torsdag, januari 19, 2006

En amerikansk önskedröm i TV-soffan

Under de senaste åren har jag fastnat mer och mer framför TV:n om kvällarna. ”Inte ännu en dokusåpagalning”, tänker ni säkert. Jag kan försäkra er om att det verkligen inte är såporna som fångat mitt intresse. Nej, det som fångat mig är alla de påkostade amerikanska serierna som alla tävlar om tittarnas gunst. Förra året var det Desperate Housewives, Lost, Vita Huset och CSI som slogs om min uppmärksamhet, men i år har de fått konkurrens. Årets nykomling är nämligen fyrans storsatsning Commander in Chief och det verkar redan som om den vunnit min kärlek.



Serien handlar om USA:s första kvinnliga president och spelar upp ett scenario som inte är helt omöjligt om Hillary Clinton eller Condoleezza Rice får chansen i presidentvalet 2008. Det finns en liten chans i alla fall. Scenariot med en kvinnlig president är alltså inte helt uteslutet, men en president med åsikter liknande seriens presidents går inte ens att drömma om. I seriens första fyra avsnitt har president Mackenzie Allen inte bara lagt ner miljoner dollar för att rädda livet på en nigeriansk kvinna som haft sex och därmed av sharialagarna blivit dömd till döden, utan också genomfört en oblodig revolution mot en diktatur samt fått fängslade ryska regeringskritiska journalister befriade.

Den verkliga amerikanska utrikespolitiken är dock tyvärr ljusår ifrån den i sagan. Bushs utrikespolitik håller snarare ett antal diktaturer om ryggen. Inte minst vår i dagarna väldigt omtalade motståndare i fotboll, Saudiarabien. USA:s biståndspolitik är inte heller något att vara stolt över. Idag ställer amerikanerna krav på att de länder som vill ta emot bistånd från USA varken får tillåta abort eller uppmana sina medborgare att använda kondom. Ett faktum som är riktigt sjukt då en stor del av USA:s bistånd går till de delar av Afrika som är värst drabbade av HIV/AIDS-epidemin. En sådan biståndspolicy borde i internationella sammanhang likställas med folkmord.

Det verkar tyvärr som om seriens amerikanska ideal inte är något annat än en önskedröm. Faktum är att oavsett vilket parti det är som styr i USA så kommer det alltid att vara högerpolitik som gäller. Att välja mellan demokraterna och republikanerna är som att välja mellan moderaterna och en extrem form av kristdemokraterna. Inget av alternativen lär ju leda till en bättre eller rättvisare värld. Chanserna att USA ska få en så rakryggad och humanistisk utrikespolitik som i TV-serien är alltså mindre än mikroskopisk. Vi får istället sätta vårt hopp till oss själva och EU:s framtida gemensamma politik för en rättvisare värld. Det är mycket tråkigt att USA:s ledare alltid är uppfyllda av egoism och religiös fundamentalism. Det vore enklare om världen såg ut som på TV.