Just nu känner jag för att tvinga alla socialdemokrater att läsa Palme. Inte för att jag tror att vi löser partiets allvarliga kris genom att enbart blicka bakåt utan för att Palme hade en unik kärlek och känsla för det Socialdemokrat- iska partiet och arbetarrörelsen. På 60-talet upplevde den socialdemokratiska rörelsen en liknande kris som idag och Palme var inte sen med att peka på var han ansåg att felet låg.”Partiets aktiva kader består till väsentlig del av aktiva kommunalmän, intensivt upptagna med administrerande och nämndmöten.” Han fortsatte sin svidande kritik mot den rent administrerande politiken med att peka på konsekvenserna av denna. ”Den dag det så kallade praktiska livets män driver bort idéerna från den politiska arenan, då öppnar man vägen för ett fortskridande förfall för politiken i demokratin.”
Femtio år senare är det precis det här som jag upplever var jag än befinner mig i arbetarrörelsen och det gör väldigt ont att se. Partiet har från lokal till nationell nivå förvandlats till en administrerande koloss där sällan nya medlemmar välkomnas eller nya idéer diskuteras och utvecklas. Besluten i partiet tas inte längre av medlemmarna utan bakom stängda dörrar av valberedningar och styrelser.
Vill vi att arbetarrörelsen ska överleva måste detta få ett slut. Jag vill inte gå på ytterligare ett välregisserat sossemöte där dagordning och beslut redan är uppgjorda på förhand och där partimedlemmarna bara ses som statister. Palme uttryckte det så här. ”Om politik icke formas av människorna själva, blir partierna propagandamaskiner, och människorna förlorar förtroendet för politiken.”
Jag tror att en del av lösningen på arbetarrörelsens problem är att återlämna makten över partiet till medlemmarna. Genom att minimera valberedningarnas inflytande och istället låta medlemmarna avgöra både frågor om politik och person genom direkta medlemsomröstningar skulle vi kunna återfå en sund maktbalans i partiet samt ge medlemskapet ett ökat värde.
Med en sådan ordning skulle partiets ledande politiker få ett större och mer direkt stöd av medlemmarna. Även den politiska diskussionen skulle vitaliseras och det skulle inte längre gå att sitta kvar på samma position i mandatperiod efter mandatperiod bara genom att vara god vän med den lokala valberedningens ordförande.
