Det kan låta förenklat när jag påstår att lösningen ligger i att bara skapa mötesplatser mellan invandrare och svenskar. Självklart är inte nyckeln till problemet att enbart sammanföra människor med olika bakgrund, men jag övertygad om att det är ett stort steg i rätt riktning.
Idag är nyblivna svenskars vanligaste möte med infödda svenskar när man träffar personal från myndigheter som Migrationsverket och Arbetsförmedlingen. Dessa möten är formella och är inte några trevliga möten som skapar vänskapsband eller ökad förståelse för det nya landet.
Ett sätt för att skapa bättre möten mellan invandrare och svenskar skulle kunna vara genom att inrätta ett fadderfamiljssystem i Sveriges kommuner. Faddersystemet ska vara helt frivilligt från båda parter och kommunernas uppgift ska endast vara att förmedla kontakt mellan familjerna.
Jag tror att det hade varit ett utmärkt vaccin mot fördomar om invandrade familjer och svenska familjer på ett avslappnat vis skulle kunna träffas och exempelvis äta middag tillsammans någon gång i månaden. Det skulle öka förståelsen från båda familjernas håll och säkert leda till många positiva insikter för alla.
Under min egen uppväxt i radhusidyllen på Hästö i Karlskrona kom jag och min familj väldigt sällan i kontakt med invandrare. Trots att jag från mitt sovrumsfönster kunde se Karlskronas invandrartäta område Kungsmarken bara några kilometer bort var det nästan som om det fanns en osynlig mur mellan de två områdena.
Jag träffade aldrig någon från Kungsmarken på fotbollsträningen eller i skolan och mina föräldrar kom heller inte i kontakt med någon invandrare via sina jobb. Det var faktiskt inte förrän jag flyttade från Karlskrona som jag fick vänner med utländsk bakgrund.
Vad jag förstår från min familj och vänner hemma i Karlskrona verkar den osynliga muren fortfarande finnas kvar. Det är hög tid att vi river den. Att införa ett fadderfamiljssystem i kommunen kan vara ett bra steg på vägen.
