Det är självklart att medias roll är att granska makthavare i samhället, men att så okritiskt fokusera på att smutskasta en politiker kan inte klassas som journalistiskt hederligt. De som målat med de mörkaste penslarna är främst de politiska ledarskribenterna i de borgerliga tidningarna. Det som dock varit mest uppseendeväckande är att även nyhetsjournalisterna i tidningarna har hakat på det drev som ledarskribenterna initierat.
Det värsta exemplet var under den gångna helgen då kvällstidningarna efter demonstrationerna på första maj valde att inte lyfta fram någon av de orättvisor som tiotusentals människor varit ute och demonstrerat mot. Istället publicerades stora artiklar om att arbetarrörelsen inte var ense och att det fanns intern kritik, eller ”attacker” som tidningarna kallade det, mot Mona Sahlin och Vanja Lundby Wedin.
I arbetarrörelsen har det alltid funnits intern kritik. Det är knappast något nytt. Därför borde det heller inte vara av något större nyhetsvärde och kan definitivt inte vara det i trettio dagar i streck. Vilka lösningar landets ledande oppositionspolitiker presenterade för den ekonomiska krisen eller att klyftorna nu ökar lavinartat i Sverige verkar inte vara tillräckligt intressant för journalisterna att skriva om.
Uppenbarligen är det inte någon journalistisk etik som styr vad våra rikstäckande tidningar skriver om. Negativa rubriker och sensationella nyheter är det som säljer och alltså det man väljer att lyfta fram. Det är mycket tråkigt med denna sorgliga nyhetslogik som riskerar att få konsekvenser för demokratin i vårt samhälle. Det är viktigt att våra politiker står emot den här typen av mediedrev. Stå på dig, Mona Sahlin!
