Politik hör hemma i skolan

Politik i skolan är nödvändigt för vårt demokratiska styrelseskick. Den senaste tiden har det debatterats mycket kring de politiska partiernas och de politiska ungdomsförbundens möjligheter att finnas i den svenska skolan. Lärarnas tidning har frågat 100 gymnasierektorer om de är beredda att släppa in Sverigedemokraterna i skolan inför årets val. 62 av rektorerna svarade ja, 18 sa nej och 20 hade inte bestämt sig än.

Jag är inte nöjd med svaren eftersom jag tycker att alla partier ska släppas in. Skolan bör och kan vara den främsta utposten för demokratin. En av skolans huvuduppgifter är att uppfostra demokratiska medborgare och för det behöver eleverna få en riktig chans att stöta och blöta alla sorters ståndpunkter. Att inte släppa in några partier alls är lika dåligt som att välja att inte släppa in ett parti på grund av dess åsikter.

Skolan är förmodligen den bästa arenan för att kunna bemöta extrema partier som Sverigedemokraterna, Nationaldemokraterna, Kommunistiska Partiet och Svenskarnas parti. I klassrummet kan samhällslärare före och efter ett partibesök i lugn och ro kritiskt diskutera kring partiernas program tillsammans med eleverna. Ett sådant tillvägagångssätt är både lärorikt och demokratiskt utvecklande för eleverna.

Hur ska ungdomar få möjlighet att skapa sig ett förhållande till hur Sveriges demokrati fungerar om inte skolorna låter dem komma i kontakt med politik? Elevernas kunskaper om demokrati får inte stanna vid att ha hårdpluggat in partiernas historia eller antalet ledamöter i riksdagen. Sveriges demokrati innebär mycket mer än så och det kan inte bättre förmedlas än genom mötet med politiskt engagerade personer.

Mitt eget engagemang väcktes till liv när jag mötte aktivister från ungdomsförbunden på min skola. Jag vågar påstå att ännu mer politik i skolan skulle vara den bästa medicinen för att stärka den svenska demokratin, även om det ibland kan riskera att bli stökigt då extrema grupper kommer till skolan.

Demokratin grundar sig i att låta alla komma till tals och få uttrycka sina åsikter. Då måste vi också våga leva upp till det. Vi må ogilla de åsikter som ibland framförs, men det är vår demokratiska plikt att försvara deras rätt att uttrycka dem.