Som karlskronabo funderade jag egentligen aldrig över vad Unesco var. Det enda jag kopplade samman det med var att Karlskrona var en världsarvsstad och att vi för tio år sedan fick utmärkelsen av en FN-organisation som hette Unesco. I och med världsarvsutnämningen antog jag också att det bara var skyddande av världsarv som var Unescos uppgift. Jag hade fel.
Unesco är den FN-organisation som utan tvekan har det bredaste arbetsfältet. Organisationen grundades av FN, år 1945, direkt efter andra världskriget. Syftet med Unesco var att främja fred och förståelse i världen genom att på global nivå samarbeta kring kultur, utbildning och forskning. På så vis skulle olika länders sammanhållning stärkas och den grundläggande respekten för demokrati och mänskliga rättigheter, som uttalas i FN-stadgan, säkras.
Mycket har hänt sedan 1945 och det vore att ljuga om man påstod att det idag saknas uppgifter för Unesco. I denna stund finns det 774 miljoner analfabeter i världen, i Kongo går det 83 elever på varje lärare och i Malawi är var tredje lärare som inte dyker upp på jobbet antingen sjuk i aids eller har redan dött i sjukdomen. Samtidigt lever mer än 500 miljoner människor i stater som anses instabila och en miljard människor tvingas leva i slummen utanför världens nya megastäder.
Vad kan då Unesco göra åt allt det här? Faktum är att Unesco är en av de FN-organisationer som lyckas genomföra mest projekt och arbete ute i fält. Till skillnad från FN i stort är Unesco inte bakbundet av obstruerande vetoländer som sätter käppar i hjulen. Unescos situation är snarare den motsatta där tusentals idéer och projekt nästan drunknar i ett ändlöst behov av insatser.
Unesco finns på plats i de flesta av jordens länder och verksamheten är vidsträckt. Projekten handlar om allt från att bevara kulturell mångfald i Ukraina och värna dricksvattnet i Palestina till att kartlägga mangroveträsk i Belize och bygga nya skolor på Madagaskar. Behovet av stöd är dock stort på många håll runt jorden och resurserna för att verkligen göra skillnad finns inte alltid.
I själva verket är Unescos budget knappt större än de största europeiska fotbollsklubbarnas och man får därför ofta hoppas på välgörenhet eller vänligt inställda regeringar för att kunna genomföra sina projekt. Detta är inte hållbart i en tid då klyftorna mellan rika och fattiga i världen aldrig varit större. Hela FN-systemet och inte minst Unesco är allvarligt underfinansierat. Därför måste FN:s medlemsländer i framtiden ta ett betydligt större ekonomiskt ansvar om de verkligen vill ha jämlikhet och stabilitet i världen.
