Irans demokratiska opposition råkade väldigt illa ut efter protesterna mot det illegitima presidentvalet i somras. Det rapporteras om att regimen fängslat minst femtusen nya politiska fångar och av dessa har flera hundra avrättats eller mördats genom grym tortyr i fängelserna. Trots detta har Irans befolkning fortsatt att demonstrera hela hösten och modiga kvinnor och män riskerar dagligen liv och lem i kampen för mänskliga rättigheter.Av Irans över sjuttio miljoner invånare är en otroligt stor del unga. Nästan femtio miljoner iranier är yngre än 35 år. Alla dessa unga skulle naturligtvis kunna ha en enorm påverkan på det iranska samhället. För att få kontroll över situationen har regimen försökt etablera en religiös livsstil bland unga. Detta har misslyckats och det verkar nu bli allt svårare för ayatollan att hålla tillbaka den unga generationens krav på sociala rättigheter.
Det senaste halvårets folkresning mot regimen skiljer emellertid sig på ett viktigt sätt från tidigare års protester. Den här gången har världen direkt kunnat följa mycket av det som hänt genom media. Även då landets auktoritära ledning slängde ut den internationella pressen fortsatte rapporter och nyheter sippra ut till omvärlden genom bloggar, twitter och hemsidor. Kritiken från omvärlden har därför varit oerhört hård.
Tyvärr betyder inte det att världens ledare nödvändigtvis går från ord till handling. Det är egentligen inga länder som riktigt följt upp sina fördömanden av regimen med att praktiskt göra något. Den svenska regeringen borde ha varit först ut med att lyfta frågan i FN och sett till att åtala ayatollan för brott mot mänskligheten i den internationella domstolen i Haag. I alla fall om Bildt menat allvar när han sagt sig värna de mänskliga rättigheterna.
