
SD:s arbetsmarknadspolitik är full av motsägelsefulla påståenden och förslag. Samma inkonsekvens återfinns i varje kapitel av SD:s partiprogram. Det är egentligen inte konstigt eftersom alla frågor, förutom hatet mot invandrare och muslimer, är ointressanta för SD. Motståndet mot invandringen är SD:s enda ideologiska konstant, vilket gör att de senaste landsdagarnas beslut om att anta en ny socialkonservativ ideologi ekar ihåligt. SD kan i princip fortfarande ändra ståndpunkt i vilken fråga som helst, förutom invandringen, från den ena dagen till den andra.
I sitt arbetsmarknadspolitiska program föreslår SD att a-kassan ska göras obligatorisk och bör vara en del av socialförsäkringssystemet. Om detta förverkligas skulle fackföreningsrörelsen inte bara förlora sitt inflytande över a-kassan utan med största sannolikhet också tappa stort i organisationsgrad. I förlängningen skulle det kraftigt försvaga facket och förändra maktförhållandena på arbetsmarknaden i så stor utsträckning att det troligen innebar slutet för den arbetsmarknads-modell som har tjänat Sverige sedan Saltsjöbadsavtalet slöts.
Trots att SD endast nämner facket två gånger i sitt handlingsprogram har partiet laddat med mångdubbelt fler angrepp mot facket. Bland annat föreslås fler undantag från LAS samt särskilda ungdomslöner utanför kollektivavtalens ramar. SD:s allvarligaste attack mot det fackliga löftet är dock de hatkampanjer partiet driver mot invandrare och muslimer. Dessa vittnar om en djupt rasistisk politik vars mål är att fördriva eller assimilera svenska medborgare. Denna politik är ett direkt hot mot hela samhället och inte minst mot fackföreningarnas alla medlemmar med utländsk eller muslimsk bakgrund.