För att nå fred mellan Israel och Palestina är ett generationsskifte nödvändigt på bägge sidor. Efter att ha arbetat nära tillsammans med israeliska och palestinska politiker under några år är min främsta slutsats just det här. Idag leder i princip samma politiker Palestina och Israel som för trettio år sedan. Det tydligaste exemplet är det högsta ledar-skapet i respektive land. I Israel fyller president Shimon Peres åttiosex år i sommar och i Palestina har president Mahmoud Abbas nyligen fyllt sjuttiofyra.Det är ingen tvekan om dessa herrar sitter på mycket viktiga kunskaper. Problemet är att de genom sina erfarenheter av otaliga krig, konflikter och brutna överenskommelser har saker i sitt bagage som är till nackdel för freden och skapar låsningar i dagens förhandlingar. Samtidigt har dessa politiker effektivt hållit borta nya generationer från maktens korridorer och därigenom skapat en osund maktkoncentration kring ett fåtal politiker i varje land.
Detta kan emellertid vara på väg att förändras. Just nu håller Fatah, partiet som president Abbas tillhör, på att arrangera sin första kongress på tjugo år. Kongressen har bland annat tvingats fram genom internationella påtryckningar, men framförallt av den outtröttliga kampanj för förnyelse som Fatah Youth, Fatahs egen studentrörelse, drivit. En kongress kommer att innebära möjligheter att byta ut det åldrade ledarskapet mot yngre personer som är mer hängivna att få igång fredsprocessen på allvar.
I Israel är också saker och ting på väg att förändras. I de nationella valen i februari led den israeliska vänstern ett stort nederlag. Sammantaget fick de två partierna till vänster, Meretz och Labor, knappt femton procent av rösterna. Valförlusten har lett till ett uppvaknande inom den israeliska vänstern där studentledare och unga politiker från flera partier nu går i främsta ledet i skapandet av ny israelisk vänster med siktet inställt på fred.
Förhoppningsvis betyder dessa händelser att fredsprocessen i framtiden får förnyad kraft och att de politiska partierna på båda sidor gör upp med maktkorruptionen samt att Israel slutar med sin vålds- och ockupationspolitik för gott. För utan ett slut på Israels ockupation av Palestina kommer även nya generationer att misslyckas komma överens.
