Efter en veckas arbete i Irak landade jag igår på Arlanda. Att Irak är ett så komplext land hade jag inte insett förrän jag kom dit. En stat delad i tre delar med en mängd olika folkgrupper som alla gör anspråk på specifika geografiska områden. De olika grupperna vill alla också ha en bit av den kaka som de stora intäkterna från Iraks olja ger.De tre största och dominerande grupperna är kurderna i norr, shiamuslimerna i söder och sunnimuslimerna i de centrala delarna. Samspelet mellan dessa tre grupper är färgat av århundraden av rivalitet och krig, men man lyckades ändå för fyra år sedan komma överens om en gemensam konstitution som säkerställer ett framtida Irak där alla grupper är representerade och ingen ska behöva bli överkörd.
Området som jag besökte var norra Irak, även kallat irakiska Kurdistan. Där styr idag kurderna i princip själva efter århundraden av ockupation och förföljelse, senast av den grymme Saddam Hussein. När den forne irakiske diktatorn blev störtad firades det med obeskrivlig glädje i de kurdiska delarna.
Irakiska Kurdistan har ibland liknats vid en demokratisk ö i en region där demokrati och respekt för mänskliga rättigheter annars är mycket sällsynt. Det var de kurdiska partierna som tog striden för kvinnlig representation i det irakiska parlamentet och de spelade en viktig roll när den demokratiska konstitutionen förhandlades fram med de rivaliserande muslimska folkgrupperna.
Hur framtiden för hela landet ser ut är det dock svårt att sia om. Irak har en central roll i utvecklingen för regionen, vilket gör att de kringliggande staterna ständigt lägger sig i på olika sätt. Saudiarabien, Turkiet, Iran och Syrien har alla stora intressen i vad som kommer att hända i Irak. Det har självklart också USA som har investerat ofantliga summor i oljan, men även i Iraks nya styrelseskick och förvaltning.
Iraks konstitution är unik i sitt slag, men har på senare tid börjat ifrågasättas av den shiamuslimska majoriteten. De kräver större inflytande och ändringar i konstitutionen. Något varken kurderna eller sunnimuslimerna håller med om. En ändring av konstitutionen skulle till och med kunna leda till inbördeskrig. Det är därför viktigt att omvärlden och framförallt Europa fortsätter att stödja Iraks nya styre och arbetet för fortsatt maktdelning, fred och demokrati.
