I själva verket är det så att en överväldigande majoritet av världens befolkning idag lever nära eller under den extrema fattigdomsgränsen. Varje dag dör över 30 000 barn på grund av fattigdom. Orsakerna är främst svält och sjukdom. Det är fruktansvärt och vi får aldrig, aldrig acceptera det. Det skulle räcka med bara 13 miljarder dollar till i bistånd för att kunna förse alla människor på jorden med mat och grundläggande sjukvård. Jämför det med att bara Europas och USA:s kostnader för smink och glass är över 18 miljarder dollar. Det är sjukt. Hela världens samlade bistånd är idag på 50 miljarder dollar medan hela världens militära utgifter är på 900 miljarder dollar. Vi i Sverige har i och för sig världens högsta bistånd i förhållande till storleken på landet och dess ekonomi, men det räcker knappast. Det behövs mycket mer insatser.
Vi kan börja att genom vårt medlemskap i EU höja hela det Europeiska biståndet till minst samma nivå som Sveriges. Sedan kan vi avskaffa EU:s jordbrukspolitik. EU ger idag tre gånger mer bistånd till en ko i Frankrike än till en fattig människa i tredje världen. Nästa insats kan vara att vi ser till att de fattiga ländernas skulder skrivs av och att vi slopar våra handelshinder mot Afrika och Sydamerika. Det skulle vara flera bra steg på vägen mot en rättvisare värld.
Är man född i Sverige innebär det att man har haft ungefär lika mycket tur som någon som vunnit miljonvinsten på Bingolotto två gånger. Det är ett privilegium, men det innebär inte bara en massa rättigheter. Vi har också en skyldighet att faktiskt hjälpa de miljarder människor som lever i extrem fattigdom. Där har vår regering ett stort ansvar, men också den enskilda individen. För nu är det hög tid att utrota fattigdomen och för det krävs att alla är med. I ett tal uttryckte Nelson Mandela kampen mot fattigdomen så här: Ibland är det upp till en generation att utföra stordåd. Ni kan bli den generationen.
