En stark extremhöger går inte att ignorera och Europas etablerade partier har framförallt valt att möta den på två olika sätt. Den första och vanligaste metoden har varit att öppna armarna för de främlingsfientliga partierna och deras åsikter. Genom att inkludera dem i koalitioner och olika typer av samarbeten har man hoppats försvaga extremhögern, vilket exempelvis Berlusconi försökt men misslyckats med i Italien.
I andra länder såsom Danmark och Polen har man valt att försöka absorbera extremhögern genom att anamma dess politik. I Polen har bröderna Kaczynskis högeroppositionella parti fullkomligt krossat två rasistiska partier längst ut på högerkanten genom att vända sig till deras väljare med likartade politiska förslag.
I Danmark fick samma försök motsatt effekt och Dansk Folkeparti har istället blivit ett av landets största partier. Resultatet blev också att samhällsklimatet hårdnade då främlingsfientlighet knappt längre var tabu för något parti.
Den andra metoden som går ut på att frysa ut extremhögern har prövats i Frankrike och Nederländerna. En förutsättning för att lyckas med detta är att den moderata högern och vänster- och mittenpartierna är eniga om det. Detta har lyckats i båda länderna och de främlingsfientliga har hållits borta från makten.
Franska Front National har på det här sättet försvagats medan den nederländska extremhögern ändå vuxit under tiden man hållits utanför. Det finns helt enkelt ingen mirakelkur mot extremhögerns framgångar. En sak är dock säker.
Om det står mellan att behöva acceptera främlingsfientlighet och rasism eller att fortsätta stå upp för människovärdet genom blocköverskridande samarbete är valet enkelt. Som demokrat och i mitt fall socialdemokrat kommer aldrig en inkludering av Sverigedemokraterna och deras unkna värderingar att vara ett alternativ.
