Den senaste veckan har debatten i media gått het om Mona Sahlins ledarskap för socialdemokraterna. Den socialdemokratiska partiordföranden har kritiserats av både egna partimedlemmar och fackföreningsfolk. En stor del av kritiken verkar handla om samarbetet med miljöpartiet samt åt vilket ideologiskt håll socialdemokraterna är på väg.För det första är debatten och striden om arbetarpartiets politiska utveckling knappast ny. Den har pågått i alla tider. Socialdemokraterna är ett brett parti och innehåller således olika åsikter på den politiska vänsterskalan. Det vore snarare ett misslyckande för Sahlin om hennes parti inte mäktade med att föra en livlig intern debatt.
Den stora skillnaden mellan idag och tidigare är att Mona Sahlin nu genomför ett välbehövligt förnyelsearbete inom partiet. Det handlar såväl om att pröva nya politiska idéer som att vädra ur partiet och låta fler komma till tals. Detta hotar givetvis socialdemokraternas mer traditionalistiska grupperingar som inte gillar för stora förändringar.
Sahlin är som tur är en modern partiledare och hon var säkerligen förberedd på att hennes förändrings- och demokratiseringsarbete inom socialdemokraterna skulle stöta på ett starkt motstånd. Samarbetet med miljöpartiet har också orsakat hård kritik av Sahlin. Enligt min bedömning valde hon emellertid rätt strategi vid bildandet av vänsterns regeringsalternativ.
Miljöpartiet är definitivt det mest ideologiskt förvirrade partiet i den svenska riksdagen. De har alltid tvekat kring sin politiska hemvist. Under tidigare mandatperioder har miljöpartiet samarbetat med borgarna i flera avgörande frågor. Något som vänsterpartiet aldrig gjort eller skulle göra.
Socialdemokraterna och vänsterpartiet hade troligtvis inte heller haft någon möjlighet att vinna regeringsmakten själva med de senaste årens opinionssiffror. Det var därför klokt att börja med att knyta till sig miljöpartisterna.
Även om det går att hålla med kritikerna om att miljöpartiet ibland är politiskt opålitliga och att vänsterpartiet ofta är ekonomiskt övermodiga måste jag ändå konstatera att Sahlin lyckats forma en historisk koalition med dessa partier. En koalition som är en förutsättning för att över huvud taget ha chansen att få ut Reinfeldt från Rosenbad nästa år.
