Global matkris rika världens ansvar

De senaste månaderna har stora delar av världen drabbats av en allvarlig matkris. Det är den första globala matkrisen vars egentliga orsak inte är brist på mat. Det har i själva verket aldrig producerats mer livsmedel i världen än idag. Problemet är att maten finns på fel plats och att den kostar mer än vad de fattiga har råd med. Huvudorsaken till krisen är en snabb ökning av det internationella spannmålspriset.

Några faktorer som bidragit till de ökande priserna är dåliga skördar i Europa och Australien som trots livsmedelsdumpning av EU lett till ökad europeisk import av mat från de traditionellt spannmålsexporterande länderna i Sydostasien. Detta har i sin tur lett till ökade priser lokalt i Asien. Till detta bör man också räkna med effekten på priset i regionen av att efterfrågan på livsmedel nu ökar rekordsnabbt hos den alltmer växande medelklassen i miljardländerna Kina och Indien.

Även det höga oljepriset har nu en stor inverkan på prisutvecklingen på livsmedel. Då olja blir dyrt ökar de ekonomiska incitamenten för att producera alternativa drivmedel som biobränsle. Biobränsle produceras främst i den fattiga delen av världen och tar då upp jordbruksmark som annars skulle ha använts för att producera mat åt befolkningen. Dessa faktorer leder sammantaget paradoxalt nog till en minskad tillgång på mat i de matproducerande, men fattiga regionerna i världen. En minskad tillgång betyder ökade priser för hundratals miljoner människor som redan innan hade mycket små ekonomiska medel att röra sig med.

En familj i den fattigare delen av världen är också mycket känsliga för förändringar i livsmedelspriset eftersom maten i snitt lägger beslag på upp emot 80 procent av hushållsekonomin jämfört med bara 15 procent hos en genomsnittlig familj i Europa.

För att kortsiktigt lösa matkrisen har FNs livsmedelprogram, World Food Program, nyligen vädjat om 500 miljoner dollar i bistånd för att klara av de högre kostnaderna för livsmedel i de allvarligast drabbade områdena. Detta var dock innan den humanitära katastrofen i Burma. Säkert är att den rika delen av världen och inte minst Europa måste förändra sin galna jordbrukspolitik och öka sitt bistånd.

När hundratals miljoner människor svälter trots att det finns nog med mat åt alla på vår jord kan ingen längre säga att det beror på något annat än den sjukt orättvisa världsordningen. Ansvaret för den ligger helt uppenbart på oss som till så stor grad tjänar på den. Biståndet är självfallet en av nycklarna för att förändra det. Att sänka biståndet som regeringen nu gör är inget annat än att spotta dessa människor i ansiktet.