MANHAMMAR

Nazisterna tillbaka i Blekinge

2011-12-20T02:04:00.000-08:00

Det är den sista lördagen i november. Klockan närmar sig lunchtid och på Stortorget i Sölvesborg håller enstaka flanörer på att avsluta helgens inköp. Från en sidogata dyker plötsligt en grupp unga män upp. De marscherar sida vid sida och mannen i första ledet bär en grönsvart fana. Med bestämda steg tågar gruppen in och ställer sig i formation i mitten av torget. Ett par av männen delar ut flygblad och resten står kvar med bistra uttryck. De har kommit för att meddela att kampen mot judarna har nått Sölvesborg.

Denna händelse kunde ha varit hämtad från 1930-talet, men utspelade sig i själva verket häromveckan. Gruppen på torget kommer från den militanta nazistorganisationen Svenska motståndsrörelsen, SMR. Organisationens mål är ett våldsamt maktövertagande av Sverige, avskaffande av demokratin och förföljelse av judar och andra oliktänkande. Att SMR menar allvar råder det ingen tvekan om. Många av aktivisterna är dömda för allt från mord, dråp, och misshandel till bankrån, grova vapenbrott och inbrott på polisstationer.

Skälet till att SMR besökte Sölvesborg lördagen den 26 november 2011 var för att underrätta sölvesborgarna om att organisationen nu har etablerat sig i kommunen. SMR har ett starkt fäste i Kristianstad och representanter därifrån har på senare år genomfört flera aktiviteter både i Sölvesborg och i Karlshamn. Att SMR nu startar upp lokalt i Sölvesborg innebär att den nazistiska rörelsen efter flera års frånvaro nu har kommit tillbaka till Blekinge. Det är oerhört alarmerande nyheter för alla blekingebor.

En etablering av SMR i Blekinge kommer att få svåra konsekvenser för länet i form av våld och hot mot allmänhet, politiker och näringsidkare. Det är därför av yttersta vikt att det snarast sätts in resurser för att motverka SMR. Ett första steg för att stoppa SMR:s nyrekrytering skulle kunna vara att starta djupgående toleransprojekt på länets högstadie- och gymnasieskolor. Sådana projekt kostar pengar och där borde Blekinges näringsliv kunna stötta.

Nästa steg bör vara att hämta inspiration från kommuner där man lyckats stoppa nazistiska organisationers verksamhet. Två sådana platser är Alingsås och Kungälv. Där har kommunerna genom punktinsatser från skola, polis och sociala myndigheter varit mycket framgångsrika i sitt förebyggande arbete. Det är ingen tvekan om att det finns bra arbetsmodeller för Blekinges kommuner att kopiera. Nu gäller det bara för någon att sätta igång det arbetet.

Jorden lever farligt

2011-12-17T18:55:00.001-08:00

Nästan allt liv i haven har dött ut. Stora delar av världens kontinenter har slukats av oceanerna. De människor som överlevt har fått söka skydd i högt belägna områden. Över 90 procent av alla planetens arter har försvunnit. Det är den värsta utrotningen i jordens 4,5 miljarder år långa historia. Om bara hundra år kan det här vara verklighet enligt många av världens klimatforskare. Det enda som krävs för att scenariot ska realiseras är att jordens medeltemperatur stiger med 6 grader.

Världens klimatforskare är eniga om att medeltemperaturen kommer att öka med minst 1,3 grader det kommande seklet. Det beror inte på dagens eller morgondagens föroreningar utan är ett resultat av de växthusgaser mänskligheten har släppt ut fram till idag. Om utsläppen inte stoppas är sannolikheten stor att temperaturhöjningen inte stannar vid 1,3 grader. Forskare har slagit fast att temperaturen snarare kommer att stiga mellan 2,0 och 6,4 grader.

Redan vid 3,0 graders högre medeltemperatur kommer bland annat världens korallrev att förstöras och Amazonas tropiska regnskogar att förvandlas till öken. Detta leder till att klimatförändringarnas takt kan accelerera och om temperaturen fortsätter stiga upp emot 4 till 5 grader kommer också all havsis vid polerna att smälta. Resultatet blir stigande havsnivåer som kommer att dränka de flesta av världens kuststäder.

Det finns en risk att en sådan utveckling kan utlösa en galopperande uppvärmning som i värsta fall kan göra jordens yta obeboelig, liknande den extrema växthuseffekt som forskarna tror drabbade planeten Venus. Enligt rymdforskningens senaste rön ska Venus för miljarder år sedan ha haft hav och ekosystem som påminde om jordens. Ökad värme från solen förångade till sist allt vatten och idag består planetens atmosfär mest av koldioxid.

På jorden är det emellertid människorna själva som ligger bakom det förändrade klimatet. Det betyder att mänskligheten kan stoppa klimatförändringarna. De globala utsläppsavtal som hittills har satts upp har på grund av brist på politisk vilja inte lett till nödvändiga förändringar. Varken politiker eller allmänhet verkar ha insett hur allvarligt läget är. I stället lever alla fortfarande som om det inte finns någon morgondag. Fortsätter vi så här kanske det inte gör det heller.

En ovärderlig skatt på BTH

2011-11-24T08:48:00.000-08:00

Blekingeborna har Blekinge Tekniska högskola, BTH, att tacka för otroligt mycket. Idag leder BTH:s forskare och studenter den globala utvecklingen inom flera områden och utan högskolan skulle länets strukturomvandling på 90-talet förmodligen inte varit möjlig. BTH:s fortsatta existens är troligen den enskilt viktigaste faktorn för länets framtid. BTH har flera värdefulla tillgångar, men jag skulle vilja påstå att den mest ovärderliga skatten är de utländska studenterna. Trots detta har de flesta av Blekinges invånare ingen aning om vilka studenterna är.

BTH har länge haft många utländska studenter. De söker till BTH för att forska eller ta examen, oftast med inriktning mot IT- och telekom. De utländska studenternas närvaro har bland annat inneburit att BTH trots sviktande intresse från svenska studenter lyckats få fortsatta anslag för sin forskning. Men dessa studenter berikar också BTH:s forskning genom de unika kunskaper och erfarenheter de har med sig från universiteten i sina hemländer. Studenterna kommer exempelvis från Indien, Nigeria, Pakistan och Iran och studerar i Blekinge i allt från sex månader till ett par år.

För Blekinge skulle varje student som efter sina studier väljer att stanna kvar för att leva och arbeta vara en otrolig vinst. Idag flyttar tyvärr nästan alla de utländska studenterna från länet efter erlagd examen. Det finns i huvudsak två anledningar till detta. Den ena orsaken är att Sveriges regler för arbetskraftsinvandring är för dåliga och den andra är att studenterna inte får en tillräckligt stark koppling till Blekinge under sin vistelse. Blekinge är ett väldigt vackert län och det finns få platser i Sverige som har mer att erbjuda i form av boendemöjligheter, naturupplevelser och enastående historiska lämningar.

Idag kämpar ett fåtal eldsjälar på BTH med att försöka få upp studenternas ögon för den fantastiska miljö de befinner sig i. Det borde dock ligga i alla Blekinges invånares intresse att marknadsföra länet för studenterna. Enskilda personer och familjer skulle kunna vara faddrar och företag och politiker skulle kunna öppna upp sina dörrar för studenterna. Om studenterna verkligen fick uppleva länet skulle de med största sannolikhet bli ambassadörer för Blekinge i resten av sina liv. Det har Blekinge inte råd att gå miste om.

Rädda Blekinges näringsliv!

2011-11-14T11:50:00.000-08:00

Blekinge har alltid varit beroende av kunskap och impulser från omvärlden för att utvecklas. Örlogsstaden Karlskrona hade inte kunnat grundas utan inspiration och kunskapsöverföring från centraleuropeiska stadsarkitekter och engelska skeppskonstruktörer. Dagens blekingska IT- och telekomindustri hade inte kunnat utvecklas utan USA:s och Asiens vetenskapliga framsteg.

Utan input utifrån skulle Blekinges IT-företag ha mycket svårt att hävda sig gentemot exempelvis Indien, där det idag finns över tre miljoner anställda programmerare och mjukvaruutvecklare. Sveriges och Blekinges sätt att hantera detta har i årtionden varit att öppna sig mot omvärlden och erbjuda forskare och studenter från andra länder att komma till Sverige för att utveckla sina idéer.

Att samla studenter och forskare med erfarenheter och forskningsrön från hela världen har visat sig vara en genial strategi, vilket inte minst bidragit till att göra Sverige till världsledande inom flera forskningsområden. Denna unika tillgång till spetskompetens och ny forskning har sedan svenska företag kunnat dra nytta av för att förbättra sina produkter och stärka sin konkurrenskraft.

Det här är det dock slut med nu. Sedan regeringen i höst infört studieavgifter för utomeuropeiska studenter har antalet nya studenter från dessa länder minskat från 16 600 studenter höstterminen 2010 till 1 200 studenter hösten 2011. På Blekinge Tekniska Högskola har de nya utomeuropeiska studenterna minskat med mer än hälften. Från 700 hösten 2010 till 300 hösten 2011.

Det här är på sikt ett allvarligt hot mot både Blekinge Tekniska Högskola och Blekinges näringsliv. Blekinges beslutsfattare och företagare borde därför snarast göra gemensam sak för att uppvakta regeringen om detta. En temporär lösning på problemet fram till dess att regeringen tagit sitt förnuft till fånga vore att skapa en lokal fond för att bekosta de utomeuropeiska studenternas studieavgifter.

En sådan stipendiefond skulle kunna skapas genom att Blekinges stora företag går in med hälften av insatsen och Region Blekinge och de blekingska kommunerna går in med den andra hälften. Det skulle utan tvekan vara en av Blekinges viktigaste investeringar för framtiden. Vi har helt enkelt inte råd att gå miste om de utomeuropeiska studenterna och deras kompetens.

Konsekvent antirasism efterlyses

2011-10-24T00:20:00.000-07:00

Det är hög tid att de etablerade riksdagspartierna tar sig i kragen när det gäller hanteringen av Sverigedemokraterna. Allt sedan SD fick sina första kommunala mandat 1991 har de andra partierna haft svårt att upprätthålla en konsekvent hållning gentemot dem. I många fall har de skiftande attityderna främst handlat om okunskap. Ibland har det handlat om ren och skär populism.

Socialdemokraternas debattvägran i SVT och utspelet om temporära medborgarskap visar att också landets största parti behöver se över sina demokratiska principer. Även Folkpartiet har nyligen varit ute och fiskat i grumliga vatten angående minskad föräldrapenning för medborgare med utländsk bakgrund. Ur ett europeiskt perspektiv finns det viktiga lärdomar att dra av liknande utspel.

I Frankrike och Danmark har de etablerade partierna på höger- och vänsterkanten försökt vinna den främlingsfientliga opinionen genom att kopiera de rasistiska partiernas förslag och retorik. I båda länderna har denna strategi lett till ett ökat väljarstöd för de rasistiska partierna, men det mest allvarliga har givetvis varit det politiska etablissemangets misslyckande med att stå upp för de demokratiska värdena.

Det är även helt nödvändigt att de svenska partierna i grunden ändrar sin syn på rasismen som fenomen. Idag förklarar högern de rasistiska valframgångarna som ett resultat av globaliseringen och en allt för omhuldande välfärdsstat, medan vänstern envist hävdar att rasismen endast beror på ökade klassklyftor.

Partiernas ideologiska skygglappar gör att de missar att rasism alltid har handlat om nedsättande värderingar och fördomar mot andra människor. Människor röstar inte på SD trots partiets rasistiska politik utan på grund av den. Så snart övriga partier inser detta så kan också det antirasistiska arbetet sätta igång på allvar.

Apartheid i Sverige

2011-10-11T12:51:00.000-07:00

I fredags gjorde Socialdemokraterna ett av sina dummaste politiska utspel i modern tid. Förslaget gick ut på att man i vissa fall skulle kunna upphäva medborgarskapet för svenska medborgare med utländsk bakgrund. Ett djupt odemokratiskt och omänskligt förslag som i praktiken skulle innebära apartheid i Sverige. Tyvärr var utspelet inte helt oväntat då Socialdemokraterna sedan Håkan Juholts tillträde allt mer börjat vackla när det gäller demokratisyn och hållning gentemot Sverigedemokraterna.

Trots starka främlingsfientliga opinionsvindar och de fruktansvärda händelserna på Utöya har Juholt knappt sagt ett ord om dessa saker. Det verkar som om Juholt fortfarande inte förstår vilka konsekvenser de rasistiska partiernas retorik kan få på samhället om den får stå oemotsagd. Detta gäller inte minst för Socialdemokraterna själva där redan två av Juholts talespersoner i riksdagen har slirat rejält på frågan om SD-samarbete, men där även lokala S-företrädare visat stöd för SD.

Vill Juholt och Co ägna sig åt att spå framtiden för partier som slänger sin demokratiska ryggrad och medmänsklighet överbord behöver de inte ta sig längre än till andra sidan Öresund. För Socialdemokraternas systerparti i Danmark är inte längre någonting heligt i jakten på kortsiktiga opinionsvinningar och makt. Där valde de att rätt och slätt kopiera det främlingsfientliga Dansk Folkepartis politik och retorik för att vinna tillbaka sina traditionella väljare från det rasistiska lägret.

Problemet för de danska Socialdemokraterna, förutom förlusten av sin ideologiska själ, är att de danska väljarna inte var dumma. Trots att Socialdemokraterna i Danmark sedan valet häromveckan innehar statsministerposten gick de tillbaka i valet och gjorde sitt sämsta val sedan allmän rösträtt infördes i landet. Vinnarna i det danska valet blev de småpartier som tydligast tagit avstånd från den rasistiska retoriken och fortsatt stått upp för sina demokratiska grundvärderingar i valdebatten.

Vill Håkan Juholt ha en chans på statsministerposten i valet 2014 måste han dra lärdom av sina danska partikamraters misstag och snarast ta kampen mot rasism och intolerans på allvar. Det håller inte att bara hålla tyst, vägra ta debatten och vänta på att striden blåser över.

Politikens stora utmaning

2011-09-27T09:54:00.000-07:00

Samtidigt som människor runt om i världen engagerar sig i frihetsrörelser och slåss för sina demokratiska rättigheter har antalet medlemmar i Sveriges partier nu nått rekordlåga nivåer. På 15 år har medlemsantalet i de åtta riksdagspartierna nästan halverats. Värst ute är de båda gamla folkrörelsepartierna Socialdemokraterna och Centern som tillsammans står för över 90 procent av minskningen. På en del håll i landet har några av partierna till och med så få aktiva medlemmar att man tvingas annonsera i lokaltidningen efter kandidater till exempelvis kommunalråd.

Men även om partierna just nu upplever den allvarligaste medlemskrisen i historien ser det ut som att det finns stora möjligheter att vända trenden. Enligt en undersökning av fackförbundet Vision vill fler än någonsin engagera sig och fler än vad fjärde medborgare kan tänka sig att bli partipolitiskt aktiv. Undersökningen visar också att det bland väljarna finns ett stort förtroende för den lokala politikens företrädare. Förutsättningarna för att värva nya medlemmar är utan tvekan mycket goda. Det enda partierna behöver är att undanröja de hinder som verkar finnas för nyrekryteringen.

En central del av lösningen är att utveckla medlemskapets värde genom att ge medlemmarna ökat inflytande och fler chanser till att vara direkt delaktiga. Partierna behöver komma bort ifrån de slutna rummens politik och våga låta medlemmarna på allvar få diskutera och bestämma över politikens utformning. Tre arbetssätt som direkt skulle vitalisera partierna vore att använda sig av öppna möten, hearings av kandidater och medlemsomröstningar för att avgöra viktiga frågor. På så sätt skulle medlemmarna sluta behandlas som statister i en demokratisk kuliss.

Sist men inte minst behöver de politiska partierna även omvärdera sin syn på politiska uppdrag. Fler människor behöver få chansen att komma med goda idéer för att påverka politiken och då måste det finnas ett tak för hur länge samma person får sitta på samma förtroendeuppdrag. Idag kan vanligtvis en hög politiker sitta kvar på sitt uppdrag i årtionden oavsett om personen eller partiet förlorar eller vinner val. För att komma åt detta problem vore det utmärkt att införa ett tak på två mandatperioder per förtroendeuppdrag.

Vänd inte egyptierna ryggen

2011-09-14T16:56:00.000-07:00

Det har nu gått över ett halvår sedan de unga egyptiska revolutionärerna lyckades rensa bort diktatorn Mubarak och hans gamla garde från makten. Om bara några veckor är det dags för Egypten att genomföra landets första fria parlamentsval och innan årsskiftet kommer landet även ha fått sin första folkvalda president. Det är ingen tvekan om att det egyptiska folket har stora förväntningar på det nya styret.

Egypten har i årtionden varit i desperat behov av såväl sociala som ekonomiska reformer. Ett särskilt eftersatt område är utbildning. Då Egypten nyligen deltog i ett standardiserat mattetest för åttondeklassare fick de en bottenplacering. De fem bästa länderna var alla asiatiska länder med Taiwan och Sydkorea i topp och det är ingen tillfällighet att dessa länder haft mycket snabbare tillväxt än Egypten.

Av Egyptens 85 miljoner invånare är mer än hälften under 25 år. Den unga generationen är både utmaningen och den stora möjligheten för Egypten. Arbetslösheten är kolossal bland dagens unga egyptier och för att suga upp alla arbetslösa kullar som kommer ut på arbetsmarknaden skulle Egyptens ekonomi behöva växa med minst tio procent per år i tio år.

Samtidigt är det Egyptens unga som ligger bakom revolutionen och det är de unga som just nu driver fram kraven på fortsatta reformer samt ligger bakom bildandet av flera partier inför valet. Enligt de opinionsmätningar som gjorts ser det emellertid inte så ljust ut för de unga och sekulära grupperna i valet. Istället leder de religiösa och starkt konservativa grupperingarna.

Om de religiösa partierna med Muslimska brödraskapet och de islamistiska Salafisterna i spetsen vinner valet är risken stor att de unga frihetstörstande egyptierna blir mycket besvikna. I det läget är det extra viktigt att omvärlden inte vänder Egypten ryggen. Tvärtom, landet och dess befolkning kommer då vara i ännu större behov av internationella kontakter.

Sverige skulle kunna spela en viktig roll för det framtida Egypten genom att skapa ett stort studentutbytesprogram med subventionerade utbildningsplatser för egyptier. På så sätt får vi betydelsefulla forsknings- och näringslivskontakter med ett av Afrikas största länder samtidigt som fler egyptier kan få med sig värdefull kunskap hem för att utveckla nya företag och skapa fler arbetstillfällen.

Tio förlorade år

2011-09-02T02:44:00.001-07:00

Om två veckor går Danmark till folketingsval. Den borgerliga regeringen som suttit vid makten sedan 2001 ser enligt de senaste opinionsmätningarna ut att förlora. Ett regeringsskifte är också nödvändigt för danskarna som redan kan se tillbaka på tio förlorade år. Sedan folketingsvalet 2001 har det liberalkonservativa Venstre byggt sin minoritetsregering på stöd av det öppet rasistiska och antimuslimska Dansk Folkeparti. För att köpa Dansk Folkepartis röster i Folketinget har Venstre med jämna mellanrum låtit Danske Folkeparti få realisera sina rasistiska och diskriminerande lagförslag.

Ledande företrädare för Dansk Folkeparti, som även är Sverigedemokraternas systerparti, ser inga problem i att göra skillnad på danska infödda medborgare och danska medborgare med invandrarbakgrund. Den danska utvecklingen har uppmärksammats av många internationella människorättsorganisationer som på senare år påpekat att Danmark allt mer har börjar likna en apartheidstat. Regeringen och Dansk Folkeparti har bland annat försämrat invandrade danskars möjlighet till att gifta sig, få tillgång till sjukvård och nu diskuteras en sänkning av deras pensioner.

Resultaten av den danska apartheidpolitiken har inte låtit vänta på sig. Under de senaste tio åren har antalet utländska turister i Danmark stadigt minskat till att idag befinna sig på rekordlåga nivåer. Det är kanske inte så konstigt i ett land som osar av främlingsfientlighet. Regeringens rasistiska agenda har också fått allvarliga konsekvenser för utvecklingen av näringsliv och forskning. Idag har danska företag svårt för att locka till sig kvalificerad personal från övriga världen och detsamma gäller när det handlar om att hitta internationell spetskompetens till de danska universiteten.

Ur ett skandinaviskt perspektiv är en valförlust för den danska regeringen och Dansk Folkeparti viktig. Det skulle visa att det är möjligt att slå tillbaka rasistiska och antimuslimska partier, trots att de redan blivit etablerade på den politiska arenan. Dansk Folkeparti kan bli det första av dessa partier som slås tillbaka i modern tid. Om antirasister och demokratikämpar även gör sitt jobb i Sverige kan förhoppningsvis Sverigedemokraterna stå näst på tur.

Hatet får aldrig vinna

2011-08-10T17:03:00.000-07:00

Det har nu gått över två veckor sedan de ofattbara dåden i Oslo och på Utøya. Från en del håll har Anders Behring Breivik redan målats ut som en ensam galning. Vi vet fortfarande inte om han agerade ensam, men däremot vet vi att han hade en gemenskap, en idévärld där hans hat mot muslimer fick näring.

I Europa finns det mängder av partier som delar samma antimuslimska tankegods som Breivik. Ett av dessa partier är det norska Fremskrittspartiet, ett parti som Breivik varit aktiv och förtroendevald i, och i Sverige är motsvarigheten de högerextrema Sverigedemokraterna. Enligt Breivik och hans meningsfränder befinner sig Europa i krig mot islam.

I detta krig anses Europa vara utsatt för en ”islamisering” där de europeiska ländernas existens och kultur är hotad av en växande muslimsk del av befolkningen. Den antimuslimska rörelsen menar att de etablerade partierna medvetet har öppnat upp för islamisering genom att tillåta invandring och ett mångkulturellt samhälle.

De etablerade partierna ses i detta sammanhang som kollaboratörer och landsförrädare och i Skandinavien är det i synnerhet Socialdemokraterna och arbetarrörelsen som sätts i centrum för detta hat. Det var därför ingen slump att Breivik riktade sin terror mot just de norska Socialdemokraterna och deras ungdomsförbund.

Breiviks syn på våld som medel är han emellertid relativt ensam om inom den antimuslimska världen. Därför bär han själv och ingen annan skulden för dåden. Det är viktigt att poängtera att partier som Sverigedemokraterna, trots sina hatiska idéer, inte kan ställas till svars för det som hänt.

Det är däremot ingen tvekan om att Sverigedemokraterna bär skulden för att sprida hat och rasism mot muslimer och för det måste de alltid ställas till svars.

Klimatkrigen är redan ett faktum

2011-07-19T06:14:00.000-07:00

Experter varnar för att världen står inför en era av klimatorsakade krig och konflikter. I flera centralafrikanska länder har konflikter redan blossat upp till följd av minskade vattenresurser och betesmarker då regnen uteblivit och öknen brett ut sig. Torka som förr slog till ungefär en gång vart hundrade år kommer nu vartannat eller vart tredje år. En direkt följd är att de stora afrikanska sjöarna blivit allt mindre och Tchadsjön har förlorat 90 procent av sitt vatten sedan 1960-talet. Det allt varmare klimatet påverkar även vattentillförseln från Kilimanjaros isklädda topp och glaciär som riskerar bli helt isfria år 2020.

Då tillgången till dricksvatten minskar leder klimatförändringen till nya konflikter eller till att gamla kommer upp till ytan. Detta var exempelvis en del av bakgrunden till folkmordet i Darfur. Där drev ökenspridningen i norra Darfur boskapsskötarna allt längre söderut, varvid de inkräktade på böndernas marker. Den sudanesiske presidenten Omar al-Bashir, som nu är åtalad för folkmordet av den internationella brottsmålsdomstolen i Haag, utnyttjade konflikten genom att beväpna och liera sig med boskapsskötarna. I praktiken uppmuntrade han deras blodiga attacker mot bönderna.

Samtidigt håller det varmare klimatet på att skapa nya tvister om naturresurser som tidigare var otillgängliga, men nu håller på att smälta fram. Under Arktis krympande istäcke beräknas över 25 procent av världens kvarvarande olje- och naturgasfyndigheter finnas. Här står både oljebolagen och stormakterna i kö för att prospektera och muta in så stora områden som möjligt. Från diplomatiskt håll finns det stor oro för att tvister om rätten till dessa resurser kan leda till vapenskrammel. Enligt en rysk ambassadör kan det inte uteslutas att en felaktig resursfördelning på sikt kan leda till väpnade insatser.

Den är ingen tvekan om att världen är på väg att förändras radikalt. För det krävs en beredskap och det är i sådana tider som mellanstatliga organisationer som FN är viktigare än någonsin. För världens medborgare är det tyvärr inte längre enbart en fråga om att stoppa klimatförändringen. För innan vi lyckats stoppa den behöver vi också lära oss leva med den och stötta dem som råkat bli offer för den. En politik mot klimatförändringen måste därför stå i centrum för alla världens länder.

Myten om massinvandringen

2011-07-06T06:12:00.000-07:00

I Sverige är det framförallt två partier som använder sig av begreppet massinvandringen. De partierna är Sverigedemokraterna (SD) och det nazistiska Svenskarnas parti. För SD är myten om massinvandringen central eftersom partiet bygger hela sitt existensberättigande på den. Partiet lägger därför ner mycket tid för att på olika sätt upprätthålla den genom att sprida felaktiga fakta och lögner om hur många asylinvandrare som varje år får stanna i Sverige.

I Sverige är det Migrationsverket som är ansvariga för att föra statistik över alla personer som anländer och lämnar landet. Genom att gå in på Migrationsverkets hemsida www.migrationsverket.se kan du bara genom ett par klick hitta all fakta som behövs för att med säkerhet kunna säkerställa om Sverige har en massinvandring eller inte. Detta känner SD till, men väljer att ignorera och sprider istället egna påhittade siffror om invandringen.

Den vanligaste siffran som SD sprider är att Sverige tar emot över 100 000 flyktinginvandrare varje år. SD målar upp en bild av att Sveriges gränser är vidöppna och att det formligen väller in asylflyktingar. Vad säger då Migrationsverkets statistik? Om vi kikar på Migrationsverkets siffror för år 2010 ser vi att 105 102 personer beviljades uppehållstillstånd det året, men att endast 12 130 av dem var asylflyktingar. Resterande kom hit av andra skäl.

I princip tog Sverige emot lika många studenter som flyktingar förra året. 14 188 personer erhöll uppehållstillstånd för att de skulle studera i Sverige. 13 113 personer kom som tillfälliga besökare, oftast som turister. 18 857 personer var EU- eller EES-medborgare som kom till Sverige för att jobba och ytterligare 21 507 personer var arbetskraftsinvandrare från övriga världen. För att de ska få stanna krävs det att de redan har ett arbete då de kommer till Sverige.

Sist men inte minst kom det 3 166 personer som var anhöriga till asylflyktingarna samt 21 460 som var anhöriga till svenska medborgare eller arbetskraftsinvandrare. Den största gruppen anhöriginvandrare kom från Thailand. Med facit i hand är SD:s snack om massinvandringen inget annat än en seglivad myt. 15 296 personer borde inte ens i Jimmie Åkessons huvud kunna uppfattas som en massinvandring till ett land med 9 433 875 invånare.

Valchocken

2011-06-21T20:05:00.000-07:00

I det senaste valet blev Sverigedemokraterna Blekinges tredje största parti. I skolvalen på Blekinges gymnasieskolor krönte SD ännu större framgångar. På Törnströmska gymnasiet i Karlskrona blev SD störst och fick stöd av 37,76 procent av eleverna och på EC Gymnasiet i Karlshamn vann SD med ett resultat på 31,63 procent. På Furulund i Sölvesborg och Knut Hahn i Ronneby blev SD näst största parti med ett stöd på 26,56 respektive 23,51 procent. På Nordenberg i Olofström kom partiet på tredje plats med 10,76 procent.

Dessa siffror är chockerande och bör vara en rejäl väckarklocka för alla som värnar ett öppet och demokratiskt samhälle. SD:s framgångar bland unga är extra alarmerande eftersom skolvalsresultaten brukar vara en indikator på vilka väljartendenser som blir gällande inför nästkommande val. Om Sveriges gymnasieelever hade fått bestämma skulle SD redan kommit in i riksdagen 2006. Då fick SD nästan 4,5 procent i det nationella skolvalet trots att det inte ens var möjligt att rösta på partiet på alla skolor.

I riksdagsvalet 2010 passerade SD fyraprocentsspärren med råge och går samma tendens igen i valet 2014 lär SD hamna på en bra bit över 10 procent. För att stoppa denna utveckling krävs omfattande åtgärder, men först och främst behövs en insikt om varför människor röstar på SD. Då är det nödvändigt att sticka hål på alla de myter som finns kring SD-väljaren. De undersökningar som har gjorts om SD:s väljare visar att de röstar på SD av samma anledning som andra väljare röstar på Moderaterna eller Socialdemokraterna.

Människor röstar på SD för att de håller med dem och tror på deras beskrivning av samhället. Det finns alltid ett missnöje inblandat, men den primära frågan för SD:s väljare är och har alltid varit invandringsfrågan. Väljare röstar på SD på grund av deras invandringsfientlighet och hets mot muslimer, inte trots den. Med denna kunskap i bagaget behövs sedan en landsomfattande diskussion om människovärdet, inte minst om vilka förödande konsekvenser SD:s hatläror kan få på det svenska samhället.

Var fjärde för diktatur

2011-06-07T17:07:00.000-07:00

En färsk studie kring svenskarnas värderingar och attityder visar att nästan var fjärde svensk anser att det vore bra om Sverige var en diktatur. Studien heter World Values Survey och är den kanske största globala studien av människors värderingar och attityder. Enligt studien svarade 23,4 procent av de av undersökningens 1208 slumpvis utvalda personerna att det vore ganska eller mycket bra om Sveriges styrdes av en ”stark ledare som inte behöver bry sig om riksdagen eller politiska val”.

Studien visar sammantaget att svenskarnas attityder till demokrati inte är särskilt mer positiva än i länder där demokratibegreppet främst kopplas samman med valfusk och korruption. Extra allvarligt verkar läget vara bland unga mellan 18 och 19 år. Av dem är hela 26,5 procent för ett diktatoriskt ledarskap och en nästan lika stor andel kan tänka sig att sälja sin röst för en mindre summa pengar. Studiens resultat visar att den svenska demokratin står inför stora utmaningar.

Då studiens svenska forskningsledare Staffan I. Lindberg i en artikel i DN spekulerar kring orsakerna bakom resultaten pekar han framförallt på tre punkter. En bristfällig demokratisk skolning i grund- och gymnasieskolan, avsaknad av tydlig ideologisk debatt mellan de politiska partierna samt att tv och dagspress har misslyckats med att informera medborgarna om hur demokratin ska fungera. Dessa saker spelar säkerligen in till viss del, men jag tror grundorsaken är en annan.

I över två decennier har det talats om de politiska partiernas kris. I rapport efter rapport har det konstaterats att de politiska partierna har växande problem med allt från medlemsrekrytering till intern idédebatt. Partierna är demokratins ryggrad och det är inte så konstigt att krisen för dem också får konsekvenser för det övriga samhället. Partiernas kris kan dock inte skyllas på någon annan än politikerna själva.

Krisen kan lösas genom att partierna gör en välbehövd självrannsakan. Partierna behöver öppnas upp och alla som vill ska erbjudas en seriös möjlighet att engagera sig och komma med idéer. Politiken måste också ändras från det idag allt för förvaltande arbetssättet till att fokusera på dialogen med väljarna. Slutligen vore det sunt och vitaliserande att sätta ett tak på åtta år för alla politiska förtroendeuppdrag.

Ett gyllene tillfälle för fred

2011-05-25T16:57:00.000-07:00

Efter flera års fruktlösa försök till en varaktig fredsuppgörelse mellan Israel och Palestina verkar nu lyckan ha vänt. En viktig faktor till att det har börjat röra på sig är de senaste månadernas demokratiska vår i Mellanöstern. Regionens nyväckta demokratiseringsprocess har skapat gigantiska politiska förändringar hos grannländerna, vilket nu spiller över på både Israel och Palestina.

För Israels del innebär förändringarna att landet inom snar framtid kommer att omges av demokratiskt valda regeringar som aldrig kommer att acceptera den israeliska statens folkrättsvidriga ockupation och förtryck av palestinierna. Tiden då Israel och USA kunde köpa arabstaternas diktatorers lojalitet med vapen och stora ekonomiska bidrag kommer snart att vara historia.

Det betyder att den israeliska regeringen har mycket att vinna på att ett fredsavtal sluts så snart som möjligt. Samtidigt har den demokratiska våren också förvandlat det politiska läget i Palestina. Ett starkt förändringstryck har vuxit fram. Det kommer inte minst från den allt yngre palestinska befolkningen som vägrar acceptera de gamla ledarnas låsningar i fredsprocessen.

Ett resultat av detta är överenskommelsen som slöts mellan de två rivaliserande palestinska partierna Fatah och Hamas i början av maj. Överenskommelsen är ett avgörande steg för att ena det delade Palestina och ska bland annat resultera i en samlingsregering som återigen kommer att styra över både Västbanken och Gaza. Målet är en enad palestinsk röst i fredssamtalen med Israel.

Enligt färska israeliska opinionsundersökningar ställer sig idag en majoritet av den israeliska befolkningen bakom stora eftergifter till palestinierna vid ett fredsavtal. Nästan hälften av de tillfrågade anser också att det är dags för Israel att officiellt erkänna den palestinska staten, särskilt eftersom israelerna själva kräver ett palestinskt erkännande av Israel.

Det nuvarande läget är utan tvekan ett gyllene tillfälle för att skapa, en av hela världen mycket efterlängtad, fred mellan Israel och Palestina. Vill Sverige vara med och stödja detta finns en utmärkt chans att agera då FN:s generalförsamling tar upp frågan om ett internationellt erkännande av Palestina i september. Ett svenskt ja skulle vara en ovärderlig insats för freden.

HOPE not hate

2011-05-10T22:29:00.000-07:00

Förra veckans brittiska lokalval blev en katastrof för det högerextrema partiet British National Party (BNP). BNP lyckades endast få 2 av sina 268 kandidater valda och partiet är nu nästan helt utraderat från parlamentariskt inflytande. Det här är andra valet i rad då BNP lider ett svidande nederlag. I 2010 års brittiska val misslyckades partiet med att ta sig in i det nationella parlamentet samt förlorade allt inflytande i sitt starkaste fäste i östra London.

I snart ett decennium har högerextrema och högerpopulistiska partier kunnat skörda stora framgångar över hela den europeiska kontinenten. Detta har i all väsentlighet också gällt Storbritannien där BNP stadigt har vuxit i styrka sedan de bildades på 1980-talet. I Europaparlamentsvalet 2009 krönte de sina framgångar med två platser i EU-parlamentet och fick också med sig premiärminister Gordon Brown på sin paroll ”Brittiska arbeten till brittiska arbetare”.

Men så hände något efter Europaparlamentsvalet. Runt om i Storbritannien, såväl ute på landsbygden som i de större städerna, började en motrörelse att snabbt växa i styrka. Människor i alla åldrar som fått nog av BNP:s hatbudskap organiserade sig. Lokala antirasistiska grupper poppade upp överallt med allt från fackföreningsfolk och scouter till idrottare och pensionärer. Budskapet var klart och tydligt. Landet behövde hopp, inte hat.

Rörelsen anammade mottot ”HOPE not hate” och konstaterade att det nu fick vara slut med kortsiktiga kampanjer och tv-galor mot rasism. Det som verkligen behövdes var att det gavs en motbild mot BNP:s rasistiska retorik i direkta samtal med väljarna. Inför valet i maj 2010 samlade HOPE not hate-rörelsen över 100 000 sympatisörer och aktivister som tog upp kampen mot BNP genom intensiv dörrknackning och samtalskampanjer på gator och torg.

Resultatet lät som tidigare nämnts inte vänta på sig och HOPE not hate är en antirasistisk framgångssaga som saknar motstycke i modern tid. Det visar att det faktiskt går att slå tillbaka intoleranta idéer om det rasistiska hotet tas på allvar. Det finns därför all anledning att från svenskt håll titta närmre på exemplet HOPE not hate. Inte minst här i Blekinge där rasisterna i slips och kavaj nu blivit länets tredje största politiska parti.

Rasismen anfaller

2011-04-26T07:30:00.000-07:00

Finnarna har gjort det. Likaså danskarna och norrmännen. Svenskarna har inte gjort det, än i alla fall. I Finland, Danmark och Norge har de etablerade partierna redan anpassat sig efter de rasistiska partiernas problembild av samhället. I Danmarks senaste valrörelse handlade mer än hälften av all politisk debatt i media om hatet mot muslimer och andra invandrade danskar. I Norge och Finland har idag nästan alla partier lagt om sin politik i försök att locka till sig de rasistiska väljarna.

Resultatet har inte låtit vänta på sig. I samtliga tre grannländer har de rasistiska partiernas väljarstöd skjutit i höjden. I Finland triumferade Sannfinländarna för en vecka sedan då de blev tredje största parti i valet. I Europa blåser det nu bruna vindar och partier vars retorik ekar av stöveltramp är på stark frammarsch över hela kontinenten. En sådan utveckling borde skapa en stark motreaktion, men möts istället oftast av en ryggradslös hållning av det övriga samhället.

I Sverige har de etablerade partierna än så länge inte anpassat sig nämnvärt efter de högerextrema Sverigedemokraterna. I mars togs ett viktigt steg i motsatt riktning då den borgerliga alliansen gjorde en överenskommelse om migrationspolitiken med Miljöpartiet. Överenskommelsen andades en sund humanism och den kommer i praktiken betyda att SD är blockerade från att få något inflytande över migrationspolitiken fram till valet 2014.

Det finns dock ingen anledning till att blåsa faran över i Sverige. De etablerade partierna riskerar ständigt att lockas till uppgörelser eller samarbeten med SD. På lokal nivå har detta redan skett bland annat mellan FP och SD i Landskrona och S och SD i Burlöv. På nationell nivå är SD vågmästare i riksdagen och har en position som på sikt skulle kunna användas för att försöka tvinga antingen regeringen eller den rödgröna oppositionen till ökat samarbete.

Inte minst S har på senare tid visat en oroväckande flathet mot SD med den tidigare skolministern Ylva Johanssons invit till SD i Arbetsmarknadsutskottet och den nya ekonomiske talespersonen Tommy Waidelichs upprepade ickesvar till SD vid en rak fråga om samarbete. Ska Sverige lyckas undvika att gå samma väg som våra nordiska grannländer måste demokrater i alla partier nu vägra vika en tum i kampen för människovärdet.

Frankrike avskräcker

2011-04-22T12:41:00.000-07:00

Igår trädde det franska burkaförbudet i kraft. Från och med nu kommer personer som bär burka på offentlig plats i Frankrike omhändertas och bestraffas med böter. Förbudet är en stor skam för den franska nationen. En gång i tiden vändes världens blickar mot Frankrike för inspiration om mänskliga fri- och rättigheter. Idag kan landet snarare användas som ett avskräckande exempel på hur illa det går om kampen för dessa rättigheter tas för given.

I skuggan av det högerextrema partiet Front Nationals framgångar har både det stora höger och vänsterpartiet i Frankrike gett upp den antirasistiska kampen. Istället för att fortsatt våga stå upp för allas lika värde har de franska socialdemokraterna och det regerande högerpartiet UMP valt att försöka vinna röster genom att kopiera Front Nationals politik. Då burkaförbudet röstades igenom i den franska nationalförsamlingen var inget parti emot.

Likadant ser det ut när det gäller stora delar av det övriga arbetet i det franska parlamentet. Front Nationals motståndare tävlar ständigt om vem som kan överträffa deras mest rasistiska förslag. Bäst i klassen är utan tvekan den nuvarande presidenten Nicolas Sarkozy som på senare år bland annat tvångsavvisat romer med militär och polis, förbjudit unga kvinnor från att ha slöja i skolan samt nu varit drivande bakom det nya burkaförbudet.

Det är uppenbart att det som ligger bakom Nicolas Sarkozys agerande främst är en rädsla för att förlora mer av sitt väljarstöd till det högerextrema Front National. För att stoppa sina väljare från att byta parti tror därför Sarkozy att han kan locka dem att stanna kvar genom att själv presentera öppet rasistiska förslag. Där har han fel. I samtliga opinionsmätningar inför det franska presidentvalet har Front National ökat och ligger nu etta.

De franska socialdemokraterna är tvåa och trea ligger Sarkozy med sitt konservativa UMP. Enligt en ny studie från Göteborgs universitet är det också exakt så det fungerar. Studien visar att ju hårdare och mer rasistisk de etablerade partiernas retorik blir, desto mer ökar stödet för de högerextrema partierna. Det gäller såväl då det handlar om Sverigedemokraterna i Sverige som deras vänner i Front National i Frankrike.

Demokratisera partiet, Juholt!

2011-03-30T11:51:00.000-07:00

Efter att i helgen ha besökt S-kongressen har jag fått nytt hopp. Juholt levererade ett utmärkt ideologiskt tal saftigt nog för att kunna charma den mest purkna partimedlem. Det funkade även på mig och jag tror att Juholt kommer att kunna ge Reinfeldt en rejäl strid om regeringsmakten.

Samtidigt höll den nyvalda partisekreteraren Carin Jämtin ett modigt tal som riktade udden mot den process som precis utsett henne själv. Jämtin konstaterade nyktert att partiets sätt att hantera personfrågor har visat på stora brister, inte minst när det gällde den pågående kongressens arbete.

Jämtin pekar på partiets akilleshäl. Socialdemokraterna kommer inte att lyckas med någon politisk förnyelse förrän man framgångsrikt förändrat partiets strukturer. Bristen på interndemokrati och öppenhet har accelererat i omfattning de senaste tjugo åren och kräver nu omfattande åtgärder.

Makten i Socialdemokraterna har sedan folkrörelsens dagar förflyttats till ett fåtal personer. I verkligheten styrs partiet, på samtliga nivåer, av små grupper män i övre medelåldern. Det är dessa distriktsordföranden och kommunalråd som avgör vem som utnämns eller vad som ska göras.

Så var också fallet på kongressen. Juholt och Jämtin blev i praktiken utsedda, inte valda. De fick inte ens chansen att berätta varför de kandiderade förrän i sina tal efteråt. Kongressombudens roll blev snarast att likna vid att agera statister i en fint riggad demokratisk kuliss.

Problemen blev pinsamt uppenbara då jag sprang på en av partiets internationellt ansvariga som berättade att det inte ansågs lämpligt att berätta om hur valet av partiledning hade gått till för kongressens internationella gäster. Dessa hade kommit från fjärran länder för att lära om demokrati.

Som tips för att lyckas demokratisera partiet levererar jag följande tre konkreta förslag: - Låt medlemmarna avgöra partiets viktiga beslut i medlemsomröstningar, lägg ner valberedningarna. - Skriv in i stadgarna att hälften av de förtroendevalda ska vara under 40 år och var sjätte över 65 år.

Risken för maktkorruption är stor då det går att sitta kvar på samma uppdrag hur länge som helst. Gör som då det gäller USA:s president. - Sätt ett tak på två mandatperioder, åtta år, för samtliga politiska uppdrag. Har du suttit på samma uppdrag i mer än åtta år? Avgå!

SD:s ihåliga biståndspolitik

2011-03-02T14:12:00.000-08:00

När media rapporterar om Sverigedemokraternas politik är det nästan uteslutande deras rasistiska förslag mot invandrare som återges. Det är egentligen inte så konstigt att det är på det viset eftersom SD:s enda grundläggande värdering är rasism. För SD handlar alla andra politiska frågor enbart om röstmaximering och då kan SD skifta åsikt när som helst om vad som helst.

Det tydligaste exemplet finns i SD:s arbetsmarknadspolitiska riktlinjer där det står: ”Avsaknaden av ideologiska bindningar och bevakande av särintressen på området gör att partiets politiska inriktning kan komma att skifta beroende på underliggande förutsättningar, politiska förändringar och konjunkturläge.”

Att rösta på SD är helt enkelt att köpa grisen i säcken. Du kan aldrig veta vad du får förutom att du får en rasistisk politik. Det var därför inte helt oväntat att SD:s utrikespolitiska deklaration för två veckor sedan knappast heller innehöll några konsekventa politiska förslag. Den bärande delen i deklarationen var en ny biståndspolitik som byggde på två idéer .

För det första vill SD minska biståndet till att motsvara 0,7 procent av statens intäkter. En nivå som SD påstår att FN rekommenderar. 0,7-procentsnivån är emellertid inte någon maxnivå enligt FN. Det är en miniminivå och FN:s vilja är i verkligheten att medlemsstaterna ska bidra med mycket mer. Det väljer SD att inte nämna.

För det andra vill SD förändra Sveriges bistånd till att i större utsträckning bara handla om katastrofbistånd. Detta motsäger hela andemeningen i SD:s tidigare uttalanden om bistånd där målet har varit att hjälpa människor i sina hemländer så att de slipper fly till Sverige.

Katastrofbistånd är det mest kortsiktiga bistånd som finns och det är i princip inga flyktingar som kommer till Sverige som får asyl eftersom de har varit med om en katastrof eller är fattiga och hungriga. Rätt till att få stanna i Sverige får endast flyktingar som är förföljda i sina hemländer och mot det hjälper inte katastrofbistånd.

Det bistånd som behövs är istället ett långsiktigt demokratibistånd som bygger stabila demokratiska institutioner, fred och ekonomisk tillväxt. Den typen av bistånd säger dock SD helt nej till. Iallafall för tillfället.

Inget annat än rasism

2011-02-16T17:14:00.000-08:00

Roten till Sverigedemokraternas framgångar är fördomar och rasism. Inget annat. Från politikens höger- och vänsterkant har partierna sedan valet mest ägnat sig åt att skylla SD:s framgångar på varandra. Ofta påstås det att väljare som röstar på SD endast är missnöjda. Skälen som radas upp är många. Det kan handla om allt från arbetslöshet, skenande globalisering och ökande klyftor till att Sverige anses ha ett för slappt flyktingmottagande eller ha misslyckats med integrationen.

Det är ingen tvekan om att olika samhällsproblem, både verkliga och påhittade, kan göra det lättare för människor att stödja en politik som bygger på grova förenklingar och lögner. Men för att lägga sin röst på ett parti som SD krävs mer än simpelt missnöje. Det krävs fördomar och det krävs rasism. Detta är knappast SD först i historien med att saluföra. I Sverige har vi haft högerextrema partier och organisationer som agerat megafon åt den rasistiska opinionen sedan slutet av 1800-talet.

Därför är det viktigt att vi inser att arbetet för att motverka SD och deras hatbudskap är mycket större än det sverigedemokratiska partiet. Det finns rasism och det finns rasister i samhället och dessa människor har fördomar precis som du och jag. Nu handlar det om att långsiktigt ta kampen för människovärdet genom ökad kunskap och dialog. Att förändra människors värderingar tar tid. Ingen blir rasist över en natt och ingen slutar heller att vara rasist över en natt.

För att lyckas med detta behövs emellertid ett särskilt fokus på landets unga. Då Forum för levande historia i höstas släppte sin intoleransrapport var det tydligt att det bland ungdomar finns ett oväntat starkt stöd för intoleranta idéer och rasism. Det visade sig även i skolvalet där SD fick stöd av 13 procent av eleverna. Detta är alarmerande siffror och visar på ett stort behov av insatser. Det första och viktigaste steget för samhället är dock att erkänna rasismen som problem.

Ge ålen en chans

2011-02-02T02:04:00.000-08:00

Ålbeståndet i Sverige är idag bara en procent av vad det var för 30 år sedan. Ålen är näst intill utrotad och det kan redan vara försent för att rädda dess existens. Trots det ytterst allvarliga läget har landets beslutsfattare och Fiskeriverket gjort väldigt lite för att ändra på det.

Personligen tror jag att det fortfarande finns en chans för ålen att överleva om både Sverige och de andra länderna i Europa genast agerar kraftfullt. Det måste alltså göras något nu direkt och den helt avgörande åtgärden som krävs är ett totalt ålfiskestopp i europeiska vatten.

I Sverige har vi ett ”låtsas”-ålfiskestopp som infördes 2007. Fiskestoppet innebär att fritidsfiskare inte längre får fiska ål. Stoppet gäller dock inte yrkesfiskare. Eftersom yrkesfisket vid införandet av fiskestoppet stod för ungefär 75 procent av ålfångsterna är fiskestoppet i praktiken inget stopp.

En annan av Fiskeriverkets åtgärder för att hjälpa ålen är import av ålyngel. Sedan ett antal år tillbaka importerar Sverige ålyngel, så kallade glasålar, från kustremsorna i Västeuropa. Denna ål, som annars skulle ha vandrat den långa och naturliga vägen till våra vatten, får skjuts hit med lastbil.

Bara under 2010 sattes nästan 2 miljoner importerade ålar ut i Sverige. Huvudproblemet med den här strategin är att den egentligen inte tillför några nya ålar. Eftersom alla ålar i Europa tillhör samma bestånd betyder importen bara att de förflyttas från ett ställe till ett annat.

Forskning visar även på att importerade ålar inte hittar tillbaka till Sargassohavet när de ska leka, vilket borde vara oerhört väsentligt då ålen endast kan fortplanta sig där. Dessa fakta är knappast någon nyhet för de ansvariga på Fiskeriverket.

Det är därför pinsamt uppenbart att Fiskeriverkets åtgärder först och främst inte handlar om att rädda ålens existens. Syftet verkar istället vara att säkra yrkesfiskarnas inkomster i så stor utsträckning som möjligt.

Med ett sådant fokus är det inte konstigt att ålens situation har blivit så katastrofal. Vi är redan ute i elfte timmen och Sverige måste nu våga gå före om vi ska lyckas rädda ålen.

Till att börja med behöver riksdagen snarast besluta om ett fullständigt ålfiskestopp. Sedan bör Sverige se till att samma krav röstas igenom i EU. Först då har ålen en chans.

Snart är ålen rökt

2011-01-18T05:00:00.001-08:00

Det finns 19 arter ål i världen. Den ål som återfinns i svenska vatten kallas för den europeiska ålen. Sorgligt nog är den europeiska ålen näst intill utrotad och om inte något drastiskt görs nu lär ålen inte finnas kvar i Östersjön då min generations barn har vuxit upp.

Ålen är utan tvekan en av våra mest unika fiskar. All ål som finns i Europa är nämligen födda på samma mystiska ställe. Platsen är Sargassohavet som ligger mellan ön Bermuda och de västindiska öarna, i ungefär samma område som pekas ut som Bermudatriangeln.

Endast i Sargassohavet finns just de exakta förutsättningar som krävs för att den europeiska ålen ska kunna leka och fortplanta sig. Det är härifrån som ålen både startar och avslutar sin livsvandring som enkelt uttryckt innebär Europa tur och retur.

Under ålens första tid är den bara ett litet genomskinligt yngel och kallas då för ållarv. Det är vid denna tid i livet som de gör sin första av många imponerande resor. Med hjälp av strömmar transporteras de små ynglen över hela den Atlantiska Oceanen till Europas kuster.

Resan kan ta uppemot tre år och när de kommer fram har de vuxit till sig flera centimeter. Ålarna är fortfarande genomskinliga och går nu under namnet glasål. Det är här vid de spanska, portugisiska, franska och brittiska kusterna som ålen råkar illa ut först.

Glasålen fiskas där upp för att ätas som delikatess samt för att levande exporteras vidare till andra länder för att odlas. De ålar som klarar sig undan fortsätter sin vandring till olika delar av Europa, däribland Sverige, där de stannar tills de blir könsmogna.

Då ålen blivit könsmogen, vilket kan ta mellan 5 och 40 år beroende på värme och klimat, vandrar den hela den långa vägen tillbaka till Sargassohavet för att leka. Efter leken dör den och de nya ynglen ger sig av för att göra om sina förfäders enastående resa.

Den hemska sanningen är att denna resa inte görs av särskilt många ålar längre. Faktum är att antalet glasålar som idag anländer till Europas kuster bara är en procent av vad det var för 30 år sedan. Skälet till detta är att vi dödar ålen innan de hinner tillbaka för att leka.

Ålen överfiskas längs hela sin vandring. Det gäller såväl vid Västeuropas kuster som i Östersjön. Ålens dagar är troligen räknade. Den kan redan vara utom räddning.

Sätt punkt för diktaturen

2011-01-04T17:19:00.000-08:00

Ungefär 60 mil öster om Blekinge bor 10 miljoner människor i en av vår tids värsta diktaturer. Landet heter Vitryssland och diktatorn heter Aleksandr Lukasjenka. Sedan Lukasjenka kom till makten för 17 år sedan har Vitryssland gjorts till ett av världens mest ofria länder. Fria medier är i praktiken förbjudna och oberoende journalister förföljs och trakasseras. Samma sak gäller för demokratiska partier och organisationer som arbetar med att försvara mänskliga rättigheter. Att vara emot diktaturen ses som kriminellt och enligt vitrysk lag kan du riskera upp till två års fängelse om du framställer Vitryssland eller Lukasjenka i dålig dager.

Vitryssland är precis en sådan skum diktatur som du kanske sett målas upp i någon James Bond-film. När jag besökte huvudstaden Minsk för några år sedan vaktades vart och vartannat gathörn av militär i tanks och uniformerad polis. I det ståtligaste betongpalatset i slutet av den stora paradgatan huserar Lukasjenkas hemliga polis som precis som sina gamla föregångare bär namnet KGB. I realiteten är det KGB som upprätthåller makten åt Lukasjenka genom att fängsla politiskt oliktänkande och demokratitörstande vitryssar i sina ökända fängelsehålor under KGB-palatset.

En av diktaturens största inkomstkällor är den stora vapenindustrin som Lukasjenka byggt upp under sin tid vid makten. Vem som köper vapnen är Lukasjenka inte så noga med och stater som Nordkorea och Iran är några av de mest frekventa köparna. Kort och gott kan man säga att vi i Sverige har en av jordklotets allra mest skurkaktiga diktatorer som granne. Detta vet den svenska regeringen, men har valt att inte göra något åt det. På senare år har till och med Sverige dragit in det lilla ekonomiska stöd som tidigare fanns till den vitryska demokratirörelsen.

För Sverige borde det vara en självklarhet att stötta den demokratiska rörelsen i Vitryssland på samma sätt som vi har gjort med frihetsrörelser världen över. Det är därför hög tid att regeringen agerar. Först krävs att stödet till den vitryska demokratirörelsen återinförs. Sedan behöver Sverige bli en naturlig fristad dit vitryska demokratiaktivister och journalister kan fly samt bli en stark internationell röst för ett fritt Vitryssland. Det är dags att sätta punkt för Europas sista diktatur.

Makten till medlemmarna!

2010-11-23T04:56:00.001-08:00

Just nu känner jag för att tvinga alla socialdemokrater att läsa Palme. Inte för att jag tror att vi löser partiets allvarliga kris genom att enbart blicka bakåt utan för att Palme hade en unik kärlek och känsla för det Socialdemokrat- iska partiet och arbetarrörelsen. På 60-talet upplevde den socialdemokratiska rörelsen en liknande kris som idag och Palme var inte sen med att peka på var han ansåg att felet låg.

”Partiets aktiva kader består till väsentlig del av aktiva kommunalmän, intensivt upptagna med administrerande och nämndmöten.” Han fortsatte sin svidande kritik mot den rent administrerande politiken med att peka på konsekvenserna av denna. ”Den dag det så kallade praktiska livets män driver bort idéerna från den politiska arenan, då öppnar man vägen för ett fortskridande förfall för politiken i demokratin.”

Femtio år senare är det precis det här som jag upplever var jag än befinner mig i arbetarrörelsen och det gör väldigt ont att se. Partiet har från lokal till nationell nivå förvandlats till en administrerande koloss där sällan nya medlemmar välkomnas eller nya idéer diskuteras och utvecklas. Besluten i partiet tas inte längre av medlemmarna utan bakom stängda dörrar av valberedningar och styrelser.

Vill vi att arbetarrörelsen ska överleva måste detta få ett slut. Jag vill inte gå på ytterligare ett välregisserat sossemöte där dagordning och beslut redan är uppgjorda på förhand och där partimedlemmarna bara ses som statister. Palme uttryckte det så här. ”Om politik icke formas av människorna själva, blir partierna propagandamaskiner, och människorna förlorar förtroendet för politiken.”

Jag tror att en del av lösningen på arbetarrörelsens problem är att återlämna makten över partiet till medlemmarna. Genom att minimera valberedningarnas inflytande och istället låta medlemmarna avgöra både frågor om politik och person genom direkta medlemsomröstningar skulle vi kunna återfå en sund maktbalans i partiet samt ge medlemskapet ett ökat värde.

Med en sådan ordning skulle partiets ledande politiker få ett större och mer direkt stöd av medlemmarna. Även den politiska diskussionen skulle vitaliseras och det skulle inte längre gå att sitta kvar på samma position i mandatperiod efter mandatperiod bara genom att vara god vän med den lokala valberedningens ordförande.

Ett förlorat paradis

2010-11-13T02:16:00.000-08:00

Just nu befinner jag mig i Thailand. Ett land som för många svenskar är synonymt med semesterparadis. Det finns dock fler sidor av Thailand, vilket inte minst hundratusentals turister har blivit varse då Thailand på senare år allt oftare har lamslagits av våldsamma politiska sammanstötningar i landets större städer. Dessa oroligheter har allvarligt skadat omvärldens bild av Thailand som ett turistmecka med snabb tillväxt och stabil demokrati.

Det finns flera orsaker till landets problem, men grundorsaken är de ledande politikernas oförmåga att komma överens och lyfta landets majoritet fattiga ur deras svåra situation. Det komplicerade läget har nu skapat två politiska läger som har mycket svårt för att komma överens. De beskrivs i daglig media som gul- och rödskjortor. Rödskjortorna utgörs i huvudsak av landets stora fattiga landsbygdsbefolkning och de flesta av dem lever av jordbruk.

Rödskjortorna är anhängare till landets förre premiärminister Thaksin Shinawatra som under sin tid vid makten genomförde omfattande program för att hjälpa landsbygdens fattiga genom riktade investeringar till småjordbruk och tillgång till sjukvård för landsbygdens invånare. Gulskjortorna består främst av städernas växande medelklass och stödjer den nuvarande premiärministern Abhisit Vejjajiva vars koalition har styrt sedan Thaksin störtades år 2006.

Ingen av sidorna har de demokratiska värdena på sin sida. Gulskjortorna tvingade Thaksin från makten trots att han hade segrat i två val med majoriteten av folket bakom sig. Samtidigt missbrukade företagsmagnaten Thaksin och hans närmsta sina folkvalda ämbeten då de använde sina uppdrag för att öka sina privata förmögenheter. Landets problem har ytterligare förvärrats då ledarna på båda sidor vägrat göra upp om långsiktigt nödvändiga beslut.

Resultatet har blivit att Thailands gammalmodiga utbildningssystem har fortsatt att stagnera. På den teknologiska sidan har landet hamnat rejält på efterkälken i jämförelse med Taiwan, Singapore eller Indien. Regeringen har inte heller hållit efter överexploateringen av det ena natursköna området efter det andra. Det finns inga enkla recept för att lösa problemen, men att kompromissa samt följa demokratins grundläggande spelregler skulle vara bra första steg.

Utbildning nyckel till framgång

2010-11-01T09:55:00.000-07:00

Utbildning är och har alltid varit en av Socialdemokrat- ernas viktigaste kärnfrågor. Genom att använda utbildning för att minska klassklyftor har vi lyckats med något som få andra länder har gjort; att ge alla möjlighet att förverkliga sina livsdrömmar oavsett storlek på plånboken. För framtiden är det angeläget att Socialdemokraterna fortsätter satsa på utbildning och på att tydligare belysa dess enorma betydelse för vårt samhälle.

För våra barn och ungdomar utgör utbildning en nödvändig grund för deras fortsatta liv. Därför är det viktigt att framtidens skola är jämlik och inte, som idag, delar upp elever i A- och B-lag utifrån exempelvis vilken skola de går på. Utbildning får heller aldrig bygga på tanken att någon kan försitta sin chans. Unga som gamla måste erbjudas möjlighet att skola om sig och att ständigt höja sin kompetens.

En förutsättning för god och produktiv utbildning är synen på pedagogik. Sverige ligger redan i topp vad det gäller modern pedagogik där lust att lära, förmåga att ta egna initiativ samt såväl kritiskt som kreativt tänkande står i fokus. Denna utveckling vill Major Björklund nu förflytta flera steg bakåt genom att återinföra pekpinnar och katederundervisning i skolan. Vad Sveriges barn och unga behöver är inte tidigare betygssättning utan möjlighet till ett lustfyllt lärande.

Tillsammans med forskning utgör utbildning grogrunden till nya företag som i sin tur skapar morgondagens arbetstillfällen. Om Sveriges framtid ska bygga på att konkurrera med kunskap och inte med låga löner behöver Sverige bli av med den borgerliga regeringen som knappast är vän av högre utbildning eller skälig lönesättning. Under borgarnas styre har högskolan och forskningen attackerats genom bland annat minskat studentinflytande och utestängning av fattiga utländska studenter.

Utbildning är helt enkelt svaret på många av Sveriges problem. Det behövs därför en rejäl omprioritering till utbildningssektorn från både staten och kommunernas sida. Det är den bästa investeringen vi kan göra för framtiden, inte minst när det gäller skolan för våra barn och unga. För morgondagens tillväxt börjar med barnens uppväxt.

Männen bakom SD

2010-10-14T00:41:00.000-07:00

I valrörelsen har jag träffat många väljare som påpekat att de tycker att de politiska partierna inte håller sig tillräckligt mycket till rena fakta. Svenska mästare i denna gren är utan tvekan partiet Sverigedemokraterna. Dess två ledande företrädare i Blekinge, Richard Jomshof och Jimmie Åkesson, har nästintill lärt sig konsten att undanhålla fakta till sin fulländning.

SD:s förvanskning av fakta gäller såväl deras politiska förslag som sakförhållanden i det egna partiet. Eftersom SD är ett relativt ungt parti kan det vara av värde att känna till under vilka förhållande som partiet bildades. Detta vägrar idag ledande sverigedemokrater att tala om och det kan jag förstå. För det är verkligen ingen trevlig skara män som ligger bakom SD.

Grundandet av SD skedde en kall vinterdag i februari 1988 i en lägenhet i en Stockholmsförort. Där hade ett antal herrar med en brokig bakgrund från den högerextrema rörelsen samlats för att bilda ett nytt parti. Syftet var att lyfta in den högerextrema kampen in i Sveriges parlamentariska församlingar i valet samma år.

Av den samlade gruppen män var det framförallt sex personer som kom att spela en avgörande roll för bildandet av SD. Dessa var Sven Davidsson, Leif Zeilon, Anders Klarström, Johan Rinderheim, Ulf Ranshede och Gustaf Ekström. För att förstå SD som parti är det därför av stor vikt vilka dessa personer var och vilka mål de hade med sitt engagemang.

Skåningen och pensionären Gustaf Ekström kämpade själv som frivillig i Hitlers Waffen-SS under andra världskriget. Leif Zeilon hade haft kontakter med det nationalsocialistiska partiet Nordiska Rikspartiet samt varit aktiv i organisationen Demokratisk Allians, vilken gjort sig känd för sitt stöd för apartheidregimen i Sydafrika och för militärjuntan i Chile.

Sven Davidsson kom från den nazistiska Nysvenska Rörelsen som bland annat hjälpt efterlysta tyska krigsförbrytare att fly till Sydamerika. Ulf Ranshede var skinnskalle och tvingades ganska snart att lämna SD efter att bland annat ha misshandlat en 14-årig invandrarpojke. Johan Rinderheim var student och den enda utan direkta kopplingar till extremhögern.

Den siste av männen hette Anders Klarström och han kom med tiden att bli talesperson och partiledare för SD. Klarström hade sina rötter i det nazistiska Nordiska Rikspartiet.

Sörj inte, organisera er!

2010-10-06T00:37:00.001-07:00

Den legendariske fackföreningsorganisatören Joe Hill lär ha avslutat sitt avskedsbrev, innan han blev avrättad, med ”Sörj inte, organisera er”. Efter den socialdemokratiska valförlusten känns denna uppmaning mer aktuell än på väldigt länge. Det är ingen tvekan om att Socialdemokraterna nu är i en djup kris och att den nya generationen engagerade socialdemokrater ärver ett parti i sämre skick än det varit i på många årtionden.

Men precis som Joe Hill påpekade gäller det att, vid de svåraste av tillfällen, inte fokusera på det negativa utan istället intensifiera sin kamp för en bättre värld. För Socialdemokraterna kan det faktiskt betyda möjligheter till nytändning på en rad områden. Genom att dra lärdom av de problem som partiet har med medlemsrekrytering, idédebatt och generationsväxling kan vi snart se ett ännu starkare socialdemokratiskt parti växa fram ur krisen.

För att locka nya medlemmar kan partiet till exempel öppna upp för nya spännande organisationsformer där medlemmarna får ett mer direkt inflytande. Med en levande och pånyttfödd idédebatt kan en uppdaterad socialdemokrati finna relevanta lösningar på dagens samhällsproblem. Slutligen kan Socialdemokraterna även ta chansen att fylla på med nytt blod genom att föryngra bland partiets föråldrade politiker på samtliga nivåer.

Vi får dock inte tro att detta löser sig av sig självt. Nu behöver alla medlemmar i Socialdemokraterna ta sitt ansvar. Gamla som unga måste hjälpas åt för att lyckas återskapa ett parti starkt nog att ta sin an den historiska uppgift vi står inför, om valet 2014 ska vinnas. För då är det dags att sparka ut rasisterna ur riksdagen samt att en gång för alla stoppa högerns demontering av den svenska modellen.

Nu krävs varannan under 40

2010-09-28T10:50:00.000-07:00

Efter det socialdemokratiska valnederlaget är det tydligare ännågonsin att den svenska socialdemokratin behöver föryngras.Socialdemokraternas vallokomotiv framstod som trötta ånglok från förraseklet i jämförelse med Reinfeldts unga och pigga moderater. Dettapåverkade givetvis bilden av Socialdemokraterna som parti på nationellnivå. Då några yngre kandidater inte heller släppts fram tillriksdagen eller till ledande positioner i landets kommuner ser intesituationen direkt bättre ut efter valdagen.

Faktum är att Socialdemokraterna inte har föryngrats nämnvärt på övertjugo år. En överväldigande del av partiets maktpositioner innehas avpersoner som funnits med som heltidspolitiker i årtionden. Det viktigagenerationsskifte som skedde hos Moderaterna efter valet 2002 haraldrig inträffat hos Socialdemokraterna. Det är såklart inte dåligtatt ha erfarna politiker i övre medelåldern på ledande positioner, mendet blir till en nackdel då partiet inte representerar någon annan delav befolkningen.

Ett klart exempel på hur partiets dåliga representativitet påverkatpolitiken negativt ser vi när det gäller fildelning och Ipredlagen, dådet var uppenbart att partiets riksdagsledamöter inte hade en aning omvilken verklighet dagens unga lever i. Vill Socialdemokraternaöverleva som politisk kraft måste de snarast ta sin generationskris påstörsta allvar. Föryngringen behöver ske i partiets ledande skikt överhela landet. Det lär betyda att en och annan övre medelålderspolitiker behöver lämna plats, men det är det som krävs.

Ett bra förslag som Socialdemokraterna använde sig av för att görapartiet mer jämställt var att införa regeln om varannan kvinna,varannan man på vallistorna. För att lyckas med ett ordentligtgenerationsskifte borde Socialdemokraterna tillämpa samma princip dådet gäller yngre kandidater. Varannan kandidat under 40 år.

Fem skäl att rösta på S

2010-09-14T02:59:00.000-07:00

1. Ett solidariskt Sverige.

Sossarnas vision är att Sverige ska vara ett land där alla får utvecklas till sin fulla potential oavsett bakgrund. Ett land där vi bär kostnader för sådant vi behöver alla tillsammans. Vi vet att vi får ett rikare liv om vi samarbetar. Den svenska modellen handlar om mycket mer än simpel plånboksegoism. Det stavas solidaritet.

2. Kunskapsland, inte låglöneland.

Sveriges ska bli bäst på forskning och högre utbildning på global nivå. Vi är redan i täten då det handlar om IT och telekom, men sossarna är också övertygade om att Sverige kan ta på sig ledartröjan när det gäller grön teknik och forskning kring miljö. En förutsättning för detta är en grund- och gymnasieskola i världsklass. En sådan skola ska inte präglas av katederdisciplin och pekpinnar utan av lust och glädje att lära.

3. Det gröna folkhemmet.

Idén om jämlikhetens folkhem har gjort att Sverige sedan 50-talet har varit ett föregångsland. Många är de länder som hämtat inspiration från det solidariska svenska samhällsbygget. Socialdemokraternas mål är att folkhemsbygget nu ska bli ekologiskt hållbart och att Sverige också ska bli ett föregångsland ur ett grönt perspektiv. Blir det vår nisch är det där vi hittar framtidens jobb och skatteintäkter.

4. Stoppa utförsäljningarna.

En förutsättning för att den svenska staten ska ha muskler att göra satsningar och reformer som utvecklar Sverige är att staten har ekonomiska resurser och äger företag. När det gäller vissa områden som exempelvis apotek, energi och alkohol finns det ett egenvärde i att staten äger. Intäkterna från dessa företag ska komma medborgarna till del och inte internationella storföretag som skickar vinsterna till skatteparadis.

5. Skippa Nato.

Det finns all anledning till stolthet över Sveriges alliansfrihet under de senaste femtio åren. Den har inte minst inneburit att Sverige har kunnat göra stor nytta tillsammans med FN runt om i världen. Alliansfriheten har gjort Sverige till ett respekterat land som vägrat gå i stormakternas koppel och vågat stå upp mot orättvisor var de än visat sig.

Västsaharas chans

2010-09-07T07:42:00.000-07:00

Västsahara är Afrikas sista koloni. I över 30 år har den marockanska armén ockuperat två tredjedelar av landet och därmed förvägrat västsaharierna rätten till frihet och självständighet. Trots ett oräkneligt antal FN-resolutioner och protester från omvärlden har Marocko vägrat att dra sig tillbaka. Dagligen rapporterar människorättsorganisationer om den marockanska ockupationsmaktens upprepade våld och övergrepp mot civilbefolkningen.

Marocko bryter dock inte bara mot internationell lag, folkrätten och de mänskliga rättigheterna, man tömmer också Västsahara på naturresurser i form av fosfat och fisk. Protester mot Marockos plundring slås kraftfullt ner och de ockuperade västsaharierna har länge vädjat till omvärlden om hjälp att skydda Västsaharas naturresurser genom att andra stater och internationella organisationer sätter tryck på den marockanska ockupationsmakten.

Idag har ett åttiotal länder i världen erkänt Västsahara, vilket är bland de tyngsta diplomatiska åtgärder som går att göra. Nästan alla av dessa länder är före detta kolonier och än så länge har inget land i Europa gjort samma sak. Till saken hör att om Europa och EU, med sina nära kontakter med Marocko, skulle bestämma sig för att på allvar engagera sig för ett fritt Västsahara kommer det att direkt spela en avgörande roll för att få ett stopp på ockupationen.

Faktum är att EU och medlemsländerna hittills enbart sett till realpolitiska skäl när det rör kontakterna med Marocko. Lukrativa handels- och fiskeavtal har ihop med samarbete kring migration gått före respekten för folkrätten och principen om alla människors lika värde. Men precis som när det gällde kampen mot apartheid i Sydafrika behöver någon våga vara först med att säga ifrån för att andra ska följa efter.

Vinner Socialdemokraterna valet kommer detta också att hända eftersom Socialdemokraterna vid sin kongress i höstas ställde sig bakom ett erkännande av Västsahara. Sverige skulle då vara första land i Europa med att erkänna Västsahara och det lär utan tvekan få stora effekter på flera andra EU-länders inställning. Valet den 19 september påverkar helt enkelt mer än bara Sverige. Det är även västsahariernas chans till frihet.

Blockpolitik är av ondo

2010-08-31T12:32:00.000-07:00

Blockpolitiken är skadlig för den svenska demokratin eftersom den leder till en likriktning av politiken. Då partierna tvingas jämka ihop fler och fler av sina krav ökar risken för att de egna partiprogrammen och de ideologiska grundidéerna påverkas. Detta har gjort att partierna inte längre enbart till synes framstår som mer snarlika utan att de också i realiteten kan ha börjat närma sig varandras ståndpunkter.

Vi har sedan valrörelsen 2006 sett oroande exempel på hur de borgerliga partierna har ändrat åsikt i fråga efter fråga för att allt mer påminna om varandra. Mest skrämmande har Folkpartiets och Centerpartiets grundläggande ideologiska omdaningar varit där båda partierna i stort sett lämnat sin socialliberala grund för att istället hitta ny ideologisk jordmån bland konservatism och nyliberalism.

Även hos de rödgröna går det att se en liknande utveckling. Den är än så länge inte lika långt gången som hos borgarna, men alla tre partier har redan gjort avkall på flera viktiga principfrågor. Talande exempel är Miljöpartiets kovändning när det gäller EU, Socialdemokraternas obeslutsamhet gällande friskolor och Vänsterpartiets tystade krav på återförstatligande av utsålda delar av välfärden.

Följden av en fortsatt period av blockuppdelad politik är att vi går mot ett tvåpartisystem där ideologierna minskar i betydelse och småpartierna riskerar att ätas upp av de stora. Färre partier innebär färre alternativ för väljarna att rösta på och den politiska debatten blir fattigare då inte lika många olika idéer och förslag får en chans att diskuteras.

För att undvika en negativ utveckling behöver vi låta varje parti stå för sin egen politik och inte pressa dem att komma överens före valen. När jag går till valurnan den 19 september ser jag det därför inte som att jag röstar på de rödgröna. Jag röstar på Socialdemokraterna och inget annat.

SD har fel - Vi behöver bli fler, inte färre!

2010-08-24T06:07:00.000-07:00

Den enda fråga som egentligen betyder något för Sverige-demokraterna är invandringsfrågan. Jag kan personligen känna sympati för en del krav som drivs av andra enfrågepartier än SD, som exempelvis Miljöpartiet och Feministiskt initiativ eftersom dessa partiers förslag, till en viss mån, kan ha en positiv effekt på samhällsutvecklingen.

När det gäller SD:s enda fråga känner jag det motsatta. SD:s krav skulle direkt skada Sverige och om de i valet fick stöd av 51 procent av väljarna är den svenska välfärden riktigt illa ute. Resultatet av SD:s politik lär snabbt leda till kraftigt minskade skatteintäkter, stora problem med personalförsörjningen i landet och en ny ekonomisk kris i Sverige. Varför?

Jo, Sverigedemokraterna har fundamentalt fel när det gäller invandringen. Sverige behöver fler, inte färre, invandrare. Om vi över huvud taget ska ha en chans att ersätta de stora 40- och 50-talistgenerationerna när de går i pension behövs fler medborgare i arbetsför ålder. Om bara några år kommer Sverige stå inför en allvarlig brist på arbetskraft.

Bakgrunden till arbetskraftsbristen är att vi helt enkelt har fött för lite barn de senaste femtio åren. Det betyder att Sverige kommer att hamna i en situation som på många sätt liknar den vi hade under 60-talet då vi fick importera arbetskraft från Sydeuropa och Turkiet.

Ett talande exempel på situationens allvar är hur många heltids-arbetande det går på en pensionär. År 1950 gick det fjorton heltidsarbetande per pensionär. Det var då inga problem att hitta pengar för att försörja pensionärerna eller för att börja investera i den massiva uppbyggnaden av välfärden.

År 2000 hade dessa siffror förändrats så att det då gick 9 heltidsarbetande per pensionär. Ytterligare femtio år senare, 2050, räknar forskarna med att det med dagens födelsetal och invandring kommer att gå cirka 4 heltidsarbetande per pensionär om inget görs. Denna situation är inte unik för Sverige utan samma demografiska problem finns i hela Europa.

För att i framtiden kunna locka till oss nya människor till Sverige behövs därför en öppen, positiv och framåtinriktad politik som tror på människor. Vilken väg Sverige väljer avgör du den 19 september.

Viktigaste valet någonsin

2010-08-17T01:36:00.001-07:00

Valet den 19 september kan mycket väl vara ditt livs viktigaste val. Dagligen kan vi följa rapporteringen kring riksdagsvalet, ofta framställt som något kul och spännande. Den synen delar inte jag. Valet är skräckinjagande eftersom konsekvenserna av en fortsatt högerregering vore allt annat än roliga. Högerregeringen Reinfeldt har sänkt Sveriges skatter rejält vilket allvarligt försämrat vår välfärdsstat och de trygghetssystem som folket ofta tar för givet.

Svenskarnas bild av Sverige som ett föregångsland ur ett socialt och ekonomiskt perspektiv stämmer efter regeringen Reinfeldts härjningar inte längre överens med verkligheten. Sverige har idag placerats sig på en bottenplats i Europa när det gäller ersättningarna i trygghetssystemen. Samtidigt har de ekonomiska klyftorna ökat rekordsnabbt då högerns politik under de senaste fyra åren främst har favoriserat de rikaste grupperna i samhället.

Den fattigaste tiondelen av folket visas till vänster och rikaste till höger.

Enligt logiken innebär sänkta skatter minskade skatteintäkter och därmed mindre pengar till välfärdens olika delar som exempelvis skolor och sjukhus. Resultatet blir en försvagad offentlig sektor, ökad ojämlikhet och ett otryggare samhällsklimat. Det finns faktiskt inte en enda person som tjänar på högerns politik. Är du ung och vill ha ett jobb eller kanske plugga vidare? Högern erbjuder dig nedskärningar i högskolan och arbetslöshet för en av fyra.

Du kanske är ung vuxen och planerar att skaffa barn? Reinfeldt erbjuder dig minskad trygghet för din familj om du blir sjuk eller arbetslös. Du kan dock få lite lägre skatt, men du får då på sikt vara beredd att själv betala för barnens utbildning. Är du lite äldre, kanske tänker på pensionen? Då är det bäst att du sparat i ladorna. Du får betala mest i skatt av alla och har du i framtiden oturen att bli sjuk betyder en urholkad välfärd att du får betala din egen läkarräkning.

Du tjänar inte ens på Reinfeldts politik om du är den rikaste av Sveriges rika. För en ökad ojämlikhet leder enligt forskning till sämre livskvalitet för alla samhällsgrupper. Därför är valet den 19 september ett oerhört viktigt val. Det är ett val där du noga bör tänka efter vilken typ av samhälle du vill leva i. Det är ett val som förmodligen kommer att påverka resten av ditt liv. Jag väljer att lägga min röst på Socialdemokraterna och Mona Sahlin. Gör det du med!

Lyckad kampanj mot sms-lån

2010-08-10T01:57:00.000-07:00

Sms-lån har blivit en av vår tids allra farligaste skuldfällor. Sedan lån via sms introducerades i Sverige för drygt fyra år sedan har tiotusentals människor lurats att ta lån till ockerräntor. I de flesta fall har sms-låneföretagen inte ens angett lånets ränta utan endast informerat om en förenklad låneavgift som om den angavs korrekt skulle motsvara flera hundra procents ränta.

Resultaten är föga förvånande. De stora vinnarna är sms-låneföretagen som i år gjort rekordstora miljonvinster och förlorarna är låntagarna. Just nu har över 46 000 personer obetalda skulder hos Kronofogden på grund av sms-lån. En siffra som ständigt har ökat sedan 2006, men som regeringen fram till alldeles nyligen inte verkar ha brytt sig om.

Själv bestämde jag mig för att engagera mig mot sms-lånen förra våren då jag kom i kontakt med nätverket Skuldsatt.nu. Nätverket Skuldsatt.nu drev då en hård kampanj för att minska skuldsättningen i samhället och ett av deras viktigaste krav var då att förbjuda sms-lån i Sverige och i förlängningen i hela Europa.

Nätverkets initiativtagare var juristen och socialdemokraten Ardalan Shekarabi som personligen kommit i kontakt med många människor som råkat illa ut när de tagit sms-lån. Efter att ha talat med Ardalan bestämde jag mig för att engagera mig i Skuldsatt.nu.

Det mest upprörande när det gäller sms-lån är utan tvekan sms-låneföretagens skrupellösa utnyttjande av människor som hamnat i en utsatt ekonomisk situation. En vanlig bank gör en kreditprövning innan de beviljar ett lån. På så vis säkerställs att låntagaren har möjlighet att betala tillbaka sitt lån utan att hamna i en privatekonomisk kris.

Det har sms-låneföretagen fullständigt struntat i att göra, vilket har resulterat i att många personer som redan har ekonomiska bekymmer fått ännu större problem. För att få stopp på detta har Skuldsatt.nu ihärdigt försökt få regeringen att agera, men det skulle dröja ända till juli 2010 innan regeringen gjorde något.

De förslag regeringen nu kom med innebär en förbättrad lagstiftning när det gäller ångerrätt och krav på kreditprövning. Dessa förslag är bra och om de också kompletteras med två ytterligare lagar om ett räntetak och krav på kundsignatur kan vi äntligen komma till rätta med sms-låneproblematiken.

ATOMKRAFT? NEJ TACK

2010-07-27T05:23:00.000-07:00

Det har nu gått många år sedan jag som liten pojke hittade ett fint märke i mammas byrålåda. Det var runt, gult, ett par centimeter brett och i mitten var det målat en rödskinande och glad sol. Med svarta och tydliga bokstäver var det längs den runda kanten textat – ATOMKRAFT? NEJ TACK. Jag minns hur jag lite ängsligt frågade vad märket betydde och fick ett svar som jag som sexåring kunde relatera till. Märket handlade om att stoppa sådana fabriker som den som hade gått sönder i vintras och nu gjorde att jag inte längre kunde äta frukt eller bär som jag hittade hemma i trädgården.

När jag blev några år äldre började jag läsa mer om mammas gamla märke och med skräck i blicken läste jag i skolan om kärnkraft och den fruktansvärda katastrofen som hade ägt rum i Tjernobyl. På ett avstånd som för oss i Blekinge var kortare än till Luleå hade människor i tiotusental utsatts för livsfarligt höga doser strålning som snabbt ledde till mångas död. Jag läste också om att vi i Sverige redan hade bestämt oss för att sluta med kärnkraft i en folkomröstning 1980. Det var inför den som det gula märket hade tagits fram.

Idag, trettio år senare, skulle ha varit slutåret för svensk kärnkraft enligt de riktlinjer som riksdagen antog efter omröstningen. Men istället för avveckling av kärnkraften röstade Reinfeldt och hans högerregering förra månaden igenom en satsning på svensk kärnkraft. Ett mycket korkat beslut. Inte först och främst för att det strider mot folkomröstningens beslut utan för att folket hade rätt. Kärnkraft är definitivt ingen bra investering för framtiden och det finns inga miljömässigt bärande argument för den.

Ur miljösynpunkt är kärnkraft den farligaste energiproduktionen som finns. De arbetare som tvingas bryta uranet till kärnkraftverken kan räkna med en för tidig död i lungcancer och skulle en riktigt allvarlig olycka inträffa på ett kärnkraftverk vet vi vilka konsekvenser det får. I debatten hävdas det ofta att kärnkraften skulle kunna rädda klimatet. Inget kunde vara mer fel. Växthusgaser släpps ut i de flesta led i kärnbränslekedjan. Därför kommer jag idag att sätta på mig mammas gamla märke.

Vem vinner valet?

2010-07-20T10:50:00.000-07:00

Vem vinner valet? Det måste vara den fråga jag har fått flest gånger den här sommaren. Efter att ha svarat på den ett oräkneligt antal gånger känner jag nu att jag även vill berätta för dig. Sossarna vinner. Och i den här krönikan tänker jag förklara varför.

Skälet till att Mona Sahlin kommer att bli vårt lands första kvinnliga statsminister är att majoriteten av vårt lands befolkning anser att den socialdemokratiska välfärdsmodellen har fungerat riktigt bra. Reinfeldt vann valet 2006 genom att påstå att Moderaterna var ett mittenparti som stod på folkets sida. Sedan dess har Reinfeldts bluff avslöjats och det är pinsamt uppenbart att det är samma gamla Moderater och samma gamla högerpolitik som gäller.

De som tjänat allra mest på att ha Moderaterna vid makten är som vanligt Sveriges mest välbärgade. Den procent som tjänar bäst av befolkningen har fått lika mycket gåvor i form av skattelättnader och avdrag som 25 procent av folket tillsammans. Detta har skett på bekostnad av de allra fattigaste och svagaste i samhället som har blivit än mer utsatta. Reinfeldts facit är fler socialbidragstagare, ökande barnfattigdom och att cancersjuka skickas till arbetsförmedlingen.

På jobbfronten kan Reinfeldt knappast heller stoltsera. Vallöftet om att minska utanförskapet och skapa fler arbetstillfällen har det inte blivit något av. Istället finns det idag 25 000 färre jobb inom välfärden och över 100 000 färre jobb i landet totalt. Inte heller ungdomarna har fått det bättre. Av de rekordstora kullarna av gymnasiestudenter har var tredje gått direkt ut i arbetslöshet och Sverige ligger idag nästan högst i Europa när det gäller ungdomsarbetslöshet.

Väljarna har helt enkelt fått nog av högerpolitik och är inte intresserade av Reinfeldts framtidsplaner om ökande klyftor, Natomedlemskap, utförsäljningar av Vattenfall och de svenska kärnkraftverken samt privatiserad sjukvård. Redan 2006 hade Socialdemokraterna kommit en bra bit på vägen mot sin vision om Sverige som en världsledande kunskapsnation och ett föregångsland när det gäller miljö, välfärd, jämställdhet, forskning och grön teknik.

Jag kommer att rösta för en sådan utveckling och gör du också det är jag övertygad om att sossarna vinner valet.

Flytta inte världsarvet!

2010-07-13T09:49:00.000-07:00

Häromdagen kom jag tillbaka till Karlskrona efter att ha spenderat en vecka full av politik i Visby. Även om den nationella politiken såklart fångade min uppmärksamhet under Almedalsveckan var det emellertid en annan sak som främst drog till sig mitt intresse. Visby är precis som Karlskrona en världsarvsstad och jag kunde inte undgå att lägga märke till hur väl gotlänningarna lyckats kombinera Visbys historiska miljöer med ett sprudlande näringsliv och en rik kulturscen.

Vart man än går innanför Visbys ringmur känns det som att man går i ett levande museum. Privata bostäder ligger blandade med restauranger, museer, företag och myndigheter. Alla inrymda i hundratals år gamla byggnader som bevarats och med små justeringar anpassats till moderna ändamål. Det är lätt att förstå att det är just Visbys karaktär som har bidragit till stadens framgångar som mötesplats för internationella konferenser, Almedalsveckan och Medeltidsveckan.

Personligen tror jag att världsarvsstaden Karlskrona har en potential som vida överstiger Visbys. Samtidigt slår gotlänningar oss karlskronabor lätt på fingrarna när det gäller turism och kulturhistoria. Karlskronas politiker, jag inräknad när jag bodde här, har helt enkelt aldrig satsat tillräckligt mycket på det här. Turismen, världsarvet och näringslivssatsningar kring detta har ständigt hamnat väldigt långt ner på prioriteringslistan. Det måste det bli ändring på. Jag är övertygad om att varje satsad krona på världsarvet skulle ge tiofalt tillbaka.

Därför blev jag rejält upprörd då jag i tidningen häromveckan läste att en del av världsarvet nu ska flyttas från Trossö. Tydligen har det beslutats att ett par unika hamnmagasin från 1700-talet ska flyttas från sin plats i närheten av gästhamnen. Förr var hela denna stadsdel full av liknande magasin som Karlskronas köpmän använde sig av och idag finns endast ett litet fåtal kvar. Föreningen Gamla Carlscrona har tillsammans med några kommuntjänstemän och Länsstyrelsen slagits hårt för bevarandet av husen.

Dock utan egentlig framgång. Fastighetsägaren Trossöfastigheter har bestämt sig för att få bort husen och har därför lämnat dem att förfalla och nu har en nödlösning om att försöka flytta magasinen tagits fram. Detta är inte värdigt en världsarvsstad och är i slutändan Karlskronas politikers ansvar.

Staden med potential

2010-06-29T14:00:00.000-07:00

Karlskrona har potential att bli södra Sveriges turistmetropol. Varje sommar då jag kommer hem till Karlskrona för att fira semestern slås jag av hur otroligt vacker min hemstad är. Så var definitivt även fallet det här året då jag anlände för en vecka sedan. Blekinges residensstad är helt unik och det finns ingen motsvarighet till den i världen. Det har till och med FN-organet Unesco uppmärksammat då de utsett Karlskrona till en världsarvsstad.

Det som dock inte slog mig då jag bodde här var att vi faktiskt inte tillräckligt utnyttjar kommunens potential som turistmagnet. För oss som kommer från Karlskrona är det lätt att finna och hålla koll på alla smultronställen och för mig slår utan tvekan sommaren i Karlskrona en semester på den allra finaste söderhavsö. Men trots att världsarvet är en framstående del av staden så finns det oändligt många fler fantastiska delar av Karlskrona att uppleva.

Ur historisk synpunkt skulle det vara möjligt att turista i Karlskrona i månader utan att lyckas besöka alla intressanta platser. Runt om i kommunen finns mängder med historiska lämningar från olika tidsepoker. Några av de mest uppskattade är de välbevarade hällristningsområdena i kommunens östra delar, den rika förekomsten av vikingagravar, de danska medeltida städerna Kristianopel och Lyckeby och Nils Dackes gömställen i Rödebyskogarna.

Själva Karlskrona stads historia började inte förrän 1680, men har sedan dess försett kommunen med över 300 år av oerhört spännande sjökrigshistoria i form av befästningar och byggnader uppförda för att konstruera och utrusta Sveriges flotta. Sist men verkligen inte minst har Karlskrona en mycket vacker natur som bjuder på allt en svensk sommar kan erbjuda.

Från den norra kommundelens skogsbygd i riktig Emil i Lönneberga stil till en skärgård som slår ”Vi på Saltkråkan” med hästlängder. Mittemellan dessa finns ett stråk av bördig jordbruksmark med böljande slätter. Det är emellertid först då vi på allvar skapar möjligheter för turister att uppleva allt detta som Karlskronas turistnäring kan komma till sin fulla rätt.

En mer utvecklad turistnäring skulle innebära många nya arbetstillfällen och bidra till Karlskronas utveckling. En storsatsning på turism skulle mycket väl kunna vara det som för kommunen bort från de senaste årens dåliga tider.

Centern finns ej mer

2010-06-22T10:05:00.000-07:00

En gång i tiden fanns det ett parti som kallades för Centerpartiet. Partiet var känt för att det slogs för miljön och landsbygden och låg ideologiskt någonstans i politikens mittfåra. Nu för tiden finns det ett parti som heter Centerpartiet i Sveriges riksdag, men det är inte längre det Centerparti som vi kände till. Det partiet finns ej mer. Den sista spillran av det Centerparti som vi kände försvann i torsdags efter att Centern röstade igenom en utbyggnad av kärnkraften.

Centerpartiet var förr i tiden det borgerliga parti som brann starkast för miljöfrågorna. Under 70-talet ledde partiet motståndet mot kärnkraften och hösten 1978 ledde till och med Centerns oenighet med den resterande borgerligheten till högerregeringens avgång. Efter folkomröstningen 1980 fördes kärnkraftsfrågan mer eller mindre bort från den politiska dagordningen även om Centerpartiet höll fast vid sin hållning i ytterligare trettio år.

Torsdagens riksdagsbeslut som det nya Centerpartiet tillsammans med regeringen Reinfeldt drev igenom möjliggör att nya kärnkraftverk får byggas i Sverige. Beslutet innebär att Centern nu driver en totalt motsatt kärnkraftslinje än den de tidigare hade. För Centerpartiet är detta bara en av många frågor som de fullständigt ändrat uppfattning i de senaste åren. Men de mest anmärkningsvärda förändringarna är trots allt inte i sakfrågorna, utan i ideologin.

Centerpartiets ideologi har traditionellt haft inslag av socialliberalism och viss ekohumanism. Partiet har som partinamnet avslöjar kunnat placeras i närheten av mitten på den politiska skalan. Sedan Maud Olofsson tog över partiet 2001 har detta helt förändrats och Centern har dragit allt mer högerut. Dagens Centerparti ligger längst till höger av de borgerliga partierna och har intagit en närmast hatisk inställning mot skatter, fackföreningar och välfärd.

Denna förskjutning är kanske inte så konstig eftersom det nya Centerpartiet styrs av en gruppering som kallas för Stureplanscentern. Stureplanscentern är fjärran från Centerpartiets klassiska medlemsbas på landsbygden och håller istället till i Stockholms innerstads mest exklusiva finanskvarter. Dessa storstadscenterpartister har med Maud Olofssons goda minne förskjutit makten i partiet från Centerns folkrörelse till ett gäng nyliberala finansvalpar.

Högsta betyg till alla

2010-06-15T17:35:00.000-07:00

Skolans mål måste vara att alla elever ska få högsta betyg. Mina egna första skolbetyg fick jag på högstadiet när jag gick i åttan och nian under den första hälften av 90-talet. På den tiden bestod betygen av en femgradig skala där 1 var det lägsta och 5 det högsta. Det betygsystemet var ett så kallat relativt betygssystem vars huvudsakliga syfte var att rangordna eleverna.

Det relativa systemet för att sätta betyg byggde på den matematiska teorin om normalfördelning. Enligt dess formel skulle en normalfördelning i en klass vara uppdelad enligt exakta procenttal. Sju procent av eleverna skulle få en etta i betyg, tjugofyra procent en tvåa, trettioåtta procent en trea, tjugofyra procent en fyra och sju procent en femma.

Grundidén med dessa betyg var att systematiskt klassa elever som ”duktiga” eller ”dåliga”. En klassificering som sedan följde med eleverna under resten av deras liv. Jag minns hur min kompis äldre syster berättade att hon en gång förvägrats en femma eftersom femmorna enligt läraren tagit slut. Då sju procent var fördelade fanns det helt enkelt inga kvar att dela ut.

Att använda betyg på detta sätt strider fullständigt med min syn på hur skolan och samhället ska fungera. Tanken med skolan ska vara att ge eleverna bästa möjliga förutsättningar i livet och inte att stänga dörren för dem och begränsa deras livsval. För mig visar det relativa betygssystemet kategoriserande av människor på en förkastlig människosyn.

Ett samhälle med någon som helst ambition och självinsikt borde ha högre mål med skolan än att rangordna eleverna. Skolan har potential att förändra och driva på samhällsutvecklingen och vore utan betygshetsen en än mer fantastisk plats där alla engagerade lärare ostört kunde ha fått arbeta med att utveckla elevernas kunskaper och talanger till sin fulla potential.

Under de senaste femton åren har Sverige emellertid använt ett nytt betygssystem som är mål- och kunskapsrelaterat. Det har utan tvekan fungerat mycket bättre än det relativa. Skolans värld präglas dock fortfarande ofta av en allt för sorterande syn när det gäller mätning av elevers kunskap.

Skolans mål bör naturligtvis vara att samtliga elever lär sig bra nog för att få högsta betyg. Någon annan målsättning för skolan är inte värdigt Sverige år 2010.

Rösta bort Bildt!

2010-05-25T10:58:00.000-07:00

Den borgerliga regeringens utrikespolitik är inte något som du som svensk ska vara stolt över. Utrikesminister Carl Bildt var redan när han tillträdde för tre och ett halvt år sedan tydlig med att han helst av allt skulle vilja göra Sverige till ett litet USA. Sagt och gjort. På ett fåtal år har Bildt till stor del lyckats trolla bort Sveriges anseende som ett land med ett stort civilkurage och ett starkt engagemang för global rättvisa.

Från Bildts tillträde har vi svenskar fått leva med att ha en utrikesminister som haft fingrarna med i många internationella skumraskaffärer. Bildt har bland annat jobbat som lobbyist för den amerikanska krigsindustrin och deltagit i den rådgivande gruppen för den amerikanska lobbykommittén ”Committee for the Liberation of Iraq” som hetsade USA till att anfalla Irak på falska faktauppgifter.

Carl Bildt har också suttit i styrelsen för oljebolaget Lundin Petroleum som anklagas av människorättsorganisationer för att i Sudan och Etiopien indirekt bidragit till fruktansvärda övergrepp på civilbefolkningen då de exploaterat olje- och gasresurser. Han har även suttit med i ledningen för det ryska Vostok Gas med inflytande i den ökända ryska energijätten Gazprom som nu bygger gasledning i Östersjön.

Utrikesminister Bildt kan på många sätt liknas med den amerikanska politikens hårdföra och krigshetsande högerhökar. Det är därför inte heller konstigt att Bildts och Moderaternas högsta dröm är att Sverige ska gå med i Nato. När det gäller internationella konflikter har Bildt istället för att ta ställning emot krig och för folkrätten konsekvent valt att ställa sig på Natos och stormakternas sida.

Inte ens när det gäller att kämpa för befriandet av Västsahara, som är Afrikas sista koloni, har den svenska utrikesministern lyft ett finger. Bildts utrikespolitik saknar fullständigt ryggrad och som svensk skäms jag idag över Sveriges utrikespolitik. Sveriges röst i världen är så långt ifrån Olof Palmes som det går att komma.

Den 19 september har du emellertid möjligheten att ändra på det. Genom att rösta bort högern från makten kan svenska folket få tillbaka en stark röst som återigen står upp för världens utsatta och inte viker ner sig för stormakterna.

Medicin är inte godis

2010-05-18T05:50:00.000-07:00

En av Reinfeldts sämsta och farligaste försämringar av Sverige är utförsäljningen av apoteken och avskaffandet av apoteksmonopolet. Som socialdemokrat känner jag i ryggmärgen att något är allvarligt fel då privata företag tillåts tjäna pengar på folks olycka och sjukdom. Sjukvård och medicinsk verksamhet ska enligt mig drivas med ett enda syfte – att erbjuda bästa möjliga vård och läkemedel till medborgarna.

Den svenska sjukvården och apoteken har länge varit internationellt erkända för sin höga standard och sitt jämlika förhållande till patienter. Det finns få länder i världen där en hemlös kan erhålla lika bra behandling som en miljonär och ha samma möjlighet att få den bästa möjliga medicinen. Sverige har varit ett föregångsland och vår sjukvårdsmodell har skapat ett bättre och tryggare liv för alla svenskar.

Så är det inte längre. Sedan regeringen Reinfeldt tog över landet har allt fler sjukhus och vårdcentraler sålts ut till stora privata kapitalbolag som endast drivs av ett övergripande mål – att tjäna så mycket pengar som möjligt. Men inte nog med det. Reinfeldt ville också slå sönder Sveriges framgångsrika apoteksmonopol som under årtionden har hållit nere priserna och skickat tillbaka vinsterna till skattebetalarna.

Sedan i höst har även de flesta av apoteken sålts ut till ett fåtal stora bolag. Vinsterna kommer inte längre folket till del utan går istället rakt ner i fickorna på de utsålda apotekens privata ägare. Det övergripande målet för dessa apotek är samma som för de privatiserade sjukhusen. Det handlar inte om att tjäna folkets intressen utan om att göra så mycket pengar som möjligt. Det faller väl samman med Moderaternas ideologi.

Apoteksmonopolet för emellertid med sig fler dåliga sidor än just förändringen av själva ägandet. Bland annat har försäljningen av receptfria läkemedel som värktabletter och nässpray ökat explosionsartat sedan monopolets avskaffande. Idag säljer förutom apoteken över 6 000 vanliga dagligvarubutiker dessa läkemedel och den ökade tillgången riskerar att leda till en hälsofarlig överkonsumtion.

En del butiker har rent av salufört Alvedon och godis i samma butiksställ. Det är uppenbart att Moderaterna inte går medborgarnas ärenden när de privatiserar fler och fler delar av välfärden.

Stängda dörrars politik

2010-05-04T06:20:00.000-07:00

På utbildningsområdet har högerregeringen sedan valet 2006 drivit en ”stängda dörrars” politik. Genom att angripa allt från grundskola till högre utbildning kommer regeringens förslag att stänga dörren till framtiden för många elever på gymnasiet, komvux och högskolan. Högerns utbildningspolitik är dock inte bara skadlig för de studerande utan är även ett hot för Sveriges framtida konkurrenskraft i världen.

En av Sveriges starkaste fördelar på den globala arenan har varit svenska folkets höga utbildningsnivå. För att vara ett litet land i norra Europas utkant har Sverige varit enormt framgångsrikt när det gäller forskning och skapande av internationellt ledande företag. Detta har möjliggjorts genom årtionden av socialdemokratiska regeringars satsningar för att bygga ut högskolan och förbättra grundskolan.

Nu kämpar alltså Reinfeldt och Co för motsatsen. Då det handlar om gymnasieskolan håller regeringen på att genomföra en ny gymnasiereform som kommer att stänga ute många elever från vidare högskolestudier. Den stora förändringen är att de praktiska programmen framöver inte ger någon behörighet till att söka till högskolan eftersom kraven på svenska och engelska sänks på dessa program.

Det betyder att ungdomars val av yrke i femtonårsåldern kan begränsa deras chanser under resten av livet. Gymnasiereformen försämrar kvalitén i skolan, medverkar till en oflexibel arbetsmarknad och kan leda till katastrof för den enskilde. Inte minst eftersom försämringarna i gymnasieskolan görs samtidigt som regeringen kraftigt skurit ner på komvux, vilket ytterligare minskat möjligheten till omskolning.

Slutligen har regeringen bestämt sig för att införa avgifter för utomeuropeiska studenter på högskolan. Det kommer få stora konsekvenser för kvaliteten på svenska universitet och högskolor eftersom dessa länge har kunnat dra stor nytta av utländska studenters erfarenheter och kunskap för att ligga långt framme i forskningsvärlden.

Avgifterna innebär färre studenter från länder utanför Europa, men även att Sverige inte längre får de bästa utländska studenterna, utan bara de som har råd. En försämrad högskola leder till sämre villkor för svenska företag och då på sikt en försvagad välfärd. Det blir resultatet av stängda dörrars politik.

Attacken mot facket

2010-04-27T14:26:00.000-07:00

Sedan regeringen Reinfeldt tog över makten i landet har den systematiskt fört ett krig mot facket i syfte att bakvägen slå sönder den svenska välfärdsmodellen. Varför? Jo, när Reinfeldt ersatte Bo Lundgren som ledare för Moderaterna var det särskilt en läxa han lärde sig av sin företrädare. Att öppet gå till val på att sänka skatten för rika genom att försämra välfärden var ingen lyckad strategi för att vinna väljarnas förtroende.

Majoriteten av svenska folket gillar allmän välfärd och Reinfeldt insåg därför att han var tvungen att hitta ett nytt angreppssätt för att ha en chans att nå sina mål. Reinfeldts lösning var att göra en total ”make over” av Moderaterna. De gamla Moderaterna blev de nya Moderaterna och överklassretoriken byttes mot sloganen ”Sveriges nya arbetarparti”.

Hela förändringen var såklart bara en fasad. Det mesta av Moderaternas partikassa kommer fortfarande från Svenska Arbetsgivareföreningen, idag kallat Svenskt Näringsliv, men om partiets företrädare i alla fall sa att man stod upp för arbetarnas rättigheter och för välfärden skulle det förhoppningsvis gå att lura tillräckligt många för att kunna vinna valet 2006.

Sagt och gjort. Moderaterna vann valet 2006 och satte genast igång med att förverkliga sina drömmar. Nu skulle välfärdssamhället demonteras och då stod en attack mot facket högst upp på listan. Till att börja med undergrävde högerregeringen fackets roll genom att drastiskt försämra a-kassan och samtidigt göra det dyrare för folk att vara medlemmar i facket.

Efter det var det dags för Moderaterna att be sina bröder i Svenskt Näringsliv att stranda förhandlingarna om ett nytt Saltsjöbadsavtal med facket. Slutligen och som spiken i kistan på fackföreningarna angrep regeringen löntagarnas rättigheter via bland annat lagar om minskad anställningstrygghet. Resultaten av Reinfeldts politik har inte låtit vänta på sig.

Häromveckan fick Sverige en reprimand av EU-kommissionen för att vi har sämst anställningstrygghet i EU. I praktiken kan du i Sverige idag skjutsas runt hur lång tid som helst mellan olika vikariat och visstidsjobb utan en möjlighet att få en fast anställning.

Dessutom är nu Sverige det EU-land som har den snabbaste ökningen av arbetslösa som lever under den absoluta fattigdomsgränsen. Det är följden av kamrat Reinfeldts politik.

Glöm inte regeringens gamla synder

2010-04-20T05:42:00.000-07:00

I hopp om att väljarna skulle hinna glömma genomförde den moderatledda högerregeringen sina värsta och mest impopulära försämringar av välfärden under den första tiden av mandatperioden. Jag kom ihåg hur jag bara ett år efter valet mötte många personer som röstat på Moderaterna och som kände sig lurade. Hur kunde högern i valrörelsen lova att de skulle göra livet bättre för Sveriges arbetare och utveckla välfärden för att när de väl kommit till makten i praktiken göra raka motsatsen?

Svaret är enkelt. Moderaterna är och har alltid varit starka motståndare till välfärdsstaten. Reinfeldt skrev själv under nittiotalet flera böcker där han i det närmaste uttryckte ett hat mot det svenska välfärdssystemet. Fredrik Reinfeldts mest kända bok heter ”Det sovande folket” och går enkelt att finna på http://www.alliansfrittsverige.nu/ I boken beskriver den då 28-årige Reinfeldt välfärdsstaten som en omöjlig konstruktion och att politikerna inte ska ha att göra med hur samhällets resurser fördelas.

Det är med dessa idéer i åtanke inte svårt att se att Reinfeldt är nöjd med sin genomförda politik. Sedan Reinfeldt tog över landet har skattetrycket sänkts från 57 till 46 procent. Det innebär i realiteten att statens omfördelande roll har minskat med lika mycket och Moderaterna vet att det är genom skattesänkningar som det lättast går att försvaga välfärden.

Även om skattesänkningarna i sig har bidragit till ökade klyftor har sättet som Moderaterna finansierat dem på fördjupat orättvisorna än mer. Nästan direkt efter valet 2006 införde regeringen minskat stöd och hårdare tag när det gäller arbetslösa och sjukskrivna. En följd av denna politik var exempelvis att cancersjuka tvingades ut i arbete i höstas. Samtidigt sänkte Moderaterna skatten för de allra rikaste då de avskaffade förmögenhetsskatten och den statliga fastighetsskatten.

I sin iver att privatisera och sälja ut allt som är offentligt ägt har regeringen också sålt ut flera viktiga och inkomstbringande statliga företag till reapriser. Vin och Sprit och utförsäljning av apoteken är ett par exempel. Det går dock att stoppa Reinfeldts systemskifte och vända Sveriges utveckling till något positivt igen. För det behöver vi en rödgrön regering.

Guldstjärna till Reinfeldt

2010-04-14T05:44:00.000-07:00

I söndags blev jag positivt överraskad av Fredrik Reinfeldt. Skälet var att regeringen presenterade att de i vårbudgeten ska föreslå att försvaret köper två nya ubåtar av Kockums i Karlskrona. Detta innebär att Sverige i framtiden har chansen att fortsätta vara världsledande när det gäller ubåtsteknik. De nya ubåtarna kallas av försvarsmakten för NGU, vilket står för nästa generations ubåtar och är en vidareutveckling av dagens mycket tekniskt avancerade svenska ubåtar.

Regeringens besked om ubåtsordern var förvånande eftersom de sedan förra valet genomfört ett systemskifte när det handlar om Sveriges försvarsindustri. I regeringens materialförsörjningsstrategi för försvaret säger regeringen att de inte vill att Sverige ska utveckla försvarsenheter på egen hand. Istället menar regeringen att alla nya försvarsenheter ska köpas till billigaste pris på den globala marknaden.

Detta är på sikt en dödsdom för svensk försvarsindustri, men den här gången klarades sig förmodligen Kockums eftersom de nya ubåtarna beräknas vara billigare än sina internationella konkurrenter. För militärfordonstillverkaren Hägglunds i Örnsköldsvik gick det inte lika bra i somras då de förlorade en stor order från försvaret, trots att försvarsdepartementet under förra mandatperioden satsat över en miljard kronor i forskningspengar på Hägglunds toppmoderna splitterskyddsfordon.

Vi socialdemokrater har en helt annorlunda syn på försvarsindustrin än Reinfeldt. För oss är en inhemsk försvarsindustri en ovärderlig möjlighet till spjutspetsforskning. Det var till exempel genom utveckling av försvarets radioenheter som idén till världens första mobiltelefon kläcktes och sedermera Ericssons mobiltelefoni utvecklades och det var genom forskning kring nya ubåtsmaterial som SSAB:s bästsäljande stålkvalité togs fram.

Med nya uppfinningar skapas nya företag och fler jobb som ger mer skatt och bättre välfärd. En inhemsk försvarsindustri betyder också att Sverige inte måste göra sig beroende av andra för att köpa försvarsmaterial. En svensk försvarsindustri är i själva verket en förutsättning för alliansfriheten. Regeringens attacker mot försvarsindustrin är med det i åtanke inte särskilt oväntade eftersom både Moderaterna och Folkpartiet vill gå med i den USA-ledda militäralliansen Nato.

Engagera dig politiskt!

2010-04-06T01:32:00.000-07:00

Sverige blir bättre om fler engagerar sig politiskt. I flera årtionden har de politiska partierna stadigt tappat medlemmar och hand i hand med den utvecklingen har även antalet förtroendevalda i kommuner och landsting minskat. Bara sedan förra mandatperioden har över tretusen förtroendeuppdrag försvunnit runt om i landet. Trenden är väldigt tydlig. Det blir allt färre personer som får än mer att säga till om i politiken. Jag tror att den här utvecklingen är farlig. Styrkan i vår demokratiska modell har varit att vi haft partier med en stark medlemsbas och att många personer har varit delaktiga i de politiska beslutsprocesserna.

På så sätt har samhällsbygget hela tiden varit väl förankrat i verkligheten. Med många folkvalda ”politiker” blir avståndet mellan väljare och beslutsfattare kortare, vilket stärker demokratin och minskar politikerföraktet. En annan fördel med att involvera många människor i besluten är att det ger chansen för fler att komma med idéer och kloka synpunkter. På så sätt blir besluten bättre då ytterligare aspekter lyfts upp. Jag är övertygad om att det behövs en offensiv för att få fler politiskt aktiva. Ett första steg skulle vara att partierna gjorde det lättare för folk att gå med och direkt få vara med och påverka.

Sedan är det självklart så att alla inte kan eller har tid att engagera sig i ett parti. Det behövs därför andra kanaler för att föra fram goda idéer. Två bra exempel är att antingen skriva en insändare och skicka den till tidningen eller att skriva ett medborgarförslag till sitt lokala kommunfullmäktige. Detta är två utmärkta sätt att föra fram sina synpunkter på. För det är genom att idéer stöts och blöts som vi förbättrar vårt samhälle.

Varken Messias eller en vräkig villa

2010-03-30T02:40:00.000-07:00

Tron på möjligheten till förändring är en av politikens mest centrala byggstenar. Det är genom visioner som samhällsutveckling drivs fram och utan framtidsdrömmar hade Sverige förmodligen inte varit det jämlika land som det är idag. Hoppet om att nå förändring med hjälp av politiken kan för en del människor bli en oerhört stark drivkraft precis som tron på en religion kan vara för vissa eller målet om materiell lycka kan vara för andra.

I samhällsdebatten kan det ibland dock vara svårt att urskilja politikers visioner för framtidens Sverige. Det som folkvalda och media verkar ha valt att koncentrera sig på är snarast snabba utspel som ger mycket uppmärksamhet. De långsiktiga planerna har kommit i skymundan och för väljarna framstår politiken allt mer som ett nyckfullt lotteri. För att minska väljarnas misstro mot politiker är det viktigt att partierna i den kommande valrörelsen verkligen förklarar vilket Sverige de tror på. Det arbetet börjar jag därför här och nu.

Sossarna tror på ett grönt folkhem. Första gången jag hörde uttrycket var då Göran Persson talade på SSU-kongressen i Umeå för snart tio år sedan. Ett grönt folkhem? Vart ville han komma? Jag hade knappast en bild av Persson som visionär. Därför blev jag förvånad när statsministern rev av ett tal som kunde ha fått Per-Albin Hansson att blekna. Borta var mantrat om osthyvlar och budgetar i balans. Istället gav han en färgrik beskrivning av en framtid där Sverige skulle bli världsbäst på grön industriutveckling och forskning på miljöteknik.

Statsminister Persson var övertygad om att Sverige kan bli det land som leder den globala omställningen mot ett hållbart samhälle. Jag håller med Persson. Den gröna tekniken är nödvändig för att stoppa klimatförändringarna och kommer helt säkert också att kunna skapa många nya arbetstillfällen. Det finns få länder med så goda förutsättningar för detta som Sverige. Här finns en historia av avancerad industriproduktion, vi har en stark tradition av forskning och är redan bland de främsta länderna i världen på miljöområdet.

Det här en av Socialdemokraternas visioner för framtiden och det är vad du får om du ger (S) din röst i höstens val. Vi kan varken lova dig messias eller en vräkig villa, men ett grönt folkhem. Det kan vi fixa.

Politik hör hemma i skolan

2010-03-23T15:12:00.000-07:00

Politik i skolan är nödvändigt för vårt demokratiska styrelseskick. Den senaste tiden har det debatterats mycket kring de politiska partiernas och de politiska ungdomsförbundens möjligheter att finnas i den svenska skolan. Lärarnas tidning har frågat 100 gymnasierektorer om de är beredda att släppa in Sverigedemokraterna i skolan inför årets val. 62 av rektorerna svarade ja, 18 sa nej och 20 hade inte bestämt sig än.

Jag är inte nöjd med svaren eftersom jag tycker att alla partier ska släppas in. Skolan bör och kan vara den främsta utposten för demokratin. En av skolans huvuduppgifter är att uppfostra demokratiska medborgare och för det behöver eleverna få en riktig chans att stöta och blöta alla sorters ståndpunkter. Att inte släppa in några partier alls är lika dåligt som att välja att inte släppa in ett parti på grund av dess åsikter.

Skolan är förmodligen den bästa arenan för att kunna bemöta extrema partier som Sverigedemokraterna, Nationaldemokraterna, Kommunistiska Partiet och Svenskarnas parti. I klassrummet kan samhällslärare före och efter ett partibesök i lugn och ro kritiskt diskutera kring partiernas program tillsammans med eleverna. Ett sådant tillvägagångssätt är både lärorikt och demokratiskt utvecklande för eleverna.

Hur ska ungdomar få möjlighet att skapa sig ett förhållande till hur Sveriges demokrati fungerar om inte skolorna låter dem komma i kontakt med politik? Elevernas kunskaper om demokrati får inte stanna vid att ha hårdpluggat in partiernas historia eller antalet ledamöter i riksdagen. Sveriges demokrati innebär mycket mer än så och det kan inte bättre förmedlas än genom mötet med politiskt engagerade personer.

Mitt eget engagemang väcktes till liv när jag mötte aktivister från ungdomsförbunden på min skola. Jag vågar påstå att ännu mer politik i skolan skulle vara den bästa medicinen för att stärka den svenska demokratin, även om det ibland kan riskera att bli stökigt då extrema grupper kommer till skolan.

Demokratin grundar sig i att låta alla komma till tals och få uttrycka sina åsikter. Då måste vi också våga leva upp till det. Vi må ogilla de åsikter som ibland framförs, men det är vår demokratiska plikt att försvara deras rätt att uttrycka dem.

Stressamhället största hotet mot välfärden

2010-03-16T10:23:00.000-07:00

Stressamhället är det största hotet mot välfärden. Som socialdemokrat kanske många tror att jag lätt skulle peka ut Moderaterna eller den oreglerade kvartalskapitalismen som de allvarligaste farorna för den svenska välfärdsmodellen. Även om båda dessa krafter är några av välfärdens farligaste fiender anser jag att stressamhället är den största boven i dramat.

Huvudskälet till att jag tycker att stressamhället till och med är farligare för välfärden än Moderaterna är att det idag faktiskt inte går att rösta bort stressamhället. De partier som över huvud taget tar upp frågan är de rödgröna som diskuterat arbetstidsförkortning och under den tidigare mandatperioden genomförde ”friåret”, men detta är oerhört långt ifrån tillräckligt.

Det är på sikt fullständigt ohållbart att samhället fortsätter ha samma lama inställning till stress. Det är redan vanligare att bli långtidssjukskriven eller förtidspensionerad på grund av stressframkallad depression än av fysisk utslitenhet. Studier visar att psykisk ohälsa genom stress kommer att vara den största folksjukdomen i hela västvärlden inom tio år.

I Sverige är vi väldigt bra på att konstruera föreställningar för hur livet ska ses ut om du har lyckats. Du ska vara duktig och ambitiös på jobbet, hinna träna, gärna engagera dig på fritiden, ha ett välordnat hem, ständigt vara påläst, ha ett perfekt förhållande, ha gott om tid för dina barn och gärna hinna umgås med vänner och bekanta.

Det är omöjligt att uppfylla allt detta och det är inte konstigt att de flesta människor ibland känner sig otillräckliga då det helt enkelt inte går att få tiden att räcka till för att göra alla måsten i vardagen. För att stoppa den här utvecklingen behöver folk ställa krav på att alla politiker tar frågan på allra största allvar.

Till att börja med borde riksdagen återinföra friåret och se över om dagens arbetstider verkligen är optimala. En gång i tiden var åtta timmars arbetsdag en utopi. Det är dags att utreda om en ändring av arbetstiden kanske kan vara bra både för produktiviteten och folkhälsan.

Det måste också bli lättare för vem som helst att få gå till psykolog vid tidiga tecken på stressrelaterade problem. En av nycklarna till att få bukt med den stressframkallade psykiska ohälsan är slutligen att likställa psykologi med läkarvård.

Rösta på Antifeministiskt initiativ!

2010-03-08T18:28:00.000-08:00

Är du man? Har du fått nog av det ändlösa tjatet om feminism och jämställdhet? Är du trött på etablissemangets snack om genusglasögon? Män och kvinnor är skapta olika och det måste man ju vara blind för att inte se. Vi vet att barnen mår bättre av att vara med mamma, så varför ska du tvingas stanna hemma från jobbet i månader? Och visst är det hemskt att fler och fler kvinnor fått för sig att skilja sig från oss män eller att kvinnor ibland bestämmer sig för att göra abort när vi gjort dem med barn.

Nej, nu får det räcka. Lägg din röst på Antifeministiskt initiativ i höst. I valet kallar vi oss för enkelhetens skull för Sverigedemokraterna. Om vi får makten lovar vi att befästa könsrollerna, avskaffa pappamånaderna, sätta stopp för de ökande skilsmässorna och begränsa kvinnors rätt till abort. Du kan räkna med att vi alltid sätter männen i första rummet.

Så här skulle ett flygblad från Sverigedemokraterna kunna se ut. Ja, det är till och med så här ett flygblad från Sverigedemokraterna borde se ut. I alla fall om flygbladet ska återge den politik Sverigedemokraterna står för när det gäller jämställdhet mellan kvinnor och män. Sverigedemokraterna är det i särklass mest kvinnofientliga partiet som ställer upp i riksdagsvalet 2010.

Kristdemokraterna som annars ofta får kritik för sin konservativa kvinnosyn är bara en västanvind i jämförelse med Sverigedemokraterna som verkar hämtat sin ideologiska inspiration från 1800-talet. I partiprogrammet menar Sverigedemokraterna att ombytlighet mellan kvinnors och mäns traditionella roller skadar barnen.

Offentlig barnomsorg är dåligt enligt Sverigedemokraterna och barnen mår mycket bättre av att stanna hemma med mamma under uppväxten. Sverigedemokraterna vill även begränsa kvinnors rätt att själva styra över sina liv genom att införa en restriktivare lagstiftning kring abort samt minska antalet skilsmässor.

Sverigedemokraternas kvinnofientlighet speglar också av sig i partiets väljarkår och bland partiets förtroendevalda, som båda kraftigt domineras av män. I partiets styrelse är enbart 3 av 18 ledamöter kvinnor. En röst på Sverigedemokraterna är en röst emot jämställdhet och skulle partiet vilja byta namn borde det självklara alternativet vara ”Antifeministiskt initiativ”.

Magnus Manhammar

----------------------------------------------------------------------------------

Du har missat en del i din argumentation, Magnus Manhammar

(Följande är ett svar till Magnus Manhammar på hans krönika publicerad 9 mars skrivet av Gabriella Johansson (SD). Svaret har publicerats i Sydöstran med en direkt replik av Magnus Manhammar. Den hittar du sist i posten.)

Är du en människa, som tycker om fred, frihet och trygghet? Tycker du att kvinnor ska kunna ha på sig vad de vill på krogen, och få visa håret, halsen och vaderna ute i offentligheten om de vill? Tror du att föräldrar är kapabla att själva bestämma hur föräldraledigheten ska delas upp i just deras familj? Tycker du att det är önskvärt att barn får leva tillsammans med båda sina föräldrar i så många fall som möjligt?Då tycker jag att du ska rösta på sverigedemokraterna i september.

Magnus Manhammar skriver i sin krönika ”Rösta på Antifeministiskt initiativ!” att det är det namnet sd borde anta istället för det etablerade sverigedemokraterna.Han driver en tes om att sd skulle ha en kvinnosyn som härstammar från 1800-talet.Hans ”bevis” för vår uråldriga kvinnosyn rör sig kring vår syn på föräldraförsäkringen, som vi inte vill kvotera, aborter, som vi önskar se färre av, och skilsmässor, som vi ser som långt ifrån optimalt för barnen och vill försöka minska genom att till exempel erbjuda kostnadsfri familjerådgivning i samtliga kommuner.

Men Magnus Manhammar, som själv företräder socialdemokraterna, har nog missat ett steg eller två i sin argumentation. Hans eget parti har, påhejade av övriga riksdagspartier, lagt grunden till ett mångkulturellt Sverige som idag delar ut cirka 100.000 permanenta uppehållstillstånd varje år, varav en stor del till personer med bakgrund i muslimska länder, där kvinnosynen härstammar från 600-talet.Jag har svårt att acceptera att det bor mängder med människor i Sverige som ser svenska flickor och kvinnor som horor, för att svenskor inte täcker håret, eller för att de har sexuella förbindelser utanför äktenskapet, eller, Allah förbjude, kysser män på dansgolvet.

Sverige är världens mest jämställda land, det bästa landet att vara både kvinna och mamma i, enligt en del undersökningar. Varför vill socialdemokraterna då befolka det landet med människor som ser kvinnors värde som hälften av en mans, som lägger familjens heder på kvinnorna, som anser att det är kvinnans ansvar att inte väcka mannens lustar, som inte vill ge kvinnor rösträtt, och som vill kontrollera kvinnans sexualitet?Varför vill (s) rasera den jämställdhet som svenska kvinnor uppnått genom många års kamp? Det vore väl en sak om man var tydlig med att i Sverige gäller svenska normer och regler, och att man som invandrare förväntas anpassa sig till det svenska samhället.

Men om vi ska tala klarspråk så är Sveriges integrationspolitik ett dåligt skämt, och det är främst (s) som är skyldiga till vansinnet. Vems beslut var det att slopa gränskontrollerna?Ska vi diskutera trafficking - kvinnor som smugglas in i Sverige för att användas som sexslavar? Sverige har flest anmälda våldtäkter i hela Europa, (S) har inte lyft ett finger för att stävja denna utveckling. Är det någon som ska be Sveriges kvinnor om ursäkt så är det Magnus Manhammar och hans partikamrater.

Gabriella Johansson
Sverigedemokraterna

----------------------------------------------------------------------------------

Replik på Gabriella Johanssons, Sverigedemokraterna, svar på Manhammars krönika den 16 mars

Jag blir ledsen när jag läser Gabriella Johanssons svar och de hårresande generaliseringar av muslimer som hon för fram. Att likställa alla svenska muslimer med religiösa fundamentalister är lika befängt som att bunta ihop alla kristna svenskar med Livets ord eller Kristi brud i Knutby.

Att en sverigedemokrat skulle vända en diskussion om jämställdhet till att handla om invandring var väl i och för sig ingen högoddsare, men det är ändå lite anmärkningsvärt att Gabriella Johansson väljer att ägna större delen av sitt svar åt att svartmåla Sveriges muslimska befolkning. Att peka ut en grupp människor som roten till allt ont i samhället väcker otäcka minnen. Hennes rasistiska uttalanden borde skrämma alla som någon gång öppnat en historiebok.

Gabriella Johansson är en erfaren sverigedemokratisk politiker och det märks. Hennes angrepp mot muslimer är mycket lika de som gick att läsa i den debattartikel som Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson fick publicerad i Aftonbladet den 19 oktober 2009. Rubriken för Åkessons artikel, ”Muslimerna är vårt största utländska hot”, talade ensam sitt tydliga språk. Åkessons rasism blev uppenbar, men blir kanske än mer tydlig om du byter ut ordet muslimer mot judar eller kristna.

Sverigedemokraternas öppna rasism mot invandrare i allmänhet och muslimer i synnerhet kommer emellertid inte som någon nyhet för de som känner till Sverigedemokraternas historia. Av de personer som grundade Sverigedemokraterna år 1988 hade en majoritet rötter i den svenska naziströrelsen. Det är därför inte förvånande att Sverigedemokraterna ännu använder sig av en retorik som ekar av stöveltramp. Skillnaden mellan då och nu är att de har bytt namn på syndabocken.

Ett kännetecken för Sverigedemokraternas politik är att alla politiska frågor knyts till invandringen eller islam. Gabriella Johanssons svar är ett typexempel på detta. Det spelar ingen roll om det handlar om jämställdhet, miljö, EU eller gator och avlopp. Sverigedemokraterna lyckas på något sätt alltid hitta en koppling till den enda fråga som spelar någon roll för dem. Sverigedemokraterna är ett rasistiskt enfrågeparti med ett enda syfte - att skapa konflikter i samhället. Det gagnar ingen, varken kvinnor eller män.

Magnus Manhammar
Socialdemokraterna

Åtala ayatollan för brott mot mänskligheten!

2009-12-08T12:38:00.000-08:00

Sverige måste se till att Irans regim ställs inför rätta för brott mot mänskligheten. I över trettio år har det varit uppenbart att Irans ledare borde ha åtalats för det hänsynslösa styret av Iran. Tiotusentals oppositionella har fått sätta livet till i kampen för frihet och demokrati under Ayatolla Khomeini och Khameneis tyranni. Den iranska revolutionen som för folket länge var en dröm förvandlades till en tre decennier lång mardröm.

Irans demokratiska opposition råkade väldigt illa ut efter protesterna mot det illegitima presidentvalet i somras. Det rapporteras om att regimen fängslat minst femtusen nya politiska fångar och av dessa har flera hundra avrättats eller mördats genom grym tortyr i fängelserna. Trots detta har Irans befolkning fortsatt att demonstrera hela hösten och modiga kvinnor och män riskerar dagligen liv och lem i kampen för mänskliga rättigheter.

Av Irans över sjuttio miljoner invånare är en otroligt stor del unga. Nästan femtio miljoner iranier är yngre än 35 år. Alla dessa unga skulle naturligtvis kunna ha en enorm påverkan på det iranska samhället. För att få kontroll över situationen har regimen försökt etablera en religiös livsstil bland unga. Detta har misslyckats och det verkar nu bli allt svårare för ayatollan att hålla tillbaka den unga generationens krav på sociala rättigheter.

Det senaste halvårets folkresning mot regimen skiljer emellertid sig på ett viktigt sätt från tidigare års protester. Den här gången har världen direkt kunnat följa mycket av det som hänt genom media. Även då landets auktoritära ledning slängde ut den internationella pressen fortsatte rapporter och nyheter sippra ut till omvärlden genom bloggar, twitter och hemsidor. Kritiken från omvärlden har därför varit oerhört hård.

Tyvärr betyder inte det att världens ledare nödvändigtvis går från ord till handling. Det är egentligen inga länder som riktigt följt upp sina fördömanden av regimen med att praktiskt göra något. Den svenska regeringen borde ha varit först ut med att lyfta frågan i FN och sett till att åtala ayatollan för brott mot mänskligheten i den internationella domstolen i Haag. I alla fall om Bildt menat allvar när han sagt sig värna de mänskliga rättigheterna.

Blekinge - Ett grönt Silicon Valley?

2009-12-01T01:07:00.000-08:00

Nu för tiden talas det mycket om hur framtidens Blekinge kommer att se ut. Hur ska Blekinges kommuner utvecklas positivt och vad ska länets invånare arbeta med i framtiden? Jag tror att lösningen går att finna i något som ligger de flesta blekingebor nära hjärtat, nämligen miljön.

Genom Blekinges starka tradition av högteknologisk tillverknings- industri, det initiativrika näringslivet och en högskola med spjutspetskompetens har Blekinge en unik möjlighet att bli ledande i Sverige när det gäller grön tillväxt.

Det råder ingen tvekan om att den gröna sektorn kommer att sysselsätta miljoner människor i flera årtionden framöver. För att möta klimatförändringarna beräknas världens länder behöva satsa minst 33 biljoner dollar för att ställa om till ett hållbart samhälle.

De stater och regioner som ligger i framkant med forskning och tillverkning av nya energikällor, infrastruktur och energieffektivisering är morgondagens vinnare. I Europa ligger redan Danmark och Tyskland bra till, men Sverige har definitivt möjligheten att bli ett grönt föregångsland.

Mest framgångsrika med grön tillväxt hittills är förvånande nog några regioner i Kina. I en av dessa regioner ligger den kinesiska staden Baoding. Enbart sedan år 2002 har 150 företag inom alternativa energiformer skapats där och idag drivs både hotell, fabriker och stadens infrastruktur av helt förnybar energi.

Utvecklingen i Baoding kom dock inte av sig själv. Det krävdes en lång och ihärdig kamp av stadens ledande politiker och det var absolut nödvändigt att det offentliga vågade gå före och satsa stora summor på gröna investeringar och forskning.

Jag tror på samma utveckling i vårt län. Blekinge är på rätt spår och har alla förutsättningar för att kunna utvecklas till Sveriges Silicon Valley för grön teknologi. I Karlskrona byggs just nu ett miljöanpassat kraftvärmeverk för hundratals miljoner, Ronneby kommun är i full färd med en satsning för att skapa gröna jobb för unga och i Olofström tillverkas allt mer miljöanpassade Volvobilar.

Nu gäller det bara för Blekinges politiker att samla länets näringsliv och högskolan för en gemensam storsatsning på hållbar utveckling och gröna jobb. På så sätt kan vi göra en insats för miljön och skapa framtidens nya arbetstillfällen samtidigt.

Varning för vänsterextremism

2009-11-24T20:42:00.000-08:00

Som en motreaktion mot att de högerextrema och främlings-fientliga krafterna växer i styrka i Sverige är nu även vänsterextrema grupper på frammarsch. Högerns och vänsterns mest extrema politiska grupperingar möts ofta i flera av sina ståndpunkter. Deras motstånd mot representativ demokrati, förakt av människovärdet och vilja att se våld och tvång som lösningen på samhällets problem är vanligtvis åsikter som förenar dem.

Den svenska högerextremismen företräds i allmänhet av det nazistiska Folkfronten, de halvfascistiska Nationaldemokraterna och de främlingsfientliga och islamofobiska Sverigedemokraterna. Medan de största vänsterextremiska grupperingarna går att finna i det militanta Antifascistisk aktion, det antiparlamentariska Reclaim the Streets samt i den ”autonoma rörelsen” som för en väpnad kamp mot både fascism och kapitalism.

I tider som dessa då de högerextrema Sverigedemokraterna är i medias blickfång är det lätt att glömma att också de vänsterextrema gruppernas framväxt är ett allvarligt hot. Ett exempel på detta är det allt mer aktiva Antifascistisk aktion som med våld vill ändra det svenska statsskicket och i väntan på att det inträffar försöker hindra medborgare och politiker från att utöva våra grundlagsfästa fri- och rättigheter genom hot.

Även om Sveriges vänsterextrema framförallt är aktiva i sin våldsamma kamp mot extremhögern i landet och mot kapitalismen vid olika toppmöten i Europa har de under senare år lyckats hitta nya arenor. Bland annat satsar de på att få fredliga protester att urarta till våldsamma kravaller, vilket hänt flera gånger i Malmö det här året. Sist hände det i Rosengård och innan dess utanför Baltiska hallen vid Sveriges Davis Cup-match med Israel.

Vid Davis Cup-matchen använde den ”autonoma rörelsen” till och med antisemitisk propaganda och blandade ihop kritik mot staten Israel med hela det judiska folket. Ett fruktansvärt angreppssätt som de direkt har gemensamt med nazistiska grupper. I Rosengård spädde de vänsterextremas agerande enbart på främlingsfientliga strömningar och minskade förståelsen för den ekonomiska misär som många i stadsdelen befinner sig i.

Det är uppenbart att vi i kampen för ett demokratiskt samhälle har motståndare både på den yttersta vänster- och högerkanten. För demokratins skull får vi aldrig glömma det.

Reinfeldts nya Sverigemoderater

2009-11-17T22:04:00.000-08:00

Statsminister Reinfeldt borde skämmas. Det är många som sedan en längre tid med oro sett en förskjutning av Moderaternas politik åt det främlingsfientliga hållet och den senaste veckan tar verkligen priset. Först ut var Malmömoderaternas utspel om samarbete med Sverigedemokraterna, sedan kom regeringen med sitt förslag om försörjningskrav vid anhöriginvandring följt av Vellinges moderata kommunalråds föraktfulla inställning till ett boende för flyktingbarn.

Moderaternas nya ljusblå färg börjar allt mer flagna och te sig något brunfläckig. Det gäller dock inte att glömma att de nya Moderaterna är mästare på att byta färg och åsikter. Redan inför förra valet använde sig Fredrik Reinfeldt av en amerikansk politisk strategi som kallas triangulering. Denna innebär att ett parti byter uppfattning i centrala frågor, där ens egen politik är mindre uppskattad än motståndarens, för att inta en tredje ståndpunkt närmre motståndaren.

På så sätt framstår partiets politik som attraktivare för bredare grupper och det gör det möjligt att lättare vinna väljare från andra partier. Det negativa med den här strategin är att den är ideologiskt ohederlig och tenderar till att öka politikerföraktet eftersom resultatet blir att det låter som att allt fler politiker tycker likadant. I valet 2006 använde sig Moderaterna av den här taktiken, mot de socialdemokratiska väljarna, då de kallade sig för ”Sveriges nya arbetarparti” och till synes bytte fot i arbetsmarknadspolitiken.

Inför valet 2010 verkar Reinfeldt ha tänkt sig att göra om samma trick. Fast den här gången riktat mot Sverigedemokraternas väljarbas. Förutom förra veckans utspel var det tydligaste exemplet på detta när Moderaterna hösten 2008 la förslag om att inrätta ett ”Svenskkontrakt för invandrare”. Ett kontrakt om värderingar som invandrare skulle tvingas skriva under för att följa några godtyckliga regler som egentligen redan gäller alla enligt svensk lag.

Det enda positiva Reinfeldt har gjort kring främlingsfientligheten var när han i oktober till sist gav ett klart besked om att Moderaterna inte kan tänka sig regera med passivt stöd av Sverigedemokraterna. Fast att istället försöka vinna över deras väljare genom att kopiera deras främlingsfientliga politik är knappast lösningen. Då kan Reinfeldt lika gärna kalla sig för Sverigemoderat.

Regeringen struntar i Mellanöstern

2009-11-11T02:10:00.000-08:00

Sveriges regering sviker folken i Mellanöstern. Under det svenska ordförandeskapet i EU har regeringen haft en unik chans att göra en insats för freden mellan Israel och Palestina. Den chansen har herrarna Reinfeldt och Bildt nu försuttit, fastän det är nio veckor kvar av ordförandeskapet.

EU:s stora möjlighet till påverkan i regionen grundar sig i att unionen är den viktigaste ekonomiska aktören för både Israel och Palestina. EU är den överlägset största handelspartnern till Israel samt den mest betydelsefulla biståndsgivaren för Palestina. Detta gör att EU kan backa sina krav för förändring med starka ekonomiska muskler.

Det samarbetsavtal som EU har med Israel kallas för ett associationsavtal. Avtalets huvudsyfte är att skapa en fördelaktig handelsuppgörelse. I den andra artikeln i avtalet står det att samarbetet baseras på respekten för mänskliga rättigheter och att demokratiska principer styr parternas politik och utgör grunden för överenskommelsen.

Fina ord, men i verkligheten har EU inte ställt några krav kring den här delen av uppgörelsen förrän i december 2008 då Europaparlamentet beslutade att frysa den planerade förnyelsen av avtalet. Orsaken var Israels fortsatta brott mot folkrätten och de mänskliga rättigheterna framförallt i samband med den fortsatta utbyggnaden av bosättningar och blockaden av Gaza.

Beslutet chockade den israeliska regeringen som vid det här laget var vana vid att aldrig bli allvarligt pressade från väst, trots att Israel är världsmästare i att bryta mot FN-resolutioner. Sedan dess har den blodiga massakern i Gaza ägt rum och efter det israeliska valet i februari där en extrem högerregering vann har Israels konfrontationspolitik snarast stärkts.

Att EU inte följt upp frysningen av associationsavtalet med ytterligare krav mot Israel under det tjeckiska ordförandeskapet, första halvåret 2009, är föga förvånande eftersom Tjeckien i princip ser sig som lillebror till USA. Sverige som har en tradition av att stå upp för folkrätten borde dock ha agerat annorlunda.

Istället valde den svenska regeringen att i strid mot Europaparlamentets beslut förnya delar av associationsavtalet i onsdags förra veckan. Med Reinfeldts och Bildts goda minne skrevs nya avtal angående jordbruk och polisiärt arbete. Därmed förlorade EU sitt starkaste påtryckningsmedel för fred.

Nu vill Socialdemokraterna erkänna Västsahara!

2009-11-03T13:32:00.000-08:00

Vid en rödgrön valseger nästa år kan Sverige bli först i Europa med att erkänna Afrikas sista koloni. Det avgjordes i torsdags då de internationella frågorna debatterades på Socialdemokraternas kongress. En av de största striderna handlade just om Sverige ska erkänna Västsahara. I ena ringhörnan stod SSU och i den andra Urban Ahlin som är utrikespolitisk talesperson för Socialdemokraterna.

Ungdomsförbundet har sedan mitten av nittiotalet ihärdigt drivit på mot Marockos ockupation av Västsahara, men nådde ingen verklig framgång förrän under Perssons sista år vid makten. Då beslutade den socialdemokratiska regeringen att Sverige som enda EU-land skulle rösta nej till EU:s och Marockos fiskeavtal. Ett avtal som uppenbart bröt mot folkrätten eftersom det också inkluderade kusten utanför det ockuperade Västsahara.

I ett antal år har nu Marocko fullständigt vägrat att följa de avtal som landet har kommit överens om med FN. Marocko har satt käppar i hjulen för den utlovade folkomröstningen om självständighet, avslagit FN-medling mellan parterna och förkastat möjligheten till ett fritt Västsahara. Detta har låst den diplomatiska vägen och egentligen endast lämnat möjligheten till ekonomiska sanktioner kvar.

Enbart svenska sanktioner kan sannolikt inte leda någonstans, men om hela EU beslutar sig för att använda ekonomiska påtryckningar skulle Marocko bli tvunget att agera. Tanken är att ett svenskt erkännande ska fungera som en katalysator för att få andra EU-länder att våga lyfta frågan. Redan ett par dagar efter S-kongressen talas det om andra socialdemokratiska partier i Europa som funderar på att följa svenskarnas exempel.

Ett svenskt erkännande av Västsahara ligger nu nära eftersom även Miljöpartiet och Vänsterpartiet är positiva till ett erkännande. Självklart vore det fantastiskt om de borgerliga partierna också vågade erkänna Västsahara. Av erfarenhet är det dock knappast Carl Bildt och högern som går först i striden mot ockupation och förtryck. Det är starkt av SSU att lyckas driva igenom frågan om Västsahara i det socialdemokratiska partiet. För att göra verklighet av beslutet gäller det nu bara att de vinner valet.

Jordens öde avgörs i Köpenhamn

2009-10-28T16:47:00.000-07:00

Om fem veckor kan världens framtid bestämmas i Köpenhamn. Då kommer nämligen Danmarks huvudstad att stå värd för den största internationella klimatkonferensen sedan Kyoto för tolv år sedan. Målet med konferensen är att skapa ett globalt avtal för att en gång för alla sätta stopp för klimatförändringarna. Tanken är att samtliga jordens länder ska komma överens om att minska världens koldioxidutsläpp med hälften till år 2050.

Genom ett sådant avtal tror forskarna att det går att komma undan klimatförändringarnas allvarligaste följder. Det är dock omöjligt att slippa undan helt. De senaste fyrtio åren har mänsklighetens leverne orsakat utsläpp som med tiden troligen leder till att jordens medeltemperatur ökar med två grader. Polarisarna kommer därför att fortsätta smälta samtidigt som ökenspridningen tilltar. Med ett nytt avtal kan denna utveckling emellertid få en gräns.

Klimathotets paradox är att de rikaste länderna i världen som också bär mest skuld för utsläppen kommer lindrigast undan konsekvenserna av klimatförändringarna. Medan de slår hårdast mot de fattigaste som bär minst ansvar. Ökenspridningen drabbar främst den redan utsatta befolkningen i de torra regionerna kring ekvatorn och havsnivåns höjning hotar de flera hundra miljoner fattiga som bor i södra Asiens floddeltan.

Vill man ro hem ett globalt klimatavtal krävs att alla länder gör sitt och de rika länderna måste tveklöst ta ett större ansvar. Det är inte svårt att gissa sig till att det funnits stora åsiktsskillnader kring hur den rika världen ska bidra. Det är därför mycket positivt att se att flera av världens mäktigaste länder med USA, Kina, Indien och Storbritannien i spetsen förra veckan kom överens om att stärka sina ambitioner inför klimatmötet.

För att lyckas i Köpenhamn krävs att världens ledande politiker vågar sätta blicken längre fram än nästakommande val. En överenskommelse kan till och med vara nödvändig för en global ekonomisk återhämtning. För att få fart på ekonomin behövs investeringar och det är precis det som världen kommer tvingas till med ett nytt avtal.

Vill man skapa ett hållbart jordklot krävs gigantiska satsningar på infrastruktur, nya energikällor och effektivisering av energiförbrukningen. Faktum är att vi kanske till och med står för dörren av en grön revolution.

Hur gör Reinfeldt med SD?

2009-10-13T10:50:00.000-07:00

Valet 2010 är ett ödesval. Om den borgerliga alliansen fortsätter att regera riskerar nedmonteringen av välfärdsstaten att ha blivit så djup att den nästan är oåterkallelig. Socialdemokraternas huvudmotståndare är utan tvekan Moderaterna och deras utstuderade attacker mot välfärden. Vänsterns chanser att vinna valet kan dock grusas av ett annat parti, nämligen de främlingsfientliga Sverigedemokraterna.

Sedan valet 1988 då Sverigedemokraterna för första gången ställde upp i val har deras väljarstöd i det närmaste fördubblats vid varje val. Under det senaste årtiondet har de ökat från 1,4 procent 2002, till 2,9 procent 2006, till att i de färskaste opinionsmätningarna ligga på 4,2 procent. Om deras väljarstöd håller i sig skulle det innebära att Sverigedemokraterna passerar fyraprocentsspärren och kommer in i riksdagen 2010.

Ifall Sverigedemokraterna tar sig in i riksdagen kommer de aldrig att ha något samröre med de rödgröna. Det har gjorts klart från båda håll. De riskerar emellertid att bli vågmästare. Det finns flera olika scenarion för vad som händer om Sverigedemokraterna kommer in i riksdagen.

Det första är att det görs ett blocköverskridande samarbete för att hålla de främlingsfientliga borta från makten. En förutsättning för det är att något av de borgerliga partierna är intresserade av det, vilket är långt ifrån säkert.

Ett annat scenario kan vara att de borgerliga partierna välkomnar det främlingsfientliga partiet i sin regeringskoalition och startar ett aktivt samarbete med dem. Det har hänt i flera länder och i Sverige har redan borgerliga ledarskribenter lyft möjligheten. Om skälet till detta enbart är att få makt eller ett seriöst försök att krama ihjäl de främlingsfientliga är svårt att veta.

Det sista och troligaste scenariot är att Reinfeldt bildar regering med passivt stöd av Sverigedemokraterna som Carl Bildt gjorde med Ny Demokrati 1991. Det vore att utsätta Sverige för ett parlamentariskt kaos i likhet med det som vi har sett i Karlskrona sedan valet 2006. Reinfeldt har hittills vägrat lämna besked om hur han kan tänka sig göra med Sverigedemokraterna. Den riktigt intressanta frågan är varför.

Slå hål på myterna om Sverigedemokraterna

2009-10-06T08:34:00.002-07:00

Om de demokratiska partierna ska klara av att hantera Sverigedemokraterna på allvar är det dags att vi en gång för alla slår hål på flera populära myter som spridits om partiet. Detta är ämnet för den här krönikan och jag kommer även att fortsätta på temat om Sverigedemokraterna de kommande två tisdagarna.

Under tjugo års tid har både Sverigedemokraterna själva och deras motståndare skapat mängder av olika föreställningar och myter kring partiet och dess politik. Dessa vanföreställningar har ibland varit till fördel för Sverigedemokraterna, fast lika ofta legat dem i fatet.

Myterna har gjort det svårt för de demokratiska partierna att förstå vad Sverigedemokraterna är för parti och på vilket sätt det går att formulera ett svar på deras främlingsfientliga politik. Genom att göra ett försök att slå hål på fyra av de vanligaste myterna om Sverigedemokraterna hoppas jag kunna skapa en något klarare bild.

Den första myten är att Sverigedemokraterna i grunden är ett missnöjesparti. Det stämmer inte. I väljarundersökningarna är det mycket tydligt att majoriteten av partiets väljare lägger sin röst på Sverigedemokraterna för att de håller med om deras invandringspolitik och motstånd mot globaliseringen.

Myt nummer två utgår från påståendet att Sverigedemokraterna har en dold agenda. Detta kan ha varit riktigt på 90-talet då partiet fortfarande var ungt och hade många medlemmar som tillhörde extremhögern. Idag har dock partiledningen rensat i leden och agendan är lika öppen som vilket annat partis som helst.

Att ingen tar debatten med Sverigedemokraterna är den tredje myten och är ett felaktigt påstående. Partiledaren Jimmie Åkesson mötte själv det socialdemokratiska kommunalrådet i Sölvesborg i debatt i TV redan 1988 och sedan 2006 har nästan alla Sveriges partiledare mött Åkesson i direktsända tv-debatter.

Den sista myten är att det finns ett enhetligt svar på Sverigedemokraternas politik. Det gör det inte. Politik handlar i grunden om motsättningar och inte ens en centerpartist och en folkpartist har samma syn på flyktingpolitik och integration.

Varje person och parti måste helt enkelt utifrån sin egen värdegrund finna sina svar på Sverigedemokraternas politik. De bästa argumenten för att bekämpa främlingsfientligheten hittar vi hos oss själva.

Karlskrona - Kulturens Gnosjö

2009-09-08T01:43:00.000-07:00

Karlskrona är på väg att bli kulturens Gnosjö. Det är jag övertygad om efter några soliga veckors semester hemma i Blekinge. Det är lätt att bli hemmablind när man kommer från en så unik kommun som Karlskrona, men den kulturella mångfalden och initiativkraften som finns i Blekinges residensstad är imponerande.

Det som verkligen fick mig att haja till i sommar var det nyöppnade museet ”The Kulenovic Collection” på Stortorget. I den anrika Vattenborgen har bröderna Kulenovic slagit upp portarna för ett konstmuseum som saknar motstycke i Sverige. Museet bjuder på en enastående samling målningar och föremål från ett flertal världskända konstnärer.

Även om konsten i sig är överväldigande är jag personligen mycket imponerad av bröderna Kulenovics initiativ och drivkraft. De har på egen bekostnad inte bara restaurerat en av stadens historiska byggnader utan har också skapat ett helt museum för att inspirera karlskronaborna.

Museet på Stortorget är emellertid bara ett exempel på hur eldsjälar driver på Karlskronas levande kulturliv. Under sommarhalvåret har olika evenemang avlöst varandra. På Ungskär har det bjudits på opera i världsklass, i Lyckeby har den utmärkta kammarmusikfestivalen fortsatt locka internationell publik och på Hasslö har öns populära festival dragit tusentals musikälskare.

För att inte tala om Marinens Musikkårs många förstklassiga spelningar samt stadens nya lyckade kulturfestival Viva Karlskrona. Faktum är att kommunen under stora delar av året verkligen sjuder av kulturaktiviteter med allt från konstrundor till barnteater och världsarvsturer.

Kulturen bidrar utan tvekan till att sätta Karlskrona på kartan och stärker stadens attraktionskraft. I kombination med världsarvet och att staden ligger mitt i en fantastiskt vacker skärgård har Karlskrona en otroligt stor potential att skapa en ännu starkare kulturprofil och lyckas locka fler turister.

Fler turister betyder fler jobb och vad vore väl en bättre satsning i dessa tider av ekonomisk kris. En storsatsning på kulturen skulle i själva verket kunna vara en av de viktigaste åtgärderna för att lyfta Karlskrona ur lågkonjunkturen den här gången. Bröderna Kulenovic har visat vägen. För att lyckas gäller det bara att fortsätta i samma anda.

Inkludera eller frysa ut?

2009-09-01T14:44:00.000-07:00

Frågan handlar om på vilket sätt de övriga partierna efter nästa riksdagsval kan behöva hantera Sverigedemokraterna, Sveriges största främlingsfientliga parti. Samma fråga har på senare tid allt oftare ställts på sin spets då främlingsfientliga partier i flera europeiska länder stärkt sina positioner.

En stark extremhöger går inte att ignorera och Europas etablerade partier har framförallt valt att möta den på två olika sätt. Den första och vanligaste metoden har varit att öppna armarna för de främlingsfientliga partierna och deras åsikter. Genom att inkludera dem i koalitioner och olika typer av samarbeten har man hoppats försvaga extremhögern, vilket exempelvis Berlusconi försökt men misslyckats med i Italien.

I andra länder såsom Danmark och Polen har man valt att försöka absorbera extremhögern genom att anamma dess politik. I Polen har bröderna Kaczynskis högeroppositionella parti fullkomligt krossat två rasistiska partier längst ut på högerkanten genom att vända sig till deras väljare med likartade politiska förslag.

I Danmark fick samma försök motsatt effekt och Dansk Folkeparti har istället blivit ett av landets största partier. Resultatet blev också att samhällsklimatet hårdnade då främlingsfientlighet knappt längre var tabu för något parti.

Den andra metoden som går ut på att frysa ut extremhögern har prövats i Frankrike och Nederländerna. En förutsättning för att lyckas med detta är att den moderata högern och vänster- och mittenpartierna är eniga om det. Detta har lyckats i båda länderna och de främlingsfientliga har hållits borta från makten.

Franska Front National har på det här sättet försvagats medan den nederländska extremhögern ändå vuxit under tiden man hållits utanför. Det finns helt enkelt ingen mirakelkur mot extremhögerns framgångar. En sak är dock säker.

Om det står mellan att behöva acceptera främlingsfientlighet och rasism eller att fortsätta stå upp för människovärdet genom blocköverskridande samarbete är valet enkelt. Som demokrat och i mitt fall socialdemokrat kommer aldrig en inkludering av Sverigedemokraterna och deras unkna värderingar att vara ett alternativ.

Kritik av Israel är inte antisemitism

2009-08-26T18:01:00.000-07:00

Efter en artikel som publicerades i Aftonbladet förra veckan har Sverige kallats antisemitiskt i israelisk media. Den israeliska utrikesministern har till och med öppet uttryckt att svenskar nästan är som nazister. Jag tänker själv inte ta ställning till om artikeln, som handlar om påstådd organhandel i Israel och är skriven av journalisten Donald Boström, är sann eftersom jag inte har möjlighet att undersöka de påståenden och fakta som presenteras i artikeln.

Däremot är det väldigt olyckligt när israelisk media och den israeliska regeringen kallar Sverige för antisemitiskt. Att dra ett helt folk över en kam, i det här fallet svenskarna, är i grunden samma sak som antisemitism och annan rasism. Eftersom Israel och Sverige är demokratiska länder som båda har en stark yttrande- och pressfrihet är det också märkligt att den israeliska regeringen nu kräver att Sverige ska ursäkta sig för något som är skrivet av en fri tidning.

Det är även synd att artikelns kritiker inte dementerar den med korrekta fakta, utan istället enbart påstår att den är antisemitisk. Jag har själv fått ett antal mail från kollegor i Israel som är oroade för att de nu läst om att antisemitismen har blivit starkare i Sverige. De menar att det i israelisk media påstås att artikeln i Aftonbladet bara är en del av en trend av ökande svensk kritik av Israel och att den kritiken likställs med antisemitism.

Här är de verkligen fel ute. Det är farligt om ett lands regering och massmedia rakt av klassar kritik av landet som rasism. Varken den svenska kritiken av Gazakriget eller av Israels fruktansvärda ockupation av Palestina är antisemitisk. En osaklig diskussion kring detta gagnar ingen och i framförallt inte den israeliske utrikesministern som här uppenbarligen försöker vinna billiga politiska poänger genom att missbruka ordet antisemitism.

Farlig lax i fiskdisken

2009-08-18T21:20:00.000-07:00

Framgången för den odlade laxen i fiskdisken hotar livet i haven. Detta är entydigt efter SVT:s Uppdrag gransknings program om Norges nya exportsuccé, ”Laxen - det rosa guldet”. Den odlade laxen från Norge står idag för hälften av världens odlade lax och 98 procent av all lax som konsumeras i Sverige. Odlad lax framhålls ofta som ett miljövänligt alternativ av fiskeindustrin. Sanningen är den direkt motsatta.

I verkligheten är den explosionsartade ökningen av laxodlingar en av de störst växande orsakerna till havens utfiskning. Laxen är en rovfisk och livnär sig naturligt på småfisk och kräftdjur. I fiskodlingarnas kassar där laxen odlas i miljontal kommer födan istället genom pellets gjorda av fiskmjöl. Fiskmjölet är i sin tur gjort på nedmalen vildfisk som ansjovis, blåvitling och tobis. Fiskarter som väldigt ofta tjuvfiskas och som är hotade i stora delar av världshaven.

Huvudproblemet är emellertid att det krävs minst två och ett halvt kilo vildfisk i form av foder för att odla ett kilo lax. Det innebär att ju mer lax du odlar, desto mindre fisk blir det i haven. Odlad lax är alltså inte alls någon lösning för våra redan utfiskade hav såsom fiskelobbyn gärna påskiner. Det kan inte klassas som en miljöinsats på något annat sätt heller, utan det handlar bara om att industrin använder fisken för att tjäna pengar.

Detta är en knepig paradox och något vi borde tänka på när vi står vid fiskdisken och ska handla fisk till middagen nästa gång. Det blir ingen mer odlad lax för mig i alla fall.

Ett starkare SSU

2009-08-11T16:30:00.000-07:00

Det är ett starkt SSU som i fredags avslutade sin 35:e kongress i Uppsala. Till skillnad från det senaste årtiondets kongresser var årets möte utan några stora upprivande personstrider. Fokus blev därför lyckligtvis på politiken och under den sex dagar långa kongressen arbetade de 249 ombuden fram ett politiskt program lika omfattande som något av riksdagspartiernas.

SSU gör en imponerande insats inom flera politiska områden. Bland annat antogs ett nytt HBT-politiskt program som nu särskilt lyfter upp transpersoners rättigheter. Vidare tog SSU-kongressen hård ställning mot friskolornas totala etableringsfrihet. Ungdomsförbundet menar att det är den offentliga instans som betalar för skolan också måste få hålla i avgörandet vid nya skoletableringar. Det innebär ett kommunalt veto.

Det är viktigt att även påpeka att SSU har vänt medlemstrenden och i år ökar sitt medlemsantal för tredje året i rad. Efter att ungdomsförbundens tidigare medlemssystem havererade då oegentligheter framkommit 2005 gjorde SSU som enda ungdomsförbund helt om sitt system. Samtliga medlemmar skrevs ut och idag kan ingen som själv inte gett sitt medgivande samt betalat in sin medlemsavgift bli medlem.

Mest utrymme på kongressen fick ändå debatten om ungdomsarbetslösheten. Det är ingen tvekan om att detta är en ödesfråga för landet. SSU som inte bara är ungdomsförbund till Socialdemokraterna utan också LO har en avgörande roll i att formulera en politik för att få dagens ungdomsgeneration i arbete.

Här har SSU:arna mängder av förslag. Det handlar om praktikplatser, lärlingsutbildningar och nyföretagarsatsningar för unga. Framförallt handlar det dock om att hålla dörren öppen till vidareutbildning och högskolestudier för de unga som vill, en dörr som den borgerliga regeringen allt mer försökt stänga de senaste åren.

Det är bra att SSU lägger sin kraft på att bryta arbetslösheten bland unga. Just nu har Sverige näst högst ungdomsarbetslöshet i Europa. Om människor hamnar utanför arbetsmarknaden redan i unga år riskerar de att få problem med arbete även under senare delar av livet. Det är därför skrämmande att se högerregeringens passivitet i frågan.

Kravlista till Sahlin

2009-07-28T15:02:00.000-07:00

På söndag startar SSU sin 35:e kongress och jag filar nu på den kravlista som jag tycker att SSU borde lämna till partiordförande Sahlin efter kongressen.

I Sverige har det stora socialdemokratiska partiets ungdomsförbunds roll länge varit betydelsefull. Inget starkt parti utan ett livskraftigt ungdomsförbund har parollen från Socialdemokraterna och fackföreningsrörelsen varit. SSU har under 1900-talet tagit ett stort ansvar för den politiska och ideologiska utvecklingen inom arbetarrörelsen.

Det behövs inte minst nu i tider av opposition och för att ha ett färdigt och spetsigt socialdemokratiskt program att genomföra efter valsegern 2010. Det är därför jag hoppas att SSU skickar en tuff kravlista med fyra huvudpunkter till Sahlin efter kongressen. Det första kravet är att föräldraförsäkringen ska delas lika. I dagens Sverige måste det vara en självklarhet att samhällets signal till landets föräldrar är att ansvaret för barnen ligger lika mycket på båda föräldrarna.

Som sitt andra krav bör SSU kräva krafttag mot friskolorna. Varje månad ploppar fler och fler religiösa friskolor upp samtidigt som även vanliga friskolor i många kommuner nästan helt tar över skolsektorn. Det är hög tid att förbjuda religiösa friskolor, införa ett kommunalt veto vid nyetableringar av friskolor samt att helt sätta stopp för aktiebolag som vill tjäna pengar på skolan.

När Socialdemokraterna kommer till makten är det även dags att stoppa utförsäljningarna av de offentligt ägda företagen. Borgarna har genom dessa fått kapital för att kortsiktigt sänka skatterna, men samtidigt sålt ut vinstbringande företag som innan utförsäljningarna årligen bringat stora inkomster till statskassan. Genom att inte bara haft en rejäl offentlig sektor utan även starka gemensamt ägda företag har svenska staten under årtionden också kunnat vara en motvikt mot den fria marknaden.

Den fjärde punkten handlar om Västsahara. Den svenska utrikespolitiken måste återigen våga stå upp för folkrätten, demokrati och mänskliga rättigheter. Det får inte längre vara någon tvekan om att Sverige ska erkänna Västsahara. Skulle Sverige erkänna Västsahara hade vi varit det första EU-landet som gjorde det. Det skulle få en avgörande effekt på EU:s utrikespolitik och förhoppningsvis kunna leda till att Afrikas sista koloni blir fri.

Glöm inte folket i Iran

2009-07-14T19:54:00.000-07:00

En torsdagskväll i våras träffade jag en grupp iranska aktivister som var i färd med att planera en manifestation för demokrati på Sergels torg i Stockholm. De unga aktivisterna menade att omvärlden glömt bort det iranska folket och att frågan om ett fritt Iran de senaste åren hade kommit i skuggan av diskussionerna om Irans eventuella kärnvapenprogram.

Jag höll med dem, men det var nog ingen av oss som i sin vildaste fantasi kunde ana vad som skulle hända på Teherans gator bara några veckor fram i tiden. Efter det riggade iranska presidentvalet den 12 juni har mycket hänt. I över tre veckor trotsade hundratusentals iranier den hårdnackade och våldsamma regimen för att varje dag ge sig ut på gatorna för att demonstrera för fria val och demokrati.

Trots veckor av massprotester lyckades folket inte att avsätta det styrande prästerskapet. Istället har tusentals aktivister blivit misshandlade, fängslade och mördade av den iranska säkerhetstjänsten. Alla utländska journalister har slängts ut ur landet och de få medier som fanns i Iran har stängts ned av regimen.

Nu har det gått över en månad sedan demonstrationerna började och det verkar redan som om omvärlden håller på att glömma det iranska folkets protester. Världens ledare som för en månad sedan riktade hård kritik mot de blodiga attackerna mot aktivister lever idag inte upp till vad de sagt. Inget land har infört nya sanktioner eller vidtagit starka diplomatiska åtgärder för att protestera mot det som hänt.

I Iran har ingenting blivit bättre, tusentals aktivister sitter fängslade och den auktoritära regimen försöker stärka sitt hårda grepp om landet. Nu gäller det att visa att vi inte glömt det modiga iranska folket och därför måste vi fortsätta de internationella protesterna. Senast häromdagen försökte Irans försvarsstabschef skrämma EU till tystnad på grund av kritiken som kommit från en del EU-länder. Det får han inte lyckas med.

Så även om det nu är semestertider i Sverige uppmanar jag dig till att ägna en stund åt kampen för demokrati i Iran. Skriv något i tidningen, gå med i en demonstration eller skicka rent av ett eget protestbrev till den iranska ambassaden i Stockholm. Det är oerhört betydelsefullt att vi visar att världen bryr sig om vad som händer i Iran och att vi aldrig glömmer det iranska folket.

Generationsskifte i Mellanöstern

2009-07-07T16:02:00.000-07:00

För att nå fred mellan Israel och Palestina är ett generationsskifte nödvändigt på bägge sidor. Efter att ha arbetat nära tillsammans med israeliska och palestinska politiker under några år är min främsta slutsats just det här. Idag leder i princip samma politiker Palestina och Israel som för trettio år sedan. Det tydligaste exemplet är det högsta ledar-skapet i respektive land. I Israel fyller president Shimon Peres åttiosex år i sommar och i Palestina har president Mahmoud Abbas nyligen fyllt sjuttiofyra.

Det är ingen tvekan om dessa herrar sitter på mycket viktiga kunskaper. Problemet är att de genom sina erfarenheter av otaliga krig, konflikter och brutna överenskommelser har saker i sitt bagage som är till nackdel för freden och skapar låsningar i dagens förhandlingar. Samtidigt har dessa politiker effektivt hållit borta nya generationer från maktens korridorer och därigenom skapat en osund maktkoncentration kring ett fåtal politiker i varje land.

Detta kan emellertid vara på väg att förändras. Just nu håller Fatah, partiet som president Abbas tillhör, på att arrangera sin första kongress på tjugo år. Kongressen har bland annat tvingats fram genom internationella påtryckningar, men framförallt av den outtröttliga kampanj för förnyelse som Fatah Youth, Fatahs egen studentrörelse, drivit. En kongress kommer att innebära möjligheter att byta ut det åldrade ledarskapet mot yngre personer som är mer hängivna att få igång fredsprocessen på allvar.

I Israel är också saker och ting på väg att förändras. I de nationella valen i februari led den israeliska vänstern ett stort nederlag. Sammantaget fick de två partierna till vänster, Meretz och Labor, knappt femton procent av rösterna. Valförlusten har lett till ett uppvaknande inom den israeliska vänstern där studentledare och unga politiker från flera partier nu går i främsta ledet i skapandet av ny israelisk vänster med siktet inställt på fred.

Förhoppningsvis betyder dessa händelser att fredsprocessen i framtiden får förnyad kraft och att de politiska partierna på båda sidor gör upp med maktkorruptionen samt att Israel slutar med sin vålds- och ockupationspolitik för gott. För utan ett slut på Israels ockupation av Palestina kommer även nya generationer att misslyckas komma överens.

Karlskronavarvet i fara

2009-06-30T08:07:00.000-07:00

Om Fredrik Reinfeldt och regeringen får som de vill kan mycket väl Karlskronavarvet vara nedlagt inom en snar framtid. Den borgerliga regeringen genomför just nu ett systemskifte när det handlar om Sveriges försvarsindustri. Borgarna har med Moderaterna i spetsen valt att bryta helt med Sveriges tidigare linje där vi värnat om den svenska neutraliteten och därmed den egna försvarsindustrin.

Det senaste exemplet kom förra veckan då den svenska militärfordonstillverkaren Hägglunds i Örnsköldsvik förlorade en stor 2,7 miljarders order från försvaret. Trots att försvarsdepartementet under förra mandatperioden redan satsat över en miljard kronor i forskningspengar på Hägglunds toppmoderna splitterskyddsfordon beslutade sig regeringen för att köpa nya fordon från utlandet.

Det är uppenbart att Reinfeldt inte är intresserad av att Sverige ska behålla någon inhemsk försvarsindustri. Det framkommer inte minst i regeringens nya materialförsörjningsstrategi för försvaret där det svart på vitt står att Sverige inte ska utveckla försvarsenheter på egen hand, utan istället köpa från den globala marknaden.

Jag tror att det finns två orsaker till den borgerliga regeringens agerande. För det första är de svenska högerpartierna marknadsfundamentalister. De struntar fullständigt i konsekvenserna, bara fler och fler områden utsätts för konkurrens och säljs ut till högstbjudande. I det här fallet leder regeringens agerande till att Örnsköldsvik förlorar hundratals arbetstillfällen samt att miljarder svenska skattekronor kastas bort.

Den andra orsaken är att högern vill begrava den svenska neutralitetspolitiken. Ett modernt försvar samt en självständig och stark försvarsindustri har alltid varit grunden i vår alliansfrihet. Om försvarsindustrin försvinner kommer det på sikt att vara omöjligt för Sverige att fortsätta vara alliansfria. Sverige kommer att tvingas in i NATO, vilket är vad flera av regeringspartierna vill.

Därför ligger just nu hela den svenska försvarsindustrin risigt till. Ingen vet vilket företag som regeringen kommer att punktera härnäst. Nästa gång kan det vara JAS i Linköping eller varvet i Karlskrona som förlorar sitt kontrakt. Endast en sak är säker. Med Fredrik Reinfeldt som statsminister blir det inte bättre.

Agera för demokrati i Iran!

2009-06-23T06:45:00.000-07:00

Just nu befinner jag mig i Sydafrika för att arbeta med ANC. Även här är nyhetssändningarna fulla av bilder från demonstrationerna för demokrati i Iran. Den senaste veckan har tusentals modiga demonstranter trotsat den hårdföra iranska regimen för att gång på gång, under livsfara, ta sig ut på gatorna för att protestera.

Jag kan inte undvika att dra paralleller till den sydafrikanska historien och hur det krävdes enorma massprotester och blodig kamp av den sydafrikanska befrielserörelsen innan apartheid föll. Tusentals sydafrikanska frihetskämpar mördades och fängslades av den hårdföra apartheidregimen enbart för att de kämpade för alla människors lika värde.

Iran har precis som Sydafrika lidit av årtionden av förtryck. Den iranska regimen är oerhört brutal och de trettio år som prästerskapet styrt landet har varit fruktansvärda. Där har också väldigt många människor fått betala med sina liv i kampen för mänskliga rättigheter och för att fritt få uttrycka sin mening.

I Iran har prästerskapet bestämt att en kvinna bara är hälften så mycket värd som en man. Kvinnor har utsatts för en hänsynslös diskriminering. Det har emellertid lett till att det är den iranska kvinnorättsrörelsen som stått längst fram i striden för demokrati och frihet. Det har nästan dagligen kommit rapporter från Amnesty och Human Rights Watch om hur kvinnorättsaktivister misshandlats, torterats och ibland dömts till offentlig stening till döden.

Den tändande gnistan till den senaste veckans protester var det stora missnöje som fanns mot valfusket i det redan illegitima presidentvalet. Sedan dess har protesterna breddats till att handla om krav på genomgripande reformer för demokrati.Under de senaste dagarna pekar många rapporter på att över hundra demonstranter i Teheran har dödats i sammandrabbningar med kravallpolis. Nu måste Sveriges regering agera.

Regimens illdåd i Iran är inte mindre förkastliga och avskyvärda än de som skedde i Sydafrika. Sverige måste därför stödja den iranska frihetsrörelsen på samma sätt som vi stödde den sydafrikanska. Carl Bildt måste ta bladet från munnen och omedelbart ta kraftigt avstånd från det som händer. Bildt borde också öppna ambassaden i Teheran för förföljda demonstranter.För nu handlar det inte bara om demokrati. Det handlar om att rädda liv.

Kryssa på söndag

2009-06-03T03:37:00.000-07:00

På söndag ska jag använda min rätt att rösta i valet till Europaparlamentet. I valet finns det möjlighet att kryssa en särskild kandidat på valsedeln. Den chansen ska jag ta. Genom att kryssa för en kandidat på röstsedeln kan du påverka vilka personer som blir inröstade och ska representera det parti som du röstar på, men först och främst är Europaparlamentsvalet ett val som handlar om parti och ideologi.

I valet avgörs det om det blir högern eller vänstern som kommer att styra Europaparlamentet de kommande fem åren. Sedan 1999 har högerns nyliberala och konservativa partier haft en majoritet i Europaparlamentet. Den regerande högern har under dessa år försökt göra EU till ett högerprojekt med syfte att motverka exempelvis fackliga rättigheter och miljöhänsyn. Det är i grunden det som valet handlar om. Frågan är om EU i första hand ska stå på människan eller marknadens sida.

I Europaparlamentsvalet har personvalet kommit att bli mer uppmärksammat och avgörande än i de nationella valen. I EU-valet 2004 var det flera kandidater från Sverige som kryssade sig in i parlamentet, däribland Anna Hedh och Åsa Westlund från Socialdemokraterna. I årets val finns det många intressanta kandidater på partiernas listor. Jag har själv bestämt mig för att kryssa Ardalan Shekarabi som är nummer åtta på Socialdemokraternas lista. Shekarabi är en ung och engagerad socialdemokrat som till vardags jobbar som jurist i Gävle.

Shekarabi har bland annat gjort sig känd för sin kamp mot SMS-lånen och den skuldfälla som dessa lån innebär för många människor. Han har också visat sig modig då han vågat stå upp mot partilinjen när det gäller Ipredlagen, men huvudorsaken till att jag kommer att kryssa honom är hans inställning till utrikespolitiken och framförallt i konflikten mellan Israel och Palestina.

Ardalan är anhängare av Olof Palmes linje när det gäller Mellanöstern. Han menar att Sverige och EU borde ta en tydligare ställning för fred och villkora handelsavtalen med Israel med krav på att ockupationen av Västbanken och Gaza upphör. Samtidigt bör biståndsavtalen med Palestina villkoras med krav på demokratisering av det palestinska samhället.

Valet på söndag är främst ett partival, men ta även chansen att kryssa. Jag lägger min röst på Socialdemokraterna och på Ardalan Shekarabi.

Lärartjänsterna upp i rök

2009-05-12T08:19:00.000-07:00

Skolbränder stjäl hundratals miljoner kronor av Sveriges utbildningsresurser varje år. Det brinner i mer än en skola varje dag i Sverige. Detta blev åter aktuellt i Blekinge i helgen då någon anlagt en mindre brand i anslutning till Sunnadalskolan i Karlskrona. Som tur var brann skolan inte ner, men sanningen är att Sveriges skolor årligen brinner för summor motsvsrande minst 1200 lärartjänster.

Dessa pengar borde istället för att ha försvunnit i lågor använts för att öka lärartätheten och skapa bättre förutsättningar för barn och ungdomar. Framförallt i tider då Sveriges kommuner och deras skolors ekonomi redan är allvarligt ansträngda på grund av lågkonjunkturen och den ohejdade framväxten av friskolor.

Nedbrända skolor ställer emellertid till med mer bekymmer än att det bara kostar mycket pengar. Då en skola brinner ner måste elever och lärare skickas till andra skolor. Klasser splittras, eleverna blir oroliga, lärarkåren delas upp till olika skolor och undervisningen blir lidande. För att inte tala om alla böcker, anteckningar och lärares lektionsplaner som går upp i rök.

Enligt räddningstjänstens statistik har man kunnat bevisa att cirka hälften av skolbränderna är anlagda. Sanningen är nog att det kan vara uppåt 9 av 10 bränder som faktiskt är anlagda. Det är vanligast att skolbränder anläggs på dagtid strax efter lunch. Eftersom detta är en tid då det är mycket folk i skolan upptäcks de ofta snabbt och hinner bli släckta innan elden spritt sig.

Skulle branden ta sig vid ett sådant tillfälle är det dock väldigt farligt just eftersom det är som mest människor i skolan vid den tiden. Det finns emellertid många enkla sätt för att förebygga skolbränder. Det är bra att klippa ner buskage intill skolan samt att anlägga gång och cykelstråk så att man får en naturlig närvaro utanför skolan. Att ha god belysning kvälls- och nattetid kan avskräcka personer från att närma sig skolan vid denna tid på dygnet.

Det är även bra att laga småskador på en gång. Som till exempel trasiga lister, nedfallen puts eller söndriga lampor. Ju fler skador det finns, desto lägre blir tröskeln för ytterligare skadegörelse och bränder. Det är utan tvekan viktigt att lägga energi på att minska antalet skolbränder. Både för elever och lärares säkerhet, men även för undervisningens skull.

Stoppa drevet mot Mona Sahlin!

2009-05-05T00:49:00.000-07:00

Nu får det vara nog med hatkampanjen mot Mona Sahlin. Efter nästan en hel månad av massmedial förföljelse av Socialdemokraternas ledare är verkligen måttet rågat. Det är framförallt de nationella dags- och kvällstidningarna DN, Svenska Dagbladet, Expressen och Aftonbladet som alla hakat upp sig och i princip dagligen skrivit något nedsättande om Mona Sahlin.

Det är självklart att medias roll är att granska makthavare i samhället, men att så okritiskt fokusera på att smutskasta en politiker kan inte klassas som journalistiskt hederligt. De som målat med de mörkaste penslarna är främst de politiska ledarskribenterna i de borgerliga tidningarna. Det som dock varit mest uppseendeväckande är att även nyhetsjournalisterna i tidningarna har hakat på det drev som ledarskribenterna initierat.

Det värsta exemplet var under den gångna helgen då kvällstidningarna efter demonstrationerna på första maj valde att inte lyfta fram någon av de orättvisor som tiotusentals människor varit ute och demonstrerat mot. Istället publicerades stora artiklar om att arbetarrörelsen inte var ense och att det fanns intern kritik, eller ”attacker” som tidningarna kallade det, mot Mona Sahlin och Vanja Lundby Wedin.

I arbetarrörelsen har det alltid funnits intern kritik. Det är knappast något nytt. Därför borde det heller inte vara av något större nyhetsvärde och kan definitivt inte vara det i trettio dagar i streck. Vilka lösningar landets ledande oppositionspolitiker presenterade för den ekonomiska krisen eller att klyftorna nu ökar lavinartat i Sverige verkar inte vara tillräckligt intressant för journalisterna att skriva om.

Uppenbarligen är det inte någon journalistisk etik som styr vad våra rikstäckande tidningar skriver om. Negativa rubriker och sensationella nyheter är det som säljer och alltså det man väljer att lyfta fram. Det är mycket tråkigt med denna sorgliga nyhetslogik som riskerar att få konsekvenser för demokratin i vårt samhälle. Det är viktigt att våra politiker står emot den här typen av mediedrev. Stå på dig, Mona Sahlin!

Svårt läge i Israel

2009-04-29T13:14:00.000-07:00

Den politiska vänstern i Israel är idag i en svårare situation än på årtionden. I det israeliska valet i februari lade en överväldigande majoritet av väljarna sina röster till höger och mitten. De två partierna på vänsterkanten, arbetarpartiet Labour och vänsterpartiet Meretz, fick tillsammans bara 16 av Knessets 120 platser.

Det blåser verkligen starka högervindar i Israel och den israeliska högern som i valet fått ett ökat stöd är knappast några fredsduvor. Att den saken är säker visar utnämningen av den öppet rasistiske Avigdor Lieberman till utrikesminister i den nya regeringen. En regering som leds av Benjamin Netanyahu, partiledare för Likud, som länge varit en ihärdig motståndare till någon fredsuppgörelse med palestinierna.

När det politiska landskapet har glidit så långt till höger som det israeliska blir det mycket svårt för vänsterkrafter och fredsaktivister att vinna någon mark. Då Israel nu valt en utrikesminister som öppet säger att arabiska israeler och judiska israeler med samma medborgarskap inte förtjänar samma rättigheter är det väldigt allvarligt.

Avigdor Lieberman är med svenska mått mätt en politiker till höger om till och med Sverigedemokraterna. När österrikarna valde in den främlingsfientlige Jörg Haider i den Österrikiska regeringen valde Israel att protestera genom att kalla hem sin ambassadör. Lieberman är av precis samma kaliber och omvärlden borde därför ägnat en tanke åt att kanske göra samma sak.

Med Netanyahus regering vid rodret i Knesset lär fredsprocessen riskera att stanna upp de kommande åren. Det vi får sätta vårt hopp till är att Barack Obama anser att Mellanösternfrågan är tillräckligt viktig och sätter press på den israeliska regeringen.

Samtidigt får vi hoppas att den israeliska vänstern tar sig i kragen och hittar tillbaka till väljarna. För det kommer att krävas stor självinsikt samt ett riktigt generationsskifte inom vänsterpartierna där flera av dagens ledare som ofta styrt i tjugo till trettio år måste inse att det är dags att dra sig tillbaka.

Unga inte viktiga för högern

2009-04-21T16:42:00.000-07:00

Om Sverige inte ska få stora problem i framtiden måste vi satsa särskilt hårt för att unga ska få jobb. Idag har Sverige näst högst ungdomsarbetslöshet i Europa och i många kommuner är var fjärde ung utan arbete. Detta riskerar att ekonomiskt skada Sverige för lång tid framöver då en stor del av ungdomsgenerationen berövas chansen att få in en fot på arbetsmarknaden.

Än så länge har regeringen varit nästan helt passiv i denna fråga. Skatteavdrag för de som redan har arbete och hög inkomst har varit viktigare än att satsa på återgärder för att skapa nya jobb. Det första riktigt skarpa förslaget kring ungdomsarbetslösheten kom borgarna med förra veckan då Centerpartiet återuppväckte sitt gamla förslag om ungdomsavtal.

Ungdomsavtal innebär att unga står utan anställningstrygghet och Centerpartiet tror därmed att fler företag ska anställa dem på grund av det. Kortsiktigt kan det ha en liten effekt, men i realiteten skapar det inga nya jobb och leder till att ungas situation blir än mer otrygg.

Maud och Centerpartiet verkar inte se några problem med att ungdomsavtal kan innebära att Sveriges unga får stora svårigheter att få bostad, bil, telefon och alla former av lån. Det som istället behövs är stora satsningar på utbildning så att unga kan skaffa sig den kunskap som behövs för att matcha de jobb som ändå finns. Kommuner och landsting behöver också få extra resurser för att kunna anställa unga under krisåren.

Ett annat sätt för få in unga på arbetsmarknaden är att ge företag som anställer unga långtidsarbetslösa ett första-jobbetavdrag samt erbjuda fler lärlingsutbildningar. På så sätt får unga en trygg erfarenhet av arbetslivet som förhoppningsvis kan leda till fortsatt arbete. Även sommarjobb kan vara ett bra sätt för att ge unga en möjlighet att få in foten på arbetsmarknaden.

Säkert är att högerns politik varken gynnar de unga eller kommer att ta Sverige ur den kris vi nu upplever. Det är tur att det bara är ett och ett halvt år till nästa riksdagsval.

Riv muren mellan Hästö och Kungsmarken!

2009-04-14T04:21:00.000-07:00

Jag tror att huvudorsaken till Sveriges misslyckade integrationspolitik är att invandrare och svenskar träffas alldeles för sällan. För att lyckas med integrationspolitiken måste vi skapa fler mötesplatser mellan svenskar med utländsk bakgrund, i den här krönikan kallade invandrare, och infödda svenskar, här kallade svenskar. På så sätt skulle fördomarna och segregeringen minska i Sverige.

Det kan låta förenklat när jag påstår att lösningen ligger i att bara skapa mötesplatser mellan invandrare och svenskar. Självklart är inte nyckeln till problemet att enbart sammanföra människor med olika bakgrund, men jag övertygad om att det är ett stort steg i rätt riktning.

Idag är nyblivna svenskars vanligaste möte med infödda svenskar när man träffar personal från myndigheter som Migrationsverket och Arbetsförmedlingen. Dessa möten är formella och är inte några trevliga möten som skapar vänskapsband eller ökad förståelse för det nya landet.

Ett sätt för att skapa bättre möten mellan invandrare och svenskar skulle kunna vara genom att inrätta ett fadderfamiljssystem i Sveriges kommuner. Faddersystemet ska vara helt frivilligt från båda parter och kommunernas uppgift ska endast vara att förmedla kontakt mellan familjerna.

Jag tror att det hade varit ett utmärkt vaccin mot fördomar om invandrade familjer och svenska familjer på ett avslappnat vis skulle kunna träffas och exempelvis äta middag tillsammans någon gång i månaden. Det skulle öka förståelsen från båda familjernas håll och säkert leda till många positiva insikter för alla.

Under min egen uppväxt i radhusidyllen på Hästö i Karlskrona kom jag och min familj väldigt sällan i kontakt med invandrare. Trots att jag från mitt sovrumsfönster kunde se Karlskronas invandrartäta område Kungsmarken bara några kilometer bort var det nästan som om det fanns en osynlig mur mellan de två områdena.

Jag träffade aldrig någon från Kungsmarken på fotbollsträningen eller i skolan och mina föräldrar kom heller inte i kontakt med någon invandrare via sina jobb. Det var faktiskt inte förrän jag flyttade från Karlskrona som jag fick vänner med utländsk bakgrund.

Vad jag förstår från min familj och vänner hemma i Karlskrona verkar den osynliga muren fortfarande finnas kvar. Det är hög tid att vi river den. Att införa ett fadderfamiljssystem i kommunen kan vara ett bra steg på vägen.

Obefintlig jobbpolitik från borgarna

2009-04-08T14:36:00.000-07:00

En av de svenska bloggar som blivit mest uppmärksammad den senaste tiden är Aftonbladet-journalisten Jessica Ritzéns ”Fattigbloggen”. Bloggen bygger på att journalisten lever på socialbidrag en månad och beskriver de många fallgropar och svårigheter som finns för de människor som lever på socialbidrag.

”Fattigbloggen” har skapat otroligt mycket reaktioner och kommentarer, vilket ledde till att TV-programmet Debatt förra veckan till och med lade hela sitt program för att diskutera bloggen och den snårskog som socialbidrag kan innebära för människor.

Jag skulle gärna diskutera de stora problem socialbidrag ställer till med för många personer, men tycker att det är bättre om du följer den diskussionen på ”Fattigbloggen” istället. Att bara läsa några av de kommentarer som finns där tar dig med på en resa som skildrar levnadsöden som får en att häpna och inse att det fortfarande finns ofantligt mycket att förbättra i välfärdens Sverige.

Det som dock gjort mig mest orolig den senaste tiden är de siffror som visar på att antalet socialbidragstagare kommer att öka lavinartat den kommande två åren. Detta är en följd av den ekonomiska krisen, men försvåras avsevärt av den borgerliga regeringens obefintliga jobbpolitik samt deras försämringar i arbetslöshets- och sjukförsäkringarna.

Samtidigt har den borgerliga regeringen skurit ner på Arbetsförmedlingens möjligheter att erbjuda omskolning, vidareutbildning eller lärlingspraktik vilket betyder att fler människor låses fast i arbetslöshet. Det drabbar självklart alla, men främst de unga som nu får ännu mindre chans att ta sig in på arbetsmarknaden.

Nästa år kommer Sverige att ha över en halv miljon arbetslösa. Hittills har den svenska regeringen valt att sitta med armarna i kors och bara konstatera att så är fallet. Det verkar nästan som om regeringen vill ha en utveckling där klyftorna ökar i det svenska samhället och varför ska man egentligen vara förvånad över det?

Den svenska högern har alltid förespråkat en samhällsmodell där klyftorna mellan rik och fattig ökar. Ett samhälle där statens omfördelande roll ses som något smutsigt. Det enda motmedlet är en rättvis politik som vågar satsa under svåra tider. Fler jobb kräver fördelningspolitik och offentliga investeringar. Den politiken kallas socialdemokratisk.

Fred i Irak kräver omvärldens stöd

2009-03-24T10:09:00.000-07:00

Efter en veckas arbete i Irak landade jag igår på Arlanda. Att Irak är ett så komplext land hade jag inte insett förrän jag kom dit. En stat delad i tre delar med en mängd olika folkgrupper som alla gör anspråk på specifika geografiska områden. De olika grupperna vill alla också ha en bit av den kaka som de stora intäkterna från Iraks olja ger.

De tre största och dominerande grupperna är kurderna i norr, shiamuslimerna i söder och sunnimuslimerna i de centrala delarna. Samspelet mellan dessa tre grupper är färgat av århundraden av rivalitet och krig, men man lyckades ändå för fyra år sedan komma överens om en gemensam konstitution som säkerställer ett framtida Irak där alla grupper är representerade och ingen ska behöva bli överkörd.

Området som jag besökte var norra Irak, även kallat irakiska Kurdistan. Där styr idag kurderna i princip själva efter århundraden av ockupation och förföljelse, senast av den grymme Saddam Hussein. När den forne irakiske diktatorn blev störtad firades det med obeskrivlig glädje i de kurdiska delarna.

Irakiska Kurdistan har ibland liknats vid en demokratisk ö i en region där demokrati och respekt för mänskliga rättigheter annars är mycket sällsynt. Det var de kurdiska partierna som tog striden för kvinnlig representation i det irakiska parlamentet och de spelade en viktig roll när den demokratiska konstitutionen förhandlades fram med de rivaliserande muslimska folkgrupperna.

Hur framtiden för hela landet ser ut är det dock svårt att sia om. Irak har en central roll i utvecklingen för regionen, vilket gör att de kringliggande staterna ständigt lägger sig i på olika sätt. Saudiarabien, Turkiet, Iran och Syrien har alla stora intressen i vad som kommer att hända i Irak. Det har självklart också USA som har investerat ofantliga summor i oljan, men även i Iraks nya styrelseskick och förvaltning.

Iraks konstitution är unik i sitt slag, men har på senare tid börjat ifrågasättas av den shiamuslimska majoriteten. De kräver större inflytande och ändringar i konstitutionen. Något varken kurderna eller sunnimuslimerna håller med om. En ändring av konstitutionen skulle till och med kunna leda till inbördeskrig. Det är därför viktigt att omvärlden och framförallt Europa fortsätter att stödja Iraks nya styre och arbetet för fortsatt maktdelning, fred och demokrati.

Skarsgård till skolminister

2009-03-17T10:02:00.000-07:00

Härom veckan såg jag SVT:s talkshow Skavlan och fick där höra skådespelaren Stellan Skarsgård kritisera Sveriges friskolor och i synnerhet religiösa sådana. Skarsgård var skarpare i sina uttalanden mot friskolorna än vad jag hört någon politiker vara på väldigt länge.

Stellan Skarsgård riktade huvuddelen av sin kritik mot de religiösa friskolorna, men vände sig också emot att aktiebolag och multinationella företag tillåts driva friskolor och tjäna stora pengar genom att ta ut vinst av skattepengar som är avsedda för att gå till barn och ungdomars utbildning.

Skarsgård menade även att de religiösa friskolorna i verkligheten motverkar religionsfriheten eftersom elever i skolor som drivs med en särskild trosinriktning ofta utestängs från möjligheten att själva få välja sin religion. Barn som växer upp i religiösa hem måste få chansen att veta att det finns alternativ. De ska inte behöva gå till skolan och höra samma sak som hemma.

Jag håller helt med Skarsgård om detta och har ett färskt exempel från Bandhagen, i södra Stockholm, där en grupp kopplad till Scientologerna har fått bidrag för att driva friskola. Det är galet att sekter som Scientologerna eller för den delen Livets ord i Uppsala kan få offentliga medel för att starta religiösa skolor.

Det är inte bara orättvist mot de elever som går på dessa skolor utan också början på en allvarlig samhällsutveckling som leder till större uppdelning mellan människor och familjer med olika bakgrund. Socialdemokraterna och vänsterpartiet har med åren har gjort upprepade försök att stoppa de religiösa friskolorna samt begränsa den totala etableringsfrihet av friskolor som de borgerliga partierna genomdrev på nittiotalet.

Tyvärr har man inte nått någon framgång eftersom miljöpartiet alltid har röstat med högern i riksdagen när det handlar om friskolor. Uppenbarligen behövs det ett bredare stöd än bara socialdemokraterna och vänstern för att lyckas.

En lösning hade kanske varit att låta Skarsgård få posten som skolminister och ge honom uppdraget att finna en överenskommelse om friskolorna. Med det stöd han hade för sina åsikter hos talkshowpubliken i Skavlan borde det inte vara några problem alls.

AFA är Palestinas fiende

2009-03-11T03:01:00.000-07:00

Jag är en allmänt ganska glad person. Det är sällan jag blir arg, men nu är jag riktigt förbannad. Efter den senaste helgen hoppas jag att aktivisterna från organisationen Antifascistisk Aktion, även kallade AFA, inser att de borde lägga ner sin verksamhet för gott.

Genom att attackera polisen och förstöra lördagens fredliga demonstration mot Israels våldspolitik utanför Baltiska hallen i Malmö gjorde vänster- och högerextrema grupper, ledda av AFA, kampen för ett fritt Palestina en stor otjänst.

Så fort de kastade den första gatstenen flyttades fokus bort från det som hela ”Stoppa matchen” kampanjen handlade om. Det vill säga Israels blodiga övergrepp i Gaza och den folkrättsvidriga ockupationen av Palestina.

Att ta till våld mot polisen som AFA gjorde är oacceptabelt och fullkomligt idiotiskt. En vän till mig som var med i den fredliga demonstrationen såg hur svartklädda och maskerade män kastade stora tillvässade gatstenar och sköt av hemmagjorda rörraketer som träffade polisen.

Det är skandal att fler och fler demonstrationer blir kapade av ligister som AFA eller Reclaim the Streets. Det förstör för de viktiga sakfrågorna, utsätter våra poliser för stor fara och är i längden ett allvarligt hot mot Sveriges demokrati.

Även om de svenska tennisspelarna förlorade matcherna i Baltiska hallen är det inte de som är de stora förlorarna. Det är det demokratin och den palestinska saken som är. Det är mycket tråkigt att behöva konstatera att Palestina har fått ännu en fiende, nämligen AFA.

Stå upp för Mona Sahlin

2009-03-02T23:55:00.000-08:00

Den senaste veckan har debatten i media gått het om Mona Sahlins ledarskap för socialdemokraterna. Den socialdemokratiska partiordföranden har kritiserats av både egna partimedlemmar och fackföreningsfolk. En stor del av kritiken verkar handla om samarbetet med miljöpartiet samt åt vilket ideologiskt håll socialdemokraterna är på väg.

För det första är debatten och striden om arbetarpartiets politiska utveckling knappast ny. Den har pågått i alla tider. Socialdemokraterna är ett brett parti och innehåller således olika åsikter på den politiska vänsterskalan. Det vore snarare ett misslyckande för Sahlin om hennes parti inte mäktade med att föra en livlig intern debatt.

Den stora skillnaden mellan idag och tidigare är att Mona Sahlin nu genomför ett välbehövligt förnyelsearbete inom partiet. Det handlar såväl om att pröva nya politiska idéer som att vädra ur partiet och låta fler komma till tals. Detta hotar givetvis socialdemokraternas mer traditionalistiska grupperingar som inte gillar för stora förändringar.

Sahlin är som tur är en modern partiledare och hon var säkerligen förberedd på att hennes förändrings- och demokratiseringsarbete inom socialdemokraterna skulle stöta på ett starkt motstånd. Samarbetet med miljöpartiet har också orsakat hård kritik av Sahlin. Enligt min bedömning valde hon emellertid rätt strategi vid bildandet av vänsterns regeringsalternativ.

Miljöpartiet är definitivt det mest ideologiskt förvirrade partiet i den svenska riksdagen. De har alltid tvekat kring sin politiska hemvist. Under tidigare mandatperioder har miljöpartiet samarbetat med borgarna i flera avgörande frågor. Något som vänsterpartiet aldrig gjort eller skulle göra.

Socialdemokraterna och vänsterpartiet hade troligtvis inte heller haft någon möjlighet att vinna regeringsmakten själva med de senaste årens opinionssiffror. Det var därför klokt att börja med att knyta till sig miljöpartisterna.

Även om det går att hålla med kritikerna om att miljöpartiet ibland är politiskt opålitliga och att vänsterpartiet ofta är ekonomiskt övermodiga måste jag ändå konstatera att Sahlin lyckats forma en historisk koalition med dessa partier. En koalition som är en förutsättning för att över huvud taget ha chansen att få ut Reinfeldt från Rosenbad nästa år.

Främlingsfientlig fara från höger

2009-02-25T02:16:00.000-08:00

De senaste åren har det verkligen inte blåst vänstervindar i Europa. Över hela kontinenten har vänsterregeringar i land efter land förlorat makten till högerns konservativa och nyliberala partier. Detta oroar självklart oss som är socialdemokrater, men är ändå något som är en del av det politiska livet och en utveckling som det ytterst är Europas medborgare som bestämmer över.

Borgerliga högerpartier har i många fall en agenda och en politik som jag definitivt inte håller med om. Jag har dock en stor respekt för dessa partiers åsikter och vi är alltid överens om de grundläggande uppfattningarna om alla människors lika värde.

Tråkigt nog är det även andra politiska strömningar på högerkanten som fått ökat stöd, nämligen den främlingsfientliga rörelsen. Partier som bygger sin politik på rasism och främlingshat har skördat stora framgångar, inte minst i flera centraleuropeiska länder där de till och med lyckats vinna regeringsmakten.

Givetvis ska dessa partiers framgångar tas på största allvar och deras åsikter bör också bemötas. Det är trots allt åtskilliga miljoner européer som röstat på dem. Jag kan dock som socialdemokrat och humanist aldrig acceptera en politik som inte ställer upp på alla människors lika värde. Det gör varken Front Nationals politik i Frankrike eller Sverigedemokraternas i Sverige.

Det som är mest oroande med de främlingsfientliga partiernas medvind är emellertid att även om de inte klarat av att vinna regeringsmakten i så många länder har de i nästan samtliga lyckats radikalisera det politiska diskussionsklimatet kring flyktingar och mångkultur.

I flera länder har debatten nästan helt kantrat och diskussionen blivit avsevärt hårdare och inhumanare. I Danmark kan exempelvis folkvalda i de flesta politiska läger inte längre ses som politiskt korrekta ifall de inte lägger an en främlingsfientlig ton i sitt budskap.

Några första rejäla kliv i den främlingsfientliga riktningen tog tyvärr folkpartiet inför valet 2002 med sina krav på bland annat språktest och hårdare straff för invandrare. Ett par nästan större kliv i samma riktning tog moderaterna förra veckan då de föreslog värderingskontrakt och inskränkningar i invandrares rättigheter i Sverige. Detta är en farlig utveckling som måste stoppas. Vi får hoppas att både folkpartiet och moderaterna tänker om.

Katastrofal situation i Zimbabwe

2009-02-17T00:13:00.000-08:00

Tänk dig att du lever i ett land utan pengar. Nio av tio invånare i landet saknar arbete och fler än sju av tio lever nära svältgränsen. Stora delar av landet är drabbat av en koleraepidemi som kräver tusentals liv. Sjukvården har slutat fungera eftersom det varken finns några mediciner eller betalas ut löner till vårdpersonalen.

Allt detta är verklighet i dagens Zimbabwe. Trots att oppositionsledaren Morgan Tsvangirai tillträdde som premiärminister förra veckan och då ingöt ett litet hopp är ändå situationen i Zimbabwe katastrofal. Från att för några decennier sedan varit ett av den afrikanska kontinentens länder med högst inkomst- och utbildningsnivå bland folket är Zimbabwe nu ett land i total misär.

Till följd av den zimbabwiska diktatorn Mugabes väldigt oansvariga ekonomiska politik med tvångsövertaganden av företag och mark, utbredd korruption och fantasiräntor är Zimbabwes inflationsgrad idag över en triljon procent, det vill säga mer än en miljard miljarder. Detta har gjort att bara spillror av Zimbabwes tidigare starka exportindustri av jordbruksprodukter och mineraler återstår.

År 2001 gjorde hälsovården en uppskattning att andelen hivsmittade var 30 procent av befolkningen. Sedan dess vet ingen hur situationen har förändrats, men på landsbygden märks tydligt att hela generationer har mist livet och förlorats till följd av det fruktansvärda viruset. Det får givetvis också enorma följder för hela samhället och möjligheten till ekonomisk utveckling.

Situationen i Zimbabwe har inte blivit så här utan att någon har sett eller vetat vad som var på väg att hända. Sydafrika, den regionala stormakten och Zimbabwes grannland i söder, som styrs av de välkända frihetskämparna i ANC har hela tiden följt läget hos grannen i norr. ANC och dess ledare har dock valt att i realiteten inte ställa några hårda krav på att diktatorn Mugabe ska genomföra reformer för stabilitet eller demokrati.

Resultatet är det Zimbabwe vi ser idag. Lösningen ligger emellertid fortfarande i att de kringläggande länderna går in och tar ett stort ansvar. Ett sådant initiativ måste även EU stötta ekonomiskt. Förra veckans samlingsregering där både oppositionens Tsvangirai och diktatorn Mugabe ingår lär tyvärr få stora problem att komma överens. Därför måste omvärlden fortsätta engagera sig i Zimbabwes framtid.

Håll isär förintelsen och gazakriget

2009-02-10T14:16:00.000-08:00

Alltsedan den israeliska arméns attack av Gaza har debatten kring Israels aggressiva utrikespolitik varit hätsk i både svensk som internationell media. I arabvärlden har det trots det blodiga resultatet av anfallet varit förvånansvärt tyst och istället är det från Europa som huvuddelen av kritiken mot Israel har kommit.

Från flera europeiska länder har krav om att de ansvariga för massakern i Gaza ska ställas inför rätta ställts. Ett krav som också organisationer som Amnesty International och Human Rights Watch står bakom. Tyvärr har även antisemitiska grupperingar stämt upp i kören av kritiker mot Israel.

Europas högerextrema var inte heller sena att utnyttja tillfället för att sprida rasism mot judar. Vilket inte var helt oväntat eftersom dessa krafter gärna vill blanda ihop den israeliska statens politik med judendomen för att försöka spä på olika fördomar som finns om det judiska folket.

När detta händer är det oerhört viktigt att samhället säger ifrån. Antisemitism får aldrig accepteras och måste bekämpas precis lika hårt som hat mot muslimer, kristna eller andra religiösa grupper. Den israeliska statens handlingar ska inte blandas ihop med judendomen såväl som den palestinska statens handlingar inte ska blandas ihop med islam.

Tyvärr tenderar även den mest sansade europeiska debatten om Mellanöstern att väga över åt det ena eller andra hållet. När Israel tas i försvar känns ibland inte ens ockupationen vid och när någon tar palestiniernas parti menas emellanåt att allt som görs från palestinsk sida är berättigat.

Detta är en farlig väg att gå och vi fick sorgligt nog prov på den i slutet av januari då påven återigen öppnade den katolska kyrkan för en biskop som förnekar förintelsen. I Sverige var det emellertid flera kyrkor som på förintelsens minnesdag, för exakt två veckor sedan, valde att ställa in sina minnesstunder med hänvisning till attackerna mot Gaza.

Till och med den annars så vidsynte, tidigare ärkebiskopen, KG Hammar valde att ställa in ett framträdande denna dag. Förintelsen och staten Israels krigshandlingar ska dock inte sammanblandas. De är två helt skilda saker. Precis som att det är viktigt att Hamas extrema åsikter och handlingar inte förväxlas med det palestinska folkets.

Farligt beroende av rysk gas

2009-02-03T14:59:00.000-08:00

För några veckor sedan blev det återigen tydligt att Ryssland använder sin gasexport till Europa som en bricka i det politiska spelet mot den Europeiska Unionen. Då ryssarna vred åt kranarna blev det snabbt allvarlig energibrist i delar av Europa.

Eftersom flera medlemsländer importerar en stor del av sin energi från Ryssland har den Europeiska Unionen i princip blivit beroende av Rysslands goda vilja för att kunna hålla igång industrin och värma miljontals människors hem. Det är verkligen inte bra ur många aspekter.

För det första är det inte bra att vara i beroendeställning till ett land som idag i allmänhet skulle kunna kallas för auktoritärt. Rysslands regering har en mycket tvivelaktig syn på demokrati och Georgienkriget visar inte minst att dess ledning är beredd att göra vad som helst för att försvara sina intressen.

För det andra bör EU inte göra sig beroende av fossila bränslen. Den Europeiska Unionen har beslutat att man ska vara en föregångare på miljöområdet och ligga längst fram när det gäller att minska växthusgaserna och satsa på nya energikällor. För att göra det måste man hitta en annan väg.

Om EU på allvar vill klara att göra sig oberoende av fossila bränslen såsom rysk gas borde medlemsländerna skapa en gemensam strategi. Idag satsar EU-länderna stora pengar på forskningsprojekt inom olika energislag, men ingen riktig samordning görs. Med samlade krafter inom Europa skulle EU med sin storlek kunna leda världens utveckling mot framtidens energikällor.

Ett bra tillfälle att starta detta skulle kunna vara under det svenska EU-ordförandeskapet som börjar i sommar. Då skulle Carl Bildt som den senaste tiden så gärna velat diskutera det nya säkerhetspolitiska läget angående Ryssland kunna knyta ihop säcken och kombinera det med miljöpolitiken. Vilket redan är det givna huvudämnet under det svenska ordförandeskapet.

Högtalare till Mexico

2009-01-20T14:38:00.000-08:00

Har väldigt svårt för att lägga mig inatt och om några timmar bär det av till Mexico.. Är helt fast någonstans mellan spotify och youtube och det känns omöjligt att bestämma sig för om väskpackningen ska ackompanjeras av "indie" eller "college rock".

Får lyssna lite på en av mina bästa bandbokningar från dagarna på Blekingska nationen och se om det släpper.. Det här är kanske Sveriges bästa indie och säkerligen den mest obscena.. ;)

Imorgon bär det iallafall av till Mexico för en dryg veckas jobb. Tänker definitivt bestiga nån pyramid mellan arbetet med att få den unga socialistinternationalen att anta hårda resolutioner mot Israel och diskussionerna om hur man ska stävjla den globala ekonomiska krisen.

Mellan Lägenheten och mig står det nu 4-2 vilket jag hoppas kunna vända då jag får förstärkning av storebrorsan i början av februari. Tills dess blir det alltså Mexico och en något ambivalent känsla för vilken musik som gäller för resan. Det är nog bäst att jag tar med mig högtalarna..

Åtala Israel för krigsbrott

2009-01-20T12:38:00.000-08:00

Efter mer än tre veckor av israeliska attacker mot Gaza har över 1300 palestinier mördats och 5000 skadats allvarligt. Den största delen av dessa människor var oskyldiga civila och nästan en tredjedel var barn. I media förmedlas emellertid ofta bilden av att Israels anfall av Gaza var ett berättigat svar på Hamas raketbeskjutningar mot Israel. Det var det inte.

I jämförelse har tolv israeler dödats av Hamas raketer sedan december medan cirka 1300 palestinier mist livet av Israels bombardemang av Gaza under samma tid. Detta är utan tvekan en massaker. Samtidigt har inte heller raketbeskjutningarna från Gaza minskat i styrka vilket var huvudmålet för den israeliska attacken.

Israels brutala våld mot civila i Gaza är ett brott mot folkrätten, men framförallt också ett brott mot krigets lagar. Enligt dessa lagar, exempelvis Genèvekonventionerna, får en stat inte attackera civila mål som skolor och sjukhus. I Gaza har Israel jämnat ett antal sjukhus och skolor med marken. Flera av skolorna och sjukhusen drevs av FN och Röda Korset och bomberna dödade även personal från dessa organisationer.

Den israeliska armén sprängde också flera ambulanser och bröt de temporära eldupphören som utropats för att ta hand om sårade och sköt då ihjäl hjälparbetare och sjukvårdspersonal. Alla dessa handlingar är allvarliga krigsbrott, i synnerhet angreppen på sjukvårdspersonal och Röda Korset som enligt internationella krigslagar har en särställning i krig och därmed aldrig får attackeras.

Nu är dags att någon på allvar drar Israel och de ansvariga ledarna inför rätta. Precis som många länder försökte göra med Milosevic och Pinochet. I gårdagens tidningar menade SSU-ordförande Jytte Guteland att det är omvärldens roll att åtala Israel för de här avskyvärda brotten. SSU-ordförande meddelade också att SSU anlitat folkrättsjurister för att förbereda ett åtal av de israeliska ledarna som håller för internationell prövning.

Den femtioåriga olagliga ockupationen av Palestina och inte minst den omänskliga blockaden av Gaza de senaste åren måste få ett slut. Det är den enda vägen till en långvarig fred i Mellanöstern. För det behövs att omvärlden höjer rösten på allvar och ställer de skyldiga till svars. SSU:s åtal av Israels ledare är ett bra första steg i den riktningen.

Sund splittring i Sydafrika

2009-01-13T11:45:00.000-08:00

Förra året var första gången det var riktigt turbulent i den sydafrikanska politiken sedan apartheids fall. Nelson Mandelas parti African National Congress, ANC, har sedan mitten av nittiotalet fullständigt dominerat den politiska scenen i Sydafrika. Både i det nationella parlamentet och i provinsernas parlament har ANC styrt med en överväldigande majoritet av väljarnas stöd.

ANC:s storlek och bredd i det sydafrikanska samhället har på många sätt varit en av de viktigaste nycklarna för dess framgång. Genom att ANC samlat mängder av olika gräsrotsorganisationer, fackföreningar och studentorganisationer har dock partiet med tiden blivit ganska spretigt ur en politisk och ideologisk synvinkel.

ANC har i grunden kallats sig för socialister och har sedermera varit medlemmar av den världsomfattande international som samlar socialistiska och socialdemokratiska partier, men har alltid varit under står påverkan av Sydafrikas kommunistiska parti som man hade som nära allierad under kampen mot apartheid.

Detta tog sig bland annat i uttryck i den mycket bittra maktstriden om ledarskapet i ANC vid kongressen i december 2007. Då dåvarande president Mbeki, en nästan politiskt liberal president, stöttad av stora delar av det politiska etablissemanget förlorade ordförandevalet i ANC mot Jacob Zuma, en vänsterradikal politiker med ett starkt stöd i ANC:s ungdomsförbund, kommunistpartiet och fackföreningarna.

Då Zuma vann ordförandevalet var det droppen som fick bägaren att rinna över för många ANC-aktivister som redan tyckte att partiet hade börjat glida för mycket till vänster. Det blev startskottet för stora massavhopp av ANC-medlemmar över hela landet och i december 2008 samlades tusentals tidigare ANCare för att bilda ett nytt parti. Partiet döptes till Congress of the People, COPE, och hade vid bildandet redan samlat 430 000 medlemmar enligt partiledningen.

Det som skedde för Socialdemokraterna i Sverige 1917 då man splittrades mellan ett reformistiskt parti, Socialdemokraterna och ett revolutionärt parti, Vänsterpartiet, har nu alltså även hänt i Sydafrika. ANC var utan tvekan för stort och hade alldeles för stora politiska skillnader internt. Splittringen av ANC var förmodligen sund både för ANC själva och för den sydafrikanska demokratin.

Stoppa våldet i Gaza

2008-12-30T09:22:00.000-08:00

De senaste dagarnas attacker av Gaza är några av de blodigaste någonsin. I skrivande stund har drygt trehundra människor dött av det brutala våldet. Den israeliska regeringen försöker rättfärdiga attackerna genom att tala om självförsvar och att anfallen bara är svar på Hamas raketbeskjutningar under förra veckan. Dödsiffrorna på de respektive sidorna talar dock sitt tydliga språk. Med över trehundra döda på den palestinska sidan och två på den israeliska är det uppenbart att ansvaret för situationen är den israeliska regeringens.

Genom en lång och omänsklig isolering av Gaza har Israel skapat ett fruktansvärt humanitärt läge för Gazas en och en halv miljon invånare. Gazas befolkning har tvingats att anpassa sig efter en vardag med en stor brist på mat, medicin och utan någon tillgång till el. Israels mål med isoleringen var att minska stödet för den styrande Hamas-rörelsen, men resultatet har blivit det direkt motsatta. Den hopplösa situationen har istället lett till en radikalisering bland många människor.

Omvärlden har emellertid också ett ansvar för det upptrappade våldet. Inte minst Sverige och EU borde för länge sedan tydligare satt press på Israel för att få ett slut på blockaden av Gaza. Den kollektiva bestraffning som isoleringen innebär strider mot folkrätten och är utan tvekan ett skäl för EU att frysa sina handelsavtal med Israel. Här borde Sverige för länge sedan ha sagt ifrån.

Samtidigt spekuleras det i Israel kring att offensiven mot Gaza kan vara ett politiskt spel från regeringen, som på senare tid legat väldigt dåligt till i opinionsmätningarna inför det israeliska valet i februari. För i Israel är det tyvärr inte vanligt att välfärd eller utbildningsfrågor avgör val. Den som vill vinna val i Israel måste vara stenhård i Palestinafrågan och i dagens läge innebär det att visa tuffa tag mot Hamas.

För att få ett slut på våldet i Gaza krävs att både omvärlden och den israeliska opinionen nu ryter ifrån. I Sverige har många medborgare redan demonstrerat och krävt ett stopp på våldet. Nu behöver också regeringen göra det och då inte enbart med fördömanden och uttalanden. Det är dags att någon gör något konkret för att förhindra att fler människor dör. Det är dags för Sverige och EU att frysa sina handelsavtal med Israel.

Mellandagstips på skön musik

2008-12-25T14:05:00.000-08:00

"Mates of State"

Åtta år med George W Bush

2008-12-16T14:32:00.000-08:00

Det går inte att bortse från att världspolitiken de senaste åtta åren har präglats oerhört mycket av president George W Bush och den republikanska administrationen i Vita huset.

På nittiotalet under Bushs föregångare Bill Clintons tid kändes världen väldigt annorlunda. Visst fanns det skurkstater i strid med USA då med och utan tvekan genomfördes en och annan militär intervention i strid folkrätten även på den tiden, men de saknar helt motstycke i jämförelse med Bushs globala krig med terrorismen.

Självklart spelade attackerna den elfte september 2001 en avgörande roll för att möjliggöra den drastiska kursändringen i den amerikanska utrikespolitiken. Den republikanska administrationen var dock inte sena med att använda den amerikanska opinionens ilska för att starta ett världsomspännande krig mot terrorismen i strid med stora delar av världssamfundet och FN. Bara ett och ett halvt år senare hade Bush invaderat både Afghanistan och Irak med hundratusentals amerikanska trupper.

Sedan dess har vi egentligen bara sett en upptrappning av våldet i de ockuperade länderna och runt om i världen. Vi hör dagligen om självmordsattacker i Irak och Afghanistan. Tågbomberna i Madrid, discobombningen på Bali och nu senast attackerna i den indiska mångmiljonstaden Bombay är bara några exempel på att amerikanarnas världskrig mot terrorn inte går att isolera.

Samtidigt som USA de senaste åren har talat sig varma om att de i terrorismens fotspår ska sprida demokrati och frihet har Bushadministrationen i en närmast sorglig repris av det Kalla kriget gett ekonomiskt och militärt stöd till åtskilliga diktatorer som ställt upp som allierade i kriget mot terrorn.

De senaste åtta åren med George W Bush måste tyvärr sägas vara förlorade år. Världen har inte blivit säkrare, klyftorna har inte minskat och den globala ekonomin har inte heller direkt skjutit i höjden. Det är inte annat än att man får stor respekt för de utmaningar som väntar USA:s nya ledare Barack Obama.

Med både ett stort internationellt stöd samt en demokratisk majoritet i det amerikanska representanthuset och senaten har den kommande presidenten alla möjligheter att genomdriva stora reformer och skapa sin egen utrikespolitiska doktrin. Det är bara att hålla tummarna för Barack Obama.

Back in town

2008-12-09T14:30:00.000-08:00

Efter en vecka i Karlskrona är jag tillbaka i Stockholm. Har suttit hemma och snorat, skrivit och lyssnat på musik ett par dagar och tror att min ständigt rinnande näsa gjort slut på hela Högdalens apoteks lager av näsdukar.

Är dock på bättringsvägen, så imorgon bär det av till Island några dagar med jobbet.

Måste erkänna att jag efter den senaste tiden ligger under i matchen med lägenheten. Ställningen är nu 3-2 mellan Lägenheten och mig. Ska försöka göra en rusch i nästa vecka och hoppas i alla fall på en kvittering innan jul. Vi får väl se..

Har lyssnat mycket på de otroligt musikaliska damerna Miss Li, Maia Hirasawa och Lykke Li under förkylningsperioden. Här hittar du låten "My New Friend" av Maia Hirasawa. Real good!

M ute i grumliga vatten

2008-12-09T05:28:00.001-08:00

För två veckor sedan presenterade Moderaterna ett förslag om så kallade värderingskontrakt för invandrare. Moderaterna menar att de invandrare som vill stanna och leva i Sverige måste upprätta ett kontrakt mellan sig och svenska staten där de lovar att följa ”svenska värderingar”. Ifall en person bryter mot kontraktet kan straffet bli indragna ersättningar och bidrag.

Detta utspel kommer i en tid då oppositionen sedan i somras har krävt svar av Moderaterna ifall en eventuell borgerlig regering efter valet 2010 kan tänka sig att regera med stöd av Sverigedemokraterna. Något som Socialdemokraterna och Miljöpartiet redan har deklarerat som otänkbart om det blir en regeringskoalition från vänster.

Reinfeldt har upprepade gånger vägrat svara på frågan om samarbete med Sverigedemokraterna i riksdagen. Nu har vi svaret. Reinfeldt och Moderaterna har en annan taktik. Genom att ta till sig Sverigedemokraternas kärnfrågor och göra dem till sina egna hoppas Reinfeldt vinna deras röster och på så sätt aldrig behöva samarbeta med dem.

Leijonborg och fp fiskade i grumliga vatten redan inför valet 2002.

Det är en skamlig taktik och något som senast användes av Folkpartiet inför valet 2002 då Lars Leijonborg i strid med sitt partis egen arbetsgrupp för integrationsfrågor presenterade ”Språktest för invandrare” som valfråga. Folkpartiet var ute och fiskade i grumliga vatten då och det är likadant med Moderaterna nu.

Ett värderingskontrakt skulle vara lika meningslöst som Folkpartiets språktest. Problemen i Sverige är varken att invandrade svenskar inte kan tala svenska eller respekterar grundläggande värderingar. Problemet är att vi har en utbredd diskriminering av människor med utländsk bakgrund i Sverige. Det är den som delar vårt land.

Det kan handla om att svenskar med utländsk bakgrund inte släpps in på krogen, väljs bort till intervjuer, vägras lägenhetskontrakt eller utestängs från ledande positioner i samhället och näringslivet. Det är diskrimineringen vi behöver ta krafttag emot och då hjälper språktest och kontrakt föga.

Frågan är också vad det är för ”svenska värderingar” som moderaterna syftar på. När Moderaterna presenterade förslaget menade de att det t.ex. kan handla om jämställdhet. Med den ojämställdhet som råder mellan kvinnor och män i Sverige undrar jag om inte alla medborgare skulle behöva skriva under ett sådant kontrakt. Inte minst Moderaterna själva.

Nu vill M sänka biståndet

2008-12-02T21:45:00.000-08:00

I flera år har ledande debattörer och personer inom biståndssektorn varnat för att den moderatledda regeringens politik urholkar biståndet och indirekt leder till en minskning av det. Den moderata biståndsministern Gunilla Carlsson har i strid med OECD:s fastslagna definition av bistånd argumenterat för att bistånd inte alls måste syfta till fattigdomsbekämpning på plats i världens mest utsatta länder.

Biståndsminister Carlsson har den ena dagen använt biståndsmedel för att skriva av u-länders illegitima skulder, för att den andra dagen använda pengarna för att betala kostnader för fredsbevarande trupper eller ta emot flyktingar i Sverige. Trots att experter inom bistånd radat upp bevis efter bevis på att dessa saker inte kan eller ska klassas som bistånd har Carlsson ihärdigt hävdat att det inte alls handlar om att biståndet får mindre pengar.

Det som gör det hela ännu mer pinsamt för biståndsministern är att hon själv tillsammans med moderaternas partisekreterare i mitten av förra veckan presenterade moderaternas nya biståndspolitik där moderaternas partistyrelse svart på vitt skriver att de vill att det svenska biståndets enprocentsnivå ska överges och ersättas av ett golv för biståndets storlek på 0,7 procent. Detta innebär i verkligheten cirka 10 miljarder mindre i bistånd, det vill säga nära en tredjedel av det svenska biståndet.

Det mest skandalösa i det hela är att när biståndsminister Gunilla Carlsson i fredags i Sveriges Radios program ”Studio Ett” blir utfrågad om den nya biståndspolitiken menar hon att moderaternas nya biståndspolitik inte alls innebär någon sänkning av biståndet. När reportern ännu en gång frågar henne hur en minskning från 1 procent till 0,7 procent inte kan ses som en sänkning vägrar biståndsministern svara på frågan.

Idag avslutar FN sitt globala toppmöte med temat ”bistånd i finanskrisens tid” i Quatar. Där har man kommit fram till att det aldrig funnits större behov av ett ökat internationellt bistånd till den fattiga världen än just nu. I dessa sammanhang har Sverige tidigare varit ett föredöme. Att nu avisera en svensk minskning till det internationella biståndets så kallade skamgräns ger helt fel signaler. Det är inte bara egoistiskt och oansvarigt av moderaterna. Det är tyvärr också väntat.

En timme blev en månad

2008-12-01T13:57:00.000-08:00

Hur blir en timme en månad?

Man slinter med fingret på en bar i lower Manhattan..

För exakt en månad sedan, faktiskt på timmen, satt jag på en bar i Amerika och skulle ställa bak klockan en timme. Blev lite fel och jag vaknade upp den 2 december istället för den 2 november.

Känns i och för sig rätt okej, men vad hände egentligen med november.. :)

Jaja, trots hård fight med lyan står det nu 2-2 mellan Magnus och Lägenheten.

Antalet krönikor, bilder, politiska analyser och bra låtar som november ätit upp får väl kompenseras nu i december.

Två saker som dock inte kan få passera är moderaternas utspel om sänkt bistånd (vilket jag kommenterar i morgondagens krönika i Sydöstran) och moderaternas utspel om "värderingskontrakt" för invandrare (vilket jag tänker kommentera i nästa veckas krönika).

För det första känns det skönt att moderaterna äntligen kommer ut ur garderoben igen och är ärliga med vad de tycker om bistånd. Att de också lägger upp sin argumentation kring att vi i Sverige har ett "generöst" bistånd visar verkligen på kärnan i högerns syn på bistånd. Det tycker det är välgörenhet. De fattar inte att det är vår medmänskliga plikt att faktiskt hjälpa de som är sämst lottade på jorden. Men det kanske hade varit att förvänta sig för mycket av en moderat att tro nåt annat..

För det andra är det en riktig skandal att moderaterna över huvud taget tror att ett kontrakt med "svenska" värderingar har något att göra med att vi ska lyckas motverka diskriminering och hjälpa in människor i det svenska samhället. Jag kan inte säga det bättre än den gode EXPO-veteranen Richard Slätt då han kommenterar det på sin blogg:

"Per Schlingman, du kunde sagt det rakt ut: Vi kommer aldrig samarbeta med sverigedemokraterna, istället ska vi ta till oss deras kärnfrågor och göra dem till våra egna."

Lägger för övrigt upp ett otroligt bra klipp med den australiensiske musikern Colin Hay från serien Scrubs här nedan. Låten heter "Overkill" och är utan tvekan en av hans bästa. Listen and find out!

Det blev ja till Lissabon

2008-11-25T13:10:00.000-08:00

Under det senaste året har Lissabonfördraget diskuterats livligt i hela Europa och inte minst i Sverige. Inför Irlands folkomröstning pratades det mycket om det, men det har även debatterats om vad fördraget skulle innebära för den svenska arbetsmarknaden och för den fackliga grundtryggheten.

På många sätt är det därför förvånande att det inte var större debatt i förra veckan innan Sveriges riksdag röstade igenom Lissabonfördraget sent i torsdags kväll. Det som överraskade mest var att fördragets motståndare som resten av året varit högljudda inte hördes särskilt mycket.

Lissabonfördraget har i Sverige mött ett rätt hårt motstånd. Detta framförallt på grund av den oro för vad som kan hända med de svenska kollektivavtalen i EU. Sedan EG-domstolens gav Laval rätt i det kända Lavaldomen har LO och fackförbunden varit oroliga för kollektivavtalens framtid.

Samtidigt är det viktigt att betona att fördraget egentligen inte alls tar upp kollektivavtalen och det svenska systemet. När det handlar om fackliga rättigheter stärker fördraget snarare Europas fackföreningar genom att rätten till facklig organisering och strejk skrivs in.

Lissabonfördraget innebär också att hela EU anpassas efter att vara 27 medlemsstater som idag istället för 15 som var fallet då unionen antog det senaste fördraget. Fördraget spetsar även till EU:s arbete mot gränsöverskridande brottslighet, klimatförändringarna samt presenterar en ny mer samordnad utrikespolitik.

Det betyder att EU bland annat får en utrikesminister vilket kan leda till ett mer slagkraftigt humanitärt bistånd och en enad starkare europeisk röst när det gäller internationella konflikter som i Irak, Palestina och Sudan.

Det är emellertid viktigt att inte bara stirra sig blind på vad det ena eller andra EU-fördraget innebär. Det har alltid funnits både bra och dåliga saker med EU. I grunden handlar de politiska striderna i EU om att det i Europa finns samma motsättning mellan höger och vänster som i Sverige.

Vilken väg Europa går är upp till väljarna då de väljer sina nationella ledare, som blir representanter i Ministerrådet, eller sina europaparlamentariker, som tar plats i Europaparlamentet. Där har vi i Sverige chansen att ge EU en välbehövlig vänstersväng i Europaparlamentsvalet nästa sommar.

Bildt sätter pengar före folkrätten

2008-11-18T09:46:00.000-08:00

För en månad sedan inledde den Europeiska Unionen och Marocko ett fördjupat samarbete. Detta gjordes trots höga protester från europeiska politiker och människorättsorganisationer, som menar att EU därmed viker ner sig i kampen för att få Marockos olagliga ockupation av Västsahara att upphöra.

EU:s enda konkreta påtryckningsmedel för att få Marocko att lämna Västsahara har hittills varit ekonomiska och politiska sanktioner. Den möjligheten går i princip förlorad med det nya utökade samarbetsavtalet. Eftersom man släpper in den marockanska regimen i EU:s finrum och ger dem alla de resurser som tidigare har använts för att sätta press på Marocko.

Västsahara som är Afrikas sista koloni har varit en skamfläck för det internationella samfundet i över trettio år och frågan har det senaste årtiondet varit helt låst i FN. Många har därför satt sin tilltro till att EU och de europeiska staterna skulle kunna hitta en lösning och äntligen befria Västsahara.

Det nya samarbetsavtalet, som diskuterats i det europeiska och det svenska parlamentet, visar en tydlig skiljelinje mellan vänster och höger. Högerpartierna, som är i majoritet både i EU-parlamentet och i Sverige, har argumenterat sig varma för att Marocko kan påverkas genom stärkta ekonomiska förbindelser. Trots att tidigare ekonomiskt samarbete mellan EU och Marocko inte har lett till några framgångar.

Socialdemokraterna och vänstern menar däremot att kraven på mänskliga rättigheter och erkännande av folkrätten måste gå före ekonomiska intressen. Under den socialdemokratiska regeringen röstade Sverige bland annat emot EU:s fiskeavtal med Marocko och menade att inget ökat ekonomiskt samarbete kan ske före Västsaharafrågan är löst.

Det är mycket tråkigt att den svenska högerregeringen låter ekonomiska intressen gå före folkrätten och något så självklart som avkolonialisering. Västsaharafrågan visar tyvärr att den tydliga utrikespolitiska linje för folkrätt och rättvisa som Sverige en gång haft har försvunnit med Carl Bildt och moderaterna.

På resande fot igen

2008-10-28T03:46:00.000-07:00

På fredag bär det av till USA med SSU:s styrelse. Innan dess blir det två korta stopp i Karlskrona och Lund på vägen ner till Kastrup och flyget över Atlanten.

Ska bli riktigt kul att komma över till USA igen. Det kommer att bli kampanjande i Washington, New York och Philadelphia. Förhoppningvis blir det ett USA med en demokratisk president som vi sedan lämnar när vi åker tillbaka till Sverige i slutet av nästa vecka.

Det som mest skulle glädja mig med en Obamaseger är att USA:s (Bush:s) nuvarande biståndspolicy, som innebär att inget amerikanskt bistånd ges till organisationer som förespråkar abort eller kondomer, kommer att avskaffas.

Denna policy har lett till mycket lidande och allvarligt skadat många NGO:s, framförallt i Latinamerika, som arbetar med hiv/aids eller för kvinnors rättigheter. Policyn har också påverkat ett flertal regeringar och lett till hårdare abortlagstiftning och stärkt den katolska kyrkans makt.

På hemmafronten står det snart 1-1 mellan mig och lägenheten, eftersom jag snart är klar med sovrummet. Inflyttningsfesten som var planerad till november lär dock bli uppskjuten ett tag.

En riktigt bra singer/songwriter som gjort höstmörkret lite ljusare är John Mayer. Lyssna på hans låt "Say" här nedan eller gå in på myspace och lyssna mer. Hans skivor är för övrigt de första jag har köpt i affären på väldigt länge.

I mån av uppkoppling och tur med kameran så ska jag försöka uppdatera bloggen från valkampanjen i USA.

Ha det så bra i höstmyset.