Dags att knäcka segregationen

Sverige är ett land som fortfarande har stora klyftor. Människor lever åtskilda trots vår höga välfärd. Skillnaden mellan fattig och rik ökar mellan vissa grupper i vårt land. Inte minst gäller detta mellan de infödda och de nya svenskarna. Det är ett delat Sverige som, även om de höga politikerna lovat bättring med stora ord inför förra valet, inte har gått åt helt rätt håll. Som ett monument över vår misslyckade integrationspolitik står miljonprogrammet. Byggt med en god tanke om allas rätt till bostad, men politiskt fruktansvärt misshandlat. Istället för att storsatsa och göra dessa bostadsområden till en stolthet för våra städer har 80- och 90-talens politiker gjort dem till fattigdomsfällor. Miljonprogramshusen har blivit som omringade av en osynlig mur mot övriga delar av våra städer. De ökande klyftorna och segregationen mellan bostadsområdena har skapat ett utanförskap för många av invånarna i de fattiga förorterna. Ett utanförskap som reser murar mot det övriga samhället.

Tack vare det socialdemokratiskt styrda Sveriges välfärdsmodell har vi än så länge klarat oss från så tydliga tecken på kris som exempelvis höstens kravaller i Frankrike. I ett Frankrike som i många år styrts av Chiracs högerregering har klyftorna vuxit sig enorma och invånarna i förorterna har år efter år i frustration sett på medan högerns politik avskärmat dem allt mer från det övriga franska samhället. Genom fler privatskolor, privata sjukförsäkringar och avgifter för högre utbildning har Chirac skapat ett allvarligt segregerat land. För att undvika en liknande utveckling i Sverige måste socialdemokratin göra en rejäl uppryckning och fokusera all sin kraft på att knäcka segregationen i landet nu. Det duger inte längre att bara tala om integration, den socialdemokratiska regeringen måste ta sitt ansvar och fokusera på att skapa möjligheter för att utvecklas och leva för människor i alla delar av landet. Det ska vara en självklarhet att du ska ha lika stora möjligheter att bli vad du vill oavsett om du kommer från Rinkeby eller Lidingö.

Det måste också skapas fler möjligheter för människor från olika delar av samhället att träffas. När människor inte träffas växer fördomar. Fördomar leder till diskriminering och orättvisor som märks överallt. Möjligheten att få jobb, hyra en lägenhet eller gå på krogen avgörs ofta av hudfärg eller efternamn. Det ska inte spela någon roll om din pappa heter Ahmed eller Gunnar eller om du tror på Jesus eller Allah. Det som behövs är att vi slutar döma folk utifrån deras språk, utseende och religion och istället ser människan bakom. Vi har alla en skyldighet att göra upp med våra fördomar. Det räcker alltså inte med att endast sossarna och regeringen slår hårt mot segregationen och diskrimineringen. Det är lika viktigt att du och jag gör detsamma. Låt oss börja det nya året med att göra det.