag fundera på vilken otur jag hade haft som hade fötts i Sverige. Här var ju det bara kallt, fanns inga roliga vilda djur eller öknar eller djungler. Allt spännande jag brukade se på naturprogrammen på TV fanns då bara i mina drömmar. När jag började växa upp och få lite fler referensramar än ”Ett med naturen” på SVT, förstod jag att jag hade haft en otroligt stor tur eftersom jag fötts i Sverige. De exotiska människorna på savannerna och i Amazonas djungler var kanske inte alltid så glada som de såg ut på TV.



I själva verket är det så att en överväldigande majoritet av världens befolkning idag lever nära eller under den extrema fattigdomsgränsen. Varje dag dör över 30 000 barn på grund av fattigdom. Orsakerna är främst svält och sjukdom. Det är fruktansvärt och vi får aldrig, aldrig acceptera det. Det skulle räcka med bara 13 miljarder dollar till i bistånd för att kunna förse alla människor på jorden med mat och grundläggande sjukvård. Jämför det med att bara Europas och USA:s kostnader för smink och glass är över 18 miljarder dollar. Det är sjukt. Hela världens samlade bistånd är idag på 50 miljarder dollar medan hela världens militära utgifter är på 900 miljarder dollar. Vi i Sverige har i och för sig världens högsta bistånd i förhållande till storleken på landet och dess ekonomi, men det räcker knappast. Det behövs mycket mer insatser.

Vi kan börja att genom vårt medlemskap i EU höja hela det Europeiska biståndet till minst samma nivå som Sveriges. Sedan kan vi avskaffa EU:s jordbrukspolitik. EU ger idag tre gånger mer bistånd till en ko i Frankrike än till en fattig människa i tredje världen. Nästa insats kan vara att vi ser till att de fattiga ländernas skulder skrivs av och att vi slopar våra handelshinder mot Afrika och Sydamerika. Det skulle vara flera bra steg på vägen mot en rättvisare värld.

Är man född i Sverige innebär det att man har haft ungefär lika mycket tur som någon som vunnit miljonvinsten på Bingolotto två gånger. Det är ett privilegium, men det innebär inte bara en massa rättigheter. Vi har också en skyldighet att faktiskt hjälpa de miljarder människor som lever i extrem fattigdom. Där har vår regering ett stort ansvar, men också den enskilda individen. För nu är det hög tid att utrota fattigdomen och för det krävs att alla är med. I ett tal uttryckte Nelson Mandela kampen mot fattigdomen så här: Ibland är det upp till en generation att utföra stordåd. Ni kan bli den generationen.

Det är lönsamt att hjälpa de utsatta

För 15 år sedan kom jag i kontakt med politiken för första gången. Jag gick då i femman och vi fick lära oss att det fanns politiska partier. När jag kom hem frågade jag min mamma vad det var de där sossarna stod för. De hjälper de mest utsatta fick jag till svar. Min sinnesbild blev att de var som Robin Hood på julafton. Tog från de rika och hjälpte de fattiga och mest utsatta. Det var inte förrän ett par år senare som jag förstod att de där sossarna inte handgripligen snodde de där guldsäckarna utan att de kommit på något så finurligt som progressiv skatt. Det vill säga att alla i samhället bidrar, men de rika måste betala mer.

Visst är det en genialisk idé? Fast frågan jag ställde mig då var varför alla de där rika gick med på att dela med sig. Nu, ett antal år senare, kan jag konstatera att väldigt många i samhället, oavsett storleken på plånboken, faktiskt tycker att det är bra att dela med sig. De som inte gillar den idén har för enkelhetens skull bildat ett eget parti, nämligen moderaterna. På senare tid har de i och för sig börjat tysta ner sina krav på sänkta skatter, men deras uttalade mål på lång sikt är att sänka skatten till ett EU-snitt. Det innebär en sänkning av skatten på 250 miljarder. Det är en femtedel av statskassan eller enkelt uttryckt lika mycket som kostnaden för all sjukvård i landet.

Förutom att sänka skatterna har moderaterna också valt att slå på de mest utsatta genom krav på sänkt ersättning till sjuka och arbetslösa. Något som är både omänskligt, men framförallt också fullständig samhällsekonomisk idioti. Det de inte verkar fatta är att trygga människor vågar mer. På arbetsmarknaden behövs mer trygghet inte mindre. Man kan säga mycket om Danmark, men deras arbetslöshetssystem är fantastiskt bra. Där har man a-kassa i fyra år, högre ersättning och undantag från karenstiden då man säger upp sig själv. Det gör att människor vågar mer. Trivs man inte på sitt arbete gör man inte heller något bra jobb. Det är varken bra för den anställde eller företaget. Kan man byta jobb utan att behöva sälja både hus och bil, blir arbetsmarknaden mycket mer dynamisk och bättre för alla. En sådan arbetsmarknad skapar tillväxt bara i sig.

En annan effekt av sänkt ersättning för sjuka och arbetslösa är att man minskar landets totala köpkraft. Vår välfärdsstat är idag uppbyggd på att alla ska ha möjlighet att konsumera. Något som i och för sig borde drivas i en mer hållbar riktning, men ändå. Konsumtionen generar skatt som i sin tur betalar för välfärden. Tar man bort ersättningen för de redan utsatta grupperna i samhället, urholkar man alltså både tillväxten och därmed välfärden. Den idén gillar i alla fall inte jag.

Presidentval i mini-Sovjet

På söndag är det presidentval i Vitryssland, men valet är givet på förhand. Oavsett vilka valsedlar vitryssarna väljer, kommer diktatorn Lukasjenko att vinna. Om han får 60 eller 100 procent av rösterna bestämmer han själv. Alla valfunktionärer kommer från presidentens eget parti och igår, en vecka innan valdagen, gick Lukasjenko ut med att alla utlänningar som ”stör” valet måste lämna landet. De som ”stör” är allt ifrån journalister och valobservatörer till utländska politiker och diplomater.


Lukasjenko har gjort Vitryssland till ett mini-Sovjet. Där oliktänkande fängslas och mördas, oppositionella partier förbjuds och fri media helt upphört att existera. De senaste veckorna har jag fått många email från de unga sossarna som är med i oppositionen i Vitryssland. De berättar om att 100-tals oppositionsaktivister har fängslats och misshandlats, däribland flera av dem jag träffade i Minsk förra året. KGB har format mängder av ”ordningspatruller” som förföljer och misshandlar demokratikämpar på gator och torg, men också söker upp dem i deras hem. Många försvinner spårlöst eller fängslas på obestämd tid.

Ett uppmärksammat försvinnande är journalisten Dimitiv Zavadskayas. Han arbetade åt den ryska tv-kanalen ORT när han rapporterade att Vitryssland kan ha hjälpt tjetjenska rebeller. Sedan dess har varken hustrun Svetlana eller sonen Yuri sett skymten av honom. Troligen dödades han av KGB:s särskilda mordkommando. Hans fall är knappast unikt.

Vitryssland största arbetsgivare är idag militären och polisen. Deras kombinerade säkerhetsstyrkor är lika stora som Frankrikes och Tysklands tillsammans. Under mitt eget besök i Minsk såg jag minst en polis i varje gathörn. Det var inte heller ovanligt med militärfordon och tanks som patrullerade på gatorna. Det är kanske inte helt oväntat att det börjat breda ut sig en viss rädsla för att uttala sig emot diktaturen i landet.

Allt detta låter helt overkligt för oss som lever i Sverige idag. De låter till och med för sjukt för att kunna vara hämtat från en film. Sanningen är tyvärr att allt detta händer bara 60 mil från Sverige. Utan att vi vet särskilt mycket om det. Det gör mig så förbannad så att jag nästan exploderar. Världen måste göra något åt detta nu. Sverige och EU måste säga ifrån. Det gör vi bäst genom att bojkotta allt som har med Vitrysslands diktatur att göra, men också genom att stötta oppositionen i landet. EU måste inte minst sätta ett hårt tryck mot Ryssland, som är det land som idag håller den vitryska diktaturen om ryggen.

På söndag tänker jag tända ett ljus för demokratikämparna i Vitryssland. På måndag fortsätter dock kampen mot diktaturen. I den behövs både du och jag.

Sverige är inget jämställt land

Igår åkte jag tåget från Malmö till Karlskrona. Mitt emot mig satt en kvinna i övre medelåldern. Efter en stund började vi samtala om en artikel som stod i tidningen. Hon hade hört hur jag över telefon ondgjorde mig över artikeln som handlade om hur illa det står till med jämställdheten inom EU. Hon menade att vi som lever i Sverige inte borde klaga över jämställdheten. Vi är ju världens mest jämställda land. Här har kvinnor samma möjligheter som män i livet. Det resonemanget köper jag inte. Jag har visserligen bara levt i 25 år, men på de åren har jag ändå insett att vi i Sverige har så långt ifrån samma möjligheter för kvinnor och män, att vi inte ens borde få använda j:et i jämställdhet.

För att förklara min ståndpunkt för min kvinnliga medpassagerare bad jag få berätta om några av orsakerna varför jag var så förbannad över vår ojämställda värld. För det första för: - att kvinnor över hela världen utför ungefär 60 procent av allt arbete i världen och äger ungefär 1 procent av alla tillgångar, - att det 2004 i Sverige anmäldes 23 000 misshandelsbrott och 11 000 sexualbrott mot kvinnor, - att kvinnor i nästan samtliga yrkeskategorier har lägre lön än sina manliga kollegor, - att män tar ut endast 15 procent av föräldradagarna, då oftast under sommarmånaderna, idrottsmästerskap eller älgjakt, - att kvinnor över hela världen säljs av män till män, - att män fortfarande är norm överallt i samhället, - att kvinnor måste vara allt som en man inte är, - att manliga idrottare får mycket mer resurser, - att kvinnor är rädda när de vistas ute på offentliga platser efter skymning, - att många kvinnor är rädda i sina hem, - osv, osv, osv.

Som du märker finns det fortfarande många orsaker till kamp för att bryta de sjuka orättvisorna mellan könen. Ojämställdheten finns i våra liva varje dag. Det är bara så att många av oss har vant sig vid den. Vem är det som oftast tjänar mest i familjen, vem är det som är hemma med barnen, vilka är det som dag efter dag exponeras halvnakna i TV och på framsidan på Aftonbladet och Expressen? Vi lever alla liv som lätt faller i historiens ojämställda hjulspår. Därför är det viktigt att vi ibland stannar upp och funderar över vad vi verkligen gör i våra liv. Kan du kanske enkelt göra något annorlunda för att din flickvän, fru, sambo eller kompis i framtiden kan få en större chans att få göra vad hon vill i sitt liv?

Imorgon är det internationella kvinnodagen och ojämlikheten mellan könen kommer att uppmärksammas världen över. Det är då viktigt att vi inte glömmer att kampen för jämställdhet pågår hela tiden, inte bara en dag om året. För det är i vardagen som vi verkligen kan göra skillnad.