Centerpartiet var förr i tiden det borgerliga parti som brann starkast för miljöfrågorna. Under 70-talet ledde partiet motståndet mot kärnkraften och hösten 1978 ledde till och med Centerns oenighet med den resterande borgerligheten till högerregeringens avgång. Efter folkomröstningen 1980 fördes kärnkraftsfrågan mer eller mindre bort från den politiska dagordningen även om Centerpartiet höll fast vid sin hållning i ytterligare trettio år.
Torsdagens riksdagsbeslut som det nya Centerpartiet tillsammans med regeringen Reinfeldt drev igenom möjliggör att nya kärnkraftverk får byggas i Sverige. Beslutet innebär att Centern nu driver en totalt motsatt kärnkraftslinje än den de tidigare hade. För Centerpartiet är detta bara en av många frågor som de fullständigt ändrat uppfattning i de senaste åren. Men de mest anmärkningsvärda förändringarna är trots allt inte i sakfrågorna, utan i ideologin.
Centerpartiets ideologi har traditionellt haft inslag av socialliberalism och viss ekohumanism. Partiet har som partinamnet avslöjar kunnat placeras i närheten av mitten på den politiska skalan. Sedan Maud Olofsson tog över partiet 2001 har detta helt förändrats och Centern har dragit allt mer högerut. Dagens Centerparti ligger längst till höger av de borgerliga partierna och har intagit en närmast hatisk inställning mot skatter, fackföreningar och välfärd.
Denna förskjutning är kanske inte så konstig eftersom det nya Centerpartiet styrs av en gruppering som kallas för Stureplanscentern. Stureplanscentern är fjärran från Centerpartiets klassiska medlemsbas på landsbygden och håller istället till i Stockholms innerstads mest exklusiva finanskvarter. Dessa storstadscenterpartister har med Maud Olofssons goda minne förskjutit makten i partiet från Centerns folkrörelse till ett gäng nyliberala finansvalpar.
