Huvudskälet till att jag tycker att stressamhället till och med är farligare för välfärden än Moderaterna är att det idag faktiskt inte går att rösta bort stressamhället. De partier som över huvud taget tar upp frågan är de rödgröna som diskuterat arbetstidsförkortning och under den tidigare mandatperioden genomförde ”friåret”, men detta är oerhört långt ifrån tillräckligt.
Det är på sikt fullständigt ohållbart att samhället fortsätter ha samma lama inställning till stress. Det är redan vanligare att bli långtidssjukskriven eller förtidspensionerad på grund av stressframkallad depression än av fysisk utslitenhet. Studier visar att psykisk ohälsa genom stress kommer att vara den största folksjukdomen i hela västvärlden inom tio år.
I Sverige är vi väldigt bra på att konstruera föreställningar för hur livet ska ses ut om du har lyckats. Du ska vara duktig och ambitiös på jobbet, hinna träna, gärna engagera dig på fritiden, ha ett välordnat hem, ständigt vara påläst, ha ett perfekt förhållande, ha gott om tid för dina barn och gärna hinna umgås med vänner och bekanta.
Det är omöjligt att uppfylla allt detta och det är inte konstigt att de flesta människor ibland känner sig otillräckliga då det helt enkelt inte går att få tiden att räcka till för att göra alla måsten i vardagen. För att stoppa den här utvecklingen behöver folk ställa krav på att alla politiker tar frågan på allra största allvar.
Till att börja med borde riksdagen återinföra friåret och se över om dagens arbetstider verkligen är optimala. En gång i tiden var åtta timmars arbetsdag en utopi. Det är dags att utreda om en ändring av arbetstiden kanske kan vara bra både för produktiviteten och folkhälsan.
Det måste också bli lättare för vem som helst att få gå till psykolog vid tidiga tecken på stressrelaterade problem. En av nycklarna till att få bukt med den stressframkallade psykiska ohälsan är slutligen att likställa psykologi med läkarvård.
