”Fattigbloggen” har skapat otroligt mycket reaktioner och kommentarer, vilket ledde till att TV-programmet Debatt förra veckan till och med lade hela sitt program för att diskutera bloggen och den snårskog som socialbidrag kan innebära för människor.
Jag skulle gärna diskutera de stora problem socialbidrag ställer till med för många personer, men tycker att det är bättre om du följer den diskussionen på ”Fattigbloggen” istället. Att bara läsa några av de kommentarer som finns där tar dig med på en resa som skildrar levnadsöden som får en att häpna och inse att det fortfarande finns ofantligt mycket att förbättra i välfärdens Sverige.
Det som dock gjort mig mest orolig den senaste tiden är de siffror som visar på att antalet socialbidragstagare kommer att öka lavinartat den kommande två åren. Detta är en följd av den ekonomiska krisen, men försvåras avsevärt av den borgerliga regeringens obefintliga jobbpolitik samt deras försämringar i arbetslöshets- och sjukförsäkringarna.
Samtidigt har den borgerliga regeringen skurit ner på Arbetsförmedlingens möjligheter att erbjuda omskolning, vidareutbildning eller lärlingspraktik vilket betyder att fler människor låses fast i arbetslöshet. Det drabbar självklart alla, men främst de unga som nu får ännu mindre chans att ta sig in på arbetsmarknaden.
Nästa år kommer Sverige att ha över en halv miljon arbetslösa. Hittills har den svenska regeringen valt att sitta med armarna i kors och bara konstatera att så är fallet. Det verkar nästan som om regeringen vill ha en utveckling där klyftorna ökar i det svenska samhället och varför ska man egentligen vara förvånad över det?
Den svenska högern har alltid förespråkat en samhällsmodell där klyftorna mellan rik och fattig ökar. Ett samhälle där statens omfördelande roll ses som något smutsigt. Det enda motmedlet är en rättvis politik som vågar satsa under svåra tider. Fler jobb kräver fördelningspolitik och offentliga investeringar. Den politiken kallas socialdemokratisk.
