Häromdagen kom jag tillbaka till Karlskrona efter att ha spenderat en vecka full av politik i Visby. Även om den nationella politiken såklart fångade min uppmärksamhet under Almedalsveckan var det emellertid en annan sak som främst drog till sig mitt intresse. Visby är precis som Karlskrona en världsarvsstad och jag kunde inte undgå att lägga märke till hur väl gotlänningarna lyckats kombinera Visbys historiska miljöer med ett sprudlande näringsliv och en rik kulturscen.Vart man än går innanför Visbys ringmur känns det som att man går i ett levande museum. Privata bostäder ligger blandade med restauranger, museer, företag och myndigheter. Alla inrymda i hundratals år gamla byggnader som bevarats och med små justeringar anpassats till moderna ändamål. Det är lätt att förstå att det är just Visbys karaktär som har bidragit till stadens framgångar som mötesplats för internationella konferenser, Almedalsveckan och Medeltidsveckan.
Personligen tror jag att världsarvsstaden Karlskrona har en potential som vida överstiger Visbys. Samtidigt slår gotlänningar oss karlskronabor lätt på fingrarna när det gäller turism och kulturhistoria. Karlskronas politiker, jag inräknad när jag bodde här, har helt enkelt aldrig satsat tillräckligt mycket på det här. Turismen, världsarvet och näringslivssatsningar kring detta har ständigt hamnat väldigt långt ner på prioriteringslistan. Det måste det bli ändring på. Jag är övertygad om att varje satsad krona på världsarvet skulle ge tiofalt tillbaka.
Därför blev jag rejält upprörd då jag i tidningen häromveckan läste att en del av världsarvet nu ska flyttas från Trossö. Tydligen har det beslutats att ett par unika hamnmagasin från 1700-talet ska flyttas från sin plats i närheten av gästhamnen. Förr var hela denna stadsdel full av liknande magasin som Karlskronas köpmän använde sig av och idag finns endast ett litet fåtal kvar. Föreningen Gamla Carlscrona har tillsammans med några kommuntjänstemän och Länsstyrelsen slagits hårt för bevarandet av husen.
Dock utan egentlig framgång. Fastighetsägaren Trossöfastigheter har bestämt sig för att få bort husen och har därför lämnat dem att förfalla och nu har en nödlösning om att försöka flytta magasinen tagits fram. Detta är inte värdigt en världsarvsstad och är i slutändan Karlskronas politikers ansvar.
