Jag kan inte undvika att dra paralleller till den sydafrikanska historien och hur det krävdes enorma massprotester och blodig kamp av den sydafrikanska befrielserörelsen innan apartheid föll. Tusentals sydafrikanska frihetskämpar mördades och fängslades av den hårdföra apartheidregimen enbart för att de kämpade för alla människors lika värde.
Iran har precis som Sydafrika lidit av årtionden av förtryck. Den iranska regimen är oerhört brutal och de trettio år som prästerskapet styrt landet har varit fruktansvärda. Där har också väldigt många människor fått betala med sina liv i kampen för mänskliga rättigheter och för att fritt få uttrycka sin mening.
I Iran har prästerskapet bestämt att en kvinna bara är hälften så mycket värd som en man. Kvinnor har utsatts för en hänsynslös diskriminering. Det har emellertid lett till att det är den iranska kvinnorättsrörelsen som stått längst fram i striden för demokrati och frihet. Det har nästan dagligen kommit rapporter från Amnesty och Human Rights Watch om hur kvinnorättsaktivister misshandlats, torterats och ibland dömts till offentlig stening till döden.
Den tändande gnistan till den senaste veckans protester var det stora missnöje som fanns mot valfusket i det redan illegitima presidentvalet. Sedan dess har protesterna breddats till att handla om krav på genomgripande reformer för demokrati.Under de senaste dagarna pekar många rapporter på att över hundra demonstranter i Teheran har dödats i sammandrabbningar med kravallpolis. Nu måste Sveriges regering agera.
Regimens illdåd i Iran är inte mindre förkastliga och avskyvärda än de som skedde i Sydafrika. Sverige måste därför stödja den iranska frihetsrörelsen på samma sätt som vi stödde den sydafrikanska. Carl Bildt måste ta bladet från munnen och omedelbart ta kraftigt avstånd från det som händer. Bildt borde också öppna ambassaden i Teheran för förföljda demonstranter.För nu handlar det inte bara om demokrati. Det handlar om att rädda liv.
