Det har nu gått många år sedan jag som liten pojke hittade ett fint märke i mammas byrålåda. Det var runt, gult, ett par centimeter brett och i mitten var det målat en rödskinande och glad sol. Med svarta och tydliga bokstäver var det längs den runda kanten textat – ATOMKRAFT? NEJ TACK. Jag minns hur jag lite ängsligt frågade vad märket betydde och fick ett svar som jag som sexåring kunde relatera till. Märket handlade om att stoppa sådana fabriker som den som hade gått sönder i vintras och nu gjorde att jag inte längre kunde äta frukt eller bär som jag hittade hemma i trädgården.När jag blev några år äldre började jag läsa mer om mammas gamla märke och med skräck i blicken läste jag i skolan om kärnkraft och den fruktansvärda katastrofen som hade ägt rum i Tjernobyl. På ett avstånd som för oss i Blekinge var kortare än till Luleå hade människor i tiotusental utsatts för livsfarligt höga doser strålning som snabbt ledde till mångas död. Jag läste också om att vi i Sverige redan hade bestämt oss för att sluta med kärnkraft i en folkomröstning 1980. Det var inför den som det gula märket hade tagits fram.
Idag, trettio år senare, skulle ha varit slutåret för svensk kärnkraft enligt de riktlinjer som riksdagen antog efter omröstningen. Men istället för avveckling av kärnkraften röstade Reinfeldt och hans högerregering förra månaden igenom en satsning på svensk kärnkraft. Ett mycket korkat beslut. Inte först och främst för att det strider mot folkomröstningens beslut utan för att folket hade rätt. Kärnkraft är definitivt ingen bra investering för framtiden och det finns inga miljömässigt bärande argument för den.
Ur miljösynpunkt är kärnkraft den farligaste energiproduktionen som finns. De arbetare som tvingas bryta uranet till kärnkraftverken kan räkna med en för tidig död i lungcancer och skulle en riktigt allvarlig olycka inträffa på ett kärnkraftverk vet vi vilka konsekvenser det får. I debatten hävdas det ofta att kärnkraften skulle kunna rädda klimatet. Inget kunde vara mer fel. Växthusgaser släpps ut i de flesta led i kärnbränslekedjan. Därför kommer jag idag att sätta på mig mammas gamla märke.
Idag, trettio år senare, skulle ha varit slutåret för svensk kärnkraft enligt de riktlinjer som riksdagen antog efter omröstningen. Men istället för avveckling av kärnkraften röstade Reinfeldt och hans högerregering förra månaden igenom en satsning på svensk kärnkraft. Ett mycket korkat beslut. Inte först och främst för att det strider mot folkomröstningens beslut utan för att folket hade rätt. Kärnkraft är definitivt ingen bra investering för framtiden och det finns inga miljömässigt bärande argument för den.
Ur miljösynpunkt är kärnkraft den farligaste energiproduktionen som finns. De arbetare som tvingas bryta uranet till kärnkraftverken kan räkna med en för tidig död i lungcancer och skulle en riktigt allvarlig olycka inträffa på ett kärnkraftverk vet vi vilka konsekvenser det får. I debatten hävdas det ofta att kärnkraften skulle kunna rädda klimatet. Inget kunde vara mer fel. Växthusgaser släpps ut i de flesta led i kärnbränslekedjan. Därför kommer jag idag att sätta på mig mammas gamla märke.
