Många människor jag träffar hävdar bestämt att det är mycket svårt att förändra världen. Att det för en person skulle kräva alldeles för mycket tid för att det ska vara värt mödan. Motargumenten jag brukar få när jag ihärdigt menar att det visst spelar roll är: Vad kan en person göra? Det är som en droppe i havet.Sedan jag för ett tag sedan lyssnade på en föreläsare från föreningen Rättvisemärkt vet jag att alla kan förändra världen bara genom att tänka på vad man handlar för varor i affären. Om en vara är Rättvisemärkt innebär det att den producerats på ett rättvist sätt i förhållande till producenten, det vill säga arbetarna. Det betyder att de arbetare som exempelvis plockat och malt kaffebönorna garanteras vissa grundläggande fackliga rättigheter. Förbud mot barnarbete, förbud mot diskriminering, lika lön, förbud mot tvångs- och slavarbete och möjlighet till att starta fackförening är några av de rättigheterna.
I många länder får arbetarna på bland annat banan- och kaffeodlingar så dåligt betalt att de måste arbeta sex dagar i veckan och då är det sällan kortare dagar än 12 – 13 timmar. Eftersom man ändå inte får tillräckligt betalt för att klara sig tvingas ofta även barnen att arbeta och kvinnorna att prostituera sig. Det är en vidrig verklighet som miljoner människor lever i och den upprätthålls genom att vi i den rika världen inte gör något åt den. Vi fortsätter istället att dumpa priserna för att få ut största möjliga vinst och tänker alldeles för sällan på hur det påverkar producenterna.
Att handla Rättvisemärkt kan tyvärr vara en plånboksfråga för en del i Sverige. Det kostar ett par kronor extra att köpa en Rättvisemärkt produkt. Några som däremot självklart borde handla Rättvisemärkta produkter är våra kommuner och de stora företagen. Det finns idag redan en del kommuner som handlar Rättvisemärkta produkter, men det blir alldeles för ofta enbart en budgetfråga. I Karlskrona har jag själv lagt ett par motioner om Rättvisemärkt. Den första handlade om att kommunen borde köpa Rättvisemärkt kaffe. Svaret blev att vi kan köpa Rättvisemärkt kaffe den dag det inte ger någon merkostnad.
Jag kan på ett sätt förstå kommunens argument. Att vi måste hålla budget och att allt kostar pengar, men om inte vi i Sverige har råd att köpa Rättvisemärkt, vem har det då? Om det nu kostar några kronor extra att hjälpa tusentals människor till ett bättre liv, utan prostitution och barnarbete, borde vi göra det. Tänk om det hade varit du som hade jobbat på kaffeodlingen eller din syster som var tvungen att prostituera sig för att ha råd att köpa mat till sina barn. Då hade man tänkt annorlunda. Solidariteten får aldrig var bunden till en kommun eller ett land. Solidariteten är och ska alltid vara gränslös.
