tisdag, januari 18, 2011

Snart är ålen rökt

Det finns 19 arter ål i världen. Den ål som återfinns i svenska vatten kallas för den europeiska ålen. Sorgligt nog är den europeiska ålen näst intill utrotad och om inte något drastiskt görs nu lär ålen inte finnas kvar i Östersjön då min generations barn har vuxit upp.

Ålen är utan tvekan en av våra mest unika fiskar. All ål som finns i Europa är nämligen födda på samma mystiska ställe. Platsen är Sargassohavet som ligger mellan ön Bermuda och de västindiska öarna, i ungefär samma område som pekas ut som Bermudatriangeln.

Endast i Sargassohavet finns just de exakta förutsättningar som krävs för att den europeiska ålen ska kunna leka och fortplanta sig. Det är härifrån som ålen både startar och avslutar sin livsvandring som enkelt uttryckt innebär Europa tur och retur.

Under ålens första tid är den bara ett litet genomskinligt yngel och kallas då för ållarv. Det är vid denna tid i livet som de gör sin första av många imponerande resor. Med hjälp av strömmar transporteras de små ynglen över hela den Atlantiska Oceanen till Europas kuster.

Resan kan ta uppemot tre år och när de kommer fram har de vuxit till sig flera centimeter. Ålarna är fortfarande genomskinliga och går nu under namnet glasål. Det är här vid de spanska, portugisiska, franska och brittiska kusterna som ålen råkar illa ut först.

Glasålen fiskas där upp för att ätas som delikatess samt för att levande exporteras vidare till andra länder för att odlas. De ålar som klarar sig undan fortsätter sin vandring till olika delar av Europa, däribland Sverige, där de stannar tills de blir könsmogna.

Då ålen blivit könsmogen, vilket kan ta mellan 5 och 40 år beroende på värme och klimat, vandrar den hela den långa vägen tillbaka till Sargassohavet för att leka. Efter leken dör den och de nya ynglen ger sig av för att göra om sina förfäders enastående resa.

Den hemska sanningen är att denna resa inte görs av särskilt många ålar längre. Faktum är att antalet glasålar som idag anländer till Europas kuster bara är en procent av vad det var för 30 år sedan. Skälet till detta är att vi dödar ålen innan de hinner tillbaka för att leka.

Ålen överfiskas längs hela sin vandring. Det gäller såväl vid Västeuropas kuster som i Östersjön. Ålens dagar är troligen räknade. Den kan redan vara utom räddning.